Om en kvart börjar tentan. Det kan gå hur som......

Till frukost äter jag varje vardagsmorgon omelett, en bra start på dagen. Men ibland tröttnar jag på en simpel omelett och lyxar till det med rödlök, soltorkade tomater, mögelost, marinerade vitlöksklyftor och lite vanlig ost. Jag säger bara MUMS!!

Just nu mår jag bra, i hela mig. Jag är harmonisk, nöjd med min plugginsatts, nöjd med att jag gått ner några gram denna vecka, nöjd med min insatts som sambo och mamma, nöjd med träningen, nöjd med min klippning som gjordes igår och jag är nöjd med mig själv. Såhär borde livet vara jämt. Men vad vore toppar utan dalar? Jag har nu så mycket att se fram emot, en hel helg med familjen, nästa vecka är det skola i Stockholm då jag ska bo hos min barndomsvän i hennes stora nya fina hus, jag ska på tjejkväll, shoppa, komma hem igen och få njuta av mina skruttar, har en spännande praktik som väntar på en vårdcentral. Ja bara roliga saker står på väntarlistan.
   Så idag tallar jag på en låt som Johan inte gillar (för han tycker inte om han som skrivit den) men han är inte hemma så han störs inte av det. Det är en låt som några sjöng på min kusins bröllop för några år sen, dom var så fina och sången passade så bra. "Just idag är jag stark, just idag mår jag bra, jag förs framåt av kraftiga vindar, jag har tron på mig själv på min sida"

Denna vecka har sprungit ifrån oss, det var faktiskt måndag för en kvart sen! Familjen har länge längtat efter helgkänslan, den där kollektiva känslan som folk har på fredagar. En känsla man lätt kommer ifrån när man är föräldraledig, men nu när jobb, skola och dagis är i full gång får även vi ta del av denna känsla. Den enda nackdelen nu är att min skola ofta knycker lite tid av helgen, spciellt som nu när vi har en tenta på måndag.
   Någon mer det är full fart på så är det mina pluttar. Efter att Max kräktes där på natten har han mått hur fint som helst med full aptit och fart. Så idag blir det dagis, finns ingen anledning att ha honom hemma mer. Jag ringde både socialstyrelsen och sjukvårdsupplysningen igår för att rådfråga de som verkligen är kunniga och dom tyckte absolut att han skulle kunna skickas till dagis, så så får det bli.
   I helgen ska vi bara vara, bara ta del lugnt...... Det ska bli så skönt! Men oj vad jag ljuger! När tusan hade vi en lugn helg senast??? Vi börjar alltid med tanken att det ska bli en lugn helg, men sen så finns det alltid så mycket vi vill göra så vi gör allt på samma gång och på söndagskvällen undrar vi var helgen tog vägen...... Så jag inser att det där med att ta det lugnt kan vi nog fortsätta att drömma om. Allra mest vore det fint att få sova ut tills man själv vaknar, men det lär inte bli den här helgen det heller....


Men trevlig helg på er!!


Hugo är ute på höstpromenad.

Som vanligt kom Max in till oss i nättras. Men nu sa han att han hade ont i magen och ville kräkas. Oh no! Så blev det, ett par gånger..... Men ännu har ingen av oss andra blivit smittade. I skolan läser vi just nu om virus och bakterier..... Tror ni det gör att tankarna snurrar på ett helt nytt sett?? Vad har han ätit, hur har han blivit smittad och kommer han smitta vidare??? Jaja, han är iaf duktig som talar om innan han kräks, så nu hoppas vi bara på att Hugo ska klara sig.....

Är att man minns så mycket mer. Denna bild togs förra sommaren, Hugo var en plutt och låg för första gången på filten mellan mig och Max och glassen var fantastisk. Och jag minns att det gick bra att ligga på magen men att vända sig var en plåga då det högg till i magen efter snittet. Jag minns att Max hade precis badat och kom upp och sa att det var dags för glass, sagt och gjort. Jag älskar bilder oavsett hur dom är tagna, dom är som ett kvitto av livet. Så den dagen jag dör ska jag ta med mig alla mina pärmar med bilder in i himmeln och där ska jag minnas att det roliga jag varit med om.

