Lycka är att ha en bästa vän i 30 år!
För 30 år sedan i den lilla men ack så vackra staden Visby föddes en iskall januari två små töjsar som skulle till att finnas för varandras sida i 30 år. Annie som min coola vän i de blå glasögonen heter föddes när mina föräldrar lämnade BB och våra mammor hamnade i samma BVC samt att vi bodde i samma kvarter så det var inte konstigt att vi blev bästa vänner med en gång. Vi lekte jämt, min lillasyster Julia fick också vara med men när jag och Annie var mammor till våra dockor fick Julia hålla till godo med att vara "farmor". När jag var fem år flyttade jag till huset några kilometer bort, därefter flyttade även Annie. Vi brevväxlade och ringde varandra ofta. Inte förän högstadiet skulle vi länkas samman på samma skola. Vi började umgås mer igen och vi drog även med våra nyfunna vänner längs vägen, Cattis, Jeanette och Elsa. Vi hade kul ihop, lagade mat, såg filmer, reste till Stockholm, lekte mörkerkurragömma och hittade på massor med skoj. 
En kram kräver inga ord.
Min bästa väns bröllop.
(jag är medveten om att det är olika ramar på bilderna men varje bild kändes som individer och därför blev det så.)
Hos Ruthströms har vi roligt (och äter gott!)
Fyra fina barn en fin vårkväll.
Fina vänner en fin dag.
Idag fick vi äntligen ihop en träff med Nina och Ville. Jag blir lika varm i hjärtat varje gång vi ses. För Ville är verkligen Max bästa kompis och eftersom man som förälder inte väljer vem som ska bli barnens bästa kompisar så blir jag så glad att Max har valt Ville. De leker helt underbart fint tillsammans, inget tjafs. De skrattar och leken är lätt och kul. Ville är en underbar unge som är bra för Max!
Själv roade jag mig med att prata med Nina, jag älskar att prata med henne. Vi kommer alltid fram till en massor av klokheter. Dessutom är hon så fin i sin stora mage och gissa om det ska bli mysigt med en ny liten bebis att få lukta på och få se deras fina familj växa.
Jag och Hugo pallrade ett äpple som han sippade på i gungan.
I lekställningen busade Max och Ville.
Hela gänget på Kneippbyn med världens bästa Pippi!
Max, Anna, Hugo, Johan, Eric och jag chillar i bubblorna, men alla vet att det var Max och jag som pruttade. ;)
Idag har vi med inneboendes varit på Kneippbyn och levt rullan. Vattenlandet och Pippiteatern var såklart höjdpunkterna. Alla åkte vi om vart annat. Max och Hugo satt i knät och när det var de riktigt vassa banorna fick vi dela upp oss och va kul vi hade! Vi passade även på att se Pippiteatern igen och jag måste erkänna att den är riktigt bra med hög klass. Jag har sett många barnpjäsar när jag jobbat på dagis med varierande kvalité. Men det märks att det är proffs som gör showen med Pippi. Barnen älskar den och föräldrarna får sig en del skratt dom också så och bara att få se barnen så inne och fångade av showen gör varje förälders hjärta varmt. Så idag hissar jag Pippiteatern och vill ge de positiva skådespelarna en stor kram för det måste vara lagom kul att köra samma låtar och samma manus varje dag hela sommaren men de gör något magiskt med ungarna så är det bara.
Dagens diss går till maten på Kneippbyn, vi åt tacobuffé och den var unken och smakade öken. Nästa gång tar vi med oss korv och bröd och grillar själva för det fan så mycket godare och trevligare när man inte mår illa av all glutamat och kladd. Nej hu, det borde dom göra mycket bättre.
Se upp för här kommer jag och Hugo och då går det går det undan kan jag lova!
Jag har startat hotell!
Vänner!
Jag och Cattis förra sommaren på en uteservering.
Vänner kan man aldrig få för många av, det vet alla. Jag och mitt tjejgäng (öh nu låter det som att vi är ute och rånar och spöar fulla alkisar på helgerna men riktigt så är det inte) har hängt ihop sen högstadiet och oturligt vis är jag den enda som bor kvar på ön men ska man se det fina i kråksången så bor de andra i Stockholm och det är fint för det har inneburit att jag har kunnat träffa dem alla under våren när jag har haft föreläsningar på KI campus. De är få människor som jag skrattar så gott med och blir så glad i hjärtat av att få följa deras framgångar i livet. Så nu väntar jag på att gänget kommer hem till ön så jag kan ta med dem ut på en sväng här hemma.
Ett riktigt barnkalas.
