Ibland slår det mig hur bra mina ungar har det. Att helt fritt kunna få dansa på en strand på Fårö utan att känna rädsla för något i världen, att känna sig älskad fullt ut och få va just den man är. Dessa känslor vill jag fylla mina ungar med. KÄRLEK.

Läste denna artikel på aftonbladet om en liten kille på två år som röker 40 cigaretter om dagen. Och vad vill dom att man ska säga efter att ha läst att pojkens pappa inte tror att det är farligt med tanke på att pojken ser hälsosam ut, hälsosam är bara förnamnet, han ser ut som hälsokällan själv! Eller allvarligt talat, ännu är inte dom sista idioterna födda och att sen två idioter av denna klass ska träffa varandra och sen skaffa barn ihop är ju bara för mycket! Hur kan det gå någon människa förbi år 2010 hur farligt rökning är? Och att dessutom utsätta ett barn som inte är ens i närheten till mydigt för denna fara är inte klokt. Jag som inte ens tycker att det är försvarbart att som förälder röka tappar tråden helt totalt när jag läser något som detta. Hur är man funtad när man första gången sätter ciggen i munnen på ungen, han kan ju knappast ha letat upp en cigg, tänt på och tänkt att "detta var något för mig, jag ska bli en rökare!". Personligen tycker jag att man borde bli av med barnet då,för detta är barnmisshandel av något!

För några dagar sedan fick mina gravidhormoner ett regält spratt på stan och det var tur att Johan var med och lugnade ner mig. Ni vet hur äckligt och puckat det ser ut med föräldrar som röker medan dom går med barnvagnen, men detta var sju resor värre! En mamma kommer mot oss med sitt bebis i en baby björn bärsele och tar upp en cigg och tänder den i vindskydd av bebisen! Jag höll på att få totalt hjärnsläpp! Hur fan tänker man då??? Att man vill inte bara göra sitt eget liv kortare utan även bebisens? Jag kan verkligen inte förstå mig på folk som gör så! Jag hade så gärna vilja vetat hur dom som gör så tänker och om dom tänker alls. Jag kommer ihåg när Max föddes ville jag inte ens ha parfym på mig för det kändes som att det var för starkt för min lilla skatt.

Det enda som är bra med att få läsa och uppleva saker som detta är att de gör mig ännu starkare i mig själv att vägra rökare hålla Mini, den dagen Mini kommer ut. För med tanke på hur läkarna förmanade oss om att Max inte fick vara hos rökare så finns det ingen som helst anledning att ens utmana ödet med Mini. I mina ögon är det ett lätt val man gör, antingen väljer man att röka eller så slutar man, svårare än så är det inte. Jag vet hur farligt det är med rökning så varför utsätta mina barn för detta gift? Jag och Johan måste föra deras talan ända tills den dag då dom klarar av att göra det själva, men tills dess är det våra ord som gäller och då är det min plikt att skydda mina barn mot allt vad farligheter heter, i den mån det går... Jag ska informera dom om hur många som dör varje år pga rökning och så ska jag ha en riktigt bra muta precis som min mamma och pappa hade med mig, jag skulle få mitt körkort gratis om jag inte började röka. Nu råkar det vara så att det är lite dubbelt med den saken för att min pappa är trafiklärare och för min del vore det skam om jag inte tog mitt körkort, dessutom var jag så trygg i mig själv att jag hade aldrig svårt för att tacka nej, trots att jag fick höra att jag var tråkig, mesig och gud vet allt, jag visste att det var jag som var vinnaren, inte dom.

Oj vilken mage du har- härligt! Undrar dock varför du vill poängtera o vill att läsarna skall rösta för om det är pojke eller flicka? Tänk om det är en bebis med två kön (intersexuell=har snopp men även äggstockar osv.
Vill bara i jämställdhetens namn fråga detta: Är det skillnad om det är flicka eller pojke? Varför inte bara hoppas på att det är ett härligt litet barn som snart skall komma till världen!

