-

Möte om fotografering av bröllopspar.

2013-06-09 @ 18:56:00
Att få dela andras  bröllopsdag och få äran att föreviga den genom att ta deras fotografier är en ren ära. Denna gången ska jag fota ett härligt par med en söt liten plutt som jag ska lyckas charma. Men efter dagens möte känns det som att det ska ordna sig, vi kom bra överrens ganska fort redan direkt idag. Barn är den största utmaningen att fota, som tur är brukar barn gilla mig och jag gillar dem. 
 
För övrigt är nu renovering i full gång här hemma. Men vi passade även på att ta några timmars vila i sommarstugan med mamma och pappa, barnen badade tom i havet! Jag och Johan badade fötterna och det fick räcka för oss. ;)
 
 

Bildkavalkad från vårat bröllop.

2013-06-01 @ 15:30:00
 
Detta är ett axplock från dagen vi gifte oss, alla dessa bilder betyder ren lycka för oss vi är så glada att Nina Ruthström som var fotograf och självklar gäst fångade oss på bild hela våran magiska dag. Sista bilden tog vi själva morgonen efter första dagen som Herr och Fru Törngren.

9 månader som gifta.

2013-06-01 @ 09:00:00
 
Nu har vi varit gifta en hel graviditetslängd. Skillnaden är att när vi väntat barnen var graviditeterna en evighet medan dagarna som varit efter bröllopet sprungit iväg. Nu är det längre inga tvivel om att jag är Clara Törngren längre, jag har funnit min roll. Och det går ännu inte en dag då vi minns tillbaka till våran magiska bröllopsdag, allt kul som hände, alla som delade den med oss, lokalerna, spex, tal, sång och inte minst hur vi blev överraskade med en barndomdröm för mig. Men det berättar jag mer om en annan gång.  
 
Jag älskar dig Johan, lika mycket idag som för nio månader sedan som för sju år sedan och jag hoppas och önskar att vi får fortsätta våra dagar tillsammans tills döden skiljer oss åt (därefter ska vi ha 100 barn i himlen och leva föralltid tillsammans, typ).
 
 
Fotona är tagna av våran vän Nina Ruthström och jag har redigerat dem.

1/2 årig bröllopsdag samt att vi firar världens bästa make och pappa som fyller år!

2013-03-01 @ 10:00:00
Oboy va tidigen springer fram, det har redan gått ett halvår sedan vi sa JA vill varandra, sen vi var med om en magisk dag och kväll. Ett dygn vi alltid kommer minnas med solsken. 
Men idag är det inte bara 6 månaders bröllopsdag utan även Johans födelsedag! Självklart firas han dagen lång med sång, paket, tårta och mycket mer. 
 
Största grattis till min fina fina Johan och till oss som make och maka. 
 

72 sidor kärlek.

2013-01-17 @ 12:50:00
Efter bröllopet satt vi med mängder av bilder som vi ville göra något av. Så jag satte ihop mitt livs största fotobok, 72 sidor allt som allt och stor är den. Eftersom sidorna är tåliga kan vi se i den tillsammans med barnen utan att vara oroliga för att den ska gå sönder. Ett riktigt bra tips för olika stunder, dagar, resor som man vill minnas. Jag beställer via http://www.fujidirekt.se/ och har alltid varit lika nöjd med resultatet.
 

Everything

2012-12-15 @ 10:00:00
 
 
Detta var en av låtarna som Matilda sjöng för oss på bröllopet. Jag blir så himla glad varje gång jag hör den, det enda jag ser framför mig är Johan i sina fina kläder och hur han ler mot mig. Det var tamefan den finaste dagen i mitt liv. Trodde inte att livet skulle påverkas så att gå från sambo till makar. För trots allt, nu är det till döden skiljer oss åt (precis som innan) och allt mitt är ditt och allt annat som hör till. Vilken tur att vi gjorde det, just detta år, just den 1 september, just så som vi ville ha det.
 

Ett år har gått.

