Tack till alla värdelösa lärare som jag haft genom åren som har förstört min tro till mig själv att våga tro på mig själv. Tack för att ni istället för att hjälpa mig, tryckte ner, skämde ut och bidrog till att jag nu tio år efter avslutat gymnasiet ännu sitter här med hjärtklappning såfort det handlar om att läsa ett mattetal eller att ens komma på tanken att läsa en text högt. Tack för att ni inte tog min vilja att få lära mig att utvecklas och få läsa sig på allvar utan istället valde att hjälpa killarna i klassen och mig fnyste ni åt. Tack för att ni gav mig ett Godkänt för att jag var glad och trevlig istället för att se mina kunskapsbehov och att Ni gav mig Godkänt för att jag smälte in och ni blundade för mina luckor. Tack för att Ni lät klasskamrater skratta åt mig när jag läste fel, trots att jag gjorde mitt bästa och helst av allt bara ville springa ut från klassrummet. Tack så in i helvete för att NI förstört min självkänsla så fort jag befinner mig i ett klassrum.
Behöver jag säga att jag inte klarade tentan....... Tårarna rinner och jag är så besviken på mig själv. Hur kunde jag göra ett jävla läsförståelsefel även denna gång??!!!! Talen räknade jag rätt men jag missade ett litet ord som gjorde att jag missade på hela tentan.... Så är reglerna och jag förstår dom.
Det är inte uträkningarna som jag gör fel på utan läsförståelsen. Samma problem som jag haft sedan mellanstadiet. Dock har jag alltid omringats av lärare i svenska, engelska, matte, NO, SO och så vidare som tyckt ner mig och förstört istället för att hjälpt mig med mina svårigheter. Som att högt skratta över hela klassen när jag lämnat in ett arbete och sen skrivit mina stavfel på tavlan och bad sedan klassen att rätta mina stavfel. Eller som när jag började gymnasiet och jag talade i enrum om för min lärare att jag mår dåligt av att läsa högt för andra på engelska, vi hann knappt sätta oss första lektionen förän hon bad mig läsa för alla andra. Eller som när mattelärare på gymnasiet vägrade hjälpa mig när jag inte förstod utan valde killarna istället och när jag slutligen fick hans uppmärksamhet ställde han sig med armarna rakt ut och sa högt "Men skjut mig så!", vad han menade med det förstod jag aldrig, någon hjälp fick jag inte heller. Eller som när engelskaläraren på mellanstadiet skrattade högt när jag uttalade orden fel. Eller när jag satt tyst under tre år på högstadiet eller befann mig i ett grupprum med en kompis och läraren inte var det minsta intresserad av att undervisa, vilket ledde till att jag fick utskällning sedan på gymnasiet för att jag inte kunde ett skvatt. Eller när lärarna aldrig talade om hur jag kunde bli bättre, utan istället bara talade om ATT jag var kass på läsförståelse, vilket jag redan visste och inte utvecklade mig det minsta. Såhär pågick min skola ända fram tills att jag började på Komvux. Där mötte jag riktiga lärare, lärare som tände eldsjälar, lärare som brann för att få vara just lärare, lärare som älskade att undervisa, att få mig att våga tro på mig själv att hitta en röd tråd som jag tidigare saknat i skolan.
Helt plötsligt ville jag aldrig sluta skolan. Jag älskade att gå i skolan, att lära mig saker och känna hur jag utvecklades hela tiden. Dock satt det kvar.... Proven...... Där jag alltid svart på vitt fått veta att jag knappt duger. Då kom panikkänslan, svettningar, ja allt det där som hör till när man vet att man inte duger som människa.
Att sen baka ihop en tenta med läsförståelse, matte och som kräver alla rätt gör att jag vill gråta. Jag har alla rätt när jag sitter hemma och plöjer ena boken efter den andra, varenda övningstal har jag rätt på. Men så kommer jag till tentan och då låser sig allt. Inget duger förutom alla rätt. Allt eller inget. Så denna gång handlade om ett ord..... ETT ord som jag missat för att klara hela skiten..... Jag vet att jag inte kan beskylla mina gamla lärare för detta, men de har då fan inte hjälpt mig det minsta heller.
Så nu har jag pratat med läraren, vi är båda överrens om att det är inte matten som är problemet och att detta aldrig skulle bli problem i verkligheten (för det är väl inte i verkligheten som jag ska jobba sen va?) och att vi ska ha ett samtal lite lagom innan nästa tenta.
Så är det. Detta är otroligt jobbigt att skriva om eftersom normala människor bara talar om hur lyckliga dom är, hur snygga och hur bra det går i livet. Men idag känns det viktigt att tala om att vissa dagar är gråa trots att solen skiner och man har en man som stöttar i alla väder. Men ikväll ska jag jobba, ta hand om mina härliga patienter och släppa skiten för ett ögonblick. Trots allt, jag kommer att klara detta och jag kommer aldrig bjuda någon av dessa skitlärare på mina framgångar. Ett stort undantag görs för Maggan som jag hade i svenska på gymnasiet. Utan henne hade jag aldrig ens våga söka Komvux för länge sedan och i samma veva fått tron om att jag skulle klara av att läsa till sjuksköterska. Det är något hon ska ha ett stort tack för. Synd bara att alla lärarna som jag stött på inte varit som hon. Då hade min skolgång sett betydligt annorlunda ut vill jag lova och jag hade klarat tentan denna gång. Men nästa gång..... Då jävlar!
Ett tacktal till alla värdelösa lärare.
