ÄNTLIGEN kan jag lätta mitt hjärta och berätta något som jag lagt ner massor med timmar på den senaste tiden. Johan tar nu examen från tre års hårt jobb på högskolan och det tyckte jag att han skulle firas för. Men eftersom han själv inte visste hur det skulle göras så tog jag sakerna i egna händer och hörde av mig till vänner och familj och sen var planerna igång. Allt började med att jag ville köpa en grill som vi kan ha på balkongen till honom och det var lättare sagt en än gjort men efter ganska mycket hattande hit och dit så lyckades vi få hem den till mina föräldrar där den fick stå.
   Men fram till igår har det ändå varit relativt lugnt. Min stora hjälp för att detta skulle gå runt är Johans barndomskompis Eric som kom hit från Stockholm och drog iväg med Johan och Max hela dagen igår runt halva ön, utan Eric hade denna dag varit omöjlig att genomföra, samma sak gäller Johans föräldrar Lena och Janne som hjälpte mig hela dagen. Janne och jag handlade maten, eftersom jag inte ens kan knuffa en kundvagn själv så var det toppen att ha hjälp där och sen kom Lena hem till oss och gjord MÄNGDER med potatissallad och hjälpte till med hur mycket som helst. Praktiskt taget allt! Det var ett organiserat kaos av dess like kan jag lova, stundtals nästan grät vi av panik men mest så hade vi kul, för det var fasligt vad vi lyckades med på några timmar.
   Sen kom folket, vi packade in oss i köket medan vi väntade på att Johan skulle kliva in genom dörren och rätt som det var så kom dom, jag tog emot honom och sa att jag skulle visa honom något, då hoppade alla fram och gratulerade honom och sen var festen igång. Vi åt massor och dom små lekte så fint, förutom när Max sprang in i en kant och fick jordens bula i pannan men som tur var gick den smärtan över relativt fort så kalaset kunde fortsätta. Alla var på toppenhumör och såg så somriga och fina ut. Efter fikat stannade Johans vänner kvar och som vi skrattade, mest åt Dennis, men det är som det brukar vara.
Inte förän tjugo i två kom vi i säng men med ett stort leende på läpparna, gladast av oss alla var utan tvekan Johan, vilket betyder att jag känner att varenda timmes planering var värd sitt pyssel. Men idag är jag mörare än någonsin, men med en mycket fin mors dags present så kan jag även glömma lite av den smärtan, vad jag fick får ni se sen.



Några av de 20 vännerna som var hemma hos oss igår, samt tårtorna som jag gjort.