Jag inser det nu, jag är sååå redo för 2012! Jag har faktiskt bara roliga saker som väntar. Och jag är redo, så jäkla redo! Så nu trallar jag med Marit Bergman "this is the year, this is the year when all will happend" men jag har lite mera gladpop i min röst. Må 2012 bli lika jävla bra för er som jag tänker låt mitt bli! Så gott nytt år mina kära vänner, var rädda om varandra och lev varje dag!

Alldeles nyssens fick jag veta att nära vänner blivit föräldrar för första gången. Dottern väger exakt som Max gjorde 4240 gram. Jag kommer ihåg när jag fick upp han på magen första gången, jag tänkte att han var stor, men att vi var vid liv båda två. Jag var säker på att någon av oss skulle dö, men här finns vi idag. Livet blir sällan som man tänkt sig. Iallafall inte mitt. Men för det mesta gillar jag det. Det är ju det som är livet. För fyra år sen idag fick vi reda på att Max var inneboende i min mage. Även denna dag kommer jag aldrig glömma. Den dagen skulle till att ändra mitt och Johans liv för alltid. Vi tog på oss rollen som blivande föräldrar direkt och sa att livet kommer gå bra. Och ännu håller familjen samman, med toppar och dalar, som alla andra. När vi fick Hugo blev vi kompletta. Han är familjens sista pusselbit. Han är den som sluter familjen och är så full av kärlek hela han. Han delar ut pussar och kramar (då han inte slåss) i mängder hela dagarna. Och nu är snart 2012 här. Det kommer inte bli ett händelselöst år kan jag lova, men vad som kommer ske tänker jag inte avslöja idag. Men det är ett år som jag riktigt ser fram emot att få dela med mina nära och kära.

Jag hade nog mitt livs bästa julafton denna jul. Det var JULFRID överallt. Killarna var glada, stora som små. Vi tog det
lugnt hela förmiddagen, pysslade, fixade och tiden gick ovanligt fort. Vips var klockan tre och min morfar och hans tant, samt mina föräldrar hade kommit för att kolla på Kalle med oss. Efter Kalle stannade bara mamma och pappa kvar för mat och julklappsmaraton deluxe! Jisses! Det tog aldrig slut. Vi hade köpt några säckar med klappar och mina kära föräldrar var inte sämre dom. Jag fick Leilas nya bok Hello cupcake, kläder, bidrag till träningsskor och en himla massa andra saker, Johan fick en smällbra stekpanna och massor av andra bra att ha prylar. Få människor är så duktiga som mina mamma på julklappar, hon kan verkligen överraska! Jag älskar verkligen julklappar, både att ge och att få. Det kommer jag nog alltid att tycka. Det är en fin sak att ge bort något till den man tycker om att visa att man lyssnat och att man vill ge den personen en guldkant i vardagen. Så av Johan fick jag ett bidrag till en Kitchen aid. Så snart har jag råd att köpa en, men det går inte fort när man inte tjänar några pengar själv, då får man önska sig bidrag hit och dit istället.
   Klockan 22 däckade Max med en skruvdragare som han fått i ett av paketen i sin famn. Han visste då varken ut eller in. Hugo var sen vaken till klockan 24.... Då kröp jag och Johan i säng och talade om för honom att det var hög tid att sova... Därefter har julen rullat på i en himla fart, vi har träffat Johans släkt, ätit kalkonmiddag, tittat på raketer, haft sovmorgon, sena nätter, julgodis, träning, shopping, fika med Petra, matat fåglarna med familjen och Cattis i Almedalen. Ja utvilad blir man iaf inte denna jul. Det är livet med småbarn. Men vad vore julen utan nissar som väntar på tomten, som sjunger julsånger, kramas och längtar efter snön lika mycket som en annan. Barn är ju faktiskt hela julen (synd bara att dom ska ha så förbannat mycket energi bara!)

Idag styrde vi bilen mot Gnisvärd. Grillade korv och hade det gott. Hugo sov i sin vagn hela tiden och jag och Max passade på att ha guldstund. Det var härligt! Dock var det svårt att tro att det är årets näst sista dag, 6 grader varmt och inte en snöflinga i sikte.... Så då får man göra så gott man kan.

