Det är härligt att jobba fredagar!
2012-11-30 @ 15:00:00
För 100 år sedan (ungefär) jobbade jag som vikarie på skolor och dagis. Då insåg jag hur fint det är att jobba fredagar, att inte få helg redan på torsdagen. Detta för att alla andra har just helgkänsla på fredagen och är på topphumör, frågar varandra vad alla andra ska hitta på under helgen och älskar sina jobb mer än någon annan dag i veckan. Dessa känslor är för himla roliga att få dela. Att få ha normala veckor, vilket inte infinner sig när man pluggar. Dock kommer jag jobba helg i framtiden men nu gillar jag att hurra rätt ut i luften "heeeeeeeelg!!" när jag kastar mig på mig cykel hem från sjukhuset. Sen ser man bara fram emot helgmys med god mat, lugna morgnar, film och pyssel.
Denna bild togs på Rhodos med den godaste crepes jag någonsin ätit! Ser jag svettig ut så beror det på att det var över 40 grader den dagen.
Äppelcrunchmuffins
2012-11-29 @ 09:33:00
Gissa om det luktar fantastiskt gott hemma hos oss! Nybakat, supergott och vi bara njuter.
Ren och skär (foto)glädje!
2012-11-28 @ 09:18:00
Två veckor innan vi gifte oss var det dags för Johan att vara bestman åt sin barndomskompis och hans fina fru. Jag hade äran att fotografera vigseln och hela dagen vilket självklart var superkul. Sen har tiden bara runnit iväg, vårat bröllop tog sin tid och därefter skola och livet rusade på, dessutom var datorn urkass så nu när jag börjat lära mig den nya är fotoglädjen större än någonsin! Därför tänker jag nu bjuda på ett axplock av de bilder som jag tog på de lycklig tu en underbar dag i augusti. Jag har valt bort de klassiska uppställda bilderna då jag tycker att de är en del av brudparet och vill därför inte lägga ut de till allmänheten, dock var flera av dom riktigt riktigt fina, fint för att det kan bli så mycket annat med ett sådant par.
Sol i sinne, mysigt inne!
2012-11-27 @ 17:28:00
Jag känner att det går lite inflation i mina hyllningar till mina härliga, underbara, fina, roliga, smarta, söta och helt enkelt urfina ungar. MEN då kan ni bara backa ett år och då var det inte riktigt samma melodi. Då var livet rätt tufft, var genomtrött och jag och Johan orkade knappt titta på varandra. Idag har vi kommit över kullen och har medvind mest hela tiden. Vi har kul tillsammans, vi skrattar massor och vill hitta på saker istället för att bara överleva vardagen. Igår blev det ingen träning, jag lät barnen vara kvar hemma och de lekte tillsammans i timmar. Vi tog det lugnt och medan Hugo sov middag hade jag och Max pysselstund. På eftermiddagen hämtade vi Johan på jobbet, vi åkte vidare till Linds växthus och njöt av alla fina saker och blommor som fanns. Samtidigt hade vi butiksträning med barnen där de fick stanna i lekhörnan medan jag och Johan gick runt och fick inspiration, sen gick de hand i hand genom affären och var så söta att jag nästan grinade. Denna lilla tur innebar att vi kom hem med lite adventsfint som ska pysslas ihop så fort tid ges.
Att jag bara jobbar två dagar denna vecka är med andra ord skönt, för både veckan och helgen kommer springa bort. Så idag bakades det surdegsbröd bara för att det finns tid. Och gott blev det!
Hösten är inte bara grå.
2012-11-27 @ 10:26:00
Jag älskar att gå promenader. Året runt. I snudd på alla väder. För det fina är att veta att man kan alltid värma sig efter och känslan efter att fått ventilera lungorna, röra på kroppen och inte minst fått njuta av allt fint som man passerar under promenaden. För trots allt, hösten är inte bara grå. Färgerna smälter in mer under hösten än på sommaren och för var år som går älskar jag hösten mer och mer.
Idag har jag pratat med min lärare som jag har i läkemedelsberäkningen. Ett givande samtal som gjorde denna dag något ljusare trots regnet. Mycket pedagogisk och hon säger som jag att jag kan ju skiten......
Jag älskar att få lära mig.
