-

Våga synas.

2013-05-30 @ 10:06:00
 
Något jag inte blir riktigt klok på är människors rädsla att synas.

Att våga ge komplimanger till de som finns omkring oss tex som att ”jag blir alltid så glad att av se dig glad” eller att någon luktar gott, har gjort bra ifrån sig och så vidare. Men likväl är många dåliga på att ta emot komplimanger utan ska direkt istället passa tillbaka med ”du med!” istället för att säga ”Tack vad glad jag blir när du säger så, jag älskar också den här tröjan!”. Jag kan uppleva att det ger ett ärligare mottagande av komplimangen än att då svara ”Och du har också en fin tröja idag!”. När jag får en sådan kommentar tillbaka upplever jag det mest som krystat. Varför har många så svårt att ta plats, få stråla för en stund och känna att någon uppskattar mig, det jag gör och känna att hen verkligen ser mig för den jag är och det jag gör.

Men samtidigt är det en balansgång, att inte överdriva komplimangerna. De ska vara befogade annars blir det bara löjligt. Att bekräfta allt någon gör kan upplevas som att man klappar hen på huvudet och sätter sig över. Jag brukar tänka att när min magkänsla säger mig att ”oj va bra gjort” eller ”men va fint” så bjuder jag även på det.

Efter min helvetespraktik på sjukhuset som jag hade för ett år sedan vågade jag inte vara den jag var, varken mot mig själv eller andra. Min självkänsla var som bortblåst, likaså självförtroendet. Jag som alltid varit stark och trivts med mig själv gömde mig bakom allt och alla för att slippa svara på frågor. Det tog mig flera månader innan jag vågade ge av mig själv igen. Jag kommer ihåg att när jag gjorde om praktiken sa mina underbara handledare som jag då hade på en helt annan avdelning att ju mer jag gav av mig själv desto bättre blev jag. Det var befriande att få höra det. Mer och mer vågade jag åter bjuda på mig själv, ta plats, våga bry mig och ha roligt. Steg för steg hittade jag tillbaka till mitt självförtroende och min självkänsla återfanns. Och varför berättar jag nu om detta? Jag har nu fått förståelse för alla som tror att de inte är värda att ta plats i livet för att någon har fått dig att tro det är en vidrig känsla. Att inte våga finnas till och dela allt det roliga som sker för att du är rädd att någon ska bli arg på dig så du tänker att det är lika bra att hålla tyst. Men nu vet jag att livet ger så mycket mer om jag inte håller tyst, när jag delar med mig av mig själv till min omgivning kommer de även göra det mot mig.

Numera får jag ofta fina, härliga kommentarer och jag älskar att dela livet med min omgivning. Vi lever bara en gång, det är nu vi är mitt i livet och har möjlighet att göra det vi själva bestämmer oss för. Så varför då inte ta chansen att synas, att våga dela livet med de vi möter. Det gör jag iaf!

 

För allra helst kan vi synas tillsammans!


Hur tänker ni föräldrar???

2013-04-03 @ 17:55:02
Just nu säger jag suck, stön och blä på alla er föräldrar som har era barn hemma från dagis då det är ytterst uppenbart att barnet har tex vattkoppor. Detta helt enkelt för att dagis inte tar emot sjuka barn. Istället möter jag föräldrar och dessa sjuka barn på allmänna platser som bibliotek och lekplatser där det kryllar av ungar och små bebisar. 
Jag förstår absolut att det kyper i kroppen när man varit hemma ett tag och man tittat på varenda barnfilm som existerar och bråkat om mediciner hit och dit dygnet runt. Men det ger fan ingen ursäkt till att sen pallra sig iväg och smitta andra som INTE på något sett bett om dessa virus. Jag vet precis hur och när vattkoppor smittar och att man får det oftast när man minst anar, men man behöver inte utmana ödet i onödan om man inte som förälder tycker att det skulle passa sig just då med att bli smittade. Men för våran del så kommer flytten om ca en månad och får vi välja vill vi inte bli smittade nu! 
Skulle nu mina barn bli sjuka så är det så det är med det, de klassas nu som stora och skulle klara vattkoppor fint, värre är det för alla små bebisar som det faktiskt kryllar av på vårat bibliotek, dom klarar inte alls av detta virus lika bra som större barn utan kan faktiskt bli riktigt sjuka. Och då är min undran om det är så att dessa föräldrar som låter sina barn befinna sig på platser där andra barn finns endast tänker på sig själva? Oavsett om det är kräksjuka, vattkoppor, ögoninflammation eller vad som helst så tycker jag att det är respektlöst att låta dessa barn leka med andra barn på offentliga platser. Mina barn pratar gärna med andra barn när vi är iväg, jag blir alltid så glad när de knyter band om det så bara är för en kort stund med andra och dom har gärna kul med andra barn på lekplatser och osv. Detta är platser där barn ska kunna mötas, leka, utvecklas utan att de ska möta ungar fullproppade med alvedon för att hålla borta febern. Kan ni inte bara låta era barn vara sjuka och komma igen när dom är friska? 
 
 

Normen om att skaffa barn.

