Idag har familjen haft en riktig slappardag, från början till slut. Vi bäddade sängen halv fem, frukost åts runt tio, nyhetsmorgon, barnen har lekt (större delen av tiden) tillsammans, vi har pysslat och haft S Ö N D A G. Vi var även på en promenad genom stan. Jag ville gå till en vän som förlorat sin bebis för lite sen och lämna över en tanke från oss. Min mage fryser till is varje gång jag tänker på deras familj och den lilla fina bebisen. Men att få krama om min vän var skönt, en kram behöver inga ord för att förmedla det hemska hål detta lilla liv lämnat, att få dela en tår med henne och bara prata i någon liten minut. 

Så nog stämmer det man brukar säga att man ska glädjas åt det man har för man vet aldrig när det tas ifrån en.............