2012-11-26 @ 08:47:00
Större delen av sommaren jobbade jag, sommaren bokstavligen sprang ifrån mig. Men därför känns det toppen att jag hade ett sommarjobb som innebar påfyllnad av kunskap inom det som en dag kommer bli mitt yrke. Som nu när jag jobbar mycket på medicinavdelningen imponeras jag av hur mycket jag lär mig och hur jag utvecklas i min proffessionella roll. Att få vara där det händer, få utveckla språket, förstå sammanband mellan olika mediciner och sjukdomar, etik, att förhålla sig till såväl liv som död.
Visst lägger man många byggstenar under kurserna i skolan men verkligheten är verklighet och få flytta teori till praktik är kul. För ju mer jag jobbar inser jag hur viktig helheten är viktig för mig. Att vårda hela människan.
Just nu är jag less på min blekfeta kropp, jag som var så duktig och gick ner så bra till bröllopet har återfått mina ovälkomna valkar, megarumpa och dubbelhaka, naglarna är trista, fransarna är tappade och håret har växt ut så hela jag har gått från hetnos till sunkmorsa (igen)..... Så nu blir det till att äta rätt igen, för såhär kan jag inte ha det! Har bestämt mig för att ta allt i rätt ordning nu. Först ska jag gå ner i vikt innan jag tänker lägga pengar på resten. Så idag blir det lunchträning och till kvällen tänker jag dra ut familjen på en långpromenad genom stan. Denna vecka jobbar jag endast torsdag och fredag så detta betyder att det kommer bli massor med träning! Som tur är älskar jag att träna och jag tänker belöna mig med jacuzzi och bastu efter något av passen. För trots allt är jag rätt trött efter att ha jobbat sex dagar förra veckan samt en underbar personalfest i lördagskväll så denna vecka får gärna gå i lugnare tempo.
Dessa bilder tog veckan efter våran bröllopsresa, tänka sig vad det kan gå fort utför........
Varde julefrid (och en nedrans massor av prover.......)
2012-11-22 @ 19:01:23
Att mina värden är lite som dom är börjar vi nu förstå så idag började utredning deluxe. Ett gäng rör senare så får vi se vad detta betyder..... Idag är en riktig mysardag och eftersom att detta är enda dagen denna vecka som jag inte jobbar får jag passa på att plugga lite och vila upp mig. Så mamma erbjöd sig hämta barnen på dagis och sen har de lekt medan jag har pluggat. Ljusen lyser i varenda vrå och jag bara lääääängtar efter att få hänga fram alla stjärnor, ställa upp stakar och mysa till det än mer.
Idag gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare, jag tackade nej till ett vikariat ända till den 15 januari på medicinavdelningen. Jag värderar min familj, hälsa och julledighet högre än en månads extra inkomst. Det känns som ett otroligt vuxet beslut. Att tacka nej till en månads extrajobb (dvs en månads lön) för att redan nu se att det kommer en vårtermin då jag inte vill vara som en trasa. Samt att det är nu som barnen är små och vi vill ha julen tillsammans. Så det finns inget (förutom att vi skulle fylla på kassan) som talar för att jag ska jobba hela julen och därmed inte vara ledig mer än en hel vecka (då vi var på Rhodos) på ett helt år och jag vet att det finns många som lever så, men jag är då inte skapt för att ha det så, jag vill hinna leva också. När jag är färdig ssk lär jag får jobba både julafton, nyår och alla andra storhelgar oavsett vad jag tycker om det hela för då ingår det och mer med det är det inte. Men i år tänker jag fira jul och hela konkarollen med familjen och det känns som världens enkelaste beslut! VARDE JULEFRID!!
Pysseldags!
2012-11-21 @ 20:47:06
Mycket av alla pyssel som är kul att hålla på med är ofta busenkelt men gör stor skillnad och det roliga är att det behöver inte bli det minsta dyrt. För det finns inget tråkigare än att man behöver köpa massor med dyra delar som slutar med att det man gjort är blev bra mycket dyrare än i affären. Dessutom är det riktigt kul när man använder saker i hemmet som man själv har valt utseende på och att man inte har lagt ner en evighet på det utan bara ett par minuter.
En av mina senaste pyssel blev ett pennställ till mina skolpennor vilket jag saknade och det blev så himla fint om ni frågar mig. Och som sagt, nästan gratis.