2013-01-29 @ 14:08:00
Jag har börjat tänka på en sak, en sak som inte är vetenskapligt utan bara en tanke. När vi för fem år sedan väntade Max (jag var 25 år och Johan 23 år) var vi före de flesta av våra vänner. Ingen ifrågasatte varför vi valde att skaffa barn "tidigt", men det som märktes var att vi blev ensamma om våra upplevelser, utveckling, språnget in i familjelivet. Våra vänner hade inte kommit dit eller ens i närheten av en tanke på barn. Men vi fick nya vänner längs vägen som också väntade barn, som delade vårat oändliga intresse för allt som hör barn till. Men i samma veva insåg jag att när jag umgicks med mitt tjejgäng så pratade jag knappt om mina barn, det var för att jag visste att de inte förstod min kärlek och passion till dem. Att gråter de när jag lämnat dem på dagis så gråter jag när jag går därifrån, att skrattar dom så skrattar jag osv. 
Jag hade även räknat ut att när jag fyller 30 kommer det pluppa bebisar ur varenda mage jag tittar åt, och nog är det så alltid, varenda kotte väntar nu på att deras mirakel ska titta ut, den ena lyckligare än den andra, oroliga för allt, nyfikna, undran om ditt eller datt är normalt, kan verkligen bebisar sparka så hårt att njuren sprängs? Nu är det mig dom frågar, jag älskar frågorna och blir glad när de vänder sig till mig. Jag vill gärna vara ett stöd och ofta svarar jag att jag vet faktiskt inte, men oftast är det bara det att någon ska lyssna om ens oro. 
Men så finns det en sak som jag nu reagerat extra på. På dessa som nu inte valt, kunnat, lyckats eller velat skaffa barn nu i denna minut. Direkt ställer de sig som nu väntar barn samma fråga som jag och Johan ställde oss för fem år sedan, vad väntar dom på? Varför vill dom inte nu? Varför säga nej till det bästa livet kan erbjuda? Men med tiden har jag full förståelse till varför människor gör ett aktivt val till att inte ha barn, jag kan till och med beundras av de som gör detta val, att inte göra som alla andra bara för att man ska eller för att göra någon annan glad. Att inte respektera detta val är ogenomtänkt. Jag tycker att det är betydligt bättre att tänka igenom sitt eget liv och vill man inte vara förälder så är det viktigt att lyssna till sin egen röst än till alla andras. 
Något som jag tycker är trist är att det ska vara en öm tå hos många, att man inte ska kunna från "skulle ni vilja ha barn?" och kunna vänta sig ett svar, för trots allt skaffar de flesta barn. Att kunna säga att jo vi vill inget hellre, eller jo vi har försökt i två år nu, eller jo men min partner vill inte, eller jo, men jag kan inte få biologiska barn, eller nej, vi har bestämt oss för att vi vill leva utan barn. På samma sätt som missfall så borde det inte finnas någon skam över ens öde. Att våga visa sin omgivining att "såhär ser det ut hemma hos oss." Det värsta som kan hända är att någon annan förstår en lite bättre.
 

Därför bor vi på en ö mitt i havet.

2012-06-15 @ 21:13:53
Ibland kliar man i huvudet och undrar varför i hela världen vi envisas med att bo på denna ö, mitt i havet.... Med skithög skatt.... Med dyra förbindelser till resten av landet..... Med skitsnålt med jobbmöjligheter..... Med dåligt utbud på roliga saker man kan göra inomhus om vintern...... Med blåsten som aldrig slutar....... Med en stad som är byggd i en uppförsbacke...... Med dåliga löner......
 Men med somrar som är som i medelhavet, när man har två min till en underbar sandstrand. Med en natur som är helt enastående, härliga skogar, långa stränder, raukar, martallar och den friska luften. Med ett lugn som är fantastiskt, här stressas inte. Med nära avstånd till allt, vi slipper pendla och köer. Med
Men med världens finaste stad som lockar med unika gränder som förgyller våra kvällspromenader.
Visby

Gör det som får dig att bli lycklig.

