Nu undrar jag om det finns någon av er eller om ni vet någon som har boken Allmän patologi- en introduktion skriven av Eva Brehmer-Andersson?? Den behöver inte vara ny på något sett, jag lånade den på bibblan men då fanns den endast som två-dagarslån och enligt läraren dög den och den var skriven 1988 (!!)

Och med dom orden har jag nu gett mig in i patologins hemska värld. Det är kul att lära sig om kroppen på ett djupare sett. Att få aha upplevelser om olika sjukdomar och att känna att det är intressant är tur då det kommer bli en intensiv kurs. Efter lektionerna ska jag ta mig in till Stockholm och njuta av det fina vädret innan det är dags att flyga hem till killarna igen.

Det räcker med att säga att jag har haft panikångestattacker ett par gånger idag. Jag hatar att känna mig stressad i onödan. Behöver jag säga att jag inte är hemma utan på praktiken. Men som jag skrev i ett annat inlägg, jag mår inte bra här. Har ju inte haft panikångest sen i höstas när det var på tok förmycket i livet men nu.... Nu är det bara praktiken..... Det säger väl allt. Det är tur att jag gillar patienterna så mycket för annars hade jag inte fixat detta. Så är det med det. Jag vet inte hur jag ska kunna ta beslut som en färdig sjuksköterska, kunna veta allt om alla sjukdomar och veta hur avdelningens egna ritualer ser ut, när de inte är samma som vi lär oss i skolan...... Men nu är det fyra dagar kvar. Fyra dagar. Ikväll blir det lugn och ro (in my drems) med familjen.

Det är mycket känslor i mig just nu. Dålig samvete för att jag är så mycket från familjen och inte bara dåligt samvete utan snarare en sorglig längtan efter och till dem. Sen ska jag vara 100% hela dagarna när jag är på praktiken, jag ska vårda dem jag tar hand om och jag ska svara på frågor som mina handledare ställer mig. Jag har aldrig arbetat på detta sätt tidigare. Mina tidigare praktiker har varit att jag har arbetat tillsammans med mina handledare, vi har diskuterat, klurat och funderat på lösningar tillsammans. Jag har kunnat fråga dem rakt ut och fått svar på mina funderingar. Det har varit spännande att jobba så och det tilltalar mig, jag växer då. Men nu..... Jag ska ta reda på allt själv och får inte fråga när jag undrar något. Jag ska ju ta reda på det själv via fass eller vårdhandboken eller liknande. Men arbetslivserfarenhet finns inte under dessa sökforum har jag märkt. Hela moment finns inte med och det gör mig osäker. Jag förstod tidigt att jag inte mådde bra av denna arbetsmetod, jag blev ledsen och krympte. Nu..... Känner jag mig än mer osäker. Jag börjar får panikångest igen, det har jag inte haft sen i november om jag minns rätt. Det är skit! Men snart är denna period över och jag vet att nästa gång jag ska ut i verkligheten ska jag vara på ett ställe där jag verkligen verkligen verkligen vill vara, jag har fått sommarjobb på förlossningen och BB som undersköterska och det ska bli så himla kul, då ska jag fråga, lära mig och inspireras, inte som nu. Nu ska jag ta mig igenom detta, jag vet att det inte är bra för mig men jag får väl lära mig att ensam är stark och låta självkänslan krympa än mer och vara en Tummelisa.

Idag har jag varit med om mitt livs första operation när jag inte varit patient utan personal. Det var spännande!! Men det är inte där jag hör hemma. Men att bli så varmt mottagen och omhändertagen gör att man kan skapa sina tvivel, för en kort stund.

Till en början måste jag säga att det är himla trevligt att vara där utan att vara inskriven. Utan istället få stå på andra sidan, blanda mediciner, dropp men även få ha hand om patienterna såklart! Det är en bra avdelning att starta på eftersom alla olika patienter ligger hos oss och det gör att jag får se och uppleva det mesta. Kan sammanfatta det hela som SPÄNNANDE! Handledarna är toppen, jag känner verkligen att de vill att jag ska lära mig så mycket det bra går, de grillar mig med frågor och dom är underbara mot patienterna. Helt enkelt, jag trivs. Men idag är det skönt med en dag ledigt, ska dock lämna in ett arbete ikväll om dibetes, nutrition och empowerment. Och det ska vara hårt knutet till litteratur... Där har ni min söndagskväll... Men idag väntar pulkaåkning, loppis samt gardiner till Max rum som ska sys. Helt enkelt, en härlig dag!

Första veckan i skolan är gjord. Seminarie hit och dit. Möten, skola heldag på riktigt med klasskamraterna. Vi har kört av smärta, patientsäkerhet, SBAR, PVK, KAD, intramuskulär injektion, NANDA, vips och jag har säkert glömt en del. Men det är kul. Pluggar som en blådåre och började klura nu på om jag kanske skulle ta och läsa ett kapitel eller två nu..... Men någonstans får man väl dra en gräns?!!! Sova bör man, men om man vill vara effektiv hur gör man då??? Det måste ju göras! Helst nyss... Veckans bästa var iaf SBAR när Emmy bjöd på lunch och vi var ett bra team alla tre. Där hade jag tur! Lika så har jag tur med VFUn som börjar på måndag. Sex veckor på kirurgen. Det kommer bli sååå bra! Jag kommer ha hand om två patienter själv de sista veckorna och de kommer bli spännande! Jag längtar redan dit. Men imorgon ska vi va lediga, hela familjen. Jag har lite planer som jag tänker överraska familjen med men det får ni se sen. Så god natt med er!