2012-12-13 @ 09:23:00
Idag är det ett år sedan Johan föll ner på knä framför mig. Hur det hela gick till kan ni läsa om här. Jag minns det hela som igår och trots att det var en isande kall dag som minns jag bara värmen i den och bara jag tänker tillbaka blir jag varm i hela kroppen. Som ni märkte ville vi hålla planeringen av bröllopet på ett privat plan, jag knappt om det på bloggen och har inte ens nu efter berättat speciellt mycket om hur dagen faktiskt gick till, om alla underbara tal, om hur makalöst vackra blommorna var, om hur det hela blev sådär überperfekt på alla sätt och vis. Mycket tack vara alla nära och kära som fanns med och gjorde våran dag. Men som det brukar heta så är resan till målet halva nöjet. Att fundera på småsaker, prata med kocken som gav flera bra idéer, det var mängder med små saker men allt var under kontroll hela tiden. Dessutom växte vi än mer som en enhet, Johan och jag. Och även där märktes det hur vi gillar att göra saker tillsammans, att sätta ihop inbjudningskorten och allt annat pyssel. Men samtidigt hade Johan hand om ekonomin (såklart) och jag såg till att helheten föll på plats. Johan valde låten till valsen och jag gjorde korregrafin. Ett bra team helt enkelt. 
 
Och nu. Nu är jag Fru Törngren. Jag trodde att de skulle bli jobbigt att lämna mitt gamla fina Ekengren, men jag känner mig fullt ut som Clara Törngren. Nu har jag till och med börjat svara med rätt namn i telefonen och när jag pratar med folk. Så nu är vi en hel familj, med samma namn, alla fyra. 
 
Detta ska firas med att jag och Johan ska gå och äta lunch på samma ställe idag som för ett år sedan, på Wallers krog. Sen blir det säkert samma promenad idag som för ett år sedan. Men detta år så går jag promenaden med min man, min make, mitt allt. Dessutom får vi avsluta på samma sätt som förra året med barnens luciatåg på dagis och vi längtar så efter att få sitta och titta på våra prinsar som varit pirriga hela morgonen, som redan sjunigt alla sångerna, ätit grötfrukost framför lucia på tvn och haft ett eget litet luciatåg påväg till dagis.
 
Foto taget av Nina Ruthström, redigering av mig. 

Fru Lycklig

2012-11-01 @ 11:00:00
  Två härliga månader som gifta. Jag kan inte annat än att vara övertygad om att jag gjorde världens kap när jag den iskalla natten 2006 högg tag i Johan på krogen. Att våga leva livet med Johan är underbart. Det händer så mycket runt oss, det bästa som hänt är såklart Max och Hugo. Men det fina med att leva tillsammans med Johan är vardagen. Att få känna sig älskad och att det spelar ingen roll om det är lördag eller tisdag kvittar. Vi älskar att känna lyx i vardagen. Det är nog det som gör att jag älskar att vara numera Fru Törngren. För det är inte för inte som det är en tomhet att ge upp sitt namn, en del av min identitet. Men att vara en helhet är det en självklarhet, då hoppar jag gärna "från en gren till en annan gren" som min pappa sa under sitt tal på bröllopet.
 
Foto taget av Nina Ruthström.

Underbara tjejer!

2012-10-30 @ 21:00:00
Under min möhippa var vi på Visby Träningscenter där jag fick kör ett pass tillsammans med Tessan där Tessan hade plockat ihop mina favoritkorregrafier. Vi hade så kul! Så där och då beslutade vi att finaldansen som vi fick lära oss skulle vi visa upp på bröllopet. Det var till I´m sexy and I know it. Och lyckat blev det, alla tjejerna tog sina stolar i slutet av middagen och ställde dom framför alla och sen körde vi. Tänka sig vilka härliga tjejer man har runt omkring sig. Johan hade ingen aning om att vi gjort detta så han tyckte att det var skitkul!
 
