Nu när jag kollade runt bland mina bilder från året som varit insåg jag att det är tur man glömmer fort, glömmer rädslor, glömmer olidlig längtan, glömmer smärta, glömmer väntan, väntan på miraklet. För efter att ha nu väntat två barn så är jag fullt övertygad om att barn är mirakel, dom är alla perfekta på sina olika vis oavsett antal fingrar, tår, humör, hårfärg och anpassning till livet. Jag kan inte säga annat än att jag är evigt tacksam som fått chansen till att få bli mamma till två mirakel, två helt perfekta söner. Tänk att jag dag ut och dag in hade så ont i ryggen att jag grät av smärta och framförallt uttröttning, jag var så avundsjuk på alla andra gravida som lallade runt och mådde prima. Så en sak är säkert, jag är då fan heller inte skapt för att vara gravid, jag är faktiskt totalt odugligt på att gå dessa nio månader och att sen föda vaginalt är inte min grej heller, nej det enda jag duger till är att bli med barn och det är inte dumt, finns dom som kämpar år ut och år in och något måste faktiskt jag också vara bra på.
Men här kommer lite bilder från tiden med Hugo i magen.

Att jag har så fruktansvärt dåliga nerver hade jag ingen aning om! Att vänta ut tiden tar knäcken på mig!! Så förutom extrem sömnbrist så är jag labil så det skriker om det. Jag börjar gråta för minsta lilla och är inte ett dugg sugen på att ge mig in i förlossningen för då får jag dödsångest så det står härliga till när jag inser att det inte bara är att åka ner och hämta hem ungen. Då tänker jag att det är lika bra att ta ut mig på bakgården och sätta ett skott i nacken direkt istället för att behöva plågas till döds under vidriga värkar. 
   Så nu sitter jag här som ett plåster på Max och han tittar på mig med stora ögon men gillar läget som tur är.

Nu öppnar vi allmän gissningslek på VILKEN DAG KOMMER MINI FÖDAS?? Även om vi fått ett datum så säger det inte att det blir just den dagen som Mini föds så nu får ni gissa helt fritt när ploppet kommer ske.

För er som inte vet det så är Mini beräknad att födas den 6 juli, men ska sättas igång tidigare pga ryggen. Men NÄR är frågan!

Nu är det mindre än en månad kvar tills det smäller, då vi tre ska bli fyra, förhoppningsvis under många många många år. Nog för att vi längtar oss tokiga dit så önskar jag just nu en egen ö,lagom varm med all lyx i världen där man slipper ha ont hela tiden och bara ta det lugnt. För att vara gravid med komplikationer och dessutom ha en son som är sjuk och en sambo som har sista veckan i skolan är inte ett drömsenario kan jag lova. Men dagarna går och vi närmar oss dagen då detta kommer ändras totalt, men först ska vi få både Max och Johan friska så nu ska dom knölas fulla med vitaminer och annat bra. Konstigt nog har jag klarat mig och hur det kan komma sig är ett mysterium, jag som ALLTID åker på all skit.

Magen: Är ännu lagom stor, men det känns att Mini har växt där inne för rörelserna är mindre med hårdare, jag är övertygad om att h*n ännu ligger med huvudet nedåt och jag tror att h*n kommer göra det tiden ut. Hicka har den lilla luringen nästan varje dag och ibland flera gånger varje dag. Mini vaknar när Max kommer i närheten och gör ett litet hopp där inne.



Jag började titta på hur pass magen är sig lik från när jag väntade Max och nu och nog är det skillnad alltid! Denna gång sitter magen lägre är rundare. Men naveln och randen är sig lik. Jag minns mina slagord som jag använde mig av när jag väntade Max "hellre brun och fet än blek och fet", något som jag inte lyckas leva upp till denna gång kan man säga.... Nu är jag bara blek och fet, ganska osmickrande.......



30 juli 2008.

Kom ihåg att rösta på snopp eller snippa i spalten till vänster, redan har 50 personer röstat!!

Nu är alla Minis kläder tvättade och vikta i små högar i byrån som jag nu lämnat till h*n. Helt otroligt underbart mysigt att få tvätta allt, minnas från när Max var liten och undra om vem som kommer fylla dessa plagg nu. Och för er som tycker att det är mycket blå kläder så råkar det vara så att vi fick nästan bara blå kläder till Max, vi själva köper bara könsneutrala kläder till Mini av den enkla anledningen att jag tycker att bebisar är finast i ljusa färger. Och självklart kan även jag ta ut svängarna när jag hittar något plagg som är enastående fint eller kul. Tex denna body från Lindex som är passar både snopp och snippa enligt mig, dessutom får det kompensera upp allt det blå vi har.



Så vad finns nu kvar att köpa eller göra för att välkomna hem Mini? Att sätta ihop sängen och bädda den, men det ska göras efter helgen eftersom Johans kompis Eric kommer och hälsar på oss från den kungliga huvudstaden. Annars har vi nu allt, utom filten..... Men vagnen står bäddad och klar, där lägger Max dockan som vi tränar oss på om hur bebisar ser ut och allt som hör till, så igår köpte vi yttepytteblöjor som genast åkte på dockan och imorse fick jag och Max byta på dockan som hade bajsat och det gjordes såklart på skötbordet med våtservetter och som Max tyckte att det var spännande trots att blöjan var helt ren.
Nappar är köpta och Max har stenkoll på att det är Minis. Man kan tycka att mycket av detta görs kanske lite väl tidigt men det har sina anledningar, dels så vet jag inte hur länge jag orkar vara på benen och jag vill vara med och boa inför Minis ankomst och dels för att i lugn och ro försöka få Max att förstå att något håller på att hända i familjen, trots att han pratar om "bedin" så kommer det bli en chock den dag vi kommer hem med Mini.
Det finns faktiskt en sak som står kvar att göra.... Packa väska för BB, för både mig, Johan och Mini. Vi har pratat om vi ska packat lika som förra gången eller om något ska ändras, vi kom fram till att vi tar i stort sett samma packning MEN nu ska vi även ta med lite leksaker till Max som han kan ha på rummet, nog för att vi kommer sitta dag ut och dag in och begrunda den nya bebisen så har vi inte riktigt samma förväntningar på Max.