En riktig fredag!
Och nu väntas pizza tillsammans med Johans familj, sen ska vi hem och fira Max och bara ha fredag.
Max 1,5
Så ett och ett halvt år har gått sen vi träffades första gången, dagen då det var oväder och vi alla tre kämpade som djur för att få ses och till slut så kom han. 4240 gram och 54 cm lång, han var det finaste vi någonsin sett och första tiden kunde vi inte ens prata under tiden som vi åt, vi bara stirrade på vårat mirakel. Han sov i mängder och helst efter att ha ammats med ena bröstvårtan i ögat, tack och lova har han slutat med det för både hans och min skull. Men tiden har gått fortare än fortast och nu är han en helt egen person, en individ som talar om hur han vill ha saker och ting, han är ännu samma glada kille men har även hittat ett humör som heter duga. Så nu kommer en lista på allt han klarar av idag.
Han:
går helt obehindrat både framåt och bakåt.
älskar att dansa till sina barnskivor.
tycker om sitt dagis och trivs där.
äter det mesta.
har problem med magen som ofta blir för hård.
somnar vi våran famn på kvällen.
tycker bäst om att simma.
har Pippi Långstump som favoritkaraktär.
leker helst med sina djur i bondgården.
sover bara en gång om dagen.
uppskattar numera sällskapet av kompisar.
pratar massor och kan nu runt 75 ord.
tycker det är mysigt att läsa böcker, gärna med text i.
är intresserad av bebisen som ligger i magen och klappar den.
väger 11 kg och är 84 cm.
hjälper gärna mig och Johan med det mesta som att tvätta och duka.
slänger sig i snödrivor och tycker det är kul.
blir arg när vi går emot honom och skriker rätt ut.
älskar att gunga, vilket är svårt med all snö.
kramas och pussas ofta.
är nyfiken på allt.
är numera lika mycket pappas som mammas kille.
Så grattis på din dag min älskade lilla unge!
Gravidmagen i vecka 22.
Mycket stolt blivande mamma för andra gången.
Vi goda vänners lag.
Ikväll hade vi Sara, Henke och Emma över på middag. Mathias fick stanna hemma för att stackarn var sjuk. Johan lagade sin korvgryta som var lika smarrig som vanligt, sen blev det min kladdkaka som inte var så kladdig tråkigt nog. Men sällskapet var super och det var inte tyst en minut, med andra ord ett sällskap i min smak! Och inte nog med en trevlig kväll så fick vi en smällstor blomma som kommer göra sig perfekt i våran hall, så att det blir lite mera liv där.
Så 1000 tack för en trevlig kväll och tack för den fina blomman kära vänner!!
Om ni undrar hur det kommer sig att jag är vaken så är det för att jag är hög på Coca Cola! Och det är underbart!! Coca cola is the shit!!
Max med sin favoritmat. Kow =korv
♥ Ultraljuds bilderna ♥
Sitter så fint på kylen.
Mini i profil, ser precis ut som Max gjorde så det är lite extra spännande.
Rakt framifrån, ganska kul bild tycker jag.
Bilderna överst är från vecka 14 dom andra blev tagna när vi
hade gått 19+6.
Mer än så vet vi inte om Mini just nu, förutom att det sparkas massor och att jag tror
att det är ännu en glad unge med mängder av energi.
Livet som gravid.
2. Man grinar för allt och inget.
3. Man har ett ständigt problem med kläder.
4. Man oroar ihjäl sig när man inte känt några sparkar dom senaste timmarna.
5. Man är lycklig för mängder med saker.
6. Man tänker mer än någonsin på vad man får och inte får äta.
7. Man har ett helvete att raka benen och då ska vi inte tala om bikinilinjen.
8. Man jämnför magar med alla andra gravida.
9. Man vill umgås med alla man känner innan förlossningen.
10. Man vill köpa allt som finns till bebisen, men gör det inte ändå.
SOL!!!
Köpa bästa barnvagnen i världen.
Brio Sing, både som sitt och ligg. Finns i fler färger och bara det är ett krig i sig.
Brio Race. Endast framåtvänd och lite mera ombonad än en vanlig sulky.
EmmaLjunga scooter. Stadig vagn för dom lite större med fullt liggläge. Men tar även mer plats.
