-

En liten buse.

2013-06-09 @ 08:54:00
Detta är en riktig liten buse, han gör hyss mest hela tiden och bjuder på pussar, kramar och "jag älskar dig" om vart annat. Vad jag älskar våran lilla Hugo.
 

Tid.

2012-10-31 @ 09:00:00
Tiden är en konstig sak. Ibland kan minuter kännas oändliga och återigen kan år springa ifrån en utan att man ens hinner blinka. Tänk att min minsta plutt är två år och 4 månader redan. Hur han passar in i våran familj på ett perfekt sätt och hur han förgyller våra dagar med sin närvaro. Jag minns sommaren när han föddes när vi satt på stranden, han låg på min mage med en tunn filt över sig under ett parasoll. Så gick hela den sommaren. Sen satte livet fart, livet sprang och vi sprang efter men vi klarade det och nu kommer belöningen. Att få vara mamma till två underbara pojkar är det bästa jag någonsin kunnat drömma om. 
 

För vems skull hjälper man barnet?

2012-10-24 @ 10:00:00
 
Att vara lillebror tycks inte alltid vara lätt. Storebror förväntar sig och vill att leken ska vara på hans nivå. Att Lillebror faktiskt bara är två år och utvecklas i en rasande fart går så det susar i kurvurna. En dag insåg jag att ungen kan ju faktiskt klä på sig själv i mångt och mycket, han behöver inte hjälp med allt. Det går ofta på ren vana att man "hjälper" barnet med kläder, städning, maten osv. Men till vilken nytta?? Är det för att det ska gå fortare så att vi hinner med mer på attgöralistan innan mamman själv slocknar i soffan strax efter åtta på kvällen eller är det för att vi tror att barnet inte kan mer själv? Nu har vi påbörjat projektet "slutamedblöjor", varje morgon går han på toan och blöjan är torr. Men på dagarna glömmer han sig men vi ska nu försöka hjälpa han att bli torr.  Så här ska köpas tvättmedel och sen ska föräldrarna bara ha lite ork så ska det nog gå vägen.
 
Hugos störta intresse nu är att vara med oss i köket, sitta på bänken, laga mat med oss och räkna allt (på sitt vis) som vi tar fram. Han vill vara en del och han vill vara självständig men i våran närvaro. Han älskar uppgifter i alla dess former förutom att städa, vilket vi tränar på. Han är en underbar liten filur som ger oss värme och fyller vårat hem med nya ord varje dag som plupp (prutt), siiiis (fis), Mass (Max, tidigare sa han Hatta), inte bla (inte bra), elka dej (älskar dig). 
 
 
 

Kärlek!

2012-05-30 @ 10:06:09
Tänk att en så liten person kan rymma så mycket kärlek!

Trendmedvetna Hugo.

2012-05-26 @ 08:26:01


Tänk att min snart tvåring är så sjukt trendmedveten, han piffar och donar. Helt plötsligt hade han pimpat sin napp med ett halsband så höll nappen runt halsen. Och sen sa han "fota mig snälla mamma och lägg ut det på bloggen så jag kan inspirera andra knoddar, snälla!" Och eftersom jag vill utveckla hans kreativa sida så varför inte liksom. Så varsågod och sno på! Idag är det ett sjukt bra väder för att fortsetta pimpa, piffa och pyssla så idag hittar ni nog familjen en längre stund runt bordet med allt vad pyssel betyder och vi kan nog säkert hinna slänga ihop en liten kaka också, för stranden blir det iaf inte. Vädergudarna bjuder då inte på sol idag.

rör inte min brorsa!

2012-04-25 @ 15:43:24
syskonkärlek

Tänka sig vilken tur killarna har som har varandra, varje dag kramas de flera gånger. De skyddar varandra och de är måna om varandra (självklart kan de vara raka motsatsen också men det tar vi i ett annat inlägg).
Sen Hugo föddes har de börjat varje dag med att krama varandra, en lång varm kram. Jag och Johan får då så snällt titta på och vänta på att också få kramas.
Blir vi arga på någon av dem kommer genast den andra och vill kramas och trösta. De är helt fenomenala på att kramas, det är bara så och jag hoppas och önskar att det ska sitta i dem länge, länge.
När jag tog bilderna ovan hade Max somnat en eftermiddag på soffan och när jag ville att han skulle vakna, ville inte han det.... Då kröp Hugo i vanlig ordning upp, klappade på honom och kramades med han. Det är såna stunder som gör mig varm inombords.
Själv har jag alltid varit kramig av mig, så jag hoppas nu att denna kramkultur fortsätter (L Ä N G E).

Världens sötaste nyckelpiga.

