Fyra Elis eller två Max...
Blondinmillis
Igår kom min kusin Emilia förbi och ville att jag skulle göra slingor på henne. Min enda tanke var "OMG, hon kommer döda mig om det inte blir bra". Med tanke på att hennes faster är frisör i Stockholm på någon bra salong så var jag dörädd att hon förväntade sig detsamma från mig. Men vi satte igång och det första vi konstaterade att dom hade medel som hade räckt till en liten hamster, men vi började och så fick Johan slita sig från sitt plugg för att köpa mer. Vi hade väldigt trevligt under tiden och sen hon gick återstod bara den stora fråga... HUR LÄNGE skulle hamsterkrämen sitta i???? Men jag tror jag gjorde ett bra beslut när vi väl tog ur det, för på något konstigt sätt så såg hon riktigt bra ut i barret när härifrån. Så nu kan jag lägga till frissa på min CV.
Min otroligt vackra och snygga kusin med hamsterkräm i håret.
Måste man säga hej?
Idag var det dags för babysim igen och idag var det just ett igen... För både jag och Max sov förmiddag INNAN vilket betyder att vi somna till vid niotiden. Jag vaknade halv tio och fick då släpa iväg mig med min sovande lilla unge som mer påminnde om en död iller på min axel. Men iväg kom vi och när jag kom fram möttes jag av en gammal klass"kamrat" från gymnasiet som jag inte ens klarar av att se i ögonen på stan för jag tycker att hon är en av världshistoriens vidrigaste människor (kommer strax efter Hitler, Stalin och Mussolini). Med andra ord jag så är hon inte en av mina favoriter. (Inte för att jag tycker att nån var speciellt mycket att ha från min gymnasieklass, vidriga tjejer hela bunten.)
Men till saken hör nu att denna tjej som jag mötte på badet gillar inte mig och jag gillar inte henne. Hon har varit på badet varje gång och vi tittar inte ens åt varandras håll och så tyckte jag att det skulle förbli. Men så när jag ska klämma mig förbi henne så tittar hon upp och smäller ur sig ett hög "HEJ". Varför?? Jag vill inte svara, jag vill inte ha med henne överhuvudtaget att göra. Men vad hör jag mig själv svara ett långt arg och förvånat "hej" tillbaka.
Senare i duschen berättade jag om det hela för Tessan och hon sa så himla spontant och kul "Du kunde ju ha svarat, jag vill inte prata med dig!" lite som en femåring som helt ärligt säger så. Jag önskade att jag hade sagt så men så insåg jag att vi är faktiskt vuxna och inte fem år, så att säga det även om det var det jag helst av allt ville hade bara sänkt mig istället för låta mig va den jag faktiskt är. Jag har varken lusten eller viljan att orka bry mig om henne mer eller vad någon av dom tjejerna i klassen gjorde. Som ni förstår var min tre år på gymnasiet ett helvete, min klass stötte ut mig, jag kunde inte lämna mina saker i klassrummet för att gå på toa för att då var sakerna borta när jag kom tillbaka och låg inslängda i något skåp eller helt borta. Det värsta av allt var att mina lärare sa att det var JAG som hade sammarbetssvårigheter, något jag aldrig någonsin hört någon säga om mig i någon som helst situation, tvärt om. Nej, för mina lärare sa att på deras skola är INGEN mobbad, fint värre....
Det tog mig många år att få tillbaka självkänslan och tilltron till mig själv, tror aldrig dom förstod hur dom förstörde mig, med ord och framförallt deras strukturerade utfrysning. Idag blir jag arg och besviken på skolan som blundade så hårt för allt som hände. Jag som själv ville bli en lärare förstod inte hur dom som jag tidigare på högstadiet sett upp till visades vara mobbare själva. Vidrigt är mitt ord på det.
Först på Komvux insåg jag att jag inte var värdelös, att jag kunde faktiskt en hel del. Jag kände mig lite som Lotta på Bråkmakargatan, "det är en konstig sak med mig, jag kan så mycket." och att få känna den känslan är som att stå på toppen av ett berg och se allt vackert framför sig. Men mycket var tack vare flera underbara lärare, framförallt Tom och Carin i studieteket, finare människor får man leta efter. Dom gjorde underverk med min självkänsla. Sens dess har jag varit den jag vill vara, jag trivs med mig själv och vill fortsätta vara just precis den jag är. Jag njuter av min familj, släkt, vänner och andra i min omgivning mer än någonsin. Men så kommer nackdelen med att bo på en liten ö mitt i havet, man stöter då och då på sitt förflutna. Bla annat så en av dom gångerna som jag mötte på en av tjejerna var minuten efter Max kommit ut, där stod hon och fixade med nål och tråd för att laga ihop mig. Först tänkte jag be henne gå ut, detta var min stund i livet, då jag precis fött min son, men så slog det mig att det var hennes jobb och att man kan inte vara hur långsint som helst. Sen fanns hon där dom kommande dagarna på BB och det gick toppen. Men vissa kommer jag aldrig förlåta, det finns ingen anledning till det.
Men en sak har jag lovat mig själv, nästa vecka blir det inget "hej" utan jag kommer bara lugnt gå förbi och se fram emot min och Max stund i vattnet. Livet är för kort för att gå runt och sura.
Alla borde ha det lika bra som jag.
Min favvokille i sitt favvohörn med sina maraccas.
En fråga...
Jag fick detta som kommentar
Det är något knas med din blogg. I nederkanten av bilden finns en del av en spalt till vänster som bland annat döljer en del av texten i inläggen nedanför.
och undrar om det gäller för alla läsare. Själv ser jag det inte på min dator så jag undrar om det är så hos er...
Svara oavsett om ni ser det eller inte...
I nöd och lust och sus och dus.