Mitt bästa tips är att börja titta tidigt på vagn även om man tycker att det är lång tid kvar tills plutten ska lägga där, men leverenstiden kan vara på flera månader då vissa färger ibland tar slut. Så kläm och känn på dom och ställ alla frågor ni har. På ön har vi ytterst dåligt utbud av butiker som säljer vagnar men jag måste säga än en gång att Babyproffen som finns här har öns bästa personal, dom är trevliga, duktiga, massor med service och gör det bästa trots få kvadratmeter.
Tips nummer två, bestäm ett pris från början, det är lätt att man halkar upp flera steg när man tittar sig runt.
Min lilla pojk.
Så har ni idéer på någon/något han kan va, SKRIV!
Clara på bråkmakargatan.
Johan och jag pratade om hur man ska ta till sig anonyma kommentarer som inkommit på bloggen och som vi snabbt kom fram till så är det att ord som saknar grund/författare/referens är inget man kan lägga tyngd i. För då ligger det hos mig om jag vill bedömma det som något väsentligt eller inte och där jag inte vet vem personen är så är det lika med luft för mig. Jag säger som Grynet sa en gång i tiden "Ta ingen skit!".
Nej nu får det vara bra för min del med alla bitterfittor, som kan få surna bort för sig så kan jag i lugn och ro få leva mitt liv precis som jag vill och så är det bara att komma ihåg att dom som gräver en grop åt andra brukar faktiskt falla rätt hårt däri själva ganska snart.
Grynet, så sjuuuukt bra asså!
Det finaste vi gjort....
Jag hittade denna fina skylt på http://paxlux.se/ dom har hur många fina ord som helst och jag fastnade fullt för dessa ord. Frågan är bara om Max ska få den på sin dörr eller om vi ska sätta den över Minis säng sen när det är dags och ge Max några andra fina ord... Får se hur vi gör men beställas det ska det!
Mår som jag förtjänar.
- Jag har för första gången på länge sovit en hel natt och jag sov GOTT!! Så himla skönt, Max sov som en stock och vi likaså.
- Lämningen av Max på dagis gick outstanding! Skönt med tanke på att det varit helg och att vi hade så kul här hemma innan med disco och brakfrukost, vilket inte är det vanligaste när det gäller Max.
- Jag har ont i ryggen som faaaan, men det var inte mycket annat att räkna med eftersom vi var på kalas hos mamma som fyllde hela 49 år igår. Så idag blir det verkligen lugna gatan under hela dagen.
- Ikväll ska jag gå en snabb sväng på stan med älskade Jenny och sen äta någonstans. SOM jag längtar efter att träffa henne igen och speciellt utan barn. Något vi är ovana vid, det är ju faktiskt dom som fört oss samman.
- Jag är gladare än på länge, insett vilka det är som betyder något för mig och därmed vet jag vem jag ska lägga min energi på och i sin tur så mår jag mycket bättre. Människor som bara mår dåligt själva och därför ser till att andra ska göra det med kan jag leva utan.
- Sammandragningarna är återkommande titt som tätt, ibland gör dom ont och ibland inte. Antar att jag kommer ha det så nu resten av tiden.
Tankar om att ha två morgonpigga skitungar.
Kvällen igår blev inte alls som vi tänkt oss. Varför orkar jag inte ens ta upp här och nu...... Kommer nog senare, men jag kan lova att den ork som jag skrapat ihop under dagen rann ur mig totalt och jag fick veta vilken vidrig människa jag är. Jag har funderat på om jag verkligen är precis sådär vidrig som personen talade om att jag är eller om jag ska resnonera som Mia Törnblom som så klokt säger att det finns massor av människor som suger dålig energi av en och dom behöver man inte utan man ska bara umgås med dom som ger en god energi och som lyfter en som männsika....
