Första veckan avklarad på kirurgavdelningen

Det finns en familj...

Som är som alla andra familjer, men ändå inte. Vi älskar livet, älskar att känna livet. Max och jag brukar se varandra i ögonen och säga att "NU, nu är livet!", jag önskar att jag hade kunnat ta dem alla i mina händer, våra pass och sen bara åkt. Runt jorden och runt ön. För oftast räcker det att bara åka till havet för att man ska känna livet. Eller då när Hugo sjunger "akta dig" med de finaste tonerna som finns.
Poängen är att våga göra saker, tusen gånger har vi sett framför oss att det skulle bli harmoniskt med en promenad längs havet och varje gång slutar det med att vi springer som galningar efter barnen för att dom inte ska gå rätt ut i havet (nu med overall på). Och först tänker jag att jag är konstig som aldrig lär mig att denna harmoniska stund inte kommer infinna sig, MEN jag lever på hoppet och önskan om att en dag så kommer det fungera och tills dess kommer vi fortsätta att jaga dom och vara svettiga efter denna harmoniska lugna fina härliga promenad. Jag tror att den dagen kommer infinna sig och jag är säker på att den dagen kommer jag och Johan stå där, titta på varandra och undra hur i hela friden det gick till....

En drömkväll

Barnplaner.
Idag tog vi bort gaveln på Hugos säng, han kan numera gå i och ur sängen själv. Det tog ca två minuter och det vände våra tankar upp och ner. Slut på bebistiden? Inga fler bebisar? Over and out?
Vi bestämde att sängen ska vi inte göra oss av med, den kommer när Hugo växt ur den få ligga på mamma och pappas vind tills någon vill använda den igen. Om det är vi vet man aldrig.... I dagsläget är jag övernöjd med två barn. Två friska livfulla perfekta barn som ger liv och rörelse åt allt som kommer i deras väg. Hur kan man få högsta vinsten två gånger i livet?
OM vi någon gång om en himla massor med år skulle bli sugna ändå på att utmana lotteriet och högfärdigt tro att vi skulle kunna trissa högstvinsten, då skulle det krävas att vi flyttat till hus. Jag vet inte ens om jag vill flytta härifrån.... Jag trivs här, allt är lagom. Lagom stort, lagom långt till stan, lagom kostnad, lagom till jobb, lagom till allt. Ja vad säger man, det är lagom till den familj vi är idag. Så vi får se. Vi stänger inga dörrar men planerar inte heller något vi inte kan sia om idag. För hur ska jag veta vad jag vill om fem år? Troligen jobba så det skriker om det. Men jag har många år på mig att bli förälder igen om vi nu skulle styra om våra skepp så att säga. Men det är en sorg att ta undan bebissakerna. Bebisar lukar gott, för det mesta, dom är lätta att ha med att göra, för det mesta och dom är just små söta underbara fantastiska bebisar. Små mirakel. Därför har jag tur att andra runt mig nu skaffar barn för fullt så jag kan få lukta, klämma och njuta av deras magi.
Så nu är det bara att bita ihop och inse att bebisfabriken är asaballamycket stängd och frågan är om den någonsin kommer öppna igen? Den enda som vet det är tiden. 
Det finns ingen känsla i världen som går upp emot att få bära sitt barn på insidan
och en dag få ha det i sin famn, en liten skrynklig varelse som är vackrare än allt
annat man någonsin sett tidigare.

Inte kan man väl börja plugga nu?

Vem sa något om skitdag? Det är ju världens bästa onsdag!

Vi skiter i denna skitdag!

Familjen lilla hjälpreda.


Go natt, siv gutt..... Och vakna inte döa är ni snälla!

Vårat nya kök!






Jag Clarar det - min kost och hälsofilosofi.
. Idag har jag hunnit med två pass träning, core och low impakt. Lagom jobbigt båda två, men framförallt kul!! Jag älskar att träna, jag är som gjord för att stå på träningsgolvet och utmana min kropp. Att bli peppad av alla andra som tränar men även kunna koppla bort dom och göra så mycket som passar mig. Så denna vecka blev det sju pass, helgen håller jag alltid fri för familjen. Jag äter bra och har redan detta år gått ner 1,5 kg man ska skynda långsamt, därför kör jag på min egen diet som lyder "få kalorier, lite fett, frukt är nyttigt så är det och ha inga förbjud, det är ok att äta en bulle när man precis bakat, det är ok att ta en godisbit till och med två men inte fler och somna inte vrålhungrig, undantag får göras men sällan, sömnen är minst lika viktig den!". Ungefär så. För detta är något som jag kan leva efter länge och det gör att jag då kan hålla den vikt sen som jag har som mål. Och det viktigaste är inte vad som står på vågen, det är hur kläderna sitter. För mig är det viktigt att jag äter klok mat så att jag orkar plugga och lära mig nya saker i skolan och att jag orkar vara den sambo och mamma jag vill vara. När andra tjatar vikt slutar jag lyssna. Det är tråkigt att höra på folk som beklagar sig och sen ändå inte tar tag i sina problem. Vi är fri människor och har ansvar för att hålla våra kroppar i skick. Vi ska ju trots allt stå ut med våra kroppar tills den dag vi somnar in, så varför inte må bra längs vägen? Och ibland är det faktiskt en rykande nybakad bulle som ger hälsa. :)
Öns godaste bullar!

Max bakar med stil, kockmössa med sitt namn broderat, sen vaktade han bullarna med pyamas och studentmössan.

Lycka är att få en egen glass.

För någon dag sen inköptes för första gången glasspinnar i barnformat till vårat hem. Först såg Hugo ut att förfrysa men sen förstod han att det nog skulle vara så och att det var lika gott som kul. Kul att mata pappa och att bara få hålla pinnen i handen. Han skrattade så han nästan ramlade av stolen. DET är min Hugo det.

En kille med attityd.

Vi har en liten kille här hemma som är 86 cm attityd. Han har åsiker och säger mest nej till allt, trots att han menar ja. Han är lika ofta skitglad som han är skitförbannad. Han är social och har historiens godaste kramar och pussar som han gärna delar med sig av. Han sover mer eller mindre hela nätter, men vaknar i ottan. Han äter allt och han är precis så som man vill att ett barn ska vara vid snart 19 månaders ålder.
Jag är glad över att mina barn har attityd och vågar tycka saker. Att de vågar ta plats och att de vågar säga ifrån när de inte vill vara med eller tycker att något är fel.
Men just nu...... är det kanske lite väl mycket attityd under de vakna timmarna. Oj oj oj! Alla vill säga sitt, alla utvecklas på olika plan och alla vill ha uppmärksamhet, oftast samtidigt.... Så är det hemma hos oss just nu.
Men idag ska Johan sluta tidigare och familjen ska baka bullar så det skriker om det och ha riktigt bullkalas all night long!

Regn och plugg och spinning.



Jag: Clara Ekengren 