Material:
En plåtburk, jag tog en majsburk.
Fint papper.
Lim.
Färdigt!
Här ligger vi inte på latsidan.
2012-11-20 @ 12:39:00
Oj va det jobbas nu, jobbade torsdag, fredag, lördag och igår. Nu jobbar jag idag, imorgon, fredag, lördag och söndag. Det är trevligt att känna sig välkommen och det är trevligt i julklappskassan. En extra fin sak är att man slutar 30 minuter före sjuksköterskan så jag går hem redan kl tre om dagarna. Mycket trevligt må jag säga. Jag tycker det är toppen att hoppa in som uska, jag har stora öron när sjuksköterskorna pratar, planerar och är med på ronden för att få lära mig även där.
Dessutom är det underbart att få komma hem och känna sig "som en vanlig familj". Med vanliga arbetstider och få längta på ett annat sett efter barnen och maken.
Denna vecka har jag och Johan TV-förbud, han vet inte om det ännu bara. Tänkte att vi skulle hitta på annat om kvällarna istället för att somna framför något tråkigt program. Så jag gissar på att denna vecka kommer vi ÄNTLIGEN få iväg alla tackkort efter bröllopet..... Bättre sent än aldrig! Jag älskar att pyssla och fixa tillsammans med Johan. Han är en jäkel på att se möjligheter i det jag hittar på. Så detta kommer nog bli en fin vecka trots allt.
Ett tacktal till alla värdelösa lärare.
2012-11-19 @ 12:12:00
Tack till alla värdelösa lärare som jag haft genom åren som har förstört min tro till mig själv att våga tro på mig själv. Tack för att ni istället för att hjälpa mig, tryckte ner, skämde ut och bidrog till att jag nu tio år efter avslutat gymnasiet ännu sitter här med hjärtklappning såfort det handlar om att läsa ett mattetal eller att ens komma på tanken att läsa en text högt. Tack för att ni inte tog min vilja att få lära mig att utvecklas och få läsa sig på allvar utan istället valde att hjälpa killarna i klassen och mig fnyste ni åt. Tack för att ni gav mig ett Godkänt för att jag var glad och trevlig istället för att se mina kunskapsbehov och att Ni gav mig Godkänt för att jag smälte in och ni blundade för mina luckor. Tack för att Ni lät klasskamrater skratta åt mig när jag läste fel, trots att jag gjorde mitt bästa och helst av allt bara ville springa ut från klassrummet. Tack så in i helvete för att NI förstört min självkänsla så fort jag befinner mig i ett klassrum.
Behöver jag säga att jag inte klarade tentan....... Tårarna rinner och jag är så besviken på mig själv. Hur kunde jag göra ett jävla läsförståelsefel även denna gång??!!!! Talen räknade jag rätt men jag missade ett litet ord som gjorde att jag missade på hela tentan.... Så är reglerna och jag förstår dom.
Det är inte uträkningarna som jag gör fel på utan läsförståelsen. Samma problem som jag haft sedan mellanstadiet. Dock har jag alltid omringats av lärare i svenska, engelska, matte, NO, SO och så vidare som tyckt ner mig och förstört istället för att hjälpt mig med mina svårigheter. Som att högt skratta över hela klassen när jag lämnat in ett arbete och sen skrivit mina stavfel på tavlan och bad sedan klassen att rätta mina stavfel. Eller som när jag började gymnasiet och jag talade i enrum om för min lärare att jag mår dåligt av att läsa högt för andra på engelska, vi hann knappt sätta oss första lektionen förän hon bad mig läsa för alla andra. Eller som när mattelärare på gymnasiet vägrade hjälpa mig när jag inte förstod utan valde killarna istället och när jag slutligen fick hans uppmärksamhet ställde han sig med armarna rakt ut och sa högt "Men skjut mig så!", vad han menade med det förstod jag aldrig, någon hjälp fick jag inte heller. Eller som när engelskaläraren på mellanstadiet skrattade högt när jag uttalade orden fel. Eller när jag satt tyst under tre år på högstadiet eller befann mig i ett grupprum med en kompis och läraren inte var det minsta intresserad av att undervisa, vilket ledde till att jag fick utskällning sedan på gymnasiet för att jag inte kunde ett skvatt. Eller när lärarna aldrig talade om hur jag kunde bli bättre, utan istället bara talade om ATT jag var kass på läsförståelse, vilket jag redan visste och inte utvecklade mig det minsta. Såhär pågick min skola ända fram tills att jag började på Komvux. Där mötte jag riktiga lärare, lärare som tände eldsjälar, lärare som brann för att få vara just lärare, lärare som älskade att undervisa, att få mig att våga tro på mig själv att hitta en röd tråd som jag tidigare saknat i skolan.