Här har ni tjejen som de senaste dagarna haft sjuka ilningar i en tand när jag borstat på den. Annars har den inte gjort så värst mycket väsen av sig så jag glömmer bort ilningarna från helvetet på dagarna. Men så imorse fick jag nog. Jag ringde tandis och berättade om min skittand som det var hål i...... Hon frågade om jag ville ha en akuttid, det tyckte jag kändes fåning, ge den till någon som verkligen behöver den istället så jag sa att jag kunde vänta på en vanlig tid. Jag hu vad jag fick vänta..... Jag fick en tid idag klockan 11... Då undrade jag när man hade fått komma om man tagit akuttiden, i nättras?? Jag tog glatt emot tiden så mitt i pluggandet med Åsa så fick vi kasta oss bort till Korpen för att bli plågade och ruinerade.
   Fick träffa en superbra tandis vid namn Pär som krattade runt, blåste med luft och pysslade med gaddarna medan vi väntade på att kunna se bilden på min genomruttna tand.... Som visade sig vara hur fin som helst! Say what?!! Jag hade tydligen borstat föööööör bra, så pass bra att jag kommit ner föööör djupt. Jag fick nu kommentaren att borsta lite mindre (!) och då gick jag såklart i försvar. För förra gången jag var där fick jag skäll för att jag borstat för fjuttigt (skyller på genomtrött morsa som inte haft någon ork) och då tänkte jag att nu jävlar ska gaddarna tindra i kapp med granen i jul så jag har borstat och borstat ska nu tro.... Och vad fick man för det?!! Aldrig blir det bra.... Och vad kostade sen kalaset? Hela 86 bagis! Snorbilligt, så jag passade på att köpa tandborstar som är lite snällare för att känna att jag lärt mig något av dagens besök.

Ja, så kan det gå om inte haspen är på!

Nu när jag börjat träna har humöret gått upp i taket. Och jag gillar det! Lite som Madicken säger, "jag känner livet i mig!"

Hugo älskar blått, likaså jag så när jag såg honom i hans blåa tröja ätandes på en blå gaffel var jag bara tvungen att ta en bild och vad gör Lillebror när kameran kommer fram, storflinar!! Han är så söt att det är inte klokt!
Det är coolt hur en färg hör ihop med en person. Utan att bry sig om kön och sånt trams så passar de flesta jag känner mer i vissa färger än i andra och Hugo är blå. Max är mera brun/grön. Själv är jag pastell och Johan ja säg det, han är snygg i det mesta. :)

Idag har Max varit på dansskolan och fått prova på barndans. Gissa om han gillade det?? Han dansade resten av dagen hemma! Men där var han lite blyg och ville att jag skulle dansa med, vilket jag självklart gjorde. Men efter ett tag lyckades jag få honom att dansa själv. Dom var så söta alla små pluttar och Sara var verkligen en toppen fröken!! Hon är som gjord för att leda dessa små måste jag säga. Det värmde i hjärtat när det gjorde alla gamla klassiker, tänk att min egen unge, min Max gillar att dansa lika mycket som jag. Det är lycka måste jag säga.

Men jag måste fråga vart var alla andra killarna?? Det var massor med tjejer och Max och en till kille, själv fattar jag inte denna ojämna fördelning. Hur tänker pojkföräldrar, vill de inte att deras söner ska dansa? Och vad gör de istället med sina tre-fyraåringar?

Vi har nu i familjen börjat med en ny lek/livsstil. Vi letar saker hela dagarna..... Ibland är det vårat eget fel som när vi glömde Hugos skor hos svärföräldrarna och jag sen i flera dagar gick och skällde på Hugo för att han gömt dom.... Jaja, ingen är perfekt. :) Men till mitt försvar säger jag att förra veckan letade vi som idioter efter fjärrkontrollen till tv, det var skitsegt att behöva titta på tv the old way med att gå fram till tvn för att byta kanal.... Men till slut hittade jag den..... I tvättmaskinen...... Såklart??!!! Och idag var Johans plånbok borta. Min plånbok är borta ca 10 gånger varje vecka så när den är borta lyfter ingen på ögonbrynen men när Johans är putts väck då får hela familjen hjälpa till att leta..... Men nu var den BORTA! Fanns ingenstans... Börjar fundera på om man ska spärra korten och allt sånt. Suck!! Efter fruktstund så tänkte jag ta en powervila, så jag blir pigg till kvällen när vi ska hem till mina föräldrar på lite mat. Hade lagom lagt mig ner när Johan kommer in till mig, slänger sin PLÅNBOK på mig, flinar och undrar om jag vet var den var och det var inte svårt att gissa för den stank skit! Den låg alltså i papperskorgen på toan där vi slänger Hugos blöjor... BLÄ!! Så nu undrar vi hur man sanerar den på bästa sätt..... Tips mottages gärna! Undrar vad som är borta härnäst, ungen klättrar på allt och når tydligen allt numera.....

