Och så är vi redan inne i vecka 39, nyss var det november och vi var oroliga för om Mini ens skulle trivas i magen och stanna hos oss. Men nu är vi där då Mini kan komma vilken dag som helst. Vi har packat allt och jag sover på BB inatt för att sömnen hemma är V Ä R D E L Ö S! Så jag ligger på tvåan, vilket känns bra, här är det långt från skrikandes bebisar och pipande larm så jag hoppas på en skön natt. Så nu ligger jag här med CTGkurvan påkopplad och hör Minis hjärta slå så fint att jag nästan börjar grina bara av tanken att det är mitt barns hjärta som slår och jag kan inte vänta tills den dagen jag får hålla det i famnen. Men desto tråkigare är att jag har noll förvärkar, hade ju vart trevligt om det ville sätta igång av sig självt snart..... För nu är jag inte mycket till mänska längre, mer som en disktrasa som hängt med sen i julas.
   Vi skulle ha vart på födelsedagskalas idag för Matilda som fyller 22 bast, men jag orkade verkligen inte så vi fick stanna hemma, trist men vad gör man? Grattis iaf Matilda!!

Att vara gravid i vecka 39 (37+6) innebär om man går i mina skor:
Kissnödig i parti och minut.
Har massor med hårda sparkar och en rumpa som putar ut mellan revbenen, inte så skönt.
Trött!!!
Ont i ryggen hela dygnet.
Har ett hopp om att detta faktiskt har ett slut.
Grinar för allt och hela tiden.
Har tuttar överallt!
Väger som en elefant.
Undrar hur i hela friden Mini ska komma ut?!