Helt plötsligt ville jag aldrig sluta skolan. Jag älskade att gå i skolan, att lära mig saker och känna hur jag utvecklades hela tiden. Dock satt det kvar.... Proven...... Där jag alltid svart på vitt fått veta att jag knappt duger. Då kom panikkänslan, svettningar, ja allt det där som hör till när man vet att man inte duger som människa.
Att sen baka ihop en tenta med läsförståelse, matte och som kräver alla rätt gör att jag vill gråta. Jag har alla rätt när jag sitter hemma och plöjer ena boken efter den andra, varenda övningstal har jag rätt på. Men så kommer jag till tentan och då låser sig allt. Inget duger förutom alla rätt. Allt eller inget. Så denna gång handlade om ett ord..... ETT ord som jag missat för att klara hela skiten..... Jag vet att jag inte kan beskylla mina gamla lärare för detta, men de har då fan inte hjälpt mig det minsta heller.
Så nu har jag pratat med läraren, vi är båda överrens om att det är inte matten som är problemet och att detta aldrig skulle bli problem i verkligheten (för det är väl inte i verkligheten som jag ska jobba sen va?) och att vi ska ha ett samtal lite lagom innan nästa tenta.
Så är det. Detta är otroligt jobbigt att skriva om eftersom normala människor bara talar om hur lyckliga dom är, hur snygga och hur bra det går i livet. Men idag känns det viktigt att tala om att vissa dagar är gråa trots att solen skiner och man har en man som stöttar i alla väder. Men ikväll ska jag jobba, ta hand om mina härliga patienter och släppa skiten för ett ögonblick. Trots allt, jag kommer att klara detta och jag kommer aldrig bjuda någon av dessa skitlärare på mina framgångar. Ett stort undantag görs för Maggan som jag hade i svenska på gymnasiet. Utan henne hade jag aldrig ens våga söka Komvux för länge sedan och i samma veva fått tron om att jag skulle klara av att läsa till sjuksköterska. Det är något hon ska ha ett stort tack för. Synd bara att alla lärarna som jag stött på inte varit som hon. Då hade min skolgång sett betydligt annorlunda ut vill jag lova och jag hade klarat tentan denna gång. Men nästa gång..... Då jävlar!
Underbara älskade söndag.
2012-11-18 @ 13:59:28
Jag hade trott att jag skulle vara ledig hela helgen men igår ringde jobbet och undrade om jag kunde hoppa in. Så det blev att tillbringa kvällen på medicinavdelningen, vilket var trevligt på sitt vis. Men idag är hela familjen LEDIGA. Något som vi var jämt förr men numera upplevs som lyx.
Vi har tagit lugnt men ändå utfört några saker som skulle fixas. Som att byta till vinterdäck på bilen. Hämtat dagiskorten på posten. Bakat och slutligen har barnen lekt helt själva en lång stund. Det var som att änglarna sjöng lite svagt under den stunden i vårat hem. Nu vankas det avsmakning av dagens äppelmuffins.
Kan helv!!
2012-11-14 @ 22:43:06
Våran lilla Hugo är full av hyss, bus, fart och är helt enkelt Hugo igen efter febern. Han bubblar numera även meningar, det är långt ifrån allt som vi förstår men det märks ändå stora framsteg. Framförallt kan denna kille allt "helv", han vill försöka själv, han vill lyckas själv. Max hade aldrig denna period så vi är inte vana vid "kan helv" men det är mestadels kul att se hur han utvecklas. Dock går det åt oändliga mängder papper, tvättmedel och tålamod. :-)
Här räknas inga får om natten, utan läkemedel.
2012-11-14 @ 09:27:58
Tro det eller ej men när jag lämnade in tenta igår kändes det så himla bra. Jag tycker att jag borde, kanske, om jag har uppfattat talen rätt så kanske det blir alla rätt denna gången.