Natten var hopplös, Max vaknade hela tiden och ville ligga i min famn och knipa mig antingen med sina sylvassa små fingar på halsen eller örsnibbarna och helst dra i mina örhängen så jag tror det ska börja blöda. När klockan var sex var jag sååå trött på honom att jag snudd på kastade över honom till Johan och gick och gjorde välling. Då blev Max så besviken och arg på mig att han grät helt förtvivlat. Givetvis kände jag mig som jordens sämsta morsa som inte lät min son ligga och knipa mig hela natten lång så att jag inte kunde sova en minut. Han var så ledsen att han ville varken ha tillbaka mig eller vällingen, efter en stund godtog han nappen och då slank även välling snart ner. Sen sov han till nio. Men varför just idag?? Just idag är det "för dom små som inte kan gå" på biblioteket och jag antar att detta var sista gången vi kommer gå på det innan Max knallar runt, så jag gjorde mig iordning, bytte på Max som bajsat, sen bajsa han igen och därefter IGEN då tänkte jag att "aha nu ska jag inte stressa honom med att byta direkt utan låta honom bajsa klart", bra tanke men det var bara det att när jag väl bytte på honom så hade det läckt igenom, vilket det inte gjort på honom sen han var miniknodd... Då vart det lite brådis här kan man säga, slängde på honom nya kläder och ytterkläder, sen iväg på cykeln, på åtta minuter hade vi susat ner till Almedalen, fattar inte att vi kom fram hela. Sen var det en halvtimmes mys med sånger och ramsor. Vi verkligen njöt av stunden båda två. Det som är lite synd är att nu när Max äntligen fattat gallopen med det så är han för stor för att få vara med. När vi skulle cykla hem igen var det inte lika mycket sus kan jag lova, fattar inte att man byggt en hel stad i en uppförsbacke. Men hem kom vi och nu sover min lilla prins och jag njuter av tystnaden.
Världens sötaste barn med världens sötaste rumpa.
Klapp och klanghyffs.
Jag nämnde i ett av mina senaste inlägg att jag berömde föräldrar som ser till att deras barn sitter i antingen i famnen hos föräldern eller själva still på golvet bervid föräldern. Och det är något jag står för och även irriterar mig på när man är på tex klapp och klang, öppnis, musiklekis you name it!
Anledningen till min irritation är att Max blir lockad att börja leka han med istället för att hänga med på låtarna som han egentligen verkligen gillar. Jag tycker både synd om barnen som blir störda av dom barn som leker under sångstunden och framförallt så tycker jag synd om tjejerna/killarna som håller i det hela. Man märker att dom blir störda och dom kommer då och då av sig. Dessa underbara ledare som gör sitt allt för att fånga barnens uppmärksamhet behöver ordning för att kunna slappna av och göra det hela till en kul och trivsam stund.
Okej, visst barnen är små, jag vet, men det är inte 0-6 månaders bebisarna jag pratar om, för dom föräldrarna brukar vanligtvis lämna rummet när dom små blir ledsna. Utan det är dom som kryper, går, springer, leker och pratar hej vilt. Jag tycker självklart att barn ska få utveckas och det är just det jag tror att dom gör när dom sitter på "sin" plats på golvet och lyssnar. Dom små kan så mycket mer än man som förälder tror. På förskolorna sitter oftast ettåringarna still och hänger med. Varför?? Jo för att dom apar efter dom större barnen som gör det.
Jag kommer ihåg när jag jobbade som barngymnastiktränare för Gymmix Visby, mina minsta knallhattar var 4 år och så fanns det någon hit och dit som bara var tre. Dom gjorde kullerbytta, hoppade på ett ben, klättrade i ribbstolarna, gick balandgång, stod på händerna, dansade ja säg det dom inte gjorde. Eller det var just det, dom klarade allt och gjorde allt ända tills mamma eller pappa kom inför dörren. Helt plötsligt blev dom rädda för allt. Vågade inte göra kullerbytta, ribbstolen var läskig och var tvungen att hålla handen när det skulle hoppas på ett ben. Jag funderade mycket på varför, varför gjorde barnen som dom gjorde? Men det är ofta samma sak på förskolorna. (jag har jobbat som vikarie inom kommunen i flera år) Dom små barnen hade inga nappar på dagarna förutom till vilan, men så kom föräldrarna och vips åkte nappen in och snutten fram. Föräldrarna hann inte ens fråga barnet hur dagen varit (!), varför gör man så?
Tillbaka till klapp och klang.. Jag förstår att om man har en liten bebis och ett större barn och man är själv där så är det kanske inte så lätt. Jag för min del har ju möjligheten att ägna mig till 110% åt Max och fånga hans uppmärksamhet, därför förstår jag att det kanske inte går att göra samma sak med två barn. MEN det är inte dom föräldrarna jag pratar om, inte dom som försöker, utan dom som sitter där och ler och låter barnet leka fritt "för h*n vill ju inte sitta still". Men det är just det jag inte förstår, om barnet ändå inte har något intresse för det som ledarna håller på med, varför då gå på det alls?? Vill man som förälder lära sig barnsånger får man söka en ABF grupp eller något men ta inte med dina ungar som inte bryr sig om det som görs mer än att dom stör mitt barn och många andra bra som gillar att göra det som ledarna gör. Man MÅSTE faktiskt inte gå på klapp och klang, det finns en miljard andra saker som säkert passar även dom barnen med mycket spring i benen.
Fika med mammor och knoddar i Small och XXSmall
Här har vi pluttarna Lova och Elis en mycket vacker duo.
Jag tog lite fler kort men dom blev så suddiga att dom var inte värda att lägga upp.
♥Jag blir glad...♥
♥ Av föräldrar som tar sig tid att leka med sina barn och gör det fullt ut, utan att tvn är på ett att man viker en tvätt eller pratar med partnen om vad man ska skriva på inköpslistan för nästa vecka. Utan ägnar sig till 100% åt barnet.