foto: Nina Ruthström

En oktoberdag i Visby

2012-10-23 @ 10:43:19
 
 
Alla årstider har verkligen sin charm. Speciellt om man bor på en ö med fullt ös hela sommaren. Då blir höstens lugn något extra. Vi har strandpromenaden för oss själva. Vi behöver inte trängas i botaniska trädgården och barnen kan springa omkring hur som helst och man kan vara lugn. Därför gillar jag våran ö. Jag gillar farten som är under sommaren och jag gillar vinterns lugn. 
Att jag inte är någon storstadsmänniska står skrivet i pannan, att ha två minuter till dagis, cykelavstånd till jobb, familj på nära avstånd, havet, kulturen ja allt. Fi fan vilken bra ö det är. (idag tänker jag bara räkna upp de bra sakerna med våran ö, inte sånt som att simhallen i Visby är sunkig, att vi inte har IKEA, att det är segt med att båten är både dyr och att man alltid blir förkyld när man åkt, att hela ön är ett draghål, att flera av politikerna borde ha bytts ut för över 20 år sedan, att de flesta av min vänner har lämnat ön för att få jobb osv...) Men annars, annars är det en förbannat fin ö!

Lycka tills döden skiljer oss åt.

2012-09-30 @ 08:47:00

Något som slagit mig flertal gånger efter bröllopet är hur mycket jag önskar att alla människor skulle få känna sig lika älskade för en dag som vi kände oss under våran bröllopsdag. Att få ha alla man bryr sig om vid sin sida och få ena talet efter det andra fyllda av glädje och minnen eller goda råd om hur man ska bemöta livet.
Att inte sen tala om att känna sig så snygg från hår till tå är också en underbar känsla. Visst hade jag kunnat gifta mig med Johan i ett par sunkiga mjukisbyxor för kärleken är densamma men nu valde vi att gå hela vägen med allt vad det innebär. Det är jag glad för. För jag har aldrig sett Johan så uppklädd, så vacker. Likaväl som jag har aldrig känt mig så fin som den dagen. Jag är helt övertygad att vi la pengarna i helt rätt fickor och att det är värt att kosta på sig de små extra piffningarna alla gånger om.
Känslan av att känna sig tipp topp är oslagbart, blandat med att inte veta hur kvällen kommer te sig vilket ger en fjärilar i magen. Jag minns mitt under vigseln när jag stod där med Johan vid min sida och Matilda sjöng så fantastiskt att vartenda hjärta blev varmt, där och då ville jag att den stunden skulle vara förevigt. Allt var perfekt. Så tänk om alla människor fick chansen att få känna just den känsla iaf en gång i livet. Och för er som nu undrar om det inte har varit perfekt när barnen kommit till världen så kan jag säga att det varit långt ifrån perfekt. När Max föddes kryllade det av barnmorskor, läkare och undersköterskor och allt var upp och ner. Perfekt är långt ifrån det ord jag söker om den stunden. När Hugo sen kom ut låg jag som Jesus på korset på ett operationsbord och även den gången kryllade det (såklart) av folk runtomkring.... Men sen har vi haft otaliga perfekta ögonblick och stunder med dom, men att gå gifta sig med den man älskar innebär ingen smärta, utan bara glädje från den dagen Johan friade tills döden skiljer oss åt.


Familjen Törngren

2012-09-27 @ 09:00:00
 
Här är vi. Alla fyra. Stiligare än någonsin. En lycklig familj. Familjen Törngren. 

Underbara gäster.

2012-09-25 @ 21:27:54

Här kommer en bild på de som gjorde våran dag, som fick oss till tårar, skratt och varma i hjärtat en värme som kommer värma när vi tänker eller är tillsammans med dessa underbara personer.


Sagan om ringarna.

2012-09-25 @ 09:00:00
 
Det går inte en dag nu utan att vi pratar om bröllopet, minns och skrattar till allt som hände det dygnet. Alla härliga tal, den goda maten, miljön, alla påhitt som våra nära funderat ut och fixat. Känslan av att känna sig som en den vackraste i världen och att få njuta av att man hade den vackraste maken som jorden skådat, att få ha barnen närvarande när vi sa ja till varandra och få bli en familj med samma namn.

I väntas tider.

2012-08-31 @ 21:44:10
Imorgon smäller det. Imorgon blir jag Fru Törngren, jag ska lämna mitt fina, älskade, underbara Ekengren för en ny fas av livet. 
Men nu sitter jag här och glor, allt är piffat och puffat och nu återstår bara att gå och lägga sig för lite sömn. 
 
