En ny era börjar idag.
Detta är första gången på tre och ett halvt år (!) som jag gör något för mig själv utan att vara sjukskriven eller mammaledig. Bara jag... Det ska bli skönt att få lägga den tid jag behöver på skolan, MEN det är så tomt här hemma....
Livräddning, aptorg, sjöräddning och vatten nära mig.
Ibland ser man inte skogen för alla träd. Denna underbara båt gick vi förbi i somras på en utflykt. Så fin. Man kunde köpa den för 1500 bagis!! Värsta kapet! Sålänge man inte har tänkt segla med den.... Den gör sig nog bäst där på land.
Jag har alltid älskat båtar, sen jag var liten har jag varit på små som stora båtar. Ganska självklart eftersom jag är öbo. Min pappa hade två små båtar som vi brukade pilka med. Sen skulle det dröja några år innan jag fick chansen att jobba på Destination Gotlands båtar. Jag jobbade i aptorget, oj förlåt det heter ju resturangtorget såklart! Passen var långa men personalen var toppen så jag trivdes. Dessutom var man ledig varannan vecka, mycket trevligt. Det jag ogillade mest var varje gång vi lämnade Visby hamn, då kände jag mig som Kristina i Utvandrarna och sjöng för mig själv, "hemma var ligger det nånstans, kan nån ge svar??".... Sorgligt värre.
En annan relation jag haft med vatten är när jag jobbade för Sjöräddningen som ytbärgare. Spännande värre! Tack och lov slapp jag vara med om något stort pådrag, utan bara mindre. Men övningarna var roliga och det gav mig ett nytt sätt att se på havet, att har man inte respekt för det kan det bli himla farligt.
Men hur fick jag då förfrågan om att hänga på där? Jo jag har simmat med livräddarna här på ön och är leg badvakt. Förr i tiden tävlade vi i nordiska och var inte allt för dåliga måste jag säga.
Och då tänker ni, den tjejen kan väl aldrig bli sjösjuk. Och så var det förr i tiden, fixade allt, kräktes aldrig! Men efter att jag blev gravid med Max vändes allt. Jag kräks inte men blir helt snurrig i huvudet och vill bara sova när jag kommer ut på sjön. Så tack och lov håller jag mig mest på land nu för tiden.
Där har ni min båt och vatten historia i en übersnabb sammanfattning, vatten är livet!
Ingen ro och ingen vila......
Så bloggen läggs till sidan tills när jag kommit ifatt i både tid och själ.
Just nu längtar jag och Max massor efter julen och har börjat spana efter den perfekt granen. :)
Även en trött mamma gillar också rosé och fina naglar.
En dålig dag....
Och ikväll vid datorn hittade denna gamla bild, jag ser ut att vara den gladaste personen någonsin som fått sitt huvud spräckt. Det var under en övning med räddningstjänsten och jag och en kompis skulle sitta i en brinnandes bil. Vi hade så kul och vad vi larvade oss. Vi tänkte åka till apoteket och köpa ett paket treo bara för att se vad de skulle säga. Men så vart det inte. Så ikväll fortsätter jag ha min huvudvärk på samma pissiga sätt som dagen som varit. Hoppas att det känns bättre imorgon.
God natt!
jag och mina gula trosor
Lite på sne men va gör väl de?
Återuppstånden från det döda.
Suck.....
Var ska jag börja..... Allt började med att jag helt överlycklig kom in på skolan i januari och sen gick allt utan att jag hann med att blinka. Det var massor med plugg, barn som inte ville sova, borsta tänderna, gå till dagis, äta upp eller hade bajs upp till öronen, samtidigt som jag försökte komma i form och vara en lycklig kvinna mitt i livet. Men livet blev lite väl mastigt.... Så när jag fick halsflussen från helvetet strax innan tentan gick all luft ur mig. Inget var kul längre. Jag tänkte att det går väl över när sommarlovet skulle träda in men jag blev bara ännu mera trött och ännu mera ledsen. Jag kunde gråta i filen på morgonen och på toan och vid tvn och i sängen och i bilen. Överallt grät jag. Dessutom började jag få mer och mer ont i bröstet, så pass ont att tårarna rann.
Jag förstod inte vad som var felet, jag var ju lycklig.... Men eftersom orken var lika med noll bestämde jag mig för att ringa vårdcentralen, dom kanske hade något knep för trötta mammor. Där mötte jag en läkare fort satte diagnosen - deprimerad på mig. Jag? Deppig? Jo kanske... Eller?!! Vi pratade länge och hon var precis sådär som man vill att en läkare ska vara när man inte bara söker för halsfluss, hon kunde lyssna. Dessutom fick jag veta att det onda i bröstet är panikångest. Jag??? Panikångest???? Va???? Men när hon satte ihop det jag upplevde med hennes så blev svaret panikångest. Bara ordet ger mig ont i bröstet och jag får svårt med andningen så hon hade nog rätt även där.