2012-05-28 @ 14:56:03
Ibland oroar man sig för vad andra ska tycka och tänka, men vad spelar det för roll vad andra tycker när det enda som är viktigt är att jag trivs och mår bra med den jag är. Jag vet inte hur ofta jag och Johan brukar titta på varandra och nämna hur lyckliga vi är för att vi fick Max just när han behagade att komma till oss. Att han gjorde oss till en familj tidigt i livet, men inte så tidigt att vi inte hade hunnit sansa oss och känna oss färdiga med ungdomslivet. För ett tag sen hade jag svårt med att acceptera att det faktiskt lär dröja mycket mycket länge tills att vi kan vara spontana och galna utan barn i hasorna. Men nu har vi hittat något som är vårat som fyller våra liv, att laga extra fin genomtänkt middag är en sådan sak, eller gå långa kvällspromenader med barnen i vagnarna genom innerstan med alla gamla gränder. Eller att bara ha en tv fri vecka, att istället sitta på balkongen med något gott fika och vänta in mörkret. Jag trivs när jag inte bara springer längs med livet, eller än värre är när man känner att man springer ikapp med livet. Jag vill hinna se vad som ligger i diket längs vägen, hinna ha långa samtal med goda vänner, kunna titta på klockan och säga "det kvittar när barnen somnar, vi får väl sova längre imorgon", att kunna unna sig gott trots att man vill gå ner i vikt för det viktigaste är att komma ihåg att livet går inte i repris det vi gör nu är det vi kommer minnas när benen inte orkar bära oss. Att våga satsa att våga ha ett stort bröllop trots att en pluggar och våga samla varenda krona för att sen kunna minnas denna dag som vi så slängtat efter. Att våga gå emot strömmen och skaffa barn trots att inga vänner har barn eller ens har planer på att skaffa några. Att våga säga att det vi har är gott nog och att ordet perfekt finns bara i fantasin. Jag tror att människor i allmänhet skulle må bättre om de skulle kunna koppla bort ordet perfekt, att inse att det är just det ordet som gör människan besviken, gång på gång. För ingen är perfekt och livet är inte perfekt, så är det bara. Men däremot är det viktigt att våga satsa för att vinna och kunna vara glad för det man har. Den enda som sätter gränserna är du och du avgör vad som gör dig lycklig!

Min syn på vacciner till barn.

2012-03-24 @ 23:36:40
Barnen hostar numera ikapp från sina rum. Mest Hugo just nu, Max har fått hostmedicin samt Alvedon och Ipren mot febern som ovälkommet var tillbaka igen och med bruna slemhostningar har vi fått en tid på jour på lassis imorgon. Alla symtomen för lunginflammation stämmer in på gossen så ni hoppas vi att det bara är en vanlig förkylning som går lite över styr så han kan pigga på sig fort. Tycker så synd om han när han går här och låter som en gammal KOLgubbe som har rökt hela sitt liv. Eller iaf som när jag var 19 år och hade kikhosta, det var den mest deppiga sjukdom jag råkat ut för! Jag kunde inte gå, röra mig, jag kunde knappt prata utan att hosta så jag kräktes. I sex veckor höll jag på så och sen hängde hostan kvar i nästan ett halvt år. Idag vaccineras alla ungar mot skiten men så finns det föräldrar som väljer att deras barn inte ska ta dessa sprutor för de vill inte utsätta sina barn för "dessa främmande substanser som man sprutar in i kroppen". Dessa föräldrar säger att sprutan behövs inte för att dessa sjukdomar finns inte längre i Sverige. De förlitar sig på att alla andra vaccinerar sig och med tanke på att vi reser mer än någonsin kan man fråga sig hur de tänker. Så kul är det inte att hosta så hjärnan sprängs varje natt i flera veckor och man får andnöd titt som tätt. Därför tvekar jag aldrig o att mina killar ska vaccinera sig. Vattkoppor är en sjukdom som det diskuteras mycket om ifall den borde ingå i allmänna vaccinationprogrammet eller inte. Men där säger jag nej tack. Prickarna och febern är jobbig men inte farlig. Även om det vore ekonomiskt bra att ge detta vaccin för att minska VABandet så vill jag påpeka att vi är människor och inte robotar, vi blir sjuka och för det mesta kan vi lagas och att så måste det få vara. Vi bör inte skydda oss mot allt. Vi är ju faktiskt människa och människa betyder sårbar.

Livet som småbarnsförälder.

2012-03-10 @ 07:50:38
Livet som småbarnsförälder är stundtals det jobbigaste som finns, tusen gånger jobbigare än skola och annat krävande. När barnen slåss, bits, knips och skriker så inte en människa vill vara i närheten på mils avstånd, DÅ vill man sätta ut dem på gatan och sälja till första som går förbi. Eller att aldrig få sova längre än till sex och då läggs de ändå vid åtta på kvällen.... Man blir såååå trött. Ska man hitta på något att göra är dom totalt ovilliga att ta på sig de ytterkläderna vi lagt fram, utan allt görs i motvind ända till vi väl är ute. Och skulle man säg att man skulle skita i att gå ut för att slippa bråket så har man snart två barn som klättar på väggarna och med tanke på att dom är just barn kan dom inte besluta sånt själva. Att ha någon som vid VARJE måltid tar sin kladdiga hand och klappar en på armen, delat kladd är dubbel tvätthög... Våran tvätthög är alltid överfull trots att vi tvättar ofta, ofta, ofta.... Att aldrig kunna säga att idag skiter vi i allt och tar denna lördag framför tv med glass och godis finns inte. Utan det ska lekas, göras näringsriktig mat, rastas och underhållas dagen lång. Och tala om polisrollen man har för att kunna reda ut vem som gjorde vad och hur illa det faktiskt var. Och är det tyst hemma någon gång kan man med en gång misstänka att dom fått tag i Johans plånbok igen eller så har Hugo varit i köket och plockat fram mat till sig själv.... Att man själv somnar klockan åtta om kvällarna är kanske inte så konstigt, men ack så tråkigt.... Men ändå..... Så skulle jag inte byta mitt liv mot någon annans. Mina barn förgyller mitt liv alla dagar och att få vakna med två små snoriga kramgoa hjärtan är det bästa som finns. Att få se dem utvecklas är otroligt. Och då är allt det andra något man överlever. Men just när man önskar en enda dag i soffan med vännerna Ben och Jerry och inte behöva lyfta på baken mer än för att gå till köket för att hämta godis eller att få ta jordens längsta promenad eller gå i affärer där barnvagnar inte går in.... En dag så kan man göra det igen så tills dess är det bara att köra vidare med en lördag vilket innebär barn som är höga på socker efter att dom fått veckans dos av godis. Vad mamman och pappan ska ha för veckobelöning är inte bestämt ännu, men som det ser ut så lär det bli en fet belöning! För att vara förälder är världens viktigaste och svåraste jobb.