Sen jag var liten har jag varit allergisk mot typ allt nyttigt. Men som ni tidigare sett har graviditeterna gjort susen med mig. Så nu i veckan vågade jag testa ett äpple och det gick både bra och dåligt. Till en början gick det fin och det var sååå gott! Men rätt som det var började det klia och svälla i halsen. Men inte så allvarligt, så det gav sig efter en stund. Jag är mest nöjd med att jag vågade smaka, trots allt så har jag bara dåliga minnen en färska äpplen. Som när jag fick en droppe saft i ögat på högstadiet och fick jätteögat Allan. Eller som när man satt på bussen och någon tog upp ett äpple och jag fick svårt att andas. Men jag hoppas nu att jag kan provisera reaktionen så att jag sen kan äta ett helt äpple, dels för att det är gott, smidigt och nyttigt på samma gång.

Nu har det varit tyst här ett par dagar, jag pluggar så ögonen blöder och leker med småkillarna när tid ges och inte att glömma. JAG har börjat träna igen, på riktigt!! Sen i måndags har jag tränat varje dag, f-moves och massa spinning och det är så himla kul! Jag som alltid varit rädd för spinning kliver nu (tjockare än någonsin) in i spinningsalen, trampar som en toka och har sååååå K U L!! Helt galet!

Så jag överraskade Johan med lite höstlyx, varm choklad med skummad mjölk och marsmallows på. Det är så sjukt gott när marsmallowsen smälter ner i chokladen och på botten överraskade en dumlekola. Smarr smarr smarr!!

För nog är man värd något extra smarrigt när man satt sitt första VG på
högskolenivå, jag är så stolt!

Vill bara varna folk för att älgen har kommit till ön!!!!

Max fick denna älg i födelsedagspresent av mamma. Det var det ena han önskade sig en period så gissa om han är glad nu när han fått sin kära älg. Eftersom vi inte har några älgar på ön så blev det succé när vi kom till Skansen i början av sommaren. Älgarna är liksom lite exotiska för oss på Gotland så när vi kör av färjan letar vi älgar, endast en gång har jag sett två stycken men annars gömmer dom sig när jag är på vägen. Förutom denna lilla söta älg som fick flytta upp i ett träd.

Så välkommen till ön lilla älg!

Idag fick vi äntligen ihop en träff med Nina och Ville. Jag blir lika varm i hjärtat varje gång vi ses. För Ville är verkligen Max bästa kompis och eftersom man som förälder inte väljer vem som ska bli barnens bästa kompisar så blir jag så glad att Max har valt Ville. De leker helt underbart fint tillsammans, inget tjafs. De skrattar och leken är lätt och kul. Ville är en underbar unge som är bra för Max!

Själv roade jag mig med att prata med Nina, jag älskar att prata med henne. Vi kommer alltid fram till en massor av klokheter. Dessutom är hon så fin i sin stora mage och gissa om det ska bli mysigt med en ny liten bebis att få lukta på och få se deras fina familj växa. 
  

Jag och Hugo pallrade ett äpple som han sippade på i gungan.
I lekställningen busade Max och Ville.

Nej hu vilken urdålig ordvits! Men oj va jag har räknat idag. Jag och Åsa har blandat dropp, mediciner och allt som möjligt kan blandas. Stundtals grät vi nästan men rätt som det var hittade vi en lösning (höhö). Det bästa är att vi går mot rätt håll det sämsta är att det är långt kvar....... Är det något jag tar på största allvar så är det just läkemedelshantering. Ett litet misstag kan kosta någons liv. Så det är inte för inte som jag oroar mig för detta ansvar.