2012-04-25 @ 09:34:42
I fredags var det maskerad på dagis. Vi lämnade en prinsessa och en nyckelpiga. Max var så fin i sin klänning och sitt hårspänne, han riktigt lyste. Hugo var en nyckelpiga som var bland det sötaste jag sett, tårarna rann när vi lämnade dem kan jag lova. Jag ville ha min prinsessa och nyckelpiga för mig själv.
Detta var Hugos första maskerad på dagis. Första gången Max var på en av dagis maskerader var han Herr Nilsson, Pippis apa, sötaste apan på planeten tellus.
  Men Hugo.... Han dansade runt i sin tyllkjol och var så stolt över sina vingar. Hela han är en underbar filur full av värme och bus.

nyckelpiga
Denna nyckelpiga är jag kär i.

Att leva med en snart tvååring...

2012-04-13 @ 09:14:27
Om jag skulle beskriva Hugo just nu så skulle det låta såhär. Världens goaste filur som älskar att kramas och pussas men kan mitt i en kram eller puss bjuda på ett hugg. Han skrattar mest hela tiden och han älskar att spela Allan brallan. Efter maten sätter han på radion själv och jazzar loss det som spelas. Han vill vara med överallt, sällskap på toan, diska, titta på tv, duka fram till maten.
Somnar gör han i sin säng efter att jag eller Johan har läst "Var är Tilda?", två gånger tillsammans med en flaska välling, sen somnar han på tio minuter. Det är nästan lika ofta som han sover i sin säng hela natten som han kommer in till oss. Vaknar gör han runt sju och har blivit betydligt bättre på att ligga kvar och mysa i sängen en stund. Men sen är det full fart. Att jaga Max och tvärt om är det bästa som finns och allra helst dansar de tillsammans till musik på högsta volym.
Mat äter han ännu med god aptit men inte lika mycket som tidigare. Nu finns det en botten i honom och helst äter han proteiner och grönsaker. Det är oftast kolhydraterna som ligger kvar på hans tallrik. När han tagit sista tuggan tackar han för maten.
Dagis fungerar toppen, han trivs och det är det viktigaste. Det märks tydligt på honom när det blir långa dagar, det tar på honom, men oftast är det inte så långa vilket är tur. Vi vill ju njuta av våra trollungar så mycket det bara går.
Och slutligen storebror Max, Max har en obeskrivligt stor roll i Hugos liv. Varje morgon kramas de en lång kram. De tjivas och vill alltid leka med samma saker. De är avundsjuka på varandra men är alltid noga med att den andre också ska få. De är verkligen praktexemplaren på hur syskon är.
Farligheter är något han inte förstår och det är flera gånger varje dag som han testar våra nerver, precis på samma sett som Max gjorde i den ålder, så därför är det skönt att det går mot varmare tider så vi kan vara ute mer och han kan röra sig friare.
Hugo är en solstråle av bästa sort, han är en underbar del av våran familj. Att ha barn tätt tär många gånger på en och man ifrågasätter sitt eget val som man gjorde och varje gång säger svaret till mig själv att jag hade aldrig velat göra det hela på något att annat sett, någon annan gång i livet.
Så även om det innebär att man får storstäda hemmet varje dag och man somnar i soffan strax efter åtta på kvällen av utmattning så är det ändå så mycket härligt familjelivet bjuder på varje dag. Det är en härlig känsla att ha dessa ungar under mina vingar. Trots att vardagen ofta är upp och ner.

Ju mer vi är tillsammans, tillsammans tillsammans......

2012-04-12 @ 10:19:10
Idag är en sådan dag då jag bara längtar efter helgen, att få ha familjen samlade. Jag har svårt med motivationen till pluggandet när mina tankar är hos barnen hela tiden. Det är tomt här hemma... Jag vill älskar att höra ljudet av när de leker, för det finns stunder då de håller sams, de stunderna är de finaste som finns. I helgen bakade vi bullar. Hugo, Johan och jag. Max sov middag. Det var mysigt att få ha en egen stund med Hugo, det är inte så ofta vi får chansen att göra något med bara han. Han utvecklas i rekordfart, snackar, bestämmer, tjurar och lyser upp ett helt rum med sitt leende. Men han är även inne i den perioden då de klarar så mycket men förstår inte farorna med att klättra upp på saker. Han börjar bli stor, min bebis.... Det känns konstigt att bebistiden är över, men det känns samtidigt helt underbart med allt vi har framför oss, diskussioner, projekt och vem vet vad vi kommer hitta på. Längtar gör jag iaf och många bullar kommer det bli på vägen, för är det något som för denna familj samman så är det just bakning, sen spelar det inte så stor roll vad som bakas men vi är tillsammans.

Mommos kille.

