Igår var det dags för årets betessläpp och med våran lilla hobbybonde här hemma så var det självklart att vi skulle se detta, vi åkte tillsammans med familjen Ruthström vilket var lika trevligt som alltid. Mindre trevligt var vädret då det började regna regält. Men det var värt varenda droppe för vi alla verkligen njöt av att se alla kossorna så lyckliga i hagen. Dessutom bjöds det på bullar och mjölk efter, fin belöning mot vädret.
Därefter åkte vi hem till oss och Ruthströms följde med, Max och Ville lekte lika fint som alltid. Dom är riktiga bästisar redan.


Sen på kvällen kom mina barndomsbästisar Annie med sambon Christian och Cattis. Vi åt tacos och Johans goda efterrätt som smälte i munnen. Vi hade så mycket att prata om, inte så konstigt med tanke på att dom alla tre bor numera i Stockholm. Cattis hade även med sig en fin blomma och fina paket, vad som fanns i paketen får ni se i nästa inlägg. Allt som allt så var det en riktigt trevlig kväll och den var värd sitt pris i att jag inte kunde sova under natten, nog för att jag är mer död än levande idag. Tur att Max är på myshumör och bara tar det lugnt.

Vi började med att ha hit Nina, Robban och Ville på massor med mat och lite öl och alkoholfria drinkar på balkongen. Självklart var hela kvällen mycket trevlig och det får en stark tumme upp!

Att få en fin inbjudan som denna är riktig lycka, för det innebär att vi
kommer att få dela två goda vänners lyckligaste dag
i slutet av augusti. Som vi redan ser fram emot denna dag!

Ninas foto.

När jag blev gravid med Max satt jag och Johan som två frågetecken på nyårsafton och visste varken ut eller in, "jaha, ska vi två bli föräldrar nu?!". Vi kliade oss i huvudet och undrade vad sjutton som hänt. Som ni förstår så var inte Max planerad, han blev till mellan ett misslyckat spiralförsök och minipillerskit. Vi samlade fakta som små hamstrar om allt som skulle kunna tänkas vara bra att veta. Dom största frågorna var. 1; Var vi tvugna att flytta nu? 2; Vi behöver nog en ny bil? 3; Va fan är SGI som alla tjatar om??

Mitt i allt så stötte jag på några andra som var nygravida på familjelivs hemsida, vi började skriva i varandras gästböcker och så beslöts det att vi skulle starta en tråd istället för att göra det hela enklare, vi döpte den till Babisar på Gotland- sommar 2008. Det blev hela sex fortsättningar på den, eftersom alla trådar på familjeliv läggs ner efter tre månader. Och som vi skrev, vi skrev om allt. Det blev ett trevligt gäng som började fika ihop då och då. I början var det lite stelt men ganska fort lärde vi känna varann. Vi följde alla magor och så rätt som det var byttes magorna ut till bebisar, livs levande bebisar!!

Jag kommer ihåg en gång när vi skulle luncha på Joda, det blev tyst i lokalen när vi kom ca tio blivandes mammor med våra magar genom rummet. Den ena större än den andra. Vi pratade om våra förväntningar på förlossningen, hur våra respektive har förändrats allt eftersom magen växer, vi pratade om att våga tro på att barnet skulle stanna kvar i magen och att det mådde bra. Vi peppade varandra och var ett sådant gäng som jag önskar att alla min tjejkompisar en dag kommer få tillhöra.

En av anledningarna till att vi började ses var för att MVC (mödravårdscentralen) i Visby inte har någon föräldrautbildning för dom som föder barn på sommaren på vår underbara ö. För då ska personalen ha semester och dom har inte tid med dessa klumpiga föräldrar som råkat klämma in att dom ska få barn just då. Detta innebar att vi insåg att vill vi träffa andra blivande föräldrar så måste vi leta upp dom själva, för MVC var inte mycket att lita på. Dom anordnade bara en dag då dom smällde ihop hela utbildningen och alla satt helt tysta i aulan på sjukhuset medan BM Lotta berättade om hur barnet skulle klämma sig ut genom något som ännu idag känns som en omöjlig väg.

"Tjockisträffarna" som jag kallade mammagänget var enkla, kunde man inte så var det bara att skita i att komma men oftast ville alla vara med. Svårast blev det att ses när bebisarna fötts, för vilket fik vill ta emot 12 barnvagnar?? Det fick bli fika på korpen och efter ett tag när bebisarna blev mer rörliga delades vi mer och mer upp i mindre gäng och vi sågs mera hemma hos var och en eller på klapp och klang.

