Att vara lillebror tycks inte alltid vara lätt. Storebror förväntar sig och vill att leken ska vara på hans nivå. Att Lillebror faktiskt bara är två år och utvecklas i en rasande fart går så det susar i kurvurna. En dag insåg jag att ungen kan ju faktiskt klä på sig själv i mångt och mycket, han behöver inte hjälp med allt. Det går ofta på ren vana att man "hjälper" barnet med kläder, städning, maten osv. Men till vilken nytta?? Är det för att det ska gå fortare så att vi hinner med mer på attgöralistan innan mamman själv slocknar i soffan strax efter åtta på kvällen eller är det för att vi tror att barnet inte kan mer själv? Nu har vi påbörjat projektet "slutamedblöjor", varje morgon går han på toan och blöjan är torr. Men på dagarna glömmer han sig men vi ska nu försöka hjälpa han att bli torr.  Så här ska köpas tvättmedel och sen ska föräldrarna bara ha lite ork så ska det nog gå vägen.

 

Hugos störta intresse nu är att vara med oss i köket, sitta på bänken, laga mat med oss och räkna allt (på sitt vis) som vi tar fram. Han vill vara en del och han vill vara självständig men i våran närvaro. Han älskar uppgifter i alla dess former förutom att städa, vilket vi tränar på. Han är en underbar liten filur som ger oss värme och fyller vårat hem med nya ord varje dag som plupp (prutt), siiiis (fis), Mass (Max, tidigare sa han Hatta), inte bla (inte bra), elka dej (älskar dig).