Nu kör jag en dag i taget, jag vet nu inte om jag ska vara arg, besviken, ledsen eller allt på samma gång... Vad det rör sig om vill jag inte gå in i detalj här. Jag är rädd att jag inte är över ån ännu och kommer säga något jag kommer få ångra. Så ni får vänta, men det kommer att komma. Ikväll ska jag hämta mitt 13 kg tunga paket på posten. Som jag längtat!!

och berätta mer, men jag orkar inte.

Tänk att trots denna soliga dag slog en blixt precis ner. Jag önskar att det var den enda och att det inte gömmer sig fler. Utan att helgen blir lugn.

Denna natt har jag sovit i 12 och en halv timme!! Det är inte klokt! Efter maten igår gick jag till tvn med småkillarna och somnade med en gång! Sen vaknade jag vid sju imorse inne i sängen. Det var nog precis vad jag behövde. Lite sömn. Men jag är ännu trött. Men idag ska det pluggas hemmavid eftersom jag har ledig dag från praktiken. Förmiddagen lades på klapp och klang, vi ääääälskar klapp och klang! Det är mysigt så det förslår. Personalen är lika underbara mot föräldrarna som mot barnen. Sångerna är väl valda, fina och pedagogiska. Fikat är gott och de andra som hänger där är trevliga dom med. Allt är fint där. Det är tur det finns stunder som dessa i allt vinterslask.

Oboy, jag fick ett så härligt mottagande med pussar och kramar och dans när jag kom hem. Hakuna matata! Som dom säger i Lejonkungen. Sen fortsatte kvällen på spår med skratt och mys, jag passade på att tanka närhet med tanke på att det blir många timmar från familjen även denna vecka. Men nu skiter vi i det för en stund. Vi hyrde en film, köpte godis, pizza och fick en riktig drömmiddag, ungarna var på topp, likaså jag och Johan. Vi hann med att städa, tvätta, leka, smörja gnikandes dörrar, vika tvätt, digga till radion och inte minst så Hugo bajsade för första gången på pottan och det strålade L Y C K A om vårat hem ända till Karlsöarna. Det ni!! Så även om det är skit ibland så brukar det även vara skitbra också ibland. Det uppskattas. Så ikväll somnar jag nynnandes till " hakuna matata, det är ord som är bra, hakuna matata, gör att man blir glaaaa!"

Jag har haft tio i topp på sämsta dagar i mitt liv idag. Allt har känts värdelöst, jag storgrina på praktiken och mår kort och enkelt skit. Både i kroppen och själen. Alla jävla krav, jävla kropp som gör ont, jävla ungar som inte sover klokt på nätterna. Jag vill bara gråta till någon kommer och talar om att allt är fixat. Tills dess tänker jag dränka mina sorger tillsammans med Ben och Jerry.

Till en början, jag åt aldrig ihjäl mig, men det var nära må ni tro! Och för det andra, idag är en sådan dag då jag vill baka baka baka baka. Men det blir jobba jobba jobba jobba....... Spelar ingen roll vad jag ska baka, bara jag får baka, jag behöver inte ens smaka på varken degen eller resultatet det är själva bakningen som är grejen, få skapa något som både luktar gott, är vackert för ögat och som gör andra glada. Men det får nog allt bli på torsdag eftermiddag... Ikväll jobbar jag till 22, imorgon till 16 och sen är det matlag med familjen Ruthström och på torsdag är det dags för familjemys big time! Då ska Johan ta ut friskvård och jag jobbar morgonpass. Men jag vill baka nuuuu!! Men istället blir det spinning och plugg, som vanligt. Det är tur för figuren kan jag lova.

Jag är så hungrig, jag har tömt varenda skåp och jag är ännu inte mätt!! Det är hemskt! Och nej jag är INTE gravid! Men så satans hungrig ändå! Så den som vill baka en paj, tårta eller bara en enkel semla till mig skulle göra mig dag! Kom att tänka på en tårta som Johan gjorde till nyårsafton, vitchokladtårta med hallonsås, jag döööööör!!! Jag BEHÖVER allt som går att äta NU!!!

Första dagen på praktiken är gjord. Det var bra förvirrande kan jag lova, vi sprang hit och dit mest hela tiden, det är så det känns nu iaf.... Hahaha! Så nu har jag huvudvärk så det står härliga till. Så dagens önskan hade varit glass, chokladsås, maränger och bananer i mängder och självklart Pretty Women till detta. Som alltid! Den filmen sitter alltid rätt. Jag älskar storryn, jag älskar "big misstake, big!" ja allt. Men jag får nöja mig med en grapefrukt och sen sängen. Imorgon börjar jag sju och vill va på topp så jag hänger med i svängarna. För nog är det kul att se verkligheten och få testa på den på riktigt.