Denna kommentar fick jag av någon som kallar sig Anna och självklart kännar jag att den kommentaren kräver ett helt inlägg.
Nu råkar det vara så att jag och Johan faktiskt vet vad som väntar i magen efter ett akutultraljud då jag svimmat på stan och dom ville kolla läget med bebisen, då fick vi både se och få förklarat vad som fanns på skärmen. Första veckorna därefter kändes det konstigt att veta vad som fanns i magen, men den dagen jag fick höra om ett par här på ön som fick en dotter som aldrig tog sitt första andetag att det spelar inte det minsta roll vad som finns där inne bara det kommer ut en bebis som andas, allt annat spelar ingen roll. Men även innan ultraljudet har vi hela tiden sagt att vi väntar en individ inte ett kön. Att vara en individ säger så långt mycket mer än hur man ser ut mellan benen, att få älskas för den man är och vad man gör istället för vilket kön man tillhör.
   Mina föräldrar uppfostrade mig inte som flicka utan som Clara, en individ med enormt mycket energi som aldrig satt still, jag klättrade i träd, åkte motorcykel med pappa och var jordens bästa dockmamma. Allt detta för att jag tyckte att det var kul, inte för att dom satt mig i fack för att jag har en snippa. Därför tror jag även att jag har lättare att slänga ut en gissningslek som denna just för att det är på skoj, för hur ska någon på riktigt kunna vara riktigt säker? Inte ens vi är det, något som läkaren påminde oss om när vi avslöt ultraljudet trots att hon var ganska säker. Så att gå runt och tänka att vårat barn ska vara intersexuellt känns inte rimligt med tanke på att 0,5-1% av alla bebisar som föds har någon form av detta tillstånd, då finns det andra saker man kan oroa sig för så himla mycket mera saker som kan sätta käppar i livet för den lille.
   Att denna bebis kommer va olik Max i sitt beteende är jag redan säker på oavsett kön, för jag kan enkelt se till mig och mina systrar hur vansinnigt olika vi är varandra trots att vi haft mer eller mindre samma regler och uppfostran hemifrån och dessutom är vi tre tjejer men ändå så olika. Lika så alla andra syskon jag känner oavsett kön. Jag lever med tron av att alla kan och alla kan göra det dom vill bara dom satsar tillräckligt hårt, därmed så spelar könet ingen roll, jag tror på människan och jag gillar allas olikheter för hur trist skulle det inte va om alla var stöpta ur samma form
Men det är lite av en tradition att folk gissar vad som finns i magen och visst är det då kul att höra vad ni läsare tror av bara några bilder och det roliga med denna gissningslek är att vi faktiskt kommer få ett svar en vacker dag när Mini får komma till oss och då ska det bli kul att se om majoriteten gissat rätt och därmed kunnat se det på magen eller om ni alla är helt ute och cyklar. Så släng nu in en röst just bara för att det är KUL!

Så än en gång, GISSA NU PÅ VAD SOM GÖMMER SIG I MAGEN, EN SNOPP ELLER SNIPPA??

Katrin skrev ett inlägg som hette Om män vore gravida och den började så bra men slöt i något som jag inte alls kan hålla med om. Med dessa rader började hon inlägget:

"Jag kan säga (med facit i hand) att en kvinna som gått igenom en graviditet står över andra som inte har det. Och då kan man kanske undra vad jag kommer att tycka om kvinnor som gått igenom en förlossning. Herregud. Det är så skruvat det här med graviditet, för det är helt omöjligt att föklara för en människa som inte har genomgått det. En man kommer aldrig att kunna förstå. En kvinna kan i alla fall relatera lite grann till humörsvängningar, hormoner och menvärk. Men hon kan aldrig förstå vad en graviditet innebär innan hon går igenom den själv. Det är så sjukt. Så ofattbart jobbigt och tärande på ens psyke. Men det går som sagt inte alls att förklara."

Och jag tror att hon har rätt i det hon säger, bara resan som gravid kan ingen som aldrig varit gravid förstå. Men jag har en teori om varför och det är för att på film, tv och böcker så framstår gravida som harmoniska och lyckiga hela vägen men att man mår lite illa i början. Men att hela livet verkligen kan vändas upp och ner och ut och in på två minuter kan ingen förstå. Eller hur det är att ha ont varje natt såfort man ska vända sig. Men det är inte bara dom jobbiga och dåliga sidorna dom inte förstår man kan inte heller förmedla den enorma känslan av att ha någon i ens mage som faktiskt är fullt beroende av allt jag äter och gör är en oslagbar känsla.