Mer pussar åt folket!

2012-02-21 @ 10:52:56
pussas är viktigt!

Denna blid tog i somras en kväll vid ringmuren, jag och min älskade lilla Max pussas. Vi pussas varje dag. Pussar är goda och viktiga, dom kan ersätta ord och dom får endast delas ut när man själv vill, man får aldrig tvinga ett barn att pussas. En spontan puss från ett barn är bland det finaste man kan få i livet. Jag fasar för den dag då pussarna från mina söner är slut. Men idag pussas vi flera gånger varje dag. När vi vaknar, när vi har bråkat, när vi äter, hahaha vi pussas nästan vad som än sker. När Johan och jag pussas blir dom glada, jag tycker att det är viktigt att barn får se sina föräldrar pussas, att visa dom att vi älskar varandra.
Men som sagt det viktigaste är friheten att välja om man vill pussas eller inte, det värsta jag vet är när släktingar kräver pussar av barn som inte vill, varför? Jag förstår det inte. Jag skulle själv aldrig pussa någon för att någon annan vill det så varför då tvinga barnen? Barn vet direkt om de vill pussas eller inte så att truga är onödigt och att ta en puss utan lov är hemskt.

Jag Clarar det - min kost och hälsofilosofi.

2012-01-12 @ 21:21:56
bullar. Idag har jag hunnit med två pass träning, core och low impakt. Lagom jobbigt båda två, men framförallt kul!! Jag älskar att träna, jag är som gjord för att stå på träningsgolvet och utmana min kropp. Att bli peppad av alla andra som tränar men även kunna koppla bort dom och göra så mycket som passar mig. Så denna vecka blev det sju pass, helgen håller jag alltid fri för familjen. Jag äter bra och har redan detta år gått ner 1,5 kg man ska skynda långsamt, därför kör jag på min egen diet som lyder "få kalorier, lite fett, frukt är nyttigt så är det och ha inga förbjud, det är ok att äta en bulle när man precis bakat, det är ok att ta en godisbit till och med två men inte fler och somna inte vrålhungrig, undantag får göras men sällan, sömnen är minst lika viktig den!". Ungefär så. För detta är något som jag kan leva efter länge och det gör att jag då kan hålla den vikt sen som jag har som mål. Och det viktigaste är inte vad som står på vågen, det är hur kläderna sitter. För mig är det viktigt att jag äter klok mat så att jag orkar plugga och lära mig nya saker i skolan och att jag orkar vara den sambo och mamma jag vill vara. När andra tjatar vikt slutar jag lyssna. Det är tråkigt att höra på folk som beklagar sig och sen ändå inte tar tag i sina problem. Vi är fri människor och har ansvar för att hålla våra kroppar i skick. Vi ska ju trots allt stå ut med våra kroppar tills den dag vi somnar in, så varför inte må bra längs vägen? Och ibland är det faktiskt en rykande nybakad bulle som ger hälsa. :)

Packlista till BB.

2011-12-18 @ 22:54:40
Jag har nu flera vänner som går i väntans tider och då kan jag passa på att dela med mig av vad jag kan tycka vara bra att packa till förlossningen/BB tiden.

Till förlossningen:
- Vattenflaska, man behöver vätska och att ligga på sidan och dricka ur ett glas säger sig själv.
- Sköna kläder, extra byxor.
- Tofflor att vanka runt i.
- Mobilladdare, det kan bli många timmar och man vet aldrig när man åker in.
- Kamera, be en uska att fota bebisen i samma sekund som den kommit ut, de bilderna blir ovärderliga.
- Videokamera, filma mellan värkarna och när bebisen kommit ut.
- Något gott att äta, till både mamman och partnern.
- Extra kläder till partnern, det är inte direkt kladdfritt att föda barn.
- Kläder till bebis och blöjor.

Till BB:
- Nattbindor, för hela dygnet....
- Blöjor till bebis.
- Kläder till dig och bebis. Stora mysbyxor, samt amningsvänliga tröjor.
- Skit i Apotekets bröstsalvor, köp den lilla gula tuben med fårullsfett som Babyproffsen säljer istället.
- Vattenflaskan är smart att använda när man ammar och blir svintörstig.
- Kudde, här på ön ligger kuddarna i plastpåsar som prasslar i örat....
- Finns det plats, se till att partnern får stanna över nätterna.
- Annat som får dig att känna dig fräsch.
- Ta massor med kort och filma det nya livet. Dom kommer aldrig bli så små igen....