Men sen kunde jag inte somna.... Låg och vred på mig i timmar. Tror att det var omladdning av spänningar i kroppen som sa sitt, nu gick jag från att ha varit skitnervös inför själva tentan, nu är jag istället skitnervös inför svaret som jag inte vet när det kommer...... När jag väl somnade drömde jag sen om "20mg/ml", "hur många timmar och minuter tar detta dropp?", "hur många dagar räcker flaskan?" "Späd 50mg/ml till 2,5mg/ml" och så vidare..... Hemska dröm. Så det är väl bara att fortsätta plågas ett tag till antar jag....
Nu när tentan är över har jag lovat mig själv att gå ner mina honeymoon kilon som jag lagt på mig. Ser ingen anledning att bära på dessa. Så nu blir det bättring av småväl kost som motion. Så idag blir det spinning till lunch, första spinningpasset sen i maj om jag inte minns helt fel (det kommer innebära att detta kan vara mitt sista blogginlägg någonsin). Men jag ser fram emot att få utmana kroppen och psyket. För spinning är långt mycket mer än bara uthållighet och styrka, det är att utmana sig själv och våga krossa sitt tron av vad man klarar av.
Men eftersom jag är belöningsmänniska måste jag ha ett mål (utöver en viktförlusten), en belöning helt enkelt som går att ta på. Så jag tänker boka tid för nya ögonfransar hos Monika. Jag saknar mina Bambifransar!
Denna bild togs på Rhodos. Jag ser hur lugn och harmonisk ut som helst, men jag lovar, en dag ska jag dra historien om denna plats. Jag var övertygad om att den skulle bli min död!
prestationsångesten tar över.....
2012-11-13 @ 15:37:28
Nu kan jag inte göra mer, så är det bara. Jag har tenta om en timme och det enda jag vill är att gråta. Som Lilleskutt. Att tro att allt det jobbiga försvinner om jag gråter högt och mycket. Men så är det inte. Tentan kommer ändå och jag får allt bita ihop. Denna tenta har jag skrivit tidigare, det är den förbannade Läkemedelsberäkningen. DVS man måste ha alla rätt för att bli Godkänd. Det är just det som gör att jag gör missar. Jag klarar inte pressen fullt ut, att veta att ett fel är inte bra nog, att det krävs ALLA RÄTT för att kunna fortsätta. Det knyter sig som en klump i magen och jag vill bara skita i allt.
Jag vill svara rätt på allt, men just av den anledningen att jag har svårt med läsförståelse så blir detta min hake. Jag klarar talen men läser inte hela uppgiften trots att jag tycker att jag gjort det enligt konstens regler och blanda då detta med 100% nervositet och lika mycket press blir det en kass kombination.
Jag har aldrig räknat fel under praktiker, så detta handlar helt om prestationsångest. För här spelar det ingen roll var jag lägger ribban, den är redan lagd uppe i taket och jag hoppas att denna gång kommer jag hoppa hela vägen.
Jag vill tillägga att det är skitjobbigt att läsa och lära sig saker när järndepåerna är så dåliga som de är nu (senaste värde 5, ska ligga mellan 10-200).... Det enda jag vill är att sova, eller snarare vila, vila, vila.... Men nu har jag gjort något dumt och trotsat tröttheten med socker av alla dess slag. För på något sett måste jag hålla uppe ögonen och jag får träna bort det som detta kostat den senaste tiden, för trot eller ej men nu tror jag nästan att jag vågar säga att värderna håller på att vända och gå uppför efter att jag fick tips av en läkare om andra järntabletter som fungerar mycket bättre för magen. Så nu hoppas vi på det bästa på alla jävla plan.
By by bröllopskropp.
2012-11-09 @ 17:59:06
Nu sitter jag här, tillbaka till gamla Clara igen, världens vackraste ögonfransar har ramlat av, igår föll sista fransarna.... Det var lite som att föda barn att sätta dit dom, för när Monika höll på som bäst med att sätta dit med tänkte jag aldrig mera detta plågeri. Men redan två dagar senare var smärtan glömd och jag bara njöt av mina Bambifransar. Så otroliga, så praktiska (hade ALDRIG för mitt liv kunnat föreställa mig att jag skulle gifta mig utan mascara, men det gjorde jag tro det eller ej!), så snygga och helt enkelt alldeles alldeles underbara! Men de var hopplösa att duscha med och bada i poolen på Rhodos, men det är problem man får ta när man vaknar med Bambifransar varje dag och det tillhör inte det normala för blonda jag som burit mascara sen jag var 11 år...