♥ Av föräldrar som lämnar i-poden hemma när man går på promenad med barnet i vagnen, prata med barnet.
♥ Av folk som vågar ta ansvar för andras ungar och säger till om dom gör saker som inte är ok. Jag varken vill eller tycker att jag ska va uppepå Max som en igel utan vill att han på hans villkor ska få röra sig fritt och utvecklas av att våga vara själv. Men visst finns det platser där barn inte ska springa runt själva.
♥ Av att kunna ta sig ut på en promenad och njuta av det sköna vädret. Man behöver inte oroa sig för att barnet ska bränna sig i solen, men heller inte att dom ska frysa om sina små fingrar. Dessutom tror jag att man håller sig friskare om man är ute mycket.
♥ Av föräldrar som tar ansvar för sina barn under tex klapp och klang. Barn som går omkring som dom vill stör andra barn som har föräldrar som försöker forma sina barn till att sitta och lyssna på den som leder gruppen.
♥ Av föräldrar som köper kläder gjorda för att lekas och utveckas i, inte för att klä den "lilla dockan".
♥ Av människor som man inte känner men som ändå sprider glädje och värme bara genom att gå förbi dom.
Detta är några saker som gör mig glad, så gå och gör någon glad, JUST IDAG!
Berätta vem du ska eller har gjort glad idag, själv ska jag hem till mina föräldrar på middag och då ska jag ge mamma ett kastanjehjärta för jag tycker att hon kan behöva det.
Så kan det gå...
Igår åt vi raggmunkar till middag och Johan tyckte att Max bara kunde äta raggmunkarna som dom var, då vill Max bara ha en ynka raggmunk, då tyckte jag att Johan kunde själv äta utan varken lingonsylt, eller som han själv åt med gräddfil, kaviar och röd lök... Då gick Johan med på att även testa om Max fick upp matglädjen genom att ge lite lingonsylt på. Och vips så satte ungen i sig fem stycken på en kort stund, när Johan gjorde iordning dagens lunchlåda och hällde över den sylten som var kvar till backen började Max att gråta (vilket han gör mest hela tiden om han inte får som han vill nu för tiden), HAN VILLE HA MER!! Så det var bara att hiva fram en till raggmunk och sen var ungen lycklig. Mitt i allt detta ätande var han så euforisk att han mosade in hela ansiktet och därefter blev det bad på schemat, tråkigt nog slöt det med code brown så jag fick ge mig ut på korvfiske i bdkaret, fi fan va äckligt!!
Jag älskar hösten.
Idag vaknade vi runt halv sju av en pigg liten snurre sprätt som kröp omkring i sängen och sen var det bara att gå upp. När jag kom ut i köket insåg jag att "helvete, här går det INTE att äta frukost och detta ska absolut inte Johan se!". (igår började jag stryka ALLT som vi har i linneskåpet och det ligger nu över hela köket i en miljard högar) Så jag gjorde en egen liten smart kupp som innebar att jag sa till Johan att vakta Max i vardagsrummet och sen gjorde jag iordning frukosten på en bricka och så åt vi den framför nyhetsmorgon, vilket vi inte har gjort på över ett år. Ljusen på bordet och en Max som i lugn och ro petade i sig russin och majsbågar gjorde detta till en underbar höstmorgon.
Höstfix
Man behöver, en tång, en smal spik, och ett tåligt underlag
jag tog ett grytunderlägg.
Samt ståltråd och en hög kastanjer.
Trä på kastanjerna på tråden, den i mitten nere
och i väcket uppe ska ha sitt hål i "kanten" av kastanjen.
Och här har ni hela hjärtat.
Ett perfekt pyssel för vuxen som barn och framförallt tillsammans.
Max tyckte att det var jättekul att leka med kastanjerna.
Women are fabulous!
Jag bara måste dela med mig av min stund på flygplatsen i Antalaya. Vi gick runt i taxfreen och funderade på vad som skulle köpas hem och mitt ibland allt sorl hörde jag helt plötsligt i mitt huvud änglamusik och såg bara rosa skimmer, DÄR just DÄR stod DEN, det kallas kärlek vid första ögonkastet!! Jag sprang fram och kastade mig över gudagåvan, en ROSA flaska med texten Women are fabulous. Texten var skriven på olika språk och jag var bara tvungen att köpa den.
Man ser ju tydligt hur smarrig den är!!
Dessutom får jag ha den ifred från Johan med tanke på
att den är for women only.
Titta han går!!!
Som tur var hade vi kameran med oss och lyckades fånga stegen.
Men direkt efter spelade han bara Allan, precis som vanligt.
Sen lekte Max med sin farbror Niklas, farmor och farfar så mycket att när vi cyklade hem sov han hela vägen. Väl hemma igen har han tagit några steg till och ätit tacos över hela köket..
Städar och deppar
Så nu håller vi tummarna för att han klarar detta och stannar hos oss länge till.
Wille pussar Johan
Johan biter Wille i örat.
Del 1 Alanya
Mamma erbjöd sig köra och hämta oss till och från flyget. Och där fick vi börja med att vänta en timme extra innan vi fick lyfta, men Max somnade i min famn efter lite välling och sov sen hela resan, transfern och sen på hotellet. Redan vid halv sju tyckte Max att vi skulle gå upp, då hade jag och Johan sovit ca 3 timmar allt som allt, lagom kul. Men såfort vi fått i oss frukosten så var humöret på topp. Vi hade hamnat på ett helt ok lägenhetshotell på åttonde våningen (!). Så vi hade utsikt över hela stan samt hela havet och borgen uppe i bergen. Mycket vacket! Vi hade en stor balkong och en lite mindre men båda med havsutsikt. Vi hade ett sovrum, ett allrum/kök där vi hade två soffor. Dessa sov vi på alla nätter utom den första, för är det något turkarna inte förstår så är det att det går inte att sova på en stenhård säng som upplevs mer som ett stampat jordgolv mer än den där himmelska hästens känslan som man vill ha när man kastar sig i sängen. Så istället bäddade vi till oss i bäddsofforna istället och hade sovrummet som prylrum, inte alls dumt faktiskt. Hissen var så liten att Max kunde inte ligga i fullt läge med vagen för då gick inte hissdörren igen.
