Force majeure.
Dom jag tycker synd om är dom sjuka som behöver ambulanshelikopter, där det kanske handlar om timmar mellan liv och död.
Så ni 85000 drabbade av förseningarna chilla, sov, njut av att ni inte kan göra ett smack förutom ta tåget eller hyra bil. Och inse hur små vi faktiskt är.
Igår kväll lugnade värkarna ner sig tack och lov och det blev en ganska lugn natt. Tråkigt nog vaknade jag halvförkyld och när jag hostar får jag värkar som bonus.
Så om du befann dig hundra mil från din son, har lovat honom att du ska komma hem idag o sen inser att du kanske kan flyga hem om en vecka,då blir du inte det minsta ledsen utan fokuserar i stället på att du kan göra stan? Eller om du vill vara med på en begravning du nu saknar möjlighet att åka till? Du verkar utgå från att alla som drabbas är samlade familjer, som kan göra något postivt av några extra semesterdagar. Många tusentals människor reser inte för att de tycker det är roligt, utan för att de måste.Det är klart att vi inte kan påverka det som händer, men lite respekt för att människor hamnar i svåra situationer kan man väl ändå bjuda på? Lättare att tycka synd om sig själv än att känna empati för andra?
Hela familjer?? Min son har en ypperligt bra pappa och dom klarar sig fint bara dom två och det är väl viktigt att lära sina barn att man inte kan göra allt för dom, att naturen är långt mycket stakare än vad vi är. Så det är väl inte mycket att göra åt. Likaså med allt annat folk har missat denna helg, bröllop, begravningar, fester, resor you name it, det är alltid lika beklagligt när sånt händer men ännu har ingen dött pga katastrofen och det är väl det viktigaste, inte om livet missar en vecka av planerade saker? Och jag vet inte var i inlägget det framgår att JAG tycker synd om mig själv?
Detta var sista gången jag svarade på en anonym kommentar.
Vad är ett vulkanutbrott i jämförelse med en graviditet?
....................