Idag börjar ledigheten! Idag är första dagen utan tusen saker som ska göras. Även fast det varit roligt behövs lite ledig tid. Tid för familjen tillsammans.

Snudd på aldrig känner jag att jag fått "avvara" massa saker i mitt livet för att jag har baen. MEN så kommer det till denna helg när verkligen alla man känner och inte känner ska träffas, dricka vuxendricka (i mängder (för somliga)), dansa, skratta och ha kul! Hela natten lång. Det har jag inte gjort på fyra år!!! Tidigare år har jag inte längtat ut, då har jag antingen varit gravid eller haft liten bebis hemma. Men som sagt, i år... I år hade jag velat ta min karl ut på en sväng med goa vänner. Men här sitter vi med en klarvaken Hugo i väntan på att få lite lugn och ro. Med en film och julgott med allt vad det innebär.... Ja idag är jag grinig för att jag inte kan vara spontan som alla andra 28 åringar som inte är tvåbarnsmammor.... Nu skriker jag för mig själv, "Hit med lite frihet, galenskap och vin!".

När vi somnade vid tolv igår konstaterade vi att vi just upplevt den mysigaste julafton någonsin. Allt utom vädret var perfekt! God mat, glada ungar både innan och efter paketen kommit fram. Tomten var kanon! Stämningen likaså. Max var vaken till tio och somnade med nya leksaker i sängen. Hugo var vaken tills vi stupade. Så nu sover Lillebror gott här vid min sida medan Max och Johan bygger ihop hans julklappar. Mys!!!

Här är JULFRID och så ska resten av dagen även få bli, hoppas att ni har det lika underbart! Så från oss alla, till er alla. En riktigt riktigt gooooood jul!!!

För att jag har nu snart läst mitt första år på sjuksköterskeprogrammet, det höll på att kosta mig livet. Nja kanske inte, men en utbrändhet med alla dess följder har jag hunnit med. Helt enkelt, att plugga denna turbolinje med barn när man inte läst på Högskola innan är ingen höjdare. Men jag lyckades.
På praktiken jag hade nu fick jag så fina ord i mitt omdöme att det var inte klokt. Blev så stolt över mig själv och jag kan idag säga att det är tur att jag arbetat som lärare tidigare och fått gå flertal ledarskapskurser.
Jag har även gått ner 8 kilo under detta år, det mesta nu under hösten. En jävla bedrift med tanke på att jag haft så högt cortisol påslag hela året. Så där är jag nöjd, resten tar jag nästa år.
Jag har lärt mig massor om mig själv, tack vare mina samtal med kognetiva tanten, jag ser nu "vill" istället för "måste". Allt är inte på blodigt allvar. Livet ska va kul också.
Jag är en jäkla bra sambo, jag älskar verkligen att visa att jag älskar min Johan.
Jag är en jäkla bra mamma, för att jag älskar att ge Max och Hugo kärlek.
Och slutligen, jag är en bra människa för jag älskar mig själv och är stolt över den jag är.

Så dagens (jul)ros går till mig!

att få vara mamma. Nästan varje dag får man känna den känslan. När Hugo ger en kram full av kärlek och sen klämmer till med en dreggelpuss av dess like och sen kramar om mig igen. Eller som när Max stolt berättar att han ska ge sin bongård till Hugo för han leker inte med den längre och önskar sig annat i julklapp. Eller som på morgonen när de kramar varandra länge och njuter av varandras närvaro, ett band dom har som jag och Johan aldrig kommer komma inför och inte vill komma inför heller med rädsla att bryta det dom två har. Det är lycka. Eller som när man en tidig morgon ska äta frukost i nya köket och ljusen är tändna och alla är på bra humör. Då älskar jag att vara mamma. (jo det är helt naturligt om nästa inlägg kommer handla om hur jag vill leva ensam på en egen ö där ingen vet att jag finns, det är så det är att vara mamma ena minuten skulle man dö för sina ungar i nästa vill man sätta ut dom med en lapp på gatan som det står skänkes på)

Här sitter vi vid nya bordet, jag och mina härliga barn, för trots allt.... Barn är det bästa som finns!
(förutom kl 06:00 lediga dagar....)