Första morgonen gick i en promenad för att kolla läget, vilket blev till en vana för restan av dom kommande dagarna. Vi tog oss ner till stranden där Max sov sin förmiddagslur och vi fick bada i dom stora vågorna som varade större delen av veckan, bara första och sista dagen kunde Max bada i havet. Men jisses Amalia va kul vi hade, jag var upp, ner, bakochfram, ja, på alla sätt och vis på samma gång, dessutom hade jag bara bikinibyxor med mig som sitter fint när man solar men kasar av när man badar... Behöver jag säga mer, men inte skämdes jag!!! Det var bara ut och kasta sig i vågorna igen.
När vi var på hotellet roade sig Max med att leka med sina saker som han hade med sig samt att försöka ta saker som låg på glasbordet, men det var lite knepigt när man stod på undersidan.
Såhär åt vi frukost.
och när vi ätit provsitter vi stolarna och dricker vatten, för varmt var det.
När vi var inne på stan passade Johan på att dricka turkiskt te såklart.
Och självklart vart det en av alla underbart fina bakelser som turkarna gör, mer gottigott kommer sen..
Men jag måste säga att dom är USLA på att baka till nötallergiker, då smakar allt som kex och inte som fluffiga underbara bakelser ska göra... Stort minus där..
Morgonen därpå badades det igen såklart.
Vågorna ser kanske inte så höga ut, men jäklar vilket drag det var i dom, pensionärerna flög till höger och vänster och man vågade sig bara ut några meter för att sen kastas upp på land igen.
Detta får bli dagens sista bilder.
En strandad val som spexar som vanligt.
Fotsättning följer....
HEMMA!!
Återkommer när jag blivit människa igen. Typ imorgon hoppas jag.
Väggord
Ett tips på en mycket trevlig (och billig) hemsida är PaXLuX. Här ska jag beställa några fina väggord såfort vi är hemma igen. Just nu funderar jag på dessa tre. Men jag tror att alla ska ha helsvart text.
Visst är dom fina!
Packat och glad
Vi har tom hunnit med öppnis på terra nova kyrkan i sällskap med Jenny, Julie och mini Elis. Himla trevligt men det var en aningens för lång sångstund på hela 40 minuter, fanns inte nån som orkade med det kan jag lova, varken barnen eller föräldrarna. Annars så var det trevligt att va tillbaks där. Max tycker det är så kul med andra knallhattar och alla saker som finns där.
Och nu sover min lilla skatt i vagnen och vi ska ta oss in till stan för att träffa Cattis som gör finbesök på ön. Ser så fram emot att träffa henne igen, trots att det inte var så himla länge sens vi sågs senast.
Jisses, jag har verkligen mycket att vara glad för idag och till råga till på allt så sov Max för första gången på flera millenier (känns det som) i sin egen säng HELA natten i ett svep och sen när Johan gick upp vid sjutiden så följde Max med så jag fick sova till halv åtta. DET är LYCKA!!
24 ynka timmar.
Nu är nästan allt packat och i sin ordning, vi packar i väskorna och Max packar ur, eller så hittar man massor med saker i väskorna helt plötsligt som vi inte alls tänkt ta med tex en bit av en tågbana och en pytteliten bok med visdomsord om barn.
Snart är jag där igen!!
Sen lovar jag lägga upp massor med bilder på allt vi gjort.
Jag från A - Ö
alkohol: har delade åsikter beroende på hur folk sköter sitt drickande. själv dricker jag sällan och blir oerhört frustrerad av när fylla finns i närheten av barn.
allergi: kvalser (lite ironiskt med tanke på hur dåligt jag städar) nötter (asallergisk) pollen (ibland) och lite annat...
armhävningar: var jag en jäkel på förr i världen men är nu ett minne blått...
blyg: är jag endast när jag är i en grupp känner mig totalt ointelligent, men annars aldrig. Har för mycket att göra för att orka vara blyg.
beroende av: min familj, annars är jag rädd för allt som är beroendeframkallande oavsett vad.
betyg: si o så.
blir glad av att: skratta, utflykter, pyssla hemma.
bor: i en 2,5 rummare. men vi trivs bra trots att det börjar bli lite trångt.
dagbok: bloggen är min dagbok, annars så skrev jag bara som alla småtjejer gör, lite då och då.
djur: Nej tack. dels på grund av allergi, samt att jag är ingen djurmänniska alls och jag har annat jag vill lägga min tid på.
drömmar: vidarutbilda mig, fler barn, ett större hem.
dåliga sidor: kan upplevas som en bulldoser, lat
ekonomi: tackar gudarna för att jag har Johan som bromsar mig. Men kan va grymt snål om jag vill.
familj: förlovad med Johan (1/9-07), vi har sonen Max (26/08-08). Familjen jag kommer från består av mamma Tina, pappa Göran, småsystrarna Julia och Hanna.
favoritdoft: julgranen, samt gucci envy.
favoritdryck: coca cola, eller vatten.
favoritfärg: rosa
festar: gör jag sällan, men vi fasen kan jag med så klackarna i taket.
flyttat: 5 gånger typ. Och då räknar jag inte varje sommar som vi flyttat till sommarstugan.
fobi: döden, tycker det är fruktansvärt att folk dör.
foto: har alltid varit helt galen i att titta på kort, men har nu även kommit på charmen med att även ta kort.
född: 19/1-83, visby lasarett.
gillar: värmeljus, filtar, dansa.