Naglarna har varit borta ett tag nu. Dom var underbara dom med! Dessvärre håller de inte alls lika länge som fransarna. Men det är en bra mycket behagligare stund med med att få händerna ompysslade. Dessutom är det trist att naglarna blir i så kass kvalitet när de försvunnit.... Men jag lär absolut göra om även dom ganska snart. :-)
Solbrännan från sommaren och Rhodos är nästan borta. Nu är man åter blekfet och inväntar den kritvita perioden....
Vikten efter efter bröllopet gick helt klart åt ett håll, upp! Hahahaha! Vi myser, äter gott och knät har inte tillåt mig träna förän nu.
Därför är jag glad att jag kostade på mig lite extra inför bröllopet. För trots allt så har jag aldrig känt mig finare än då. Och är det någon dag i livet man ska ha den känslan så är det väl ens bröllopsdag en bra dag att känna så.
Visst önskar jag att jag skulle kunna kosta på mig naglar och fransar hela tiden men nu finns det annat att lägga undan de pengarna på, nya mål, nya drömmar.
Foto taget av Nina Ruthström.
Vi bekantar oss.
2012-11-09 @ 08:18:59
Igår kom våran nya familjemedlem. En bärbar HP (mer än så vet jag inte och jag bryr mig inte så mycket heller) som ska ersätta våran gamla stationära klumpdator, som vi dock varit himla nöjda med i alla år. Men nu var det dags att låta den gå vidare och vi ersatte den med denna skönhet. Efter att ha tittat lite smått kan jag redan känna att vi kommer ha många trevliga stunder tillsammans. Nu ska vi bara lägga in alla program som gör den lite roligare med bildredigering, musik osv. Denna gång ska jag dock inte fylla datorn med bilder utan de får läggas på en extern hårddisk.
Men då hälsar vi denna HP välkommen till familjen!
Till er föräldrar som säger att maginfluensa är det värsta som finns...
2012-11-08 @ 11:15:44
Ofta när man pratar med andra föräldrar om sjuka barn så är det alltid någon som klämmer ur sig "vilken tur att det inte är maginfluensa för det är iaf det värsta som finns!". Likaväl ser man då och då denna mening på Facebook. Och varje gång faller jag direkt in i samma tankar, att dessa föräldrar vet ingenting om hur det är att ha ett allvarligt sjukt barn.
Jag minns när Max föddes och han slutade att andas på nätterna, dagarna, i famnen, när han låg på skötbordet, i sängen ja precis överallt kunde det ska. De små lätta andetagen upphörde tills vi fick igång honom igen genom att lägga honom mot sig och skumpa och kladda honom i rumpan. Det var hemskt. Vi sov med ett öga stängt den första månaden tills vi blev inlagda på sjukhuset och man tittade igenom hela Max från topp till tå. Efter att man konstaterat att han hade mycket mjuka luftvägar som lätt föll ihop och orsakade luftstoppet, men ju större han blev desto starkare blev han och stoppen blev färre och färre och han var inte ens ett år när de var borta helt. Men jag kan ännu minnas skräcken mitt i natten när både jag och Johan flög upp när vi hörde hur han tystnat, hur paniken varje gång var ett faktum.
Därför vågar jag inte ens tänka på de föräldrar som har barn med cancer, hjärtsjukdomar eller andra överjävliga sjukdomar som man inte ens vågar tänka på, eller rent utav hur man överlever efter att ha förlorat det dyraste man har. Så att då säga att maginfluensa är det värsta som finns känns ren okunskap och som ett hån mot verkligheten.
Kära tomten!
2012-11-07 @ 15:57:12
Max och Hugo är ute i god tid med sina önskelistor. Men vissa saker kan man inte slarva med hur som helst och önskelistor är just en sådan sak. Så här klipps och klistras det så det står härliga till!
