Kvällen innan midsommarafton tjuvstartade vi med att få fira våran fina Hugo. Vi hade dukat i trädgården med långbord och det blev det mysigaste barnkalas man kan tänka sig, massor av nära och kära, glada miner och utan att skryta var allt vi lagat och bakat himla gott! Till och med Max hade bakat, han hade gjort godisklubbor helt själv!
Så stort tack till alla som var med och delade denna kväll med oss!

Just nu är Hugo inne i en dubbelperiod, han är fortfarande våran lilla bebis som hänger på höften när man gör något och han sover helst på Johans arm, men han har ändå blivit så stor så fort, han ställer sig upp mot saker, han pratar sitt "dadadada" och "mamama", pruttljud och härligaste glädjeskriken i världen. Han dyrkar sin storebror som dyrkar honom tillbaks, dom leker, skojar, busar, bråkar, myser och älskar att vara tillsammans.
Han har kommit in i en osäker period som innebär att han blir ledsen när jag och Johan försvinner ur han syn på samma gång så rasar hans värld och han storgråter.
Han har även lärt sig att kramas och pussar, på hans vis.
Hans största hobby är att äta, han är ett riktigt litet födogeni, allt slinker ner med god aptit och det är skönt för såväl honom som för oss.
I övrigt så är han jordens solstråle som förgyller våra dagar och ser redan till så att familjen får skratta, ofta.

Hu(r)go som helst!

Om vi inte nämner att det är måndag, för att det i sig känns som blahablaha jämfört med dagens besked..... Hugo har hostat nu i över en månad och det går inte över, han blir varken bättre eller sämre så idag ringde jag barnmottagningen, var säker på att dom skulle tycka att jag är en hönsmamma (vilket jag är till 200% men ändå) men dom ville att vi skulle komma ner och kolla till honom. Så det var bara att gå ner dit efter att vi lämnat Max på dagis och vi började med att väga våran lilla klump som nu väger 7,5 kg (!) så matbrist lider han inte av iaf. Men sen fick vi träffa en läkaren som Hugo för övrigt kissade ner efter en liten stund, i övrigt skötte sig Hugo perfekt men det räckte inte. Troligen har han förkylningsastma och ska nu var tredje timme ta medicin genom att ta puffar ur en apparat och så ska vi göra nu i tre dygn sen ska ha bara få den tre gånger om dagen och om tre veckor ska vi tillbaka och kolla läget igen.

Mitt hjärta bara gråter.... Jag fick själv astma på mellanstadiet och hade under en period riktigt jobbigt med medicineringen, under flera år tog jag två mediciner morgon och kväll samt vid varje träningstillfälle, numera behöver jag bara ta när jag är dunderförkyld. Som tur var blev astman så pass mycket bättre när jag var gravid med Hugo att jag slutade med medicinerna helt och ännu har jag inte behövt ta en enda puff. Men jag vet hur förbannat jobbigt livet är med astma, kroppen vill men man orkar inte..... Så att Hugo nu kanske har fått det gör mig sååå ledsen, hade önskat att killarna fått Johans gener istället,  men det är inte mycket att göra åt. Jag hoppas och önskar för allt i världen att det ger med sig för honom.