Jaha, då har jag nu gjort mina dagar på praktiken i en rasande fart så jag kan få lite julfrid i själen (drömma går ju). Jag fick så fina ord av min handledare att jag nästan blev generad. Härligt känsla! Igår var det dags att säga hej då till avdelningen jag varit på och fick massor med kramar får både boende och omvårdnadspersonalen samt lyckönskningar i mängder! Jag fick till och med presenter av dem! Det ni! Så något bra har jag gjort.
   I tisdags hade jag examination i provtagningar och det gick bra det med. Godkänd! Så skönt! Trots att jag blev stressad av lite störande moment på vägen.....
  Och igår kväll var det dags för den stora inslagningen, tre timmar (!) tog det. Är det normalt?? Till slut tog tejpen slut och ögonen gick i kors. Men nu är varenda pryl inslagen inför den stora dagen. Dagen då jag ska sitta och njuta av att se mina vildar slita upp alla paket och känna hur jag skämmer bort dom, för nog vill jag skämma bort dom på självaste julafton!
  Och idag då.... Idag sitter jag hemma och skriver som en galning på arbeten som ska in. Och inte tala om de tio maskinerna tvätt jag kör under tiden.... Ja ja, nu är iaf paketen inslagna och imorgon när vi vaknar har hela familjen JULLOV!!

Alltid när vi har paketinslagning ska allt julgott dukas fram.  Det gör det så mycket roligare.

Idag har jag examination i kapillärprovtagning samt subkutana prover. Hoppas det går vägen. Sen är det praktik med rond. KUL! Sen ska det hämtas barn på dagis. Hoppas det är lika kul. Därefter väntar plugg och julstäd till den milda grad och ikväll när småkillarna sover ska alla klappar slås in.

Jag har nu flera vänner som går i väntans tider och då kan jag passa på att dela med mig av vad jag kan tycka vara bra att packa till förlossningen/BB tiden.

Till förlossningen:
- Vattenflaska, man behöver vätska och att ligga på sidan och dricka ur ett glas säger sig själv.
- Sköna kläder, extra byxor.
- Tofflor att vanka runt i.
- Mobilladdare, det kan bli många timmar och man vet aldrig när man åker in.
- Kamera, be en uska att fota bebisen i samma sekund som den kommit ut, de bilderna blir ovärderliga.
- Videokamera, filma mellan värkarna och när bebisen kommit ut.
- Något gott att äta, till både mamman och partnern.
- Extra kläder till partnern, det är inte direkt kladdfritt att föda barn.
- Kläder till bebis och blöjor.

Till BB:
- Nattbindor, för hela dygnet....
- Blöjor till bebis.
- Kläder till dig och bebis. Stora mysbyxor, samt amningsvänliga tröjor.
- Skit i Apotekets bröstsalvor, köp den lilla gula tuben med fårullsfett som Babyproffsen säljer istället.
- Vattenflaskan är smart att använda när man ammar och blir svintörstig.
- Kudde, här på ön ligger kuddarna i plastpåsar som prasslar i örat....
- Finns det plats, se till att partnern får stanna över nätterna.
- Annat som får dig att känna dig fräsch.
- Ta massor med kort och filma det nya livet. Dom kommer aldrig bli så små igen....


Övrigt:
-Våga fråga personalen!
- Våga känna dig som en nybörjare!
- Ta er tid att lära känna den nya lilla människan, åk inte hem direkt. Det är mycket som ska igång de första dygnen.
- Det gör ont att göra toabesöken, men det blir bättre med tiden!
- Drick massor med vatten.
- Våga röra på dig så fort du kan, då läker kroppen snabbare.
- Kom ihåg att det är ingen panik om ni inser att ni glömt något hemma, partner kan fixa godis, pizza eller vad det nu är som ni vill ha.
- Ett kjesarsnitt är INTE en katastrof, det är bara ett annat sätt att få ut bebisen på och du blir lika mycket mamma ändå.
- Våga bara vara... Världen väntar på er, så ta den tid ni behöver på er!



