Ikväll kan jag tacka mamma och pappa för två saker speciellt. Jag vill tacka för maten som de bjöd på och därmed räddade ännu en kväll för oss. (idag har byggaren lyst med sin frånvaro....) Efter maten åkte jag med mamma till en föreläsning om genuspedagogik. Än en gång inser jag varför jag inte ser mig som en revlutionär med Max långa hår, hans dockor och pysselsaker. Det är för att mina föräldrar dukade upp hela smörgåsbordet till mig och mina systrar, vi var med på allt. När pappa bakade bullar och bytte däck. När mamma sydde gardiner och betalade räkningar. Överallt var vi med och aldrig fick jag höra om direktiv om hur jag skulle vara för att jag har snippa. Jag klättrade i träd och lekte med dockor, jag spelade fiol och lekte med lego, dansade och byggde kojor. Jag gjorde det jag tyckte var kul. Likaså gör jag nu med mina söner, de ska få testa på allt och de ska ha de kläderna som de är bekväma i och som framhävar deras personligheter. Allt detta gör jag omedvetet men ändå medvetet. Jag (och Johan) tycker det är viktigt att dom ska få hitta sig själva utefter vem dom är och inte vilka samhället vill att dom ska vara.

Jag fick testa på allt och ändå har jag valt "kvinnliga" sidan i mycket av det jag uppskattar i livet och inte minst det som ska bli mitt framtida yrke. Sjuksköterska, kan man hitta ett kvinnligare yrke? Speciellt inte barnmorska som jag ska bli. På fritiden som tonåring hittade jag mig själv i dansen och i fiolen, hallå?! Jag har långt hår, sminkar mig och är nog utåt sett kvinnlig som få. MEN jag är Clara och kvinna och skulle lika gärna kunnat vara man och jag är övertygad om att jag hade uppskattat samma hobbies då för det är inte könet som gör personen, det är själen, det där vi inte kan visa ens om vi sprätter upp människan och letar med lupp, men den finns där och är ack så viktig. Så ändra aldrig på mig, jag är den jag är och jag vill vara som jag är. Och nu vill jag ge samma övertygelse till mina sönar om att de kan välja vilka de vill vara och de ska känna makt över sina liv, makt att ha kunskap om genus och förstå varför folk fungerar som de gör. Måtte det bli en fortsatt tradition som de en dag överför till sina barn.


En aktiv morfar som njuter av sitt barnbarn. För nog kan en morfar också vara en kramgo filur!