Övrigt:
-Våga fråga personalen!
- Våga känna dig som en nybörjare!
- Ta er tid att lära känna den nya lilla människan, åk inte hem direkt. Det är mycket som ska igång de första dygnen.
- Det gör ont att göra toabesöken, men det blir bättre med tiden!
- Drick massor med vatten.
- Våga röra på dig så fort du kan, då läker kroppen snabbare.
- Kom ihåg att det är ingen panik om ni inser att ni glömt något hemma, partner kan fixa godis, pizza eller vad det nu är som ni vill ha.
- Ett kjesarsnitt är INTE en katastrof, det är bara ett annat sätt att få ut bebisen på och du blir lika mycket mamma ändå.
- Våga bara vara... Världen väntar på er, så ta den tid ni behöver på er!


life is life
Inget är så speciellt som att föda barn och att få den äran att leva med dem den första tiden. Så även om allt är upp och ner och bak och fram så NJUT!!

Tack mamma och pappa för en fenomenal genusgrund!

2011-11-23 @ 22:49:10
Ikväll kan jag tacka mamma och pappa för två saker speciellt. Jag vill tacka för maten som de bjöd på och därmed räddade ännu en kväll för oss. (idag har byggaren lyst med sin frånvaro....) Efter maten åkte jag med mamma till en föreläsning om genuspedagogik. Än en gång inser jag varför jag inte ser mig som en revlutionär med Max långa hår, hans dockor och pysselsaker. Det är för att mina föräldrar dukade upp hela smörgåsbordet till mig och mina systrar, vi var med på allt. När pappa bakade bullar och bytte däck. När mamma sydde gardiner och betalade räkningar. Överallt var vi med och aldrig fick jag höra om direktiv om hur jag skulle vara för att jag har snippa. Jag klättrade i träd och lekte med dockor, jag spelade fiol och lekte med lego, dansade och byggde kojor. Jag gjorde det jag tyckte var kul. Likaså gör jag nu med mina söner, de ska få testa på allt och de ska ha de kläderna som de är bekväma i och som framhävar deras personligheter. Allt detta gör jag omedvetet men ändå medvetet. Jag (och Johan) tycker det är viktigt att dom ska få hitta sig själva utefter vem dom är och inte vilka samhället vill att dom ska vara.

Jag fick testa på allt och ändå har jag valt "kvinnliga" sidan i mycket av det jag uppskattar i livet och inte minst det som ska bli mitt framtida yrke. Sjuksköterska, kan man hitta ett kvinnligare yrke? Speciellt inte barnmorska som jag ska bli. På fritiden som tonåring hittade jag mig själv i dansen och i fiolen, hallå?! Jag har långt hår, sminkar mig och är nog utåt sett kvinnlig som få. MEN jag är Clara och kvinna och skulle lika gärna kunnat vara man och jag är övertygad om att jag hade uppskattat samma hobbies då för det är inte könet som gör personen, det är själen, det där vi inte kan visa ens om vi sprätter upp människan och letar med lupp, men den finns där och är ack så viktig. Så ändra aldrig på mig, jag är den jag är och jag vill vara som jag är. Och nu vill jag ge samma övertygelse till mina sönar om att de kan välja vilka de vill vara och de ska känna makt över sina liv, makt att ha kunskap om genus och förstå varför folk fungerar som de gör. Måtte det bli en fortsatt tradition som de en dag överför till sina barn.


En aktiv morfar som njuter av sitt barnbarn. För nog kan en morfar också vara en kramgo filur!

Mina barn är två av de barnen som Kalla fakta pratade om....

2011-11-18 @ 11:43:57
Idag är jag sjuk, har ont i bröstet och kan bara lugga här och vila. Då passade jag på att se Kalla fakta om dagis. Tråkigt nog kände jag igen lite av det som beskrevs, oron över att personalen en har tillsyn över barnen, framförallt Hugo som är totalt opålitlig och klättrar på allt och rymmer varannan sekund, samtidigt som han stoppar allt i munnen och bits när han saknar ord. Jag har bett dom att mer eller mindre punktmarkera honom, men jag får ingen reaktion från personalen. Hemma kan vi inte lämna honom ensam en minut som han är just nu. Jag är rädd att han ska skada sig eller skada något av barnen. Han är förliten ännu för att prata förstånd med och jag är helt övertygad om att det kommer gå över men just nu behöver han ha två extra ögon på sig hela tiden. Och Max sen, i våras när jag skulle hämta honom en dag blev han knuffad av ett annat barn ute på gården så att en bit av hans ena framtand gick av. Sånt händer. Men det var just det att trots att jag stod där och såg han falla så sa en av fröknarna "jag såg när han ramla, det var ingen fara"??? Är det ingen fara när ett barn ramlar rätt på ansiktet och slår av en bit av en tand?? Eller som nyligen när han klämde ett finger så illa i ytterdörren på en stoppsten som provisorisk legat där sen Max började på dagis. Han fick en stor blodblåsa och en blånagel av värsta sort och han har så ont i sitt finger. Direkt beställdes ett riktigt dörrstopp, men det var som först efter skadan, hela dörren saknar klämskydd, där Hugo bl.a. klämt sin hand. Men jag har fått fråga om de anmält olyckan, vilket dom inte hade och jag tror inte att dom är dom enda som struntar i att anmäla när barnen skadat sig. Så jag är inte alls förvånad över de hemska rapporterna som kommit fram om brister på dagis, våra barn borde skyddas lika bra på dagis som hemma. Och visst tusan hände olyckor hemma också för barn är människor och människa betyder sårbar. Så så enkelt är det med det men jag so förälder ska vara trygg när jag lämnar ifrån mig det dyrbaraste jag har, alla dagar. Ja just det han rev upp sin lilltå mot en dörr också nyligen som inte var så fint det heller..... Ja ja listan över skador på dagis får man nog helt enkelt räkna med att den fortsätter i samma sorgliga fart....