Igår tog Max på sig lackdojjerna och gick på kalas, jag fick också följa med. Vi var bjudna hem till Leia som fyllde hela 3 bast! Och oj vilket kalas dom bjöd på, dom har verkligen MVG i barnkalas! Det var hattar, söta kakor, smarrigt vuxenfika, härliga barn och vuxna, fiskedamm, bus och mycket skratt. Både Max och jag var helt lyckliga när vi kom hem, Max ville leka mer med Leia och jag med mammorna.
Ja må Leia, ja må Leia,
(så som Max sjunger ja må hon leva)
Pulkaduellen
Sötaste lilla Emilia.
Stulen bild av Catti.
Häromdan va vi hemme hos Catti me familj. (öh, oj va hende där da?) Då hade vi med oss en present som jag redan innan lilla Emilia var född valt ut till henne, jag har ju varit stensäker sen i somras på att dom skulle få en lillasyster och mycket riktigt. Och idag hade hon lagt ut en bild på lillfisen i dressen och mitt hjärta smälter! Tänk om dom kunde var sådär små lite längre allt går för himla fort! Så det är tur att kompisar skaffar om vart annat så man får njuta av deras pyttighet utan att man själv sitter där med en hel skolklass till slut.
Härliga vänner!
Tack finaste Jenny för presenten!
Niiiiiinaaaaaaaaaaaaaaaa!
När Myllan stängt tog vi oss in till stan för att äta på Borgens pizzabuffé och jag säger bara OMG! Det va helt sjukt gott och vi åt så vi nästan svimmade, men det var det värt.
En annan rolig upptäckt idag var att innan vi tog oss till Myllan så pratade jag och Max om att vi skulle träffa Nina och Ville och då undrade Max om inte Robban skulle komma också, vilket han visar genom att klappa sig på rumpan, så har han gjort ganska länge när han pratar om honom, varför har vi inte förstått tidigare men idag så föll pengen ner för min del. Max har hela tiden trott att vi kallat Robban för Rumpan och därför klappar han sig på baken, jisses så jag skrattade när jag kom på det.
Nu ska jag ladda inför morgondagen, för vet ni vad som händer då? Jo då ska Clara skriva högskoleprovet så ÖNSKA MIG LYCKA TILL!! (det kan verkligen behövas skita super duper mega asmycket!)
underbara vänner!
idag kom denna body med posten från min barndomsvän Annie. Hon berättade på dopet att hon hade åkt ifrån sin present till Hugo. Personligen blir jag lättad av att ha vänner som är lika förvirrade som jag, men hon skickade presenten och idag fick jag se 2010 års ballaste body! Dessutom blir jag rörd djupt in i själen när jag tänker på att hon tänkt på våran lilla Hugo på andra sidan jordklotet (typ).
Detta är Annie och jag som små busfrön. Det är jag som har storkbettet i pannan och när vi är lite större så har jag dom röda brillorna. Visst är vi coola?!!
Bröllop med kärlek i mängder!
Igår var det dags för Sara att bli fru Wistrand och lämna sitt Ohlsson för all tid. Hon och Henke var makalöst vackra och man kan utan tvivel säga att dom är gjorda för varandra. I åtta år har dom "kilat stadigt" och nu äntligen var det dags, nu fick dom säga ja och vi fick bevittna denna fina stund. Trots att vi höll på att missa vigsel och vi fick springa över kyrkogården medan hela bröllopstågen stod uppradade så när vi klev in medan klockorna ringde trodde alla att det var brudparet som klev in, P I N S A M T värre!!!! Ville dö en liten stund, sen såg jag Sara och då ville jag grina istället för jäklar va fin hon var, en riktig prinsessa!! Sen satte en mycket fin vigsel igång som även bjöd på lite dramatik när en av killarna framme vid altaret svimmade pang ner i backen, så obehagligt! Men prästen var proffsig och fortsatte vigsel när killen piggnat till och dom sa till slut sitt ja.
Därefter väntade en smakfull och trevlig fest med mycket skratt. Men när bandet började spela tog vi beslutet att vi skulle dra oss hem så glada över denna härliga dag gick vi och lade oss med ett leende på läpparna och med tankarna på hur vi en vacker dag kommer säga ja till varandra, sen slocknade vi alla tre. Max sov hos mamma och pappa så vi borde ha sovit ut men istället åkte vi ner till Wisby Hotell och åt en riktig pangfrukost, vi passade på att fira våran tredje förlovningsdag som är den 1 september men då har vi fullt upp med vardag så detta var perfekt, sen hämtade vi hem Max och gav mamma och pappa en "tack för all hjälp i sommar present", en stor båt som pappa önskat sig. Därefter har vi varit på kalas hos Ville som fyllt 2 år, men Max var kanontrött så vi kom sist och åkt först.