2012-02-22 @ 22:09:26

Hugo är upp över öronen kär i sin mommo, han pratar om henne hela tiden, vill ringa henne var femte minut och är helt enkelt så glad i sin mommo. Men han kan inte skillnad på farmor och mormor men det kvittair, han gillar dem båda, ibland är även Sussie som är hans dagisfröken mommo och även jag. Han är helt oslagbar när det gäller kärleken till sina mommo, han skiner upp, han sjunger om mommo och han som ni förstår pratar knappt om något annat. Jo det skulle va Pippi som han slänger in i var tredje mening, dvs han har bra kvinnor som förebilder kan jag lova, det blir nog en bra karl av honom en vacker dag.

Familjen lilla hjälpreda.

2012-01-17 @ 21:06:21
Hugo fick en dammsugare i julklapp och den använder han flitigt, speciellt när vi dammsuger samtidigt så kör han hack i häl eller i kors. Jag tror att det är viktigt att göra barnen delaktiga i städning hemma. Dom kan så mycket mer än man tror och dom gillar att vara delaktiga. Dessutom tror att att det är lättare om man får in rutiner när dom är små på städning och det kan kanske, möjligen, förhoppningsvis underlätta för framtiden. Så i våran familj dammar alla, putsar badrum och allt annat som ständigt skitas ner.
städa

Lycka är att få en egen glass.

2012-01-12 @ 15:19:34
glass i stora lass

För någon dag sen inköptes för första gången glasspinnar i barnformat till vårat hem. Först såg Hugo ut att förfrysa men sen förstod han att det nog skulle vara så och att det var lika gott som kul. Kul att mata pappa och att bara få hålla pinnen i handen. Han skrattade så han nästan ramlade av stolen. DET är min Hugo det.

En kille med attityd.

2012-01-12 @ 15:14:39


Vi har en liten kille här hemma som är 86 cm attityd. Han har åsiker och säger mest nej till allt, trots att han menar ja. Han är lika ofta skitglad som han är skitförbannad. Han är social och har historiens godaste kramar och pussar som han gärna delar med sig av. Han sover mer eller mindre hela nätter, men vaknar i ottan. Han äter allt och han är precis så som man vill att ett barn ska vara vid snart 19 månaders ålder.

Jag är glad över att mina barn har attityd och vågar tycka saker. Att de vågar ta plats och att de vågar säga ifrån när de inte vill vara med eller tycker att något är fel.

Men just nu...... är det kanske lite väl mycket attityd under de vakna timmarna. Oj oj oj! Alla vill säga sitt, alla utvecklas på olika plan och alla vill ha uppmärksamhet, oftast samtidigt.... Så är det hemma hos oss just nu.

Men idag ska Johan sluta tidigare och familjen ska baka bullar så det skriker om det och ha riktigt bullkalas all night long!

Hugos första julpynt.

2011-12-16 @ 12:46:55
talangfullt barn!

Denna skapelse har mitt talangfulla barn Hugo skapat på dagis. Det är hans första egengjorda julpynt! Oboy va stolt jag är, den står där i hans fönster och varje gång jag ser den blir jag var i hjärtat och lycklig över att ha två friska barn som har världens alla möjligheter framför sig.

Hugo BOSS(en)

2011-11-22 @ 13:47:25
Mitt rara lilla harmoniska fina lilla barn som endast vill sitta och läsa böcker, prata politik och frågar om inte mamma och pappa vill sova en hel natt utan att han stoppar upp sin bak i mammas ansikte. Nja inte riktigt så, han är en ligist av guds nåde! Han klättrar på allt, vägrar förstå att han bara är ett år, skriker, bits, slåss och har ett tempramet som inte liknar något. Men i samma veva så är han nog även den näst gladaste (Max är den gladaste) unge jag vet, han kan inte gå normalt utan dansar fram, han pussas och kramas och har humor och får alla att skratta. Jag har bara inte hunnit med, om en månad är min bebis 1,5 år! Jag som ännu kan känna hans rörelser i min mage när jag tänker tillbaks. Min lilla lilla Hugo Boss


Här ligger jag och klurar på saker jag ska hitta på bara jag lärt mig att gå, den listan kommer bli lång och mamma och pappa kommer smälla av ett par gånger varje dag!! Höhöhöhö!!

Premiär och humörstatus.

2011-10-11 @ 10:35:58


Hugo har haft majskolvspremiär och det var lika uppskattat gott som kul. Johan fick dock hjälpa honom att få av majsen efter ett tag och det gick lika bra att äta från tallriken som från kolven. Min duktiga lilla Hugopugo! Som för övrigt har ett underbart humör, antingen är han sprudlande glad, sjunger, dansar och leker eller så blir han tvärarg och ställer sig och tjurar i ett hörn med händerna för ögonen. Han kan verkligen spela på hela registret våran Hugo.

Hugo gillar blått!