Årets julklapp = historiens tråkigaste "årets julklapp"

2011-11-15 @ 23:30:16
Jag brukar inte va en av dom som köper "årets julklapp" och jag tänker absolut inte göra det i år heller. För i år ska vi tydligen ge bort en matkasse! Snark! Nej fy, dom som hittar på årets julklapp måste verkligen haft id'etorka. En matkasse?!! Nog för att dessa kassar är smarta och uppskattade av många i vardagen men vill man inte ha något annat än mat i julklapp. Jag älskar att köpa presenter, få göra andra glad men jag kommer dock aldrig köpa mat till mina nära och kära, nej då bjuder jag dom hellre på något gott som vi kan äta tillsammans!

Lika lön till lika arbete, jo säkert....

2011-10-12 @ 10:08:06
Nu läser vi folkhälsa i skolan och ju mer jag läser desto mer upprörd blir jag! Överallt ligger kvinnor i underläge ekonomiskt. När ska det komma ett parti som inte har jämställdhet som kärnfråga (för jag tycker att det finns många andra viktiga bitar också) men som lovar lika lön till lika arbete? Jag är inte den första som efterfrågar detta parti och lär inte vara den sista.
   Varför ska jag ha en lägre inkomst för att jag är kvinna? Gör jag ett sämre jobb? Eller vad beror detta på? Jag tror att vi skulle få det mer jämställt i hemmen om det infördes lika lön till lika arbete. Det säger sig självt att många familjer prioriterar vid VAB att den som tjänar mest får jobba och den som har lägst inkomst får vara hemma med det sjuka barnet. Även om de utför samma jobb på samma arbetsplats. 
   Jag tycker att det är viktigt att varje kvinna vågar att göra sin röst hörd och tala om varför de är värda samma lön, för vi kan inte förvänta oss att Facken tänker göra det åt oss. Så stå upp och tro på dig själv kvinna!

Vad är det för fel på er föräldrar, SKÄMS!!!!

2011-10-11 @ 10:15:31
Häromdagen damp det ner ett brev till Hugo, han är kallad till tandläkaren (!) och med kallelsen fanns en förklaring om att öns treåringar har så dåliga tänder att man nu måste kolla även ettåringarnas. Det är inte klokt! Ett år.... Då har man haft sina tänder i några månader, Hugo har nu tio tänder, det vill säga att han är halvvägs i antal av sina mjölktänder. Max har hatat borsta tänderna grejen jämt, nu som först ställer han sig fint på pallen och låter mig borsta, Hugo däremot blir jättearg om vi inte skulle borsta hans tänder med en gång efter Max borstat sina. Vissa perioder känns föräldraskap som att man bara arbetar i motvind, det enda man får hör är "vill inte, nej, dum, nej, vill inte!" men det finns en anledning att barn inte är myndiga förän de är 18 år. Det är föräldrarnas jäkla plikt att sköta om barnens hälsa! Så vare sig ungen vill eller inte så borstar man, för som förälder borde man veta bättre än så att ett barn inte kan besluta själv om det ska borstas eller inte.
   Likaväl att detta socker som föräldrar petar i sina ungar i tid och otid förstör barnens tänder (och hela kroppen för den delen). När jag jobbade som vikarie på dagis hade vi föräldrar som lämnade nappflaskor med multivitamindryck för "att barnet inte drack vatten". Barn dricker vatten om man lär dom det från början, allt annat handlar bara om föräldrars dåliga självdisiplin. Multivitamindryck är vatten och socker, samma skit som saft! Och där håller jag med en barnsköterska på barnmottagningen som sa "saft är för sjuka barn, vatten för friska", sjuka barn behöver extra energi därav saften, ett friskt barn får i sig energi av maten. Barn som hela tiden utsätts för socker får bruna tänder som ruttnar, jag har sett det och det är hemskt när ett fantastiskt litet barn ler mot en och istället för vita små tänder ser man bruna stumpar, det gör ont hjärtat av att se på och inget kunna göra. Vet ni att i chokladflingor som man har till fil är det högre koncentration socker än i en chokladkaka och det säljer butikerna som alternativ till frukost för barn. Föräldrar behöver bli mer kritiska till vad våra barn får i sig och barn behöver några chanser för att lära sig nya smaker, så ge det inte bara en chans, ge flera!
Nu menar jag inte att det är totalt Mc Donaldsförbjud, eller att vi ska bojkotta saft och socker i alla brädder. Lagom är bäst, någon gång ibland är helt ok att unna sig och vad är det för fel på det gamla hedeliga lördagsgodiset?? När Max nyligen var vid tandläkaren för sin treårskontroll fick vi beröm för att han fick lördagsgodis, då får han ett Kinderägg och det tycker han är veckans höjdpunkt, sist åt han inte ens upp all choklad utan det blir så mycket mer än att kasta i sig godiset. Och skulle det bjudas på mer godis så är det lördag som gäller. Läsk dricker han inte alls, det är vuxendricka hemma hos oss. Han ser på läsk som på alkohol, ingen som hör barn till. Därför blir det heller inget bråk om den saken.