Jag har insett att planera och invänta sitt bröllop är som att vänta barn. Det är med skräckblandad förtjusning och fjärilar i magen som allt planeras, det mesta med kärlek. Man kliar sig i huvudet mången gång och undrar hur i hela friden detta ska sluta?? Men detta är som ett planerat kjesarsnitt, man vet när det hela kommer gå av stapeln och att vi med största sannolikhet kommer bli gifta (på samma sätt som föräldrarna vet att de kommer bli föräldrar just den dagen). Man längtar och väntar och väntar och längtar och vips har tiden gått och man inser att imorgon är det dags! Dags för det där magiska. Dags för att förändra livet. Allt känns så himla bra. 
 
I denna stund är jag inte alls nervös. Jag tycker att vi kan inte gör mer nu. Jag är bara lycklig över att dagen äntligen är här. Min och Johans dag, kväll och natt.
 
Så god natt hälsar en blivande Fru.

I väntas tider.

2012-08-31 @ 21:44:00
Imorgon smäller det. Imorgon blir jag Fru Törngren, jag ska lämna mitt fina, älskade, underbara Ekengren för en ny fas av livet. 
Men nu sitter jag här och glor, allt är piffat och puffat och nu återstår bara att gå och lägga sig för lite sömn. 
 
Jag har insett att planera och invänta sitt bröllop är som att vänta barn. Det är med skräckblandad förtjusning och fjärilar i magen som allt planeras, det mesta med kärlek. Man kliar sig i huvudet mången gång och undrar hur i hela friden detta ska sluta?? Men detta är som ett planerat kjesarsnitt, man vet när det hela kommer gå av stapeln och att vi med största sannolikhet kommer bli gifta (på samma sätt som föräldrarna vet att de kommer bli föräldrar just den dagen). Man längtar och väntar och väntar och längtar och vips har tiden gått och man inser att imorgon är det dags! Dags för det där magiska. Dags för att förändra livet. Allt känns så himla bra. 
 
I denna stund är jag inte alls nervös. Jag tycker att vi kan inte gör mer nu. Jag är bara lycklig över att dagen äntligen är här. Min och Johans dag, kväll och natt.
 
Så god natt hälsar en blivande Fru.

HAN och JAG

2012-07-21 @ 22:42:02
 
Just nu går dygnet timmar åt till jobb, helgen spendar jag på förlossningen, vilket är spännande såklart! Men jag gillar även gyn och BB minst lika mycket, det är något helt annat. Jag gillar att få se alla bitarna på vårat sjukhus. Men det var inte det jag skulle skriva om idag. Eller jag vet faktiskt vad jag ska skriva om, men dagarna dom går i en rasande fart. Johan är utsatt för sin svensexa idag och jag njuter av minnerna från min möhippa. Vi gör inget annat är planerar inför bröllopet och umgås med barnen. Helt enkelt vi har det så himla bra! Jag är den lyckligaste kvinnan på planten som ska gifta mig med den finaste, klokaste och för mig min själsfrände. Vi ska bli ett. HAN och JAG! Jag ska bli hans fru, det känns stort och fint på samma gång. Ännu förstår jag inte den där paniken och stressen som folk talar om inför ett bröllop, så jag hoppas och drömmer om att när vi åker till hotellet på natten efter festen har vi ännu inte en aning om vad dessa stressade människor talar om. Drömma går ju. ;-)
 

Min möhippa

2012-07-15 @ 20:34:58
Jag har blivit lurad av nära och kära så det heter duga! Jisses! Jag har ännu ett leende på läpparna som inte försvinner på länge, ett resultat av hur väl mina vänner känner mig och hur underbart kul jag hade igår. En dag i rosa och kärlekens tecken. Vad jag råkade ut för kommer senare i veckan, nu ska jag fortsätta denna dag i äkta bakisanda med hyrfilm och en stor påse chips, vid sidan av min blivande make.

VI SKA GIFTA OSS!

