Eftersom Johan hade sjukt mycket i skolan idag, hade han bilen och jag kunde inte för mitt liv kunna tänka mig att be honom komma hem med den för att köra oss till barnmottagningen så vi tog cykeln (i mina tankar var det nedförsbacke hela vägen och solsken). Max tyckte först att det var coolt med vatten i luften men efter en stund på cykeln sa han till mig "mamma, kall Mass" (mamma, jag tycker att det är kallt) och jag höll med, tur att vi hade bra regnkläder på oss iaf. Trots att det var mest susande ner för alla backar så ångrar jag mitt val för shit vad det tog på mig att cykla så långt. Men fram kom vi och sen fick vi möta en gullig sjuksköterska som mätte, vägde och tog tempen (38,2) på Max. Strax därefter fick vi möta en doktor som även hon var kanon! Hon kollade igenom hela Max och gjorde det på bästa sätt så Max tog det så fint så. Vi fick droppar till ögonen och hostmedicin. Vi tog på oss våra blöta kläder och cyklade till högskolan för att slippa backarna tillbaka och där tog jag och Max en fika medan vi väntade på att Johan skulle bli klar. Lämnade cykeln där och åkte bilen hem. Sen har det bara gått utför, Max feber har gått i taket och vill bara sova i Johans famn så nu är familjen i mer eller mindre panik, för jag hade tänkt åka till BB för att sova inatt men inser att jag inte vill lämna Max asasjuk hela natten, speciellt inte med tanke på att Johan är förkyld han med och behöver varje timmes sömn för att orka med till mållinjen i skolan och imorgon ska jag på akupunktur mitt på dagen. HUR I HELA FRIDEN SKA MAN KUNNA FÅ IHOP LIVET?!!