Här kommer en hel hög med bilder från bröllopet.
TACK Sara och Henke för att vi fick dela denna dag med er!
Bullkalas med små vänner.
Idag kom Jenny med sin lilla Maja och lämnade tillbaka babyskyddet som det lånat av oss, som tack fick Max en jättefin PippiBox med hur många pippifilmer som helst, han blev helt salig, jag likaså (jag ÄLSKAR Pippifilmerna!) dessutom fick vi en fin välkomstskylt av dom som kommer göra sig så fint nere i hallen. Som vanligt när Jenny tittar hit så kom även Nina och Ville, vilket är så trevligt så! Vi provåt av alla bullar som jag, Johan och Max bakat idag och vi provåt hel hel hög, för goda blev dom. Kvällen har varit ytterst lugn, med tanke på att jag är som jag är och Johan råkade cykla omkull idag så han kan inte avända armarna, tycker så synd om honom. Så nu är vi glada för att Max sover för ingen av oss orkar röra på sig....
Finaste vännerna växer inte på träd
Nu sitter jag här och har på känn att jag har glömt bort någon som gett mig något fint..... Men jag får skylla på gravidhjärnan....
Så nu vill jag bara säga, STORT TACK till alla er som peppar mig på ett eller annat sätt genom detta helvete! Ni anar inte hur viktiga ni är!
Överraskningskalaset som hette duga!
Men fram till igår har det ändå varit relativt lugnt. Min stora hjälp för att detta skulle gå runt är Johans barndomskompis Eric som kom hit från Stockholm och drog iväg med Johan och Max hela dagen igår runt halva ön, utan Eric hade denna dag varit omöjlig att genomföra, samma sak gäller Johans föräldrar Lena och Janne som hjälpte mig hela dagen. Janne och jag handlade maten, eftersom jag inte ens kan knuffa en kundvagn själv så var det toppen att ha hjälp där och sen kom Lena hem till oss och gjord MÄNGDER med potatissallad och hjälpte till med hur mycket som helst. Praktiskt taget allt! Det var ett organiserat kaos av dess like kan jag lova, stundtals nästan grät vi av panik men mest så hade vi kul, för det var fasligt vad vi lyckades med på några timmar.
Sen kom folket, vi packade in oss i köket medan vi väntade på att Johan skulle kliva in genom dörren och rätt som det var så kom dom, jag tog emot honom och sa att jag skulle visa honom något, då hoppade alla fram och gratulerade honom och sen var festen igång. Vi åt massor och dom små lekte så fint, förutom när Max sprang in i en kant och fick jordens bula i pannan men som tur var gick den smärtan över relativt fort så kalaset kunde fortsätta. Alla var på toppenhumör och såg så somriga och fina ut. Efter fikat stannade Johans vänner kvar och som vi skrattade, mest åt Dennis, men det är som det brukar vara.
Inte förän tjugo i två kom vi i säng men med ett stort leende på läpparna, gladast av oss alla var utan tvekan Johan, vilket betyder att jag känner att varenda timmes planering var värd sitt pyssel. Men idag är jag mörare än någonsin, men med en mycket fin mors dags present så kan jag även glömma lite av den smärtan, vad jag fick får ni se sen.
Några av de 20 vännerna som var hemma hos oss igår, samt tårtorna som jag gjort.
Två har blivit tre.
Vår med finaste vänner.
Igår mötte vi upp Annie, Christian och Cattis på stan för en fika. Cattis som Max för övrigt kallar Nina och när vi pratar om Cattis så gör han tecknet för katt på teckenspråk, vilket han lärt sig på dagis. Han är riktigt fyndig och smart där måste jag säga. Fikat var trevligt och sällskapet än bättre. Cattis te va sjukt gott, måste jag ta nästa gång! Sen gick jag, Johan och Max en sväng genom stan som var full av turister som vips fanns i varenda vrå och värme som var oslagbar, bättre kunde vi inte haft det, bortsätt från att promenaden gick i snigelfart pga mina fogar, MEN eftersom vi inte hade brottom så spelade det ingen roll och att våran stad är den finaste så att gå långsamt genom den kan vara ett riktigt plus ibland. När vi kom hem fick Max gunga som belöning för fint uppförande hela dagen och sen var det mys på balkongen med snacks och öl för Johan och cola för mig och saft för Max, alla nöjda. Idag bär det av till Tofta, hoppas vädret håller i sig...
