Nu kan jag inte göra mer, så är det bara. Jag har tenta om en timme och det enda jag vill är att gråta. Som Lilleskutt. Att tro att allt det jobbiga försvinner om jag gråter högt och mycket. Men så är det inte. Tentan kommer ändå och jag får allt bita ihop. Denna tenta har jag skrivit tidigare, det är den förbannade Läkemedelsberäkningen. DVS man måste ha alla rätt för att bli Godkänd. Det är just det som gör att jag gör missar. Jag klarar inte pressen fullt ut, att veta att ett fel är inte bra nog, att det krävs ALLA RÄTT för att kunna fortsätta. Det knyter sig som en klump i magen och jag vill bara skita i allt. 

Jag vill svara rätt på allt, men just av den anledningen att jag har svårt med läsförståelse så blir detta min hake. Jag klarar talen men läser inte hela uppgiften trots att jag tycker att jag gjort det enligt konstens regler och blanda då detta med 100% nervositet och lika mycket press blir det en kass kombination.

Jag har aldrig räknat fel under praktiker, så detta handlar helt om prestationsångest. För här spelar det ingen roll var jag lägger ribban, den är redan lagd uppe i taket och jag hoppas att denna gång kommer jag hoppa hela vägen. 

 

Jag vill tillägga att det är skitjobbigt att läsa och lära sig saker när järndepåerna är så dåliga som de är nu (senaste värde 5, ska ligga mellan 10-200).... Det enda jag vill är att sova, eller snarare vila, vila, vila.... Men nu har jag gjort något dumt och trotsat tröttheten med socker av alla dess slag. För på något sett måste jag hålla uppe ögonen och jag får träna bort det som detta kostat den senaste tiden, för trot eller ej men nu tror jag nästan att jag vågar säga att värderna håller på att vända och gå uppför efter att jag fick tips av en läkare om andra järntabletter som fungerar mycket bättre för magen. Så nu hoppas vi på det bästa på alla jävla plan.