Snällmamman
2012-11-06 @ 10:53:28
Idag är jag en riktig snällmamna, ger Hugo saft när han är törstig, pysslar om och hela jag utstrålar S N Ä L L. Hugo har 39 i temp och därmed försvann tjatmamman automatiskt. Då jag annars hade sagt "ta vatten om du är törstig" säger nu "saft är också bra....", jag kollar så han ligger bekvämt, puffar kudden och är rena drömmen som mamma. Max är på dagis i några få timmar så att jag kan plugga medan Prinskorven tittar på Pippi. Men helst vill han ligga i min famn och inte kan jag säga nej till det, han behöver mig och då skolan läggas åt sidan en liten stund. När vi hämtat Max ska vi gå en sväng på stan och utföra lite ärenden, dvs vi får frisk luft samtidigt som jag får röra på mig. Den här dagen blir nog inte så tokig den heller.
Ursäkta röran....
2012-11-05 @ 09:21:15
Vi håller på att pysslar här hemma. Ut med ett skrivbord och nu inväntar vi nya efterlängtade bärbara datorn som ska införas i vårat hem med änglasång, glitter och värme. Eftersom jag valde dator senast och jag då valde en lite söt rosa dator som skulle visa sig efter en kvart att den inte skulle fylla någon vettig funktion alls i mitt liv, det enda den tillförde var panikångest över hur långsam den var.... Så denna gången kände både jag och Johan att det var klokt att överlämna det ansvaret helt och hållet åt herrn i huset. Så nu är den beställd och vi väntar bara på att få hämta den på posten. Jag har inte en aning om märke eller något alls om den. Så detta ska bli spännande, ingen dator i världen kan iaf inte vara sämre än Hubbabubbadatorn! Så tills att den nya datorn kommit på plats får ni hålla till godo med mobilbilder.
Det vackraste världen har sett.
2012-11-04 @ 09:00:00
Helt partisk måste jag meddela att jag har världens finaste söner.
Älskade levainbröd!
2012-11-02 @ 16:53:00
Idag bakas det för fullt, barnen älskar det, maken älskar det och jag älskar det. Dvs alla älskar det otroligt goda brödet! Jag har börjat ändra lite på receptet så nu lyckas jag få till de riktigt stora bubblorna och det blir sådär segt som man vill ha det. MUMS!!
Varma minnen.
2012-11-02 @ 10:30:00
Tänk att det redan gått två månader sen vi var i paradiset på Rhodos och våran bröllopsresa. Är glad för att vi åkte med en gång, det gjorde att vi kunde fortsätta i våran drömvärld och inte gå tillbaka till vardagen direkt.
Första passet sen juli.
2012-11-02 @ 07:03:44
Igår var det dags för första riktiga träningspasset sen jag skadade knät i slutet av juli. Jag har väntat och längtat må ni tro! Att få höja pulsen, känna hur endorfinerna släpps lösa och ha riktigt kul bara.
Men jag var lite osäker på om jag skulle fixa det med mina låga järndepåer, men det gick toppen! Det var ett cirkelpass där vi körde två å två. Monika och jag ösade på och utmanade oss själva och varandra.
Det var så skönt att träna att jag har redan kollat upp vilka pass som ska köras den kommande veckan. Ja redan idag blir det ett nytt pass.
För trots allt har det blivit på tok för mycket gott sen vi kom hem från Rhodos...... Så nu får Barbamama röra på sig oavsett hur rädd jag än är att knät ska braka sönder helt, men jag behöver även träningen för att stabilisera upp knät också.
Fru Lycklig
2012-11-01 @ 11:00:00
Två härliga månader som gifta. Jag kan inte annat än att vara övertygad om att jag gjorde världens kap när jag den iskalla natten 2006 högg tag i Johan på krogen. Att våga leva livet med Johan är underbart. Det händer så mycket runt oss, det bästa som hänt är såklart Max och Hugo. Men det fina med att leva tillsammans med Johan är vardagen. Att få känna sig älskad och att det spelar ingen roll om det är lördag eller tisdag kvittar. Vi älskar att känna lyx i vardagen. Det är nog det som gör att jag älskar att vara numera Fru Törngren. För det är inte för inte som det är en tomhet att ge upp sitt namn, en del av min identitet. Men att vara en helhet är det en självklarhet, då hoppar jag gärna "från en gren till en annan gren" som min pappa sa under sitt tal på bröllopet.
Foto taget av Nina Ruthström.