Senare i inlägget går det ut på att om männen skulle va gravida skulle dom aldrig stått ut och hade tagit sina liv redan i gravidvecka 32 och det vägrar jag att tro på. Jag är övertygad att killar skulle va precis lika bra som vi tjejer är. I min drömvärld skulle man som par få välja vem som ska få vara gravid och som ni säkert redan vet så kan ni gissa vem som då skulle få vara gravid i våran familj och det skulle inte ha varit jag. Jag tror att Johan hade klarat både graviditen och förlossningen galant och jag förstår inte vilka killar Katrin har runt sig som inte skulle klara dessa uppgifter om dom fick chansen för jag kan bara säga att jag vet nog lika många män som kvinnor som jag aldrig skulle rekommendera bli gravida eller föda barn. Jag tillhör helt klart en av dessa personer, MEN nu vet jag vad som väntar och då måste även jag så klyschigt säga att dessa nio månader i helvetet är värda varenda dag mot belöningen.
Så sluta säg att män inte skulle klara av att vara gravida för det är bara skitsnack, jag tror att män och kvinnor är precis lika starka och att bara för att man gått igenom en graviditet så blir man expert på att vara gravid. Är det något jag stör mig på så är det alla dessa kvinnor "som vet", jo dom vet hur det var att vänta deras barn men det säger inte ett smack om hur livet som gravid ser ut för någon annan. Alla experter som talar om att det är ditten och det är datten när man är gravid, jo för dom kanske. Så sluta nu att tjata om att kvinnor är starkare än män, för det tror jag inte på. Jag säger att det hela handlar om individer, inte kön.

Ett barn ska jag ha när jag blir stor 
med smala ben och mjuka skor 
små vassa tänder och skära händer 
mage som en sockertopp 
och ljusbrunt hår precis rakt opp 


Lite precis sådär är vad man drömmer och önskar att barnet i magen ska va. Man pratar om att "bara man får ett friskt barn så spelar allt annat ingen roll". Men det är skitsnack, oavsett om barnet är friskt, sjukt, fint eller fult så kommer man älska det av hela sitt hjärta och långt mycket mer. Men jag tror att vi skaffar oss dessa ramar när barnet ligger i magen för att man är rädd för att ha "fel" känslor inför det lilla liv som finns där inne. Om man önskar ett kön eller speciella drag eller vad jag tror är vanligare allt man önskar att barnet INTE ska ha. Jag minns när vi väntade Max och jag var dörädd för blandningen mellan mig och Johan, det kunde ha gått riktigt illa, men nu hade vi naturen på våran sida och fick såklart en perfekt pojk. Men hade det spelat någon roll om han hade haft grava missbildningar, varit missnöjd hela tiden och varit en orolig själ? 
   En intressant sak med gravida är att man ser ofta förlossningen som målet, att klarar bebisen förlossningen så klara den sig ett normallångt liv sen, inte har man en tanke på att det finns treåringar som får cancer eller sjuåringar som ramlar av gungan och skadar sig så illa att dom blir invalida resten av livet. För att vara riktigt tråkig så kan man säga att oro för vad som ska hända barnet kommer man som förälder få dras med hela livet. Eller den dagen då barnen är stora nog att göra egna beslut och vad händer då om ens barn gör något som går emot både lagar och normala värderingar, tänk att vara mamma eller pappa till någon som våldtagit någon annan. Den kärleken till det barnet kan man inte en gissa hur den ser ut. Ännu är Max så liten att jag tar på mig allt han gör mot andra, undrar hur länge man kommer göra det.... Jag vill inte va någon curlingmorsa som ringer och skäller på hans kompisar om dom varit elaka, jag vill lära honom att bli en stark individ som klarar sånt själv, självklart ska jag stå bakom honom och krama om honom när han behöver det, men att sopa banan framför honom tror jag inte på. Självklart kommer Mini få samma uppfostran den dag h*n kommer dit.
   Just nu har jag en älska-hata relation till Mini, eftersom jag inte vet vem Mini är så har jag också svårt att älska denna person, trots att hela mitt hjärta brinner för att Mini ska ha det bra där inne och jag gör allt jag kan för att det ska förbli så. Det är med total kärlek jag räknar dagarna tills vi ska sätta ihop spjälsängen, skötbordet, ja allt man kan tänka sig att bebisen kommer behöva. Att få gå till affären och köpa minsta lilla nappen och pluttisblöjor är ett sätt som verkligen gör att mina känslor till bebisen blir som redo för att ta emot detta knyte. Men så kommer nätterna och jag kan inte sova för att ryggen gör ont och Mini är en nattuggla, då hatar jag hela grejen med att va gravid, så det är mer att jag hatar att vara gravid än att jag hatar Mini, för problemet är att ännu så är min kropp Minis kropp och för mig är skillnaden däremellan är hårfin. Så jag längtar nu som en galning på att veckorna ska gå så att jag kan få tillbaka känslan att det faktiskt bara är min kropp som jag hatar och inte Mini, för Mini älskar jag och jag kommer vara orolig så det förslår från den dagen jag får Mini i min famn.
Barn är inget man ska ta för givet. Dom är som porslinsdockor men ändå så tåliga, dom behöver värme, respekt, kärlek, tid, tillit och få chansen att vara barn.