Natten blev inte den bästa heller, Max hade ont efter sprutan och låg i sin säng och sa då och då "aj... aj... aj....", stackarn. Så jag gissar på att han och jag sov lika dåligt, för att när jag väl hade halvsomnat tyckte Mini att det var dags för lite gymnastik, vilket h*n hade ca en gång i timmen hela natten och morgonen. Och när jag låg där klockan halv sju på en söndagsmorgon med Max som snurrade på min arm och med Mini som gjorde kullerbyttor i mängder i magen så tänkte jag att "jaha, det är såhär mitt liv kommer bli, att få njuta av att den ena sover inte betyder att den andra sover samtidigt, så välkommen till ett liv vaken tills jag dör av utmattning". Men ändå så gick det bara några minuter så frågade jag Johan om vi inte skulle sätta upp fotot som vi tog hos fotografen på Max i vardagsrummet på en tavellist och låta en plats stå tom till Minis foto. Bara tanken på att ha korten på våran morgonpigga skitungar på väggen får mig varm och jag längtar mer och mer efter den dagen då Mini kommer anlända till oss.
För övrigt så kom det dära efterlängtade smset igår. Så himla roligt!!!
Överlevt kräkis men inte mycket mer.
Gårdagen gick på kvällen lagade Johan kyckling med ris och god god sås till familjen. Synd bara att jag hade en magsäck som en hamster annars hade jag ätit kanonmycket. Det fina var att jag fick tillbaka aptiten lite och går nu i rätt riktning iaf, även om det går lååångsamt. Och som om detta vore nog så innebär detta att vi missar Nina och Robbans roliga fest ikväll som vi längtat efter sen innan jul! Det är ju bara föööör sorgligt! Men inte skulle man våga chansa på att gå dit och KANSKE smitta någon annan stackare, tydligen ska man hålla sig ifrån folk i 72 timmar efter sista kräkningen, känns som en evighet bara det. Ja ja, imorgon har iaf familjen satt pulka på schemat så det ser jag fram emot.
Nu väntar vi för övrigt på ett trevligt sms.... Hihi!
Mår pyton..
Trevligt besök och en lugn natt.
Efter maten bakade jag en kladdkaka som vi smällde i oss.
När det väl var dags för att sova så fanns det en som inte kunde sova och det var jag.... Jag hade druckit coca cola till maten och det räcker för att hålla mig vaken. Men natten blev lugn och morgonen likaså, jag fick dra upp killarna för frukost och för att sparka igång hela dagen. Idag ska jag till min gamla sjukgymnast för att få tillstånd att börja på vattengympan för gravida, något jag ser fram emot massor. Och det fina är inte bara att jag får plaska och leka själv utan att den tiden kommer Johan och Max få för sig själva och det behöver dom utan mig.
Bajsningshjälpen
Vårtecken.
Jag ligger och vilar på sängen och vad hör jag? Något man nästan glömt hur det låter i all denna snövinter, FÅGELSÅNG! Det låter ta mig fan underbart! Man får lite hopp om liv och man inser att bakom all denna vita skit som ligger på marken och gör att man halkar var man än ska så finns det liv. Inte för att det känns som att snön någonsin kommer försvinna... Vi kommer säkert sitta där i tidningen i mitten av juli uppradade i "välkommen till världen" på en snöhög. Det skulle verkligen inte förvåna mig. Så gissa om det var lycka som spred sig runt i hela kroppen nu när det lilla kräket (ingen fågelfantast) tog sina toner.
Om det inte vore för att Mini finns i magen så hade jag sprungit till närmsta solarium för att få en liten liten känsla av vår även på huden som numera matchar marken mer än något annat. Fast ska man va den som är den så hade inte Mini varit i magen så hade jag inte varit sjukskriven och därmed hade jag inte hört fågel och i sin tur inte dragit mig iväg till solariet för att då hade jag suttit på en förskola och jobbat häcken av mig. Och det är något jag önskar att jag hade kunnat gjort, för man blir otroligt lätt understimulerad, när man går hemma och skrotar hela dagarna, trots att jag mycket väl vet att jag inte idag skulle kunna jobba.... Onda onda cirkel....
Saker jag längtar efter till våren:
• CYKLA!! Att få ta fram cykeln och bara cykla omkring med Max bak i sin stol.
• Utflykter. Packa lite gott och ta sig iväg till någon plats och bara ha det trevligt.
• Promenader. Säger sig självt att inte en männsika vill gå ut när man drar omkull hela hela tiden.
• Leka. Ta sig ut till gungorna med Max och inte behöva gräva fram dom i snön utan bara skutta runt i gräset och göra det man vill.
