Visst är hon vacker min mamma! Till utseende är jag och mamma inte det minsta lika, men med åren blir jag mer och mer lik henne. Desto större barnen blir desto mer hör jag mina ord genom henne, uttryck och röstlägen hon använt mot mig och mina systrar. Min styrka i att våga mig in i saker kommer från henne, hur hon inte är rädd att testa nya saker. Hur hon liksom jag älskar barn och bebisar. Dock är en stor skillnad att hon svimmar bara hon tänker på blod och jag har inga som helst problem att ta hand om blod (sålängde det inte är Johan eller jag som blöder då viker jag mig direkt). Mamma är rolig, jag skrattar ofta tillsammans med henne, men mamma är även en fena på att torka mina tårar när livet är jobbigt. Hon är verkligen värd att fira, just för att hon är MIN MAMMA!