2012-04-08 @ 08:17:08
Den första september är jag ingen fröken längre utan fru. Jag och Johan ska gifta oss! Det hela började med den 11-11-11 då jag var lite putt på Johan för att han inte hade frågat, hur ofta får man chansen att fria till ett sådant datum och tror jag då friade till honom så sa han nej, precis som alla andra gånger jag frågat. Varje gång jag friat till honom har han svarat nej och sagt att han har velat fria till mig på sitt sätt, så jag hade sagt till han att jag skulle minsann också säga nej till honom den dagen han frågat mig, men..... Så var det lucia och Johan och jag lunchade på Wallers, därefter skulle vi passa på att gå en promenad innan det var dags för att åka och titta på våra små tomtar på dagis. Johan ville gå ner till strandpromenaden, men det blåste som vanligt, vattnet var isigt grönt, helt fantastiskt fint. När havet var som finast och vi stod där i lugn och ro började min mobil låta. Jag tog upp den och såg ett larm där det stod "nu händer det" och tittar upp på Johan med en frågandes blick. Han talade om att det var 2011-12-13 och klockan var 14:15 och 16 sekunder över gick han ner på knä framför mig och sa dom magiska orden och allt som jag dillat om att säga nej var som bortblåst. För där stod mannen jag älskar mer än allt annat på knä med en ring, det är klart man inte säger nej då! Såklart sa jag JA med tårarna rinnandes. På kvällen drack vi champange och gjorde fina räkmackor när småkillarna somnat. Detta datumet hade jag totalt missat och som den lilla datumnörd jag är så kan jag lova att han överträffade mig totalt där, min älskade blivande man.
 Därefter började planeringen på allvar. Det är mycket man ska ta ställning till! Och för det mesta är det kul. Att vigseln ska vara borglig var det inget tvivel om, Gud har inte funnits för oss tidigare så varför låta han stå i centrum för våran dag vore konstigt tyckte vi. Vi valde vigselförrättare och sen var det ju det lilla problemet var skulle vi vara då?? Ute? inne? ruin? Eftersom vi valde datumet 1 september (då har vi varit förlovade i fem år) så var vi medvetna om att vädret kommer spela stor roll och vi fick vi tipset av ett proffs att välja en plats inne för vigseln, för att slippa oroa oss ända fram tills vi står där och säger JA till varandra och så ville vi inte ha det så vi beslöt oss för att hitta en plats inomhus som passade oss. Lättare sagt än gjort. Det kryllar inte direkt av vackra rum som räcker för våran närmsta släkt och vänner... Men så slog det oss, Wisby Hotells vinterträdgård. Och så får det bli. Det är så himla fint där! Valet känns toppen.
  När vi bokat var middagen skulle vara så började vårat störta projekt.... Skriva inbjudningskorten, det tog oss tre månader innan de lades på postlådan... Hade aldrig kunnat tro att det skulle vara så svårt att formulera sig rätt, få med det som är viktigt och få våra gäster att känna sig välkomna.
Klänning är inköpt med mina tärnor i Stockholm och den är helt underbar. Speciellt nu när jag gått ner mina tio kilon så börjar den bli riktigt riktigt fin. Jag är kär i den. De enda vars kläder som inte är färdiga nu är tärnornas, men det kan vi ta i sommar, till och med småkillarnas kostymer är köpta, helt makalöst söta!!
   Johans kläder kollade vi ut när han och jag var i Stockholm, inte helt oväntat är han ursnygg i sina kläder.

Så allt detta betyder att jag ska bli fru, Johans fru! Efter att jag svimmade i höstas och läkarna först trodde att jag fått en stroke fick vi upp ögonen för att livet kan ändras utan att man valt det och att vi nu är redo att ta det stora klivet till make och maka, trots allt har vi redan tagit det största klivet i livet, två gånger. Att ha barn är vad jag tror är den största prövningen i livet och detta känns som ett naturligt steg i livet. Hela familjen ska få samma efternamn. Det känns mysigt.

Jag kommer inte att skriva om all planering här på bloggen, tanken är att det ska bli överraskningar för gästerna på festen och alla ska inte veta allt innan. Och nu förstår ni varför jag inte skrivit på bloggen på senaste, vi har fullt upp att planera stort som smått. Men det känns som att vi är i lagom tid i planeringen och idag ska första mötet has med toastmadam och toastmaster min syster Julia och hennes Kalle, dom är toppen!

Men då vet ni att det kommer komma en ny kategori här på bloggen vid namn "bröllop" och att jag just nu svävar på moln.
fru&man
Detta söta lilla par fick jag specialbeställt av Johan, min blivande make.