• Plocka blommor. Som man kan ge bort eller ta in och så luktar det gott inne och det ger massor med färg.
• Värmen. Att inte behöva frysa så fort man ska sticka ut näsan, samt att man slipper arton lager med kläder som ska på Max, blir nog minst lika skönt för honom som för mig.
• Helgdagar. Påsk och allt vad det heter då alla blir lediga lite extra och man hittar på roliga saker tillsammans.
Vad längtar ni efter med våren??
Ultraljud med fina besked.
Att få se sitt barn på skärmen är en otrolig känsla, man försöker vinka och få kontakt, man vill omedelbart hålla det lilla knytet och veta vem du är?! Så det är lite som att få gå in i en godisaffär och bara få lukta och sen gå ut igen. Men man vet att den som väntar på något gott, kommer en dag få frossa loss så tokigt mycket i godisaffären att man kommer bli alldeles hög på socker och man inser att detta vill man aldrig mer vara utan. Och det absolut bästa är att nu väntar vi bara på att dom ska öppna affären och släppa in oss.
Nu sitter bilderna som vi fick på kylen och Max tittar på dom, klappar dom och vill pussa dom, något vi inte riktigt är lika sugna på. Men ett är säkert och det är att hur abstrakt det hela än är så har han ändå hängt med på att det finns en bebis i mammas mage som ska komma till oss en dag. Han pussar och klappar min mage flera gånger varje dag och säger "Bebi!". Vi läser småbarnsböcker för honom om bebisar och att få syskon. Så det vi oroar oss minst för är Max relation med Mini, han kommer bli en slående storebror!
En annan sak som spikades under RUL var NÄR tänker Mini titta ut? Och vårat datum är numera 6 juli! Så vi har nu ett riktmärke. Detta innebär även att vi imorgon har gått 20 fulla veckor och det i sin tur betyder att vi har gått mer än halva tiden redan!!!
Och som om detta vore nog med fina besked, det visade sig även att moderkakan flyttat sig upp på högra sidan fram på magen. Vilket i sin tur betyder att jag nu vågar röra på mig mer trots att jag ofta får sammandragningar, men nu är det iaf inte farligt. Detta betyder även att jag nu har chansen igen att välja mellan en vaginal förlossning och snitt. Något som gick upp för mig ganska fort. Så bara vi lämnat undersökningen sprang jag som tur var på min barnmorska Eva, som jag ännu inte varit hos för att under inskrivningen var hon bortrest och sen är det ju inga undersökningar förän om en månad. Men nu visade det sig att hon ska börja på ungdomsmottagningen så jag skulle "välja" en annan barnmorska. Hur väljer man en barnmorska, som när man väljer vilken hund man ska köpa, eller? "Åh den var söt, den tar vi!". Jag sa att hon fick välja en som hon trodde skulle passa mig. Det blev någon Yvonne, kan säkert bli bra. Samtidigt fick jag numret till Auroragruppen för att få börja prata ut om Max förlossning och hur tusan Mini kommer få ta sig ut. Tror att det kommer dra upp massor med känslor igen, men den smällen måste bara tas.
Jag kommer lägga ut bilderna senare men nu ska jag bara slappa framför tvn och njuta av inte göra ett smack.
Alla hjärtans dag.
Johan, jag älskar dig och är evigt glad för att jag får vara din, att jag får bilda denna familj som nu håller på att växa mig ur alla kläder igen. Jag tror på oss och jag tror att vi en dag kommer sätta och ner och säga "Oj vad var det som hände?!" för på något sätt så händer det alltid saker runt omkring oss och det är då vi trivs som bäst. Att det bara gått fyra år sedan vi träffades första gången på krogen är svårt att tro med tanke på allt vi hunnit med. Men vips så kommer det ha gått 20 år och vi kanske, möjligen, eller mest troligen inte så håller vi samma fart och planerar livet ihop likväl som idag. Jag älskar dig!
Till alla vänner skickar jag en varm kram! För ni är fan så viktiga ni med!!
Jag tar tillbaka
Ser bra ut!
Eller om ett tag igen så kommer med största sannolikhet min syn var bra igen. Idag var det dags för att plågas med flera tester och så det där hemska blå ljuset igen. Och idag fixade jag det, efter dryga 100 försök så gjorde jag det, denna gången fick jag hålla mig från tårar för att jag var så stolt över mig själv.