Så kom igen nu föräldrar, ta erat ansvar och borsta de små grynen i munnen på era älsklingar, framförallt för deras skull! Det kommer löna sig för såväl kommunen som inte behöver lägga onödiga pengar på att laga små tänder och träffa alla ettåringar helt i onödan, för trots allt lite sunt förnuft skulle kunna rädda många munnar.


Jag ligger hellre med Mora träsk.

2011-09-05 @ 21:35:32


Jag och Max var i söndags och såg och upplevde Mora träsk. Tänk att dom har kört sina låtar för barn i över 40 år! 40 år!! Det gör mig gråtfärdig av lycka. Jag älskar när folk helhjärtat gör saker för barn och när dom gör det bra. För nog är dom bra alltid, den som inte skrattar när man gör deras sånger med rörelser skrattar nog aldrig. Jag hade ofta deras sånger när jag var tränare i gymnastik för småbarn. Sen körde jag samma uppvärmning med mina gamla cheerleaders och vi blev både varma och på bra humör.
Barnen lär sig motorik, var kroppsdelar sitter och att våga ha kul, att allt inte är på allvar. Så därför hade jag och Max en riktig guldstund tillsammans med massor andra som också insett det fina med dessa män. Många av oss föräldrar har faktiskt själva diggat till dom när vi var små.
När vi kom hem och helt saliga berättade om våran stund för Johan och allt vi upplevt från Tigerjakt till sodasprut.. Max lämnar oss efter ett tag och jag och Johan pratar vidare om dessa män och hur fantastiska dom är. På något vis kom frågan upp, groupie till två män som spelat barnmusik i hela livet eller groupie till ett coverband med unga killar som får bekräftelse genom grouipes. Utan tvekan till gubbarna. Aldrig att killar som suktar efter makt skulle få mig på fall, sjunga en cover kan alla göra. Men att underhålla barn och föräldrar i 40 år är hedersvärt! Så därför ligger jag hellre med Mora träsk!

Detta var nog det konstigaste jag skrivit på mycket länge, så jag förstår om ni inte förstår ett smack.

Killar kan också ha flätor!

2011-09-01 @ 11:56:05


Kan killar ha flätor utan att vara töntiga? Jag kollade på google efter killar med flätor och då kom genast Plura upp och han är väl ändå ingen tönt! Jag är ofta trött på att Max hår "bara hänger" och igår lekte han hund, så jag frågade honom om vi skulle göra hundöron av håret, vilket han ville. Han sov med tofsarna och idag gick han till dagis med två tofsar uppe på huvudet och är hund. Jag är så glad för att personalen mötte oss med kommentaren "vad fin du är i håret", för han var fin i sina hundöron. Men killar får inte ha tofsar, det vet ju alla... Varför undrar jag?! Jag tycker han är fin i sitt långa hår och kan tycka att det är bra om han slipper ha håret i ögonen jämt så då är tofsar fantastiskt, lika så hårnålar.

Själv skulle jag aldrig klippa av Max frisyr till en kort "pojkfrisyr" bara för att han är pojk. Jag vill se det vackra i honom och plocka fram det istället för att följa normer. Hans år är underbart, både i färg, kvalité och han självfall som lätt går över till lockar. Varför i all världen ska jag klippa av dom?? Jag vill göra honom till en stark individ och kommer han en morgon och ber om flätor så kommer jag stå där och knåpa ihop små flätor. Var så säker.
Jag tycker att det borde finnas fler alternativ för frisyrer.

Mitt eget hår är numera bara långt. Ganska tråkigt men långt. Helt enkelt för jag passar inte i kort så varför ska jag klippa kort om jag ändå bara se konstig ut i det. För några dagar sen såg jag en annan tjej på hennes blogg hur hon klippt sig. Det var coolt, snyggt, modernt ja allt hade den frisyren. Jag blev avundsjuk men insåg att jag skulle aldrig känna mig bekväm i ett sånt hår. För jag trivs med mitt långa tråkiga hår.
Johan går numera under namnet Daniel eftersom hans hår mest påminner om prins Daniels. Jag gillar när hans hår är långt. Så kort sagt väntar vi nu bara på att se om Hugo också kommer bli långhårig han med eller om hans person passar bättre med kort.