Men, ska jag säga 
Akta dig för eld och djupa vatten 
Spring aldrig, aldrig bort från mig 
i den svarta natten 

Kom på en sak som fick mig att gå i taket efter MVC, när jag kom ut till bilen stod två tjejer som tidigare satt i väntrummet på MVC med en liten bebis och rökte! Sånt gör mig galen! Vad är det för år 1950??? När man inte visste bättre men nu är det 2010 och ALLA vet att rökning är farligt och vad det gör med kroppen, så hur kan man då välja att utsätta sitt barn för passiv rökning? Att vara så dum och egoistisk att man bara ser till sina egna behov och inte tar ansvar för hur skadligt det faktiskt är för bebisen.
   Jag kommer ihåg när Max hade problem med aningen som nyfödd och vi blev inlagda på barnavdelningen där vi fick träffa flera läkare och alla frågade direkt om jag eller Johan rökte och vi fick starka restriktioner om att han fick absolut inte hållas av någon rökare. Så denna gång behöver jag inte ens vänta och se om vi får ännu ett barn med samma bekymmer för vi har redan beslutat att inga rökare få hålla Mini.

Jag tror inte att det är det lättaste att sluta röka men jag tror att alla kan bara man vill och vill man inte så får man ta konsekvensen. Det är inte svårare än att sluta köpa skiten och sen hålla sig ifrån andra rökare och sen ta smällen den första tiden. Och nu tänker ni, hur kan hon som aldrig tagit ett enda bloss sitta och säga att alla kan? Jo för att jag tror att man kan bryta alla vanor, alla kan avsluta sina missbruk och alla kan sluta. Senast jag var hos min distriktsläkare fick jag i fylla i ett papper om mina rökvanor och om jag önskar hjälp med att sluta röka. Min doktor log när han såg mina svar och så lämnade vi pappret bakom oss, men just det att jag fick fylla i det tyckte jag var toppen för det visar att sjukvården utvecklas och att alla kan få hjälp om man inte klarar av att sluta själv.

Så att då välja att röka som nybliven mamma får mig att se rött, jag vill bara gå fram och tala om vad fan hon håller på med och vad det innebär för bebisen att hon förpestar sitt barn. Att det spelar ingen roll om man går ut och röker för nikotinet sitter kvar och det får barnet i sig, så vilken förälder skulle sätta en cigg direkt i munnen på sitt barn?

Att chanserna för att bli med barn minskar för både männen och kvinnorna som röker är ingen nyhet, samt att man lättare får missfall, sen får barnet mindre med syre i magen och utvecklas sämre. Risken för missbildningar ökar och likaså risken för att barnet ska födas för tidigt. Sen när barnet är fött är risken större för plötslig spädbarnsdöd.
   Ammandes kvinnor tar med gifter över till barnet, dessutom gör det att barnet suger sämre.
Risken för allergier är betydligt större hos barn med rökande föräldrar, likväl förkylningar, astma och öroninflamationer.
Så vem vill medvetet bjuda på dessa risker som en början på livet? Jag vet vad det innebär att ha mängder med allergier som barn och ändå rökte inga av mina föräldrar, men om jag har chansen att minska risken för mina barn så kommer jag göra allt som står i min makt för att hålla dom från allergier.

I tisdags var vi på föräldramöte på Max förskola, där fick vi se en film med Jesper Juul, där han pratade om självkänsla och gränser. Den mannen är kanske inte någon som jag håller med fullt ut, utan där får man verkligen plocka russinen ur kakan, men igår var jag med min mamma på en föreläsning med Bengt Grandelius som höll i Att sätta gränser. Det fina med att sitta där och lyssna är att man får mängder med tips men även att man får som en klapp på axeln att vi faktiskt gör rätt som föräldrar. Att alla bråk faktiskt kommer leda någonstans, till att vi får en trygg kille som trivs med sig själv och sin omgivning.

   Vissa exempel Bengt nämnde tappar man hakan över och tänker, driver han med oss för hur kan man va så tam som förälder att tex hela familjen går och lägger sig klockan sju för att barnet vill det? Eller att man byter mugg femton gånger för att barnet vill det? Men likväl så blir man så glad över hans sunda svar till bonuspappan som sökte en bok om 8 åringar för att han visste för lite om dom, Bengts svar var att vad skulle han med en bok till när han hade en livs levande 8 åring hemma som man kan fråga allt direkt till. Att föräldrar kan gå över ån för att komma till vattnet istället för att se vad dom faktiskt redan har. 

