Idag är en sådan dag då jag bara längtar efter helgen, att få ha familjen samlade. Jag har svårt med motivationen till pluggandet när mina tankar är hos barnen hela tiden. Det är tomt här hemma... Jag vill älskar att höra ljudet av när de leker, för det finns stunder då de håller sams, de stunderna är de finaste som finns. I helgen bakade vi bullar. Hugo, Johan och jag. Max sov middag. Det var mysigt att få ha en egen stund med Hugo, det är inte så ofta vi får chansen att göra något med bara han. Han utvecklas i rekordfart, snackar, bestämmer, tjurar och lyser upp ett helt rum med sitt leende. Men han är även inne i den perioden då de klarar så mycket men förstår inte farorna med att klättra upp på saker. Han börjar bli stor, min bebis.... Det känns konstigt att bebistiden är över, men det känns samtidigt helt underbart med allt vi har framför oss, diskussioner, projekt och vem vet vad vi kommer hitta på. Längtar gör jag iaf och många bullar kommer det bli på vägen, för är det något som för denna familj samman så är det just bakning, sen spelar det inte så stor roll vad som bakas men vi är tillsammans.