Helt sant! Skolan är hur kul och klurig som helst, jag och Andreas jobbar bra, saknar dock Åsa... Sen var det dags för spinning. Idag hade jag valt tema och det blev musikaler, såklart! Första gången någonsin briljerade jag till fullo. Helt enkelt, jag kan min musikaliogi! När jag slutligen tog finallåten på 1(!) sekund var det ett faktum inför alla att jag är en nörd och det är inte många som plockar Kristina från Duvemåla så men det är sånt trams jag är bra på.... Dessutom fick jag ett efterlängtat brev idag och min handledare som jag ska ha under kommande VFU visar sig vara en "gammal mamma till mig" alltså men mamma till ett barn som jag haft på dagis. Detta kan inte bli bättre! Så nu väntar en dusch och fortsatt plugg och ett humör som är på topp!! May the force be whit me!

Idag hade jag kunnat skita i att gå upp. Allt är emot mig. Allt! Utom dagis som glatt svarade när jag sa att jag inte visste när jag skulle kunna hämta killarna att dom är uppsatta till fem och dagis har öppet till halv sex. Det är skönt att veta nu när nya kursen dragit igång. Annars så hade jag velat lägga upp min dag som så, stanna i sängen med god frukost, tidningar och endast Johan som sällskap och ligga och titta på Pretty women en tre-fyra gånger sådär. Äta upp alla bullarna som Max och jag bakade och på sin höjd ta sig ut på en promenad. Så ser inte min dag ut... Nu ska jag och Andreas (en klasskompis) göra ett case, hoppas att han är mer på än vad jag är... Men det brukar vara himla kul att plugga med han så det finns hopp. Över lunchen blir det spinning, det är ju kul det med, bara man har kommit upp på cykeln så brukar det mesta lösa sig sen. Men resten av dagen kan fortsätta vara skit.... Målet är att få dagen att gå. Må det bli så!

Nu har jag haft några intensiva, trevliga, spännande och annorlunda dagar i Stockholm. Jag har bott hos Cattis i ett stort rum med skön säng, det är som balsam för själen. Tillsammans har vi ätit gott och pratat om allt mellan livet och döden, som vanligt. Vi har uträttat saker till höger och vänster hela dagarna. Så kul! Denna resa kommer jag aldrig glömma, den har varit annorlunda. I positiv bemärkning. Men nu längtar jag hem, men till mitt och hem till min lilla familj. Jag saknar kramarna från Max och Hugo och inte minst Hugos pussar, han pussas så härligt! Jag längtar även hem till Johan. Det är konstigt att vara ifrån honom i så många dygn. Jag längtar även hem till mitt hem, jag älskar mitt hem. Det finns nog få som är så familje och hemmakära som jag, jag har alltid varit sån och lär nog alltid förbli så och det är inget som stör mig. Så nu tackar jag Cattis för gästfriheten och för allt kul denna helg!!

Jag inser det nu, jag är sååå redo för 2012! Jag har faktiskt bara roliga saker som väntar. Och jag är redo, så jäkla redo! Så nu trallar jag med Marit Bergman "this is the year, this is the year when all will happend" men jag har lite mera gladpop i min röst. Må 2012 bli lika jävla bra för er som jag tänker låt mitt bli! Så gott nytt år mina kära vänner, var rädda om varandra och lev varje dag!

Alldeles nyssens fick jag veta att nära vänner blivit föräldrar för första gången. Dottern väger exakt som Max gjorde 4240 gram. Jag kommer ihåg när jag fick upp han på magen första gången, jag tänkte att han var stor, men att vi var vid liv båda två. Jag var säker på att någon av oss skulle dö, men här finns vi idag. Livet blir sällan som man tänkt sig. Iallafall inte mitt. Men för det mesta gillar jag det. Det är ju det som är livet. För fyra år sen idag fick vi reda på att Max var inneboende i min mage. Även denna dag kommer jag aldrig glömma. Den dagen skulle till att ändra mitt och Johans liv för alltid. Vi tog på oss rollen som blivande föräldrar direkt och sa att livet kommer gå bra. Och ännu håller familjen samman, med toppar och dalar, som alla andra. När vi fick Hugo blev vi kompletta. Han är familjens sista pusselbit. Han är den som sluter familjen och är så full av kärlek hela han. Han delar ut pussar och kramar (då han inte slåss) i mängder hela dagarna. Och nu är snart 2012 här. Det kommer inte bli ett händelselöst år kan jag lova, men vad som kommer ske tänker jag inte avslöja idag. Men det är ett år som jag riktigt ser fram emot att få dela med mina nära och kära.

