Just nu mår jag bra, i hela mig. Jag är harmonisk, nöjd med min plugginsatts, nöjd med att jag gått ner några gram denna vecka, nöjd med min insatts som sambo och mamma, nöjd med träningen, nöjd med min klippning som gjordes igår och jag är nöjd med mig själv. Såhär borde livet vara jämt. Men vad vore toppar utan dalar? Jag har nu så mycket att se fram emot, en hel helg med familjen, nästa vecka är det skola i Stockholm då jag ska bo hos min barndomsvän i hennes stora nya fina hus, jag ska på tjejkväll, shoppa, komma hem igen och få njuta av mina skruttar, har en spännande praktik som väntar på en vårdcentral. Ja bara roliga saker står på väntarlistan.
   Så idag tallar jag på en låt som Johan inte gillar (för han tycker inte om han som skrivit den) men han är inte hemma så han störs inte av det. Det är en låt som några sjöng på min kusins bröllop för några år sen, dom var så fina och sången passade så bra. "Just idag är jag stark, just idag mår jag bra, jag förs framåt av kraftiga vindar, jag har tron på mig själv på min sida"