Inget är så speciellt som att föda barn och att få den äran att leva med dem den första tiden. Så även om allt är upp och ner och bak och fram så NJUT!!

En kväll när vi var ute och gick våran kvällspromenad med småkillarna nerstoppade i vagnen gick vi förbi coop, vid kassan stod denna DAM tidning, jag som aldrig har köpt någon tidigare och knappt tittar på dom stod där och vrålglodde. På framsidan var en bekant kvinna som har sett mer av min kropp än många andra. Det var nämnligen kvinnan som förlöste Hugo med kjesarsnitt. Jag hade inget minne av hur hon såg ut men hennes namn kom jag ihåg. Men jag minns hur hon kom med stadiga kliv in i mitt rum och sa att hon kommer snitta mig och att det skulle gå hur bra som helst för hon hade förlöst hur många ungar som helst. Hon var så självsäker så trygg. Det gjorde mig lite lugnare i all skräck. Och nu var hon med i DAM och uttalade sig om Viktorias mage. Men jag är kritisk till intervjun måste jag säga, det var flera saker som var skumma. Hur kan hon tala om när Viktoria ska föda? Hon av någon borde veta att magar är olika..... Så näää den intervjun gav jag inte mycket för. Men det är fan så coolt att kvinnan som sprättade upp mig och gjorde mig och Hugo till två har uttalat sig i DAMtidningen!

En central bit av våran familj är dans, sång och MUSIK i allmänhet. Vi sjunger och spelar om vart annat. Här rockar Max till Lilla snigel på sitt eget vis iklädd underställ som han och Johan köpt nyligen. Det är det eller tomtedressen som gäller nu.

Denna skapelse har mitt talangfulla barn Hugo skapat på dagis. Det är hans första egengjorda julpynt! Oboy va stolt jag är, den står där i hans fönster och varje gång jag ser den blir jag var i hjärtat och lycklig över att ha två friska barn som har världens alla möjligheter framför sig.

Idag har jag lagt om sår hela dagen på VFUn.... Och vad har jag än en gång insett? Jo att har man sett ett sår har man sett alla. Knappast!! Bortsett lukten kan dom faktiskt va ganska spännande. Jag tar varje sår på största allvar, men jag känner att det är inte där mitt kall finns. Nej en dag ska jag bli en barnmorska med allt vad det innebär. Men resan känns lång och det är den också..... Men en dag så.... :)

Idag är jag trött..... Ungarna grälar om allt, Johan har avlagt någon form av tysthetslöft, för han säger inte mycket idag. Och jag, jag vill lägga mig och glo på Dirty dancing eller någon annan kvalitets film, i tystnad....

Ja usch och fy! Hela 2011 kan sammanfattas som skynda, skynda, du duger inte, prestera högre, öka takten, lite till fixar du, bry dig inte om att själen skriker sig blodig efter vila det enda som räknas är resultatet som står på pappret! Detta år har varit hemskt. Mitt första år som högskolestudent.... En chock.... Jag har inte hunnit träffa flera kära vänner på hela året (!).... Det är ovant att prioritera min skola först, men det är ett måste. Så jag tackar att jag den dagen i augusti inte gav mig när jag ringde vårdcentralen då ännu ett läkarbesök stod på tur, jag visste att det inte var någon läkare jag behövde, jag var och är i behov av en person som ser allt från en ny sida en person som kan få mig att hitta mig själv igen och fylla mig med styrka. Jag tackade för tredje gången nej till lyckopiller som läkarna proppsat på mig, jag ville ju inte döva, jag ville prata, om allt. Och det har jag, kvinnan jag lättar mitt liv inför är fantastisk. Hon kan läsa mina tankar och säger det jag tänker, nästan kusligt, men coolt. Jag börjar nu se nyanser i livet igen, tidigare kunde jag inte det. För mig var det lika illa om vi hade slut på gurka som när hela badrummet brakade.... Sån var jag, nu är jag bara så ibland... Skalbaggen ligger inte längre och sparkar med benen i luften, den går sakta fram, rädd för plötsliga vindar men tänker "den dagen, den sorgen." Familjen, alltså Johan, Max och Hugo har varit mitt ankare i alla stormar. Men ändå har det varit rysligt jobbigt stundtals att plugga med familj. Dom tar tid och jag vill dela min tid med dom. Jag har många gånger varit så trött att jag inte ens orkat med dom, det har varit en hemsk känsla. Men som sagt nu går jag igen, jag till och med dansar vissa dagar. Nu är bara min önskan att 2012 kommer bli ett händelselöst år, där allt ska flyta på och vi ska inte planera något stort. Bara vara. Jag och min familj. Och har jag tur står mina vänner med öppen famn den dag jag åter har tid att ses.....

