Imorgon smäller det. Imorgon blir jag Fru Törngren, jag ska lämna mitt fina, älskade, underbara Ekengren för en ny fas av livet. 

Men nu sitter jag här och glor, allt är piffat och puffat och nu återstår bara att gå och lägga sig för lite sömn. 

 

Jag har insett att planera och invänta sitt bröllop är som att vänta barn. Det är med skräckblandad förtjusning och fjärilar i magen som allt planeras, det mesta med kärlek. Man kliar sig i huvudet mången gång och undrar hur i hela friden detta ska sluta?? Men detta är som ett planerat kjesarsnitt, man vet när det hela kommer gå av stapeln och att vi med största sannolikhet kommer bli gifta (på samma sätt som föräldrarna vet att de kommer bli föräldrar just den dagen). Man längtar och väntar och väntar och längtar och vips har tiden gått och man inser att imorgon är det dags! Dags för det där magiska. Dags för att förändra livet. Allt känns så himla bra. 

 

I denna stund är jag inte alls nervös. Jag tycker att vi kan inte gör mer nu. Jag är bara lycklig över att dagen äntligen är här. Min och Johans dag, kväll och natt.

 

Så god natt hälsar en blivande Fru.