   Han pratade om att när barn ställer en fråga och föräldrarna svarar så svarar barnet tillbaka, men att svaret egentligen inte behöver vara ett svar utan är en fråga i sig och inte ett konstaterande.  Barn älskar att lära sig saker och dom älskar gränser och veta var andra står så att dom själva kan ta ställning och välja sin plats.
Men ett barn som inte får tillrättavisas eller får veta när det gör fel blir en osäker individ som senare får svårt att veta var gränserna går ute i samhället.

   Han pratade även om hur smarta barn är och när någon säger att barn är smarta så får man mig att lyssna, barn ÄR otroligt smarta och har massor med tankar om livet på ett sätt som vuxna inte har, dom är underbara eftersom dom vill lära sig och är hungriga på att testa hur långt dom kan gå innan det går åt skogen. Dom älskar att diskutera och komma på nya lösningar tillsammans med vuxna. Och tar sig inte vuxna den tiden hittar dom fakta på internet och via kompisar, så där har man jordens chans som förälder vilken källa man vill att barnet ska hämta fakta ifrån.

   Så nu längtar jag efter att Max ska börja prata än mera och vi kan diskutera och lära oss saker tillsammans. Att jag inte måste ha rätt alla gånger för att jag är vuxen, utan att även jag kommer få be om ursäkt och säga att jag haft fel. För är det något jag är helt säker på så är det att barn gör inte som man säger, dom gör som man gör. Och kan jag sänka mig till att jag har gjort fel och be om ursäkt så kommer han göra detsamma till mig och även till andra i hans omgivning. En tydlig sak som man redan ser på hans beteende är alla hans kramar till dom han tycker om, precis som jag så kramas jag mer än gärna och ofta med mina kära, likväl gör han. Och det intressanta är att vissa som ändå står han nära väljer han att inte krama och det respekter jag fullt för hur skulle jag känna om någon stod och sa att jag skulle krama någon som jag inte alls ville krama, nej fy. Så det ska bli kul den dagen han i flera ord kan berätta varför han väljer att krama vissa och varför han avstår vid vissa, även om jag har mina aningar så är det alltid kul att höra hans ord.
   Så nu ska vi bara fortsätta vara konsekveta i våran vardag och så kommer vi bli familjen lycklig i alla våra dagar. Trots att det kan göra en galen när allt måste vara ett bråk.

Bengt som höll i föreläsningen kan man läsa mer om på www.bengtgrandelius.se gå sen in på dokumentation så finns massor med tips om att sätta gränser. Han har även skrivit lite böcker om ämnet och jag köpte en av dom igår Att sätta gränser ett vilkor för växande.

När vi valde Max namn var det just av den anledningen för att vi tyckte att det var ett fint OCH för att vi ville att han skulle tilltalas sitt namn och inte ha ett smeknamn, vilket det lätt blir om man heter tex Wilhelm, Ludvig och Alexander. Men ändå lyckas folk hitta på egna namn på honom utan att fråga om det är okej med oss. Jag själv skulle aldrig tilltala någon ett smeknamn som personen själv inte presenterat sig med. Så vad får endel människor att ta sig den friheten att ändra någon annans namn?
    En av mina bästa vänner heter Catharina men för mig är hon Cattis, jag har frågat henne om varför hon kallas för Cattis och hon sa att det kom från dagis (har jag för mig). Hon är verkligen en Cattis men hennes föräldrar valde att hon skulle heta Catharina och hemma heter hon även Catharina och jag har aldrig hört hennes förläldrar säger kalla henne Cattis. Men alla kompisar säger Cattis och så har det varit i över 20 år.
  Så hur kommer det sig då att vissa tar sig denna frihet att göra denna ändring i namnet? Det finns ju faktiskt ingen som helst poäng med det, för dom flesta personer har fått sina namn väl valda av sina föräldrar och med massor av kärlek. Vissa vet redan från början namnet och andra tar ett tag att klura ut vem det är men alla har fått sina namn med mycket tanke bakom. Så att va så respektlös att man ändrar på någons namn gör mig arg, det kan väl inte va så svårt att acceptera det personen faktiskt heter?

Eller har vi valt ett hopplöst svårt namn till Max och därför måste acceptera att folk ändrar på hans namn??

Grynet, så sjuuuukt bra asså!