Idag har jag lagt om sår hela dagen på VFUn.... Och vad har jag än en gång insett? Jo att har man sett ett sår har man sett alla. Knappast!! Bortsett lukten kan dom faktiskt va ganska spännande. Jag tar varje sår på största allvar, men jag känner att det är inte där mitt kall finns. Nej en dag ska jag bli en barnmorska med allt vad det innebär. Men resan känns lång och det är den också..... Men en dag så.... :)

Imorgon har jag sista dagen på min praktik på vårdcentralen. Jag kommer sakna dom alla! Dessa dagar har gett mig massor av kunskap och trygghet. Jag kan så mycket som jag inte hade en aning om att jag kunde. Tänk att JAG kan ta venprover, ge injektioner, klippa stygn, lägga om hemska hemska sår, ta EKG, kunna prata och vägleda gamla människor och vara ett stöd för dem och dela deras mediciner i dosetter. Ta hundra blodtryck på en dag och gud vet allt. JAG har gjort allt det där! Det har varit såååå kul! Jag vill inte sluta. Men jag känner ändå att det är inte där jag hör hemma och jag längtar nu efter mer kunskap!
  
Jag är förvånad över hur sjuka alla är hela tiden och vikten av att träna. Att det är nu gott folk vi lägger grunden för hur vi kommer må som gamla, vi kan påverka! Jag gillar att kunna tänka så, slumpen är inte min grej.

För övrigt gick tentan skit, den var knepig och jag snurrade till det. Helt enkelt jag fixar just nu inte flera stora saker på samma dag... Först en Hugo som snurrar i sängen och sparkar på mig halva natten. Sen var den en full dag med nya moment på praktiken som avslutades med ett Sårforum nere på sjukhuset som satte sina bilder på näthinnan kan jag lova. Fy fan! Det finns sår som är riktigt otäcka. Därefter åkte jag till tentan.... Behöver jag säga något mer? Dessutom lånade jag ut min favoritpenna till en annan sköterska på forumet, den som jag skulle skriva tentan med och när tentan började stod det bara Error på min miniräknare..... Då var det skönt att få komma hem sen till mina älsklingar, för det finns nog ingen som har så härliga barn som jag. Dom är små solar båda två.

 

Till en början, det blev ingen promenad igår. Jag somnade..... Och vaknade för en timme sen av Hugos kissiga stinkandes blöja i ansiktet.... Flyttade honom och insåg att jdet stod välling på schemat, sen vilade vi en stund till. Vilket nog var tur... Men nu är jag vaken och ligger här och njuter av att känna mig utvilad. Idag ska jag ha VFU på lab, med andra ord ta prover på folk, samt att vi ska ha mottagning idag. Igår hade vi mest hembesök. Tror att jag kommer få lära mig massor idag! Hoppas bara att huvudet håller hela vägen....

Idag har vi smällt av första dagen på praktiken. Nu ska ja tillbringa de kommande två veckorna på Vårdcentralen Visby norr. Äntligen får man facea verkligheten. Det är spännande och ovant! Att nu utöva sina färdigheter irl kräver mod att våga tro på sig själv, att känna att jag är duktig och jag kan! En bra sak med denna praktik är att jag får se, uppleva och göra allt som vi läst om innan. Efter lunch satte huvudvärken in och sen jag kom hem har jag varit sängliggandes... Gick upp en stund för lite mat men nu ligger jag här igen, det enda mål som finns ikväll är en rask promenad. Jag håller på att deppa ihop för att jag inte kan träna och jag har två kilo till som jag ska gå ner under november..... Gooooood luck till mig......

Om en kvart börjar tentan. Det kan gå hur som......

Nej hu vilken urdålig ordvits! Men oj va jag har räknat idag. Jag och Åsa har blandat dropp, mediciner och allt som möjligt kan blandas. Stundtals grät vi nästan men rätt som det var hittade vi en lösning (höhö). Det bästa är att vi går mot rätt håll det sämsta är att det är långt kvar....... Är det något jag tar på största allvar så är det just läkemedelshantering. Ett litet misstag kan kosta någons liv. Så det är inte för inte som jag oroar mig för detta ansvar.

Jag har SOMMARLOV! Tentan är skriven och jag svarade iaf på alla frågor, nu är bara frågan om jag svarat rätt. Kan iaf garantera ett och annat skratt hos läraren när hon ska titta på mina bilder. Men nu skiter vi i det för nu står det sommarlov på schemat och det firas med lunch på Leva, bankmöte, klipptid, fest med klassen. Jag måste säga att jag gillar verkligen ordet sommarlov!

från morgon till kväll.... och samtidigt som jag känner mig full av nya kunskaper så vill jag bara gå och lägga mig under en gran och sova en månad eller två.... jag är helt slut både fysiskt och psykiskt.

Ja hur man vill se på saker och ting får man välja själv. Just nu gör jag inget annat än pluggar. Jag och Åsa pluggar så det är inte klokt, vi sitter på våran favoritplats nere på sjukhuset och det är ingen dum plats, det inbjuder till allt möjligt som härliga kommentarer, hjälp av sjukhuspersonalen och den fantastisk utsikt över havet. Men som sagt.... Nu är det bara sju dagar kvar tills tentan ska skrivas och det känns som en omöjlighet. Faktiskt så räknar jag inte med att klara den MEN jag gör verkligen mitt yttersta för att det ska gå vägen på något vis. För om jag klarar den innebär det att jag kommer vara ledig sen tills den 28 augusti (!) med mina småkillar och Johan kommer ha hela fem veckor hemma med oss i sommar. Det kommer bli så härligt att det är inte klokt!

Så nu behöver jag alla böner, tankar, peppning, stöd, glada människor omkring mig för att detta ska kunna gå vägen.

Dag är jag igång igen och hej och hå vad vi kör!
Klarade tentan på blodtryck och nu sitter vi här och gör grupptenta, det går fint det med.

Härligt att vara tillbaks igen!!