Är att man minns så mycket mer. Denna bild togs förra sommaren, Hugo var en plutt och låg för första gången på filten mellan mig och Max och glassen var fantastisk. Och jag minns att det gick bra att ligga på magen men att vända sig var en plåga då det högg till i magen efter snittet. Jag minns att Max hade precis badat och kom upp och sa att det var dags för glass, sagt och gjort. Jag älskar bilder oavsett hur dom är tagna, dom är som ett kvitto av livet. Så den dagen jag dör ska jag ta med mig alla mina pärmar med bilder in i himmeln och där ska jag minnas att det roliga jag varit med om.