graviditet: jag älskade att va gravid, men allt var inte en dans på rosor med min dåliga rygg så jag var sjukskriven större delen av tiden. I övrigt så har jag alltid varit imponerad av graviditetens mysterium.
gråter: oj oj oj, lite för lätt och ofta. Speciellt till filmer och musikaler.
gör dagligen: går på toan.. Som sagt jag är rädd för allt som är beroendeframkallande.
hatar: rökare (förstår inte hur någon kan röka 2009), folk som är oförskämda, mobbare.
hypokondriker: nja, oftast har jag rätt när jag ställer mina diagnoser...
hår: massor, halvlångt, blond, börjar bli mörk, har lockar, men kan även ha rakt om jag vill, något jag gillar.
imponeras av: riktiga talanger, smarta människor och folk med en järnvilja.
intressen: bloggen, umgås med vänner, pyssla hemma, dansa.
jobb: mammaledig just nu, annars jobbar jag som vikarie på förskolor, skolor. Har haft flera längre vik. bla som idrottslärare på Romaskolan. Hoppas på att börja plugga efter mammaledigheten till sjuksköterska.
kaffe: BLÄ, är endast gott i kakor.
kamera: vanlig tråkig digitalkamera, vill köpa en sytemkamera den dagen jag har råd.
kläder: har massor, använder lite...
kompisar: har ett litet tjejgäng och sen massor med goa människor som finns överallt.
länder jag besökt: danmark, finland, frankrike, spanien, grekland, turkiet.
längd: 175 cm
missbildning: mina fötter, dom klarar ingenting, får alltid skoskav, blåsor, nageltrång. Rent utav värdelösa.
mobil: ja, en svart, hihi.
motto: "man har alltid ett val" "låt saker vara gott nog för dig" se vad som finns runt dig och hur underbart det är, gräset är faktiskt inte alltid grönare på andra sidan.
musik: gillar allt! (nästan) beroende på var jag är och vilket humör jag har.
musikalisk: någelunda, har spelat fiol seriöst i tio år. Nu spelar jag bara då och då. Älskar att sjunga, men om jag gör det bra, vet i fan. Kul är det iaf.
märkeskläder: är inte plagget snyggt spelar märket ingen roll, annars så kan det vara lite vardagslyx.
naglar: halvlånga, målade med transparant lack. Förr la jag ner mängder med tid på mina naglar, idag tar Max upp den tiden och då prioriteras naglarna lätt bort.
namn: clara maria birgitta ekengren
politik: intressant och viktigt, synd bara att jag är så oinsatt.
rakning: jo tack, har dock mycket ljusa hårstrån så jag är lyckligt lottad. Tycker det är ofrescht med hår på fel ställen på både tjejer och killar.
religion: ateist. hade gärna trott på ett liv efter döden, men tyvärr gör jag inte det. Väntar bara på att bli övertygad om att det finns något större, men än så länge så räknar jag mig som ateist.
rädslor: att jag själv eller att någon i min familj kommer dö.
saknar: ett stort rum till Max.
samlar: tror inte på något.
sjukdomar: astma, som jag aldrig märker av nu för tiden, förutom när jag är förkyld. Diskbråck, när jag var 19, gjorde sjukt ont. Skitmage som reagerar på allt. Helt enkelt, jag är ett riktigt måndagsexemplar.
ska göras: skaffa mig en utbildning och bara fortsätta må såhär bra som jag gör.
skrattar: OFTA, jag älskar att skratta. Jag skrattar med vänner och åt roliga texter.
skönhet: spelar ingen roll när man har en dålig carisma och personlighet.
smeknamn: "klara färdiga gå" om det räknas.... "kalkis" av gravidmammorna på nätet.
smink: självklart, har jag inte sminkat mig tror alla att jag är sjuk.
smärtor: tål jag bra, klagar sällan.
sol: underbart, blir glad av att va i solen. Som jag sa förra sommaren när jag var höggravid "hellre brun och fet än blek och fet".
sover: länge. stort sömnbehov.
sport: helt ointresserad av fotboll och liknade lagsport. däremot älskar jag att dansa, aerobic, body pump, body jam, you name it. det ska bara finnas tid...
stolt över: min familj, att jag höjde mina betyg på komvux, att jag har den järnviljan i mig så får mig att göra och klara saker jag ger mig fan på.
stör mig på: folk som inte passar tider, folk som bara gnäller. fattar inte poängen med det, när man har så mycket att vara glad för.
sverige: heja sverige friskt humör!! jag ser mig själv som lyckligt lottad som bor i detta land, jag känner mig trygg oavsett om det gäller ekonomi eller i samhället. Så borde alla människor ha det.
syn: tittar vint och snett, därav glasögonen, jag har 8 prismor i glasen därav kan jag inte ha linser men klarar mig bra utan glasögon bara jag inte läser böcker eller tittar på tv med huvudet på sne. Hahaha.. Jobbigt liv jag har.
säsong: alla, förut hatade jag våren pga pollen men nu när det går bra kan jag stolt säga ALLA. Skulle aldrig gå med på att vädret skulle stoppa mig för en promenad eller utflykt.
talang: steppa, snudd på grym. dessutom kan jag städa på rekordtid.
tandvård: borstar o borstar o borstar, varje morgon o varje kväll, därmellan blir det flourtabletter.
telefonbok: 103 st kontakter
temperament: o ja, brinner snabbt till och spottar ur mig det jag vill säga, kan inte sitta tyst, men det går fort över.
tror på: mig själv, Johan
tränar fysiskt: promenader till vansinne, cyklar, och allt annat jag tidigare nämnt.
tränar psykiskt: att fortsätta tro på mig själv.
tv: slötittar oftast med datorn i knät. När jag väl tittar så är det på söndagar när vi har våran filmkväll, varannan vecka väljer Johan en film och varannan jag och så ska man se den tillsammans.
tänker: för mycket. jag analyserar ALLT.
utbildning: hemska bf i Visby, sen underbara komvux också det i Visby. Sen pluggade jag ca en månad i Kalmar på sjuksköteskeprogrammet men som nygravid ville jag hellre vara hemma hos sambon så vi sköt på skolan och nu längtar jag efter att börja igen, målet är att en dag bli barnmorska.
vikt: alldeles för mycket, men har trots det dumpat alla gravid kilon.