Själva syntestet var ännu si och så men lite bättre och det var som dom trodde redan förra gången att jag fått en jäklar till vidrig virusinflamation bak i ögonen och det var skönt att höra så att jag slipper köpa nya brillor nu, med tanke på flytt och alla andra utgifter som tillkom......
Ikväll ska vi fira helg på samma sätt som alla andra barnfamiljer, vi ska äta tacos! Och som jag längtar!! Dessutom är det Johans trick att få i mig grönsaker, något jag tappat totalt sen jag blev gravid men i tacos går det fint. Och som om det inte vore nog med hur uppskattat tacos är i våran familj så älskar Max det skitamycket och det är bra för vi går nu in på tredje dagen då han inte vill äta, inte ens vällingen gick ner igår, så som tur var tog han den imorse, får se om han vill ha någon lunch när han vaknar, stackarn. Så om jag ska säga det själv så är det mest bara skit med oss. Jag ser inte ett smack på nära håll pga dropparna jag fick på sjukan, Max äter inte och är allmänt slö och Johan har må också lite skit, men det tror jag mest är en oro än något smittbart.... Det brukar te sig så på han då...
Kolla in dessa ögon!! Det är inte klokt så knarkad man ser ut! Det är pga dropparna...
Badrummet.
Här har ni det rummet som vi alla tre verkligen trivs i, badrummet. 
Konstigt med tomt schema.
♥ Alla tiders onsdag ♥
På kvällen har vi fixat i lägenheten, hängt och satt upp lampor mm. Och nu ska jag njuta av hemmets finaste pryl, min superfina cupcake som jag fick av mamma i julklapp, det fina med den är att man kan gömma godis i den som jag är väl värd ikväll. Imorgon räknar jag med att vara totalt sängliggandes efter denna alla tiders onsdag, men det får det vara värt.
Så himla spännande!!
Eftersom vi gått på babysim tillsammans så är det en av få mammor med barn som jag träffat en gång i veckan och därmed har vi följt magen och nog för att den är stor nu så är det inget mot den gången jag sist träffade Lee innan Wilhelm tittade ut. Lee är för övrigt en av dessa kvinnor som får en såndär riktigt fin mage som man blir glad av att se på, men vem vet hon kanske jobbar i detta nu på att klämma bort den.
STORT LYCKA TILL LEE OCH HELA FAMILJEN FRÅN VÅRAN FAMILJ!
Jag har svalt en liten liten tvättmaskin.
Elitnivå på babysim
Ja nu jävlar börjar det hända grejer på babysimmet, Max är numera en haj (sista gruppen innan minisim) och helt plötsligt så ökade nivån något helt vansinnigt, det var tom så att Max verkligen fick anstränga sig för att lyckas med vissa av momenten. Men kul hade både jag och Max och det var skönt att simma lite tidigare tid än tidigare, så nu hade vi massor med plats i omklädningsrummet och stämningen bland både barn och mammor och pappor var toppen.
På schemat fanns att göra Kalle Anka satt på en planka, från kanten medan vi gjorde kommande bröstsimsarmar under tiden, STORT! Vi simmade med "korvar" (hjälpmedel när man ska flyta), Max tyckte det var läskigt till en början men efter mutor med leksaker så slappna han av och flöt som aldrig förr, STORT! Vi gjorde "hoppa hoppa hoppa flygplan", flygplan var helt nytt men gick stålande, STORT! Och sen känns det som att vi gjorde minst 100 andra saker till men dom kommer jag inte på nu.... Det enda jag har på känn är att om vi fortsätter i denna takt så kommer Ian Thorpe få se upp för här kommer Max Törngren och då går det undan. Inte för att vårat mål är att han ska bli någon form av proffsidrottare utan för att det är så himla tydligt att han bara älskar att vara i vatten och om han får välja så blir det under ytan.
Ska man se många år fram så är tävlingar inom sport helt oviktigt, iaf för mig och Johan. Men vill han tävla i oavsett sport så kommer vi självklart så vid sargen, läktaren, badkanten eller vad han nu väljer för sport och heja på honom. Men jag kommer aldrig pressa honom att delta i någon tävling, endast om han själv har anmält sig och sen ballar ur så som alla ungar gör då och då, men då är det en helt annan sak.