För att jag har nu snart läst mitt första år på sjuksköterskeprogrammet, det höll på att kosta mig livet. Nja kanske inte, men en utbrändhet med alla dess följder har jag hunnit med. Helt enkelt, att plugga denna turbolinje med barn när man inte läst på Högskola innan är ingen höjdare. Men jag lyckades.
På praktiken jag hade nu fick jag så fina ord i mitt omdöme att det var inte klokt. Blev så stolt över mig själv och jag kan idag säga att det är tur att jag arbetat som lärare tidigare och fått gå flertal ledarskapskurser.
Jag har även gått ner 8 kilo under detta år, det mesta nu under hösten. En jävla bedrift med tanke på att jag haft så högt cortisol påslag hela året. Så där är jag nöjd, resten tar jag nästa år.
Jag har lärt mig massor om mig själv, tack vare mina samtal med kognetiva tanten, jag ser nu "vill" istället för "måste". Allt är inte på blodigt allvar. Livet ska va kul också.
Jag är en jäkla bra sambo, jag älskar verkligen att visa att jag älskar min Johan.
Jag är en jäkla bra mamma, för att jag älskar att ge Max och Hugo kärlek.
Och slutligen, jag är en bra människa för jag älskar mig själv och är stolt över den jag är.

Så dagens (jul)ros går till mig!

Idag har jag examination i kapillärprovtagning samt subkutana prover. Hoppas det går vägen. Sen är det praktik med rond. KUL! Sen ska det hämtas barn på dagis. Hoppas det är lika kul. Därefter väntar plugg och julstäd till den milda grad och ikväll när småkillarna sover ska alla klappar slås in.

Ja usch och fy! Hela 2011 kan sammanfattas som skynda, skynda, du duger inte, prestera högre, öka takten, lite till fixar du, bry dig inte om att själen skriker sig blodig efter vila det enda som räknas är resultatet som står på pappret! Detta år har varit hemskt. Mitt första år som högskolestudent.... En chock.... Jag har inte hunnit träffa flera kära vänner på hela året (!).... Det är ovant att prioritera min skola först, men det är ett måste. Så jag tackar att jag den dagen i augusti inte gav mig när jag ringde vårdcentralen då ännu ett läkarbesök stod på tur, jag visste att det inte var någon läkare jag behövde, jag var och är i behov av en person som ser allt från en ny sida en person som kan få mig att hitta mig själv igen och fylla mig med styrka. Jag tackade för tredje gången nej till lyckopiller som läkarna proppsat på mig, jag ville ju inte döva, jag ville prata, om allt. Och det har jag, kvinnan jag lättar mitt liv inför är fantastisk. Hon kan läsa mina tankar och säger det jag tänker, nästan kusligt, men coolt. Jag börjar nu se nyanser i livet igen, tidigare kunde jag inte det. För mig var det lika illa om vi hade slut på gurka som när hela badrummet brakade.... Sån var jag, nu är jag bara så ibland... Skalbaggen ligger inte längre och sparkar med benen i luften, den går sakta fram, rädd för plötsliga vindar men tänker "den dagen, den sorgen." Familjen, alltså Johan, Max och Hugo har varit mitt ankare i alla stormar. Men ändå har det varit rysligt jobbigt stundtals att plugga med familj. Dom tar tid och jag vill dela min tid med dom. Jag har många gånger varit så trött att jag inte ens orkat med dom, det har varit en hemsk känsla. Men som sagt nu går jag igen, jag till och med dansar vissa dagar. Nu är bara min önskan att 2012 kommer bli ett händelselöst år, där allt ska flyta på och vi ska inte planera något stort. Bara vara. Jag och min familj. Och har jag tur står mina vänner med öppen famn den dag jag åter har tid att ses.....

Idag kom ett brev till mig från MVC. Jag visste att det va svaret på cellprovet jag tog för några veckor sedan. Pulsen gick i topp, trots att jag vet att finns det förändringar ringer dom, inte skickar brev. Så jag borde ha blivit glad men jag såg bara framför mig CANCER..... Slet upp brevet och där stod det att allt var som det skulle, tack och lov! Jag började nästan gråta av lättnad och lycka. Cancer är en av de sjukdomar jag får panik vi bara tanken på att den skulle kunna förstöra min dröm om livet. Inte sjukdomen i sig men med allt vad den innebär utan risken att förlora fler nära eller att själv gå miste om livet. Oj så djupt det blev men cancer är då inte roligt alls så nu tänker jag forsätta och fira att jag inte har cancer genom träning och adventskalendern med familjen som vi för övrigt hyllar i år!

Lördag morgon och klockan är inte ens åtta och jag har redan börjat storstäda badrummet. Jag som skulle sova länge hade jag tänkt... Men Max kom in till oss och hostade så jag gav upp, nej nu ska jag inte skylla min uteblivna sovmorgon på Max, jag hade faktiskt vaknat långt innan han kom in till oss.... Så här kör vi nu fullt ut. Och köket då?? Jo det går framåt men på måndag när röris och kakelgubben kommer och sen ska allt va klart!! Men redan igår satt vi vid nya bordet och åt middag lagat från nya köket! Det var lycka må ni tro. Men lussebullarna får vänta till nästa helg allt, det är ingen idé att storbaka utan vatten i kranen, det vore som att be om bekymmer!