äcklas av: folk som kräks.
älskar att: vara hemma med familjen. höra Max skratta.
är: glad för att Johan går i skolan när Max föddes och inte jobbade, han har fått vara med så vansinnigt mycket hela Max uppväxt.
är misstänksam mot: inget så där direkt, är nog ganska blåögd.
äter: gärna. hemmagjord hamburgare, tacos i alla former.
önskar: att jag inte skulle gå in i försvarsställning så fort jag känner mig klämd. och att jag skulle få upp tempot lite mer om dagarna.
önskelista: systemkamera, kitchen aid, villa och ett papper där det står att jag kommer klara ssk utbildningen med galans.
övrig: jag är förbannat svag för sourcream chips!
Ascoolt.
NO MORE HUGS
Från och med igårkväll har jag slutat att krama ALLA (förutom Johan och Max såklart)! Så ta det inte personligt om ni springer på mig och blir utan kram. Jag försöker helt hålla oss friska både från baconfebern och all annan skit som brukar komma såhär års.
Våran intensiva dag.
Jag gör en lista som på den gamla goda tiden, hihi.
- Vakna klockan 7 av en vällingtörstig Max. Johan gick upp gjorde välling, jag brottade i sängen med en iller (läs Max) som inte var ett dugg sugen på att lugnt och harmoniskt ligga och krama sin mamma och tacka henne för att hon tagit honom till denna underbara värld... De är tacken det.
- Johan kom in med välling, Max var som i trans med den, precis som varje morgon. Jag och Johan med för den delen, några magiskt tysta och lugna minuter kastar man inte bort hur som helst som småbarnsförälder.
- Vällingen slut, dags att gå upp.... Jag dukade fin frukost med finporslin, servetter och flera tända ljus. Det är ju faktiskt onsdag! Max åt russin, macka, kex, mera russin, rispuffar, havre fras och ännu mera russin.
- Vi skickade Johan till skolan (ok, jag erkänner... Jag gjorde allt i min makt för att få honom att skolka och vara hemma med oss istället, min skolmoral är verkligen USEL!!).
- Jag sminkar mig medan Max står i sin BabyBjörn potta och hoppar upp och ner, jag talar om att det är farligt och då vill han leka med toan istället, vilket han inte fick så då började han hoppa i pottan igen....
- Vi gick in till stan för att möta söta Jenny med sina knoddar Julie och Elis. Julie och Max busade mellan vagnarna och pyttelilla Elis hängde bara på Jennys mage. Gud så trevligt vi hade, jag gillar verkligen att umgås med Jenny, hon är en rolig, interligent och enkel att bara hänga med. Dessutom imponeras jag av hur hon lyckas ta hand om sina små knoddar med den elegans hon gör.
- Vi sprang runt hela stan och gjorde mängder med sjukt bra klipp. Bland annat röjde vi loss inne på Dukas rea. Flera av fynden kommer med på bloggen senare. När lilla Elis började knorra blev det lunch på donken.. En klassisk husmanskost med andra ord. Nästan iaf.
- Därefter pös Jenny med bihang och jag och Max var ensamma. Då mötte vi på Malena och Ebbe och det blev en spontan fika på Siesta. Max och Ebbe sov till en början så vi fick prata massor. Sen vaknade dom och Max sket så att dundra om det i hela stan. Kul...
-Sen gick jag och Max ner till biblan för att möta upp Johan och passa på att kulturera oss lite. Det var bara det att Max hade suttit snällt i vagnen ända tills dess och hade en hel myrstack i brallan. Jag kan utan tvekan räkna biblan som veckans träningspass, gud så jag fick springa efter mitt raketskott till son. Jag var svettig och helt slut efter en och en halv timmes jagande upp och ner för stora trappan, runt alla hyllor och in i precis alla vrår.
- Vi mötte upp Johan och vi gick upp till stan och shoppade lite till... Jo just det vi var inne på Babyproffsen och så skulle dom få ta bort knaket i chassit. Men då tyckte personalen att vi ska skicka iväg den för lite piffning och puffning. Så det ska vi göra så fort vi kommer hem från resan..
- Sen gick vi hem, väl hemma var Max överlycklig för att få leka med sin plasthund och alla andra saker. Under tiden gjorde Johan käk (mackisar o korv) och jag städade sovrummet, vilket var VÄL behövligt.
- Familjen åt samlat och gott var det, Max åt så vi trodde att han skulle spricka. Men han har en konstig vana som han lagt sig till med, han ställer alltid vattenmuggen i tallriken och vi undrar VARFÖR... Funderar på att ringa sjukvårdsupplysningen och fråga vad det är min son lider av, varför han inte har glaset på bordet som alla andra människor...
- Jag tog bilen hem till mor och far mina för att låna en yttepyttevattenkokare till resan. Samt en hård resväska eftersom mina mjuka har gått sönder en efter en... Sen fick jag höra att min mosters man blivit utredd för baconfebern. Skönt att höra att även denna lilla ö har en beredningsplan för den nya digerdöden.
- Jag körde hem och plockade upp Johan och knodden för att sen åka och storhandla på Coop. Så nu har vi solskyddsfaktor och allt annat vi behöver till resan och så finns ett förråd med käk tills vi kommer hem igen.
- Hemma igen, packa ur bilen, packa upp allt och NU sitter jag här.
DET var min dag.