Så flätor eller inte, ha håret precis som ni vill men låt aldrig någon annan stoppa dig med ett varför, tänk varför inte? :)

Helt rätt Arne,vi kan inte fotboll!

2011-08-31 @ 09:31:23
Och vad finns det att kunna? Två lag. En boll. Två mål. Lite regler hit och dit. Punkt.

Vad är det man ska kunna och förstå? Vi fattar att bollen ska in i rätt mål och det laget som gjort flest mål vinner.
Jag har ALDRIG diskuterat fotboll med varken tjejkompisar eller killkompisar, jag läser inte om vet som gjorde vilket mål och hur och vem som blev utvisad för en ful tackling. Helt enkelt för att jag inte bryr mig och för att jag tycker att det finns annat att bry sig om i världen.

Jag vet att fotboll är den sport som aktiverar flest personer i vårat avlånga land, vilket är jättebra. Folket behöver motioneras. Men personligen är jag född med noll bollsinne så jag skulle aldrig komma på tanken att spela, speciellt inte efter mina barndomsminnen när jag var med i kvartersligan (någon form av korpfotboll för lågstadiebarn). Som regel inför varje match fanns att det var "tvunget" att finnas två tjejer med i uppställningen. Våran tränare (en pappa till en av killarna i klassen som senare blev grym på hockey) sa att vi var tvugna att tänka på lagets bästa så jag och min kompis som var med fick sitta på bänken hela matchen. Gissa varför jag slutade efter någon termin. Idag skrattar jag bara åt hans vinnarskalle och inser att det inte är konstigt att tjejer inte vill idrotta när det ändå bara får sitta på bänken.
Nu är det så att jag hittade dansen som jag brann för istället och det var där jag skulle vara, men tänk om det hade varit just fotboll som hade varit min grej trots att jag sög.

Så helt rätt Arne, vi kan inte fotboll för vi fick sitta på bänken och tänka på lagets bästa.

Vad ger folk friheten att vara otrevliga?

2011-08-29 @ 14:30:52
Skypesamtalet med en förvirrad lärare och studiekompisar gjorde att jag hittade tillbaka till gnistan något mer. När samtalet var slut skulle jag och Johan åka till Lekstugan som har halva priset på hela butiken idag. När jag kommer ut ur dörren möts jag av en granne som frågar var barnen är och jag säger att skolan börjat idag och att Hugo skolats in på dagis. Då klämmer hon ur sig "stackars barn, ska han verkligen behöva gå på dagis, han som är så liten?"....... Jo tack, jag vet att han är liten och jag vill ha både honom och Max hemma jämt om det inte vore för att jag måste skaffa mig en utbildning och försörja familjen. Varför säger man så? Vad är det för poäng med det??
Vad jag svarade minns jag inte, jag mumlade nog bara något och gick.....


Oftast när jag möts av kommentarer som dessa blir jag sårad och sen blir jag sur för att jag inte hade något vettigt att svara. Men det är inte lätt att vara rapp i käften när man precis fått en osynlig snyting. Men efter det så tänker jag att nu måste jag säga något trevligt till någon jag möter idag. Och så fick det bli jag sa till tjejen i kassan på Lekstugan att jag tyckte att hon gjorde ett kanonjobb trots att de bara hade en kassa och köerna var oändliga av föräldrar som ville gör ett bra julklappsklipp. Sen önskade jag henne en fortsatt trevlig dag. Hon log trött tillbaks.

Så tänk på vad ni säger till folk, gör som jag och ha dagens trevliga kommentar varje dag! Jag får ofta trevliga kommentarer tillbaka och man ser att folk blir glada av att höra en komplemang.

WWLD? What would länsstyrelsen do?

2011-07-14 @ 10:13:58
Här går Calle och hugger ihjäl en orm som skrämt dem och nu är han anmäld av Länsstyrelsen. Då undrar jag wwld, som det bekant brukar uttryckas wwjd (what would Jesus do?) hade dom tagit fram stora ormboken, letat upp ormen och sen tagit ett beslut över vad man ska ta sig till med denna lilla varelse. Eller ska var man kunna sin ormkunskap, jag kan då inte minnas att jag någonsin läst om någon orm i skolan eller ska varje svensk av naturen kunna skilja på en huggorm och en fridlyst snok? Hade nu Calle sagt "kolla in den ofarliga fridlysta snoken den måste jag döda!" hade det varit något annat, men nu ville han hjälpa sin bror med dotter från att bli bitna av denna orm. Skulle jag se en orm hade jag varit övertygad om att den var ute efter att döda mig oavsett storlek och utseende och jag kommer göra mitt allt för att överleva den. Jag vet jag är en fjant, men så är jag rädd för alla djur med eller utan ben som lever vilt i naturen. Så vem vet en dag kanske det är jag som sitter där anmäld att Länsstyrelsen.

Tidigare inlägg