Resultatet blev att Johan gick hem från jobbet och tog hand om killarna så jag slapp ansvarsbiten över dom. Där lättade massor. Sen så har vi dragit ner på tempot och jag ska vila varje dag då jag inte har killarna i min närvaro. Det går väl sådär.... Men jag går framåt och jag har nu fler bra dagar än dåliga och nu gråter jag bara en gång om dagen i snitt.
Jo jag är nog lite klen, men livet som småbarnsmamma är fan inte så lätt alltid. Oavsett om man studerar eller inte, men jag kan lova att det gör inte det hela lättare....
Och så idag tog jag beslutet om att jag tänker inte bara skriva om när jag mår bra i bloggen, det är fler med mig som kämpar med vardagen och det är sanningen. Jag vill skriva om sanningen (och cupcakes) och inget annat än sanningen.
Så nu gör jag som Jesus återuppstår och hoppas på det bästa för även om livet suger ibland så finns det så förbannat mycket bra också.
Slutligen vill jag tacka för fina kommentarer innan, ni anar inte hur glad jag blev.
Skickar bloggen i graven.....
Just nu mår jag inte så bra, som ni kanske märker och en vacker dag kanske kanske bloggen återuppstår. Men man vet aldrig.
Så tack och hej leverpastej!
Om jag inte hade barn skulle jag............
MIN dag.
Idag är det som alla vet mors dag, dagen då man ska ligga på soffan hela dagen och äta praliner och känna hur viktig man är som mamma. Men så blev inte riktigt denna dag..... Åsa kom och hämtade mig stax efter åtta på morgonen för att åka ner till sjukhuset för att i lugn och ro plugga till tentan på onsdag. Som vanligt var vi kanon flitiga, frågan är bara om det kommer hjälpa hela vägen på onsdag. Det är fånigt mycket man ska lära sig till en tenta måste jag säga.
Men vid fem gav vi upp och åkte hem, förkyld som jag är vilade jag en stund på soffan innan det var dags för käk. På min begäran åt vi hemmagjort kycklings kebab, vilket jag älskar och efter maten fick jag flera presenter av Max och Hugo. Bla så fick jag en rosa tårtspade, grytlappar som var i mitt favoritmönster, en sprits, minimaränger och tårta. Tänk att jag har så duktiga barn som köper så fina saker till sin mor. Som grädde på moset har Hugo knallat runt hela helgen och sagt det magiska ordet "mamma" titt som tätt i olika röstlägen, så söt så!
Resten av kvällen fick bestå av promenad genom stan och sen vidare plugg..... Men nu är det inte många dagar kvar till det är över!!
Finare ungar kan man fan inte ha! Jag älskar er Max och Hugo idag och alla dagar!
plugga, ont i örat, lördag och shopping.
Tidigare har jag försökt planerat mina studier så att jag har haft mer eller mindre pluggfri tid på helgarna, men nu är det slut på den friden.... Det får man liksom räkna med när man legat sjuk hela veckan, men tråkigt är det. Dessutom visar det sig nu när antibiotikan gör sitt mot halsen så känner jag smärtan i örat (!) istället. Och trots att det är mer än 20 år sen (nu är man verkligen vuxen när man kan minnas 20 år tillbaka i tiden) jag hade en öroninflammation senast så minns jag känslan som igår..... Så varför inte smälla till med en öroninflammation också?! Suck..... Men idag kom jag iaf hemifrån en stund på en promenad genom stan och va shopping det vart både loppis och nytt och fint blev det!
Men ikväll skiter jag i plugget och gör en rabarberpaj för att fira att jag kan äta små portioner igen och för att det är L Ö R D A G!
Någon måtta får det väl ändå va?!!
Rekord i att vara sjuk.
lugnet
förkylda
Så mycket bättre!
gubbar gubbar mera gubbar!!
Så länge jag kan minnas har jag varit allergisk mot jordgubbar. Så varenda sommar när alla stönat över hur gott det är med glass och jordgubbar har jag stönat tillbaka att dom överdriver och att det är säkert inte ens hälften så gott som dom säger. Men eftersom jag efter graviditeterna klarar mig fint utan astmamedicinerna (förutom när jag är förkyld) och har börjat äta flera frukter som jag tidigare inte tålat så vågade jag mig nu även på gubbarna. Jag tog microsmå bitar och vågade äta upp en halv gubbe, sen fick Johan panik och inte vågade mer, han var rädd för att det skulle vända och behöva ringa ambulans. Jag för min del var såld! Guuuuud va gott!! Så dagen efter smakade jag en halv till och jag mår fint som snus!