Vädjan till alla föräldrar
Här kommer en önskan/vädjan till alla hemmaföräldrar. Dom flesta av oss sitter inte bara hemma med sitt/sina barn utan är ofta iväg på olika tillställningar så som klapp och klang, öppna förskolan och babysim. Vilket jag för övrigt dyrkar, it rocks my world. Därför blir jag både arg, förbannad, irriterad och ledsen på alla föräldrar som drar med sina dyngförkylda ungar på dessa saker. VARFÖR??? Jag fattar det inte, om man inte lämnar sina barn sjuka eller dyngförkylda på förskolan så varför då ta med dom till öppnis och liknade då i samma tillstånd? Det är enligt mig endast en egoistisk handling av föräldern, för antagligen vill det barnet bara stanna hemma och ta det lugnt medan det är föräldern som har behovet av att träffa andra. Detta anser jag vara fullt förståligt, eftersom Max har varit sjuk till och från sen han föddes men varför ska min rastlösa själ drabba andra så att man ska riskera att dom ska smittas av mitt barns baciller. Nej skärpning alla föräldrar, låt era små snorisar få vara hemma och bara ta det lugnt. Eller är det för mycket begärt?
Våga vägra baconfebern (samt all annan form av smitta!!)
ca 80 timmar kvar
= INTE KUL!!! (observera mina gula supersnygga trosor, hahaha!)Den här gången ska jag inte se ut som en prickig korv utan jag ska va precis som jag är för även om det vore trevligt att jag helt bara sådär skulle gå ner tio kg till på fredag så säger jag bara Fine by me! Tänk att vakna upp på fredag morgon och alla kläder bara ramlar av, gud så snopet!! Men en kul tanke...
Eftersom vi har varit på babysim idag så sover Max som en stock nu. Det märks att det blir mer och mer avancerat på babysimmet. Idag skulle vi simma (på bredden av bassängen) från ena ändan av till den andra under ytan med barnet. Spännande och knepigt.
Nej nu måste jag göra en lista på allt som ska köpas och packas och göra minst en miljard magisar och sen springa gotland runt om jag ska få den där slimmade strandkroppen lagom till resan. Jo just det, mat kan jag ju bara glömma... (nej ni behöver inte oroa er för mig, jag kommer gå raka vägen ut nu till köket och kolla vad det finns för gott i skafferiet.)
STORT GRATTIS!
Har glömt att berätta att Carola och Tobbe har fått sin andra dotter. En liten tjej det med. Om jag inte minns helt fel så vägde hon runt 2800 hon med. Just nu tycks det bara födas små pluttar, andra bullar var det förra året när hela mamma gänget fick regäla grabbar.
Så nu vill vi från vår familj säga VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN LILLA LOVA.
Ett års besiktning och spruta.
Max gillar verkligen Eva men när hon körde sprutan i låret på honom tittade han på henne med "Och du skulle va min kompis"blicken. Han blev ledsen men det gick fort över.
Därefter gick vi och bokade resan och sen cyklade hela familjen hem till Jenny, Patrik och pyttelilla Maja på sina stadiga 3100 gram. Hon var precis nyvägd av BVC tant på hembesök när vi kom. Denna lilla varelse var helt sagolikt söt. Jenny och Patrik måste vara otroligt stolta över vad dom skapat. Dom bjöd på gott fika sen belv Max trött så vi cyklade hem och nu sitter man här och undrar var våran lilla bebis tog vägen, han som låg där och sov dagarna igenom. Livet är bra otroligt, man måste verkligen njuta varje minut. Eller som min farbror Bill brukar säga när vi är på Tofta strand en skön sommardag "sämre än såhär ska man inte ha det" och det är något jag försöker leva efter ha det så gott man kan ha det, så ofta det går!
Söta lilla Maja i hårbandet som hon fick av oss.
En helt ny familj.
Och en mycket mycket mycket trött Max i sin pappas armar.
Vi ska ut och resa!
PS. Är det någon som har en simring för pluttisar som dom kan sitta som vi kan få låna?? DS
Utflyktslördag och söndag.
Fina Julia
Vid stugan i Sudersand.
Vi systrar hade bokat stugan och fixat kräfskiva i smyg i present till pappa.
Han blev superglad.
Födelsedagsbarnet!
Max gillar kräftskiva.
Glada gänget
Rundtur på fina fina Fårö.
Min favoritkyrka. Den är makalöst fin, eftersom den är så ljus och inte mörk och deppig.
Hittade Bergmans gravsten.
Tillslut grillade vi korv i Tingstäde, då kom jag och mina systrar på hur kul man
kan ha med några plastmuggar..
Ungefär såhär kul....
När vi kom hem sov jag i drygt ett dygn... Det var den helgen det. :-)
Fredagskaka
Jag får börja med fredagsbilderna så kommer resten sen.
Max fick ett nallegram av sin farmor och farfar på barnbarnensdag (hade ingen som helst aning om att denna dag ens fanns, men nallen var gudomligt söt)
Sen när kvällen började närma sig var det dags för mig att göra mig redo för den berömda Kakan, som den här gången gick i temat Skurk... Kanske inte mitt favorittema men ändå.. Så jag drog på mig mina Roxie Hartkläder (tjejen i Chicago som mördar sin man och vill bli känd) Inte för att jag blev speciellt lik men kul hade vi.
Jag och min ganster syster Julia.
Man kan inte alltid va en sunkig hemmamorsa.
Här är syster Hanna som Poison Ivy och Ida Wahlgren som Betelguse (eller hur det nu stavas)
Ida var i vilket fall riktigt lik!
En mycket trött Clara
Fårö
Hell of a night
Men jag har ett litet projekt som jag ser fram emot, jag ska göra en egen lavendelpåse, ni ska få se sen.
Dessutom ska vi göra klart skötbordet idag som vi har byggt själva.
För övrigt så ska JAG ut ikväll med min lillasyster Hanna och hennes kompisar som är runt 20 hela högen. Hanna har dragit med mig på Kakan (!), idag är det skurkkaka och jag ska va Roxie Hart (+20 kg). Men kul ska det bli!