Tänk att JAG är mamma till dessa underbara pojkar! Dessa pojkar som gör mig lycklig, tokig, varm, besviken, de fyller mig med känslor morgon som kväll. Och jag längtar efter allt kul vi kommer kunna göra tillsammans i framtiden. Vi ska resa till Paris och åka till Disneyland, vi ska ligga på en strand och bara vara, vi ska åka skidor i fjällen, åka till Skansen om och om igen. Listan på allt vi ska göra är lång, men just lever vi i nuet. För nuet är himla fint det med.

Jag och Max var i söndags och såg och upplevde Mora träsk. Tänk att dom har kört sina låtar för barn i över 40 år! 40 år!! Det gör mig gråtfärdig av lycka. Jag älskar när folk helhjärtat gör saker för barn och när dom gör det bra. För nog är dom bra alltid, den som inte skrattar när man gör deras sånger med rörelser skrattar nog aldrig. Jag hade ofta deras sånger när jag var tränare i gymnastik för småbarn. Sen körde jag samma uppvärmning med mina gamla cheerleaders och vi blev både varma och på bra humör.
Barnen lär sig motorik, var kroppsdelar sitter och att våga ha kul, att allt inte är på allvar. Så därför hade jag och Max en riktig guldstund tillsammans med massor andra som också insett det fina med dessa män. Många av oss föräldrar har faktiskt själva diggat till dom när vi var små.
När vi kom hem och helt saliga berättade om våran stund för Johan och allt vi upplevt från Tigerjakt till sodasprut.. Max lämnar oss efter ett tag och jag och Johan pratar vidare om dessa män och hur fantastiska dom är. På något vis kom frågan upp, groupie till två män som spelat barnmusik i hela livet eller groupie till ett coverband med unga killar som får bekräftelse genom grouipes. Utan tvekan till gubbarna. Aldrig att killar som suktar efter makt skulle få mig på fall, sjunga en cover kan alla göra. Men att underhålla barn och föräldrar i 40 år är hedersvärt! Så därför ligger jag hellre med Mora träsk!

Detta var nog det konstigaste jag skrivit på mycket länge, så jag förstår om ni inte förstår ett smack.

Johan ligger riktigt bra till nu kan jag lova. Först iPhonen och sen kom han hem med urfina kantareller till mig, trots att han själv inte äter svamp. Så ikväll bjöds det på kantarellomelett för min del och som jag njöt!! Jag säger bara, MERA TACK!!! För det bästa med den var att det var så enkelt att slänga ihop den och det gillas starkt här hemma med fyra trötta personer som lätt blir matarga om allt inte går fort och smärtfritt. ;)

I fredags skulle jag och Johan fira våran förlovningsdag genom att gå ut och äta på Isola Bella, en italiensk resturang. Hugo sov när vi gick och Max fick ha sin moster Julia helt för sig själv med tända ljus och Madagaskar. Så helt trygga cyklade vi ner till stan. Och åt och drack så gott så. Men det bästa var att bara få sitta tills man själv ville resa sig, att inte behöva tänka på disken eller ha ena ärmen nedkladdad med mat av bordsherrn brevid. Vi njöt även om vi fick in beställningarna i fel ordning och fick påpeka att vissa saker fattades. Men det ordnade sig. Så mätta och belåtna cyklade vi hem igen och möttes av ett lugn. Johan luktade gott i sin nya parfym som han fått av mig tidigare på eftermiddagen så han skulle kunna lukta gott under kvällen. Jag fick allt vänta min present. Och det visade sig att den var värd att vänta på. För vet ni vad jag fick?!! En iPhone 4!!!!! Min mobil är lite egen kan vi kalla den, så det var hög tid att börja kolla på en ny. Men livet som student gör ingen rik så jag hade tänkt mig vad tusan som helst, men en iPhone 4. Coolt! Där tog han mig med storm kan man säga! Nu ska jag bara lära mig allt vad denna manick har att erbjuda. För jag vet INGENTING om den (det uppdagades sig verkligen när vi satte på den igår)....

Kärlek är inte samma sak som matriella ting, men nog fan blir man glad när man får en iPhone 4!
/gammalt Clara ordspråk.

Igår firade vi Max för sista gången för detta år. Då var släkten här vilket betyder mängder med paket och fullt ös. För första gången till ett kalas hade jag inte bakat en enda bulle, tårta eller kaka samma morgon, vilket brukar vara tradition. Jag orkade helt enkelt inte, så Johan åkte till Ica Maxi och kom hem med två goda tårta, dom var inte så dumma dom heller. Men måste spara inte på krafterna någonstans, så är det bara.
Det var trevligt att ha de alla här men i fortsättningen ska alla i familjen firas den dag de fyller och så får det vara vilken dag i veckan det vill. Barnkalas exkluderas såklart.