För över en månad sen tog Max beslutet att sluta med napp. Killen som jag antog skulle stå på studentvagnen med en öl i ena handen och nappen i den andra. Han har verkligen älskat sina nappar. Men så en dag började han och jag helt spontant prata om att sluta med napparna och att det var hans val att sluta. För varje gång vi sa till honom att inte ha napp blev han bara arg på oss, så det fungerade inte. Men att låta honom göra valet själv var smart. Dock gav det honom ångest så det hette duga över sitt val under en timme, men sen var det över. Vi berättade att ´när man slutar med napp får man ett stooort paket. Men att det måste gå många dagar innan man får paketet. Han köpte verkligen hela grejen och efter nästan två veckor av prövning till den milda grad. Med tanke på att när Max var ledsen kom Hugo med en napp och tryckte in den i munnen på han och ibland glömde han att han slutat, men rätt som det var sa han till Hugo "men Hugo, jag använder ju inte napp din spellevink!" gissa om vi höll på att ramla av stolen då?!! Så det hela firade vi med att gå till kiosken och köpte godisnappar av alla dess slag och sen fick han baka en tårta som han bjöd sin mommo och puppa på. Paketet fick han också såklart en lördaagsmorgon. Det var en dockvagn från brio som han blev himla glad för, där ligger hans bebisar Märtisar som han döpt efter sin kompis Villes lillasyster.
Blöjorna slöt han med lika tvärt förra vintern. Har han bestämt sig för något så fixar han det hur fint som helst. Det viktiga för Max är att han ska få känna att det är hans beslut och inte vårat. Så nu är det bara Hugo som har napp och blöja, men även han har visat att han vill gå på pottan trots att det oftast inte ger något resultat så finns dock viljan.

 

Idag kom ett brev till mig från MVC. Jag visste att det va svaret på cellprovet jag tog för några veckor sedan. Pulsen gick i topp, trots att jag vet att finns det förändringar ringer dom, inte skickar brev. Så jag borde ha blivit glad men jag såg bara framför mig CANCER..... Slet upp brevet och där stod det att allt var som det skulle, tack och lov! Jag började nästan gråta av lättnad och lycka. Cancer är en av de sjukdomar jag får panik vi bara tanken på att den skulle kunna förstöra min dröm om livet. Inte sjukdomen i sig men med allt vad den innebär utan risken att förlora fler nära eller att själv gå miste om livet. Oj så djupt det blev men cancer är då inte roligt alls så nu tänker jag forsätta och fira att jag inte har cancer genom träning och adventskalendern med familjen som vi för övrigt hyllar i år!

Lördag morgon och klockan är inte ens åtta och jag har redan börjat storstäda badrummet. Jag som skulle sova länge hade jag tänkt... Men Max kom in till oss och hostade så jag gav upp, nej nu ska jag inte skylla min uteblivna sovmorgon på Max, jag hade faktiskt vaknat långt innan han kom in till oss.... Så här kör vi nu fullt ut. Och köket då?? Jo det går framåt men på måndag när röris och kakelgubben kommer och sen ska allt va klart!! Men redan igår satt vi vid nya bordet och åt middag lagat från nya köket! Det var lycka må ni tro. Men lussebullarna får vänta till nästa helg allt, det är ingen idé att storbaka utan vatten i kranen, det vore som att be om bekymmer!

Jag är nog skapt av riktigt klent virke. Jag hatar att gå upp kl sex för att jobba. Det är inte min grej!! Så det är tur för mig att jag ska plugga många år till, så när jag ska börja jobba är småbarnsåren över för som det är nu så är jag fan inte skapt för att jobba!!