Den första september är jag ingen fröken längre utan fru. Jag och Johan ska gifta oss! Det hela började med den 11-11-11 då jag var lite putt på Johan för att han inte hade frågat, hur ofta får man chansen att fria till ett sådant datum och tror jag då friade till honom så sa han nej, precis som alla andra gånger jag frågat. Varje gång jag friat till honom har han svarat nej och sagt att han har velat fria till mig på sitt sätt, så jag hade sagt till han att jag skulle minsann också säga nej till honom den dagen han frågat mig, men..... Så var det lucia och Johan och jag lunchade på Wallers, därefter skulle vi passa på att gå en promenad innan det var dags för att åka och titta på våra små tomtar på dagis. Johan ville gå ner till strandpromenaden, men det blåste som vanligt, vattnet var isigt grönt, helt fantastiskt fint. När havet var som finast och vi stod där i lugn och ro började min mobil låta. Jag tog upp den och såg ett larm där det stod "nu händer det" och tittar upp på Johan med en frågandes blick. Han talade om att det var 2011-12-13 och klockan var 14:15 och 16 sekunder över gick han ner på knä framför mig och sa dom magiska orden och allt som jag dillat om att säga nej var som bortblåst. För där stod mannen jag älskar mer än allt annat på knä med en ring, det är klart man inte säger nej då! Såklart sa jag JA med tårarna rinnandes. På kvällen drack vi champange och gjorde fina räkmackor när småkillarna somnat. Detta datumet hade jag totalt missat och som den lilla datumnörd jag är så kan jag lova att han överträffade mig totalt där, min älskade blivande man.
 Därefter började planeringen på allvar. Det är mycket man ska ta ställning till! Och för det mesta är det kul. Att vigseln ska vara borglig var det inget tvivel om, Gud har inte funnits för oss tidigare så varför låta han stå i centrum för våran dag vore konstigt tyckte vi. Vi valde vigselförrättare och sen var det ju det lilla problemet var skulle vi vara då?? Ute? inne? ruin? Eftersom vi valde datumet 1 september (då har vi varit förlovade i fem år) så var vi medvetna om att vädret kommer spela stor roll och vi fick vi tipset av ett proffs att välja en plats inne för vigseln, för att slippa oroa oss ända fram tills vi står där och säger JA till varandra och så ville vi inte ha det så vi beslöt oss för att hitta en plats inomhus som passade oss. Lättare sagt än gjort. Det kryllar inte direkt av vackra rum som räcker för våran närmsta släkt och vänner... Men så slog det oss, Wisby Hotells vinterträdgård. Och så får det bli. Det är så himla fint där! Valet känns toppen.
  När vi bokat var middagen skulle vara så började vårat störta projekt.... Skriva inbjudningskorten, det tog oss tre månader innan de lades på postlådan... Hade aldrig kunnat tro att det skulle vara så svårt att formulera sig rätt, få med det som är viktigt och få våra gäster att känna sig välkomna.
Klänning är inköpt med mina tärnor i Stockholm och den är helt underbar. Speciellt nu när jag gått ner mina tio kilon så börjar den bli riktigt riktigt fin. Jag är kär i den. De enda vars kläder som inte är färdiga nu är tärnornas, men det kan vi ta i sommar, till och med småkillarnas kostymer är köpta, helt makalöst söta!!
   Johans kläder kollade vi ut när han och jag var i Stockholm, inte helt oväntat är han ursnygg i sina kläder.

Så allt detta betyder att jag ska bli fru, Johans fru! Efter att jag svimmade i höstas och läkarna först trodde att jag fått en stroke fick vi upp ögonen för att livet kan ändras utan att man valt det och att vi nu är redo att ta det stora klivet till make och maka, trots allt har vi redan tagit det största klivet i livet, två gånger. Att ha barn är vad jag tror är den största prövningen i livet och detta känns som ett naturligt steg i livet. Hela familjen ska få samma efternamn. Det känns mysigt.

Jag kommer inte att skriva om all planering här på bloggen, tanken är att det ska bli överraskningar för gästerna på festen och alla ska inte veta allt innan. Och nu förstår ni varför jag inte skrivit på bloggen på senaste, vi har fullt upp att planera stort som smått. Men det känns som att vi är i lagom tid i planeringen och idag ska första mötet has med toastmadam och toastmaster min syster Julia och hennes Kalle, dom är toppen!

Men då vet ni att det kommer komma en ny kategori här på bloggen vid namn "bröllop" och att jag just nu svävar på moln.

Detta söta lilla par fick jag specialbeställt av Johan, min blivande make.