Kan killar ha flätor utan att vara töntiga? Jag kollade på google efter killar med flätor och då kom genast Plura upp och han är väl ändå ingen tönt! Jag är ofta trött på att Max hår "bara hänger" och igår lekte han hund, så jag frågade honom om vi skulle göra hundöron av håret, vilket han ville. Han sov med tofsarna och idag gick han till dagis med två tofsar uppe på huvudet och är hund. Jag är så glad för att personalen mötte oss med kommentaren "vad fin du är i håret", för han var fin i sina hundöron. Men killar får inte ha tofsar, det vet ju alla... Varför undrar jag?! Jag tycker han är fin i sitt långa hår och kan tycka att det är bra om han slipper ha håret i ögonen jämt så då är tofsar fantastiskt, lika så hårnålar.

Själv skulle jag aldrig klippa av Max frisyr till en kort "pojkfrisyr" bara för att han är pojk. Jag vill se det vackra i honom och plocka fram det istället för att följa normer. Hans år är underbart, både i färg, kvalité och han självfall som lätt går över till lockar. Varför i all världen ska jag klippa av dom?? Jag vill göra honom till en stark individ och kommer han en morgon och ber om flätor så kommer jag stå där och knåpa ihop små flätor. Var så säker.
Jag tycker att det borde finnas fler alternativ för frisyrer.

Mitt eget hår är numera bara långt. Ganska tråkigt men långt. Helt enkelt för jag passar inte i kort så varför ska jag klippa kort om jag ändå bara se konstig ut i det. För några dagar sen såg jag en annan tjej på hennes blogg hur hon klippt sig. Det var coolt, snyggt, modernt ja allt hade den frisyren. Jag blev avundsjuk men insåg att jag skulle aldrig känna mig bekväm i ett sånt hår. För jag trivs med mitt långa tråkiga hår.
Johan går numera under namnet Daniel eftersom hans hår mest påminner om prins Daniels. Jag gillar när hans hår är långt. Så kort sagt väntar vi nu bara på att se om Hugo också kommer bli långhårig han med eller om hans person passar bättre med kort.

Så flätor eller inte, ha håret precis som ni vill men låt aldrig någon annan stoppa dig med ett varför, tänk varför inte? :)

Idag är det fyra år sen vi tog på oss våra ringar. Fyra år... Två barn, en lägenhet, en bil, en färdig högskoleutbildning, en högskoleutbildning påväg, resor, minnen jobbiga som underbara, oj va vi hunnit med på våra fyra år som förlovade! Jag och min Johan.
Och en sak vet jag att det var helt rätt val vi gjorde den dagen för fyra år sen som det val vi gör varje dag vi vaknar, vi vill vara vid varandras sida. Just nu pratas det om att kvinnor blir lyckligare om de skiljer sig. Ja, kanske för vissa. Jag är iaf inte färdig med min karl på långa vägar, jag känner i magen att det är med honom jag ska sluta mina dagar full av minnen av allt vi gjort tillsammans. Ingen i världen kan göra mig så harmonisk, varm och glad som Johan. Han kan verkligen plocka fram mina fina sidor i mig. Och jag tror att jag plockar fram andra fina sidor i honom.

Att jag skulle hitta min livs kärlek som 23 åring var kanske inte helt väntat. Jag hade precis börjat plugga på Komvux, hade hittat mig själv och var inte alls redo för något förhållande. Men kärlek är kärlek och där stod han en iskall februarinatt på Munkens dansgolv. Jag var såld och hela kroppen skrek som mannen i Ferdinand "Honom ska vi ha!!". Så blev det.

Vi trivs fint med att vara förlovande men nog saknas ett gemensamt efternamn på familjen.... Men den dagen lär nog dröja för ska man bara gifta sig en gång i livet kan man lika gärna göra det regält så så får det bli.

Imorgon ska min syster Julia passa småkillarna på kvällen så jag och Johan kan gå ut och äta på någon mysig resturang. Jag längtar så! Sen ska han få en liten present av mig. Idag får vi fira med några extra pussar, men det är inte dumt det heller.