Idag är det fyra år sen vi tog på oss våra ringar. Fyra år... Två barn, en lägenhet, en bil, en färdig högskoleutbildning, en högskoleutbildning påväg, resor, minnen jobbiga som underbara, oj va vi hunnit med på våra fyra år som förlovade! Jag och min Johan.
Och en sak vet jag att det var helt rätt val vi gjorde den dagen för fyra år sen som det val vi gör varje dag vi vaknar, vi vill vara vid varandras sida. Just nu pratas det om att kvinnor blir lyckligare om de skiljer sig. Ja, kanske för vissa. Jag är iaf inte färdig med min karl på långa vägar, jag känner i magen att det är med honom jag ska sluta mina dagar full av minnen av allt vi gjort tillsammans. Ingen i världen kan göra mig så harmonisk, varm och glad som Johan. Han kan verkligen plocka fram mina fina sidor i mig. Och jag tror att jag plockar fram andra fina sidor i honom.

Att jag skulle hitta min livs kärlek som 23 åring var kanske inte helt väntat. Jag hade precis börjat plugga på Komvux, hade hittat mig själv och var inte alls redo för något förhållande. Men kärlek är kärlek och där stod han en iskall februarinatt på Munkens dansgolv. Jag var såld och hela kroppen skrek som mannen i Ferdinand "Honom ska vi ha!!". Så blev det.

Vi trivs fint med att vara förlovande men nog saknas ett gemensamt efternamn på familjen.... Men den dagen lär nog dröja för ska man bara gifta sig en gång i livet kan man lika gärna göra det regält så så får det bli.

Imorgon ska min syster Julia passa småkillarna på kvällen så jag och Johan kan gå ut och äta på någon mysig resturang. Jag längtar så! Sen ska han få en liten present av mig. Idag får vi fira med några extra pussar, men det är inte dumt det heller.