Fick idéen till detta inlägg efter att ha läst Ninas blogg

Något helt obevisat men jag tror att tjejer som sportar i unga år har lättare för att tycka om sig själva. Dom får chansen att se allt dom klarar av och hur mycket deras kroppar duger till. Att våga tro på sin egen kropp och att man faktiskt kan lita på den och utveckla den och framförallt att den duger gott precis som den är.
  Själv har jag dansat i ca 100 år och det är en sport dominerat av tjejer, tjejer som vill och kan och älskar att dansa. Vi var olika individer som klarade olika mål men inget var så underbart som att sätta piruetterna eller ett hopp man tränat hela terminen på. Dans i sig är en väldigt defus sport, man får inga poäng för ingen gör mål, man gör inget på tid för där räknas kvalité långt före kvantitet. Men många tjejer försvann under åren, dom klarade inte pressen att spreta med benen i luften eller att vräka ut hela sin kropp på scenen under någon konstig koreografi. Dom tjejer upplevde jag som lama, själv tyckte jag att det var kul att utmana mig själv och bli sådär galet yr efter alla snurrar eller liknande. Utanför dansgolvet var jag som vilken tonåring som helst som hatade sin kropp, då tyckte jag att jag var för lång och för smal. Idag får jag andnöd av bara den tanken när jag önskar flera gånger i veckan att jag skulle ha en kropp som då. Jag minns när jag en dag oroligt gick och frågade min pappa vad det var för obehaglig bula/knöl jag fått på armen..... Han sa att det var en muskel, jag skämdes över att jag hade muskler och ville att den skulle försvinna.. Så att försvara en tonårings tankar är inte alltid det lättaste. Idag är mina muskler obefintliga och jag saknar dom helt sjukt mycket, livet blir så mycket enklare med muskler.

   Andra sporter har jag inte så mycket koll på men jag minns tydligt att på skolgympan syntes det direkt vilka som var vana sportare och vilka som inte var det, tjejerna som inte var det myglade med duschning, gick och gömde sig bakom en plint på lektionen och ville inte synas alls. Dom ville inte att någon skulle se deras kroppar i omklädningsrummet och låste därför in sig på toan och bytte om där. Nu tycker jag synd om dom tjejerna som trodde att dom var så fula att dom inte ens var värda att byta om med alla andra tjejerna. Men något jag insåg som idrottslärare (är inte utbildad men jobbade som det ett år på Romaskolans högstadium) var att detta är inte något speciellt bland tjejer, killarna är precis likadana. Det fanns killar som hellre skolkade eller hade med sig lapp hemifrån bara för att slippa gympan och inte tala om badet. Hur en kille tänker har jag ingen aning om men jag förstod ganska fort att klimatet i killarnas omklädningsrum var betydligt värre än hos tjejerna. Tjejerna hade det iaf trevligt medan mobbingen bland killarna många gånger var hängandes i luften. Därför tror jag inte att det spelar någon roll vilket kön man har för att man ska ha en taskig självbild, det handlar mer om hur man blir tagen av sin omgivning. Och jag tror verkligen att sport är bra för självkänslan och att har man som förälder en positiv bild av sport och skolidrotten inför sina barn så gör det halva loppet bara där, för vuxnas åsikter smittar mer än vad många föräldrar tror.

Så tala om för en fjortis eller ett barn eller kanske en vuxen kollega eller rent utav en gammal tant eller gubbe att den personen är vacker, för alla är vackra på sitt eget lilla vis.