Jag kommer ihåg spänningen på familjeliv när den stora babyboomen gick i augusti, VEM skulle skriva att nu var deras väntan över? Skulle det gå vägen för alla? Vilket kön blev det?? Det visade sig att alla barn kom ut friska,trots att nästa alla förslossningar hade någon form av komplikation. Det blev mest grabbar och det var många som var närmare eller över fyra kilo.

TACK alla underbara mammor som följde min väg och längtan efter Billy som visade sig vara en Max.

Idag var vi på musiklekis och när vi kommer in i rummet ser man Julie stå där och bara skiner som en egen liten sol och ropar "Matzx Matzx" och pekar på Max. Jag blir verklig så stolt och lycklig när jag ser ett annat barn som i sån lycka ropar mitt barns namn. Max själv har inte riktigt fattat grejen med att ha en beundrare av den klass som Julie är, hon går efter honom och hela tiden hör man "Matzx" eller något liknade. Max tycker det är kul att leka med henne men inte mer än så, tror att han är ännu mer i stadiet parallell-lekar, när dom tycker det är kul att leka bervid varann men med inte tillsammans. Så jag ser så fram emot när dom kommer börja leka mer tillsammans.
Julie för övrigt är snudd på alltid glad, hon hänger med på allt och är en helt underbar storasyster till lilla Elis. Man kan säga att trots att hon bara är några månader äldre än Max så har verkligen funnit sin roll som storasyster. Hon hämtar nappar och tar hand om sin lillebror genom klappar och har ett vakande öga på honom.
Julie är med och är social till 1000, hon pratar och skojjar hela tiden. Så mamma Jenny och pappa Johan måste vara mycket stolta över sin fina tjej.

Fina tjejer både Jenny och Julie.

Dagens applåder i mängder går till Julia som delade med sig av sportify! Gud prise den människan som uppfann detta fantastiska program. Det gör bullbaket så mycket roligare!

Igår kom min kusin Emilia förbi och ville att jag skulle göra slingor på henne. Min enda tanke var "OMG, hon kommer döda mig om det inte blir bra". Med tanke på att hennes faster är frisör i Stockholm på någon bra salong så var jag dörädd att hon förväntade sig detsamma från mig. Men vi satte igång och det första vi konstaterade att dom hade medel som hade räckt till en liten hamster, men vi började och så fick Johan slita sig från sitt plugg för att köpa mer. Vi hade väldigt trevligt under tiden och sen hon gick återstod bara den stora fråga... HUR LÄNGE skulle hamsterkrämen sitta i???? Men jag tror jag gjorde ett bra beslut när vi väl tog ur det, för på något konstigt sätt så såg hon riktigt bra ut i barret när härifrån. Så nu kan jag lägga till frissa på min CV.


Min otroligt vackra och snygga kusin med hamsterkräm i håret.

Här har vi pluttarna Lova och Elis en mycket vacker duo.

Jag tog lite fler kort men dom blev så suddiga att dom var inte värda att lägga upp.

Har glömt att berätta att Carola och Tobbe har fått sin andra dotter. En liten tjej det med. Om jag inte minns helt fel så vägde hon runt 2800 hon med. Just nu tycks det bara födas små pluttar, andra bullar var det förra året när hela mamma gänget fick regäla grabbar.
  Så nu vill vi från vår familj säga VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN LILLA LOVA.

Jag får börja med fredagsbilderna så kommer resten sen.

Max fick ett nallegram av sin farmor och farfar på barnbarnensdag (hade ingen som helst aning om att denna dag ens fanns, men nallen var gudomligt söt)

Sen när kvällen började närma sig var det dags för mig att göra mig redo för den berömda Kakan, som den här gången gick i temat Skurk... Kanske inte mitt favorittema men ändå.. Så jag drog på mig mina Roxie Hartkläder (tjejen i Chicago som mördar sin man och vill bli känd) Inte för att jag blev speciellt lik men kul hade vi.

Jag och min ganster syster Julia.


Man kan inte alltid va en sunkig hemmamorsa.

Här är syster Hanna som Poison Ivy och Ida Wahlgren som Betelguse (eller hur det nu stavas)
Ida var i vilket fall riktigt lik!