Jag önskar däremot att Max kommer bli en lagsportskille som gillar att tävla i lag, något jag själv totalt avskyr. Hatar att förlora pga andras dåliga insatser, ska jag förlora ska det va för att JAG har klantat mig eller helt enkelt att andra var bättre än mig men inte för att någon annan sumpar min chans till att vinna, då ser jag rött direkt! En dålig egenskap som jag önskar att jag inte hade, men eftersom jag känner till min svaghet spelar jag helst inte ens kubb eller andra fåniga spel där jag kan förlora pga andra, men då tittar jag gärna på istället.
Ja njut av den segern nu för snart kommer......
Spigget Max!!!!
Peta mig aldrig i ögonen!
Men för min del så flyter allt inte på riktigt lika bra... Förra helgen var jag lite förkyld och fick typ symtomer som man kan ha, bla ont i ögonen och framförallt det högra... Veckan fick och det blev värre för var dag som gick så i torsdagskväll låg i i mörkret i ångest över hur ont man kan ha bakom ett öga, inget hjälpte. Så på fredagen när vi vaknade och allt kändes bra så slappnade jag av, det tog ca en timme så var det tillbaka, då ringde jag vårdcentralen i hopp om lite tips. För vad är oddsen för en läkartid om man ringer halv tio en fredag?? Jo tydligen så finns det ännu hopp, jag skulle komma om 30 min. Så det var bara att ringa Johan som hade bilen och ta en snabb dusch. Johan fick köra mig efter som jag får så ont av ljus, vilket betyder att jag har nog lagt flest svordomar över denna vita skit som ligger på marken ännu. I väntrummet fick jag reda på att ett annat par som fick barn strax efter oss också ska ha barn i juli, så himla kul! Till slut fick jag komma in till läkaren som tog mitt problem på STÖRSTA allvar och det visade sig att synen blivit fasligt dålig och hon skickade ner mig till sjukhuset bums, så det var bara att packa sig dit. När vi anmälde oss på ögonmottagningen fick vi höra att vi skulle sätta oss ner och räkna med att vi kommer få vänta ett tag innan vi skulle få komma in, då undrade jag HUR länge är ett tag och varför, med tanke på att jag hade en rimiss som sa att vi skulle va där nyss. Nej tydligen inte för läkaren var på lunch och skulle först komma tillbaka om en halv timme, så då gick vi och käkade med alla vita rockar och vi konstaterade att om det är någon gång jag ska få problem med kakan så var det just där och då.
Väl tillbaks på ögon så fick jag göra mängder med kollar och dom tog verkligen mitt lilla öga på största allvar, till slut skulle doktorn mäta trycket i ögonen och han blev först sådär trevlig som läkare bara blir när man ska göra något obehagligt sen börjades det... Jag fick några droppar i ögonen, som han inte sa vad det var, därefter skulle han lysa med en blå laser i ögat och när jag känner hur den skrapar mot linsen skrek jag i högan sky. Är det något man inte gör med mig så är det att peta mig i ögonen, FYYYY FAAAAAAAN va läskigt!!!! Doktorn tyckte att vi skulle hämta en syster som skulle hålla i mig, paniken växte i mig kan jag lova, så när doktorn gick ut ur rummet ropade jag på Johan högt som bara den, in kom doktorn, syster och Johan för att peppa mig, men tortyren var för hög och läkaren gav upp. Kvar satt jag på stolen och grät, dels för det hemska jag varit med om och dels för att jag skämdes som en hund för att jag inte kunde skärpa mig, men det är inte alltid så lätt att hålla tillbaka tårar när hela kroppen är full av hormoner. I vilket fall så var det iaf PINSAMT!
Det visade sig att jag fått en infektion i ögat och därför har jag så satans ont, men doktorn trodde att jag redan genomgått det värsta och att det bara skulle gå bättre och bättre nu. Och nog tycker jag att det känns liiiite lite bättre nu.
Helgen bestod av panikstädning av gamla lägenheten så idag är jag sängliggandes med ont i både kakan och ryggen..... Jävla skit....