Ni får se bilder sen på min snygga outfit, hihi!!
Så nu är det bara att vila ifatt så jag orkar med denna dag.
Max modellar
Såhär glad blev Max när vi tillslut köpt ett par regäla höstskor till honom.
Han gillar dom, vi gillar dom.
Köpta på H&M.
Lugn och ro.
Så nu sitte jag här med min banan och mitt vatten, mmm smasken! Nån jäkla gång måste jag ju också va nyttig.
Bio.
Ikväll var jag och Johan på bio för första gången på typ två år. Så mamma och syster Hanna passade Max, 1000 tack för det! När vi kom till bion beställde vi popcorn och cocacola, och du milde vad vi åt!!
Kvällens film var Sommaren med Göran, ganska kul med tanke på att min kära far heter Göran och vi har tillbringat stor del av sommaren med honom. Filmen handlar om en kille som vill lite för mycket och hans mesiga kompis som har en dryg flickvän och de tillsammans har en hund vid namn Tingeling och en midsommar. Den utspelar sig i Stockholm, samt på Västkusten. Det var filmat på ett sånt sett att man nu vill åka till båda ställerna. En medelpunkt i filmen är kärlek, om att bli kär och hur det är att leva i förhållanden. Vilket alltid inte är så lätt....
Dom hade verkligen lyckats pricka in skämten och jag skrattade både ofta och länge. Jag vill inte avslöja för mycket men vi gick och drog sköna kommentarer hela vägen till bilen efter filmen.
Jag säger bara "jag vill krama dig"
Så det blir
4/5
Scones
Nu när dom mörka kvällarna blir längre älskar jag att göra scones.
Här är mitt favoritrecept:
Sätt ugnen på 225 grader.
3 dl vetemjöl (funkar bra med fullkorn i)
3 dl havregryn (samma där med fullkorn)
1 msk bakpulver
1/2 tsk salt
1/2 dl socker
1 tsk kanel
75 gram smör
2 dl rivna morötter
2 dl fil
Blanda allt, lättast att knåda med händerna för att få ut smöret
och gör antingen en stor eller flera små scones.
ca 18 min i ugnen.
Smaklig fika!
En skylt
När vi var ute på Krusmyntagården hitta jag denna underbara skylt.
Jämnställdhet??
Vi som familj med en mamma och en pappa har ju faktiskt möjlighet att påverka om detta skulle funka att dela på amning vilket vore det mest jämnställda av allt. För nog är det en stor känsla som pappa att kunna mata sitt barn, jag kommer ihåg första gången Johan skulle ge Max flaska eftersom amningen strulade så jag fick pumpa ur och när jag såg Johans lycka i att kunna mata sin son blev jag så imponerad av den storhet Johan kände. Det var häftigt.
Och om detta expriment nu skulle fungera så vore det kanske logiskt att Johan skulle amma vårat nästa barn eftersom jag hade så sjukt mycket problem i början, så då vore allt fridens om vi skulle lösa det så. MEN ett litet men sett stopp för att detta skulle fungera och det är att om jag hade burit denna varelse i nio månader så skulle jag inte klara av att gå tillbaka och jobba direkt utan skulle behöva den första tiden till att vara hemma och få chansen att ta till sig detta liv mer än det man vet genom rörelser och dom vakentider som barnet hade i magen. Jag kommer ihåg första gången jag skulle gå in på stan själv efter att Max fötts, jag skulle klippa mig och vi hade räknat ut att det skulle fungera med mat och sovtider. Påvägen in till stan kände jag ett enormt tomrum, jag var halv, ingen mage, ingen bebis. Det var en hemsk känsla. I flera månader hade folk stirrat på mig med min enorma mage och sen tittade alla, kända som okända människor med stora ögon ner i vagnen på vårat lilla knyte. Men helt plötsligt kände man sig som ingen alls. Det var då, idag kan jag längta efter att få gå på stan helt själv och gömma mig mellan ställningar fulla med kläder och andra ting. Men så har jag även hunnit få distans mellan mig och Max, vårat band blir längre för var dag som går, men det betyder inte att det blir tunnare utan snarare starkare och av bättre kvalité.
Var tog nu pappa Johan vägen i allt detta? Han var den som kunde hålla Max i timmar utan att Max blev ledsen, han luktade inte mat, vilket jag gjorde. Då var det jag som var avundsjuk på honom. I mina ögon var det Johan som gav Max kärlek och jag var bara mat. Nu vet jag att det inte är så, men när man sitter med strängdfyllda bröst och blödande bröstvårtor fulla med blåsor kan jag lova att jag gärna bytt med honom. Att vakna varje natt av att ha en helblöt säng var ingen höjdare det heller.
En annan tanke om manlig amning är att detta måste göra livet enklare för regnbågsfamiljer. Då en familj kanske består av två pappor, då måste detta vara helt toppen. Att inte behöva ta till ersättning bara för att dom måste utan då är det mer en fråga om valet, amma eller flaska.
Så nu följer jag med spänning denna kille som gett sig in i en tuff match, både mot omvärldens fördomar och sin egen kropp. Kör hårt säger jag!!
Som förr fast bättre.
Kan ni se hela min blogg?
Mycket plask och lite sim.
Och kolla här vad Johan kom hem med efter att han lämnat blod.
Blommor och fina bakhanddukar.
1 september 2009
Men i vilket fall som så älskar jag dig Johan lika mycket som den dagen ringen hamnade på fingret. Du betyder så oerhört mycket för mig och Max. Du är den bästa pappa Max kan tänkas ha och jag är så lycklig över att du är just den du är, för du gör mig hel och lycklig. Jag älskar dig!
Kolla in datumet på bilden.
Det var efter vi ätit frukost på Wisby Hotell
och var på väg upp till stan.