2011-09-18 @ 21:56:41


Hugo älskar blått, likaså jag så när jag såg honom i hans blåa tröja ätandes på en blå gaffel var jag bara tvungen att ta en bild och vad gör Lillebror när kameran kommer fram, storflinar!! Han är så söt att det är inte klokt!
Det är coolt hur en färg hör ihop med en person. Utan att bry sig om kön och sånt trams så passar de flesta jag känner mer i vissa färger än i andra och Hugo är blå. Max är mera brun/grön. Själv är jag pastell och Johan ja säg det, han är snygg i det mesta. :)

Tålamod är en förälders bästa vän!

2011-09-17 @ 16:44:38
Vi har nu i familjen börjat med en ny lek/livsstil. Vi letar saker hela dagarna..... Ibland är det vårat eget fel som när vi glömde Hugos skor hos svärföräldrarna och jag sen i flera dagar gick och skällde på Hugo för att han gömt dom.... Jaja, ingen är perfekt. :) Men till mitt försvar säger jag att förra veckan letade vi som idioter efter fjärrkontrollen till tv, det var skitsegt att behöva titta på tv the old way med att gå fram till tvn för att byta kanal.... Men till slut hittade jag den..... I tvättmaskinen...... Såklart??!!! Och idag var Johans plånbok borta. Min plånbok är borta ca 10 gånger varje vecka så när den är borta lyfter ingen på ögonbrynen men när Johans är putts väck då får hela familjen hjälpa till att leta..... Men nu var den BORTA! Fanns ingenstans... Börjar fundera på om man ska spärra korten och allt sånt. Suck!! Efter fruktstund så tänkte jag ta en powervila, så jag blir pigg till kvällen när vi ska hem till mina föräldrar på lite mat. Hade lagom lagt mig ner när Johan kommer in till mig, slänger sin PLÅNBOK på mig, flinar och undrar om jag vet var den var och det var inte svårt att gissa för den stank skit! Den låg alltså i papperskorgen på toan där vi slänger Hugos blöjor... BLÄ!! Så nu undrar vi hur man sanerar den på bästa sätt..... Tips mottages gärna! Undrar vad som är borta härnäst, ungen klättrar på allt och når tydligen allt numera.....

Första dagen på dagis.

2011-08-15 @ 16:36:49
Nu har Hugo haft sin första dag på dagis. Det var som att han aldrig gjort annat. Bäst gillade han en dockvagn som han kröp upp i gång på gång, medan Max och resten av gänget gick ut på gården. Vi åt lunch och sen var det dags att sluta för dagen. Så med glada miner gick vi hem och jag gissar på att det kommer vara lika glada imorgon när vi går dit igen.

Här ligger jag och är orolig...

2011-07-31 @ 00:19:16
Det är lördag natt mitt i sommaren och här ligger jag i min säng och är orolig och kan inte sova... Orolig för Hugos dagisstart. Fy fan vad jag kommer sakna den lilla ligisten! Och hur ska jag klara att lämna över honom till dagis om några veckor? Tänk om han inte är redo alls för dagis? Och tänk om dagis inte är redo för Hugo, killen som står på bordet så fort han får chansen, äter allt han kommer över och älskar sina föräldrar över allt annat! Hur fan ska detta gå?! Jag vill bara hoppa skolan nu och vara hemma med honom ett tag till, tills han kan prata för sig och förstår orden "mamma kommer och hämtar dig efter mellis", istället för att se mig som den stora svikaren som jag känner mig som. Men jag kan inte lämna min plats i skolan, gör jag det kommer jag kanske aldrig mera in igen. Och jag vill att mina barn ska ha en mamma som trivs med sitt jobb och det skulle jag inte göra som vikarie på dagis och skolor. Så detta blir det bästa valet i längden, men just nu skär det i bröstet av oro. Han är ju så liten. Jag älskar verkligen att kunna vara tillsammans med min familj. Tillsammans mår vi bra. Så i den bästa av världar hade både jag och Johan varit hemma med småkillarna och bara trivts. Men det är inte den bästa av världar vi lever i och jag får helt enkelt acceptera att så är läget. Och nu njuter vi av varje dag vi har tillsammans. Men dagis... Ett ont måste... Så känns det nu. Vi måste bara överleva denna stora omställning både jag och Hugo. Max längtar efter att få ta med sig Hugo till dagis och jag är mest tacksam för att de kommer gå på samma avdelning. Då Hugo kan känna trygghet och kärlek i Max och tvärt om. För de älskar verkligen varandra och vill vara nära varandra. Nu väntar jag på att Hugo ska gny till i sin säng och vilja komma över till oss och sen höra Max fötter i vardagsrummet när han kryper ner i sin säng inne hos oss. Och sen på morgonen krypa upp till oss andra för att väcka oss med pussar. DET ÄR LIVET!

Tidigare inlägg