Våran dag som var så himla bra vände fortare än vad vi kunnat ana! När Johan hade slutat skolan tog vi oss in på stan för att utföra lite ärenden, allt var som vanligt. Men så kom vi in i gallerian och mötte där Lee med lilla Oscar. Jag kände att jag började bli yr så jag sa att jag skulle hitta någonstans att sitta, det blev avlastningshyllan som finns i slutet av kassan till coop. Vi fortsatte prata och jag blev snabbt sämre, började svettas så kläderna rök fort sen frågade Lee och Johan om jag ville dricka något, jag visste inte vad jag ville men Johan försvann in i affären för att köpa något. Under tiden blev jag orolig för jag insåg att jag skulle svimma innan han skulle hinna tillbaka, men han kom precis när jag försvann i hans famn. Sen ringde tydligen Lee 112 ¨(1000 tack för hjälpen Lee) och drog vad som hänt. Jag vaknade till och försvann igen, jag minns i vilket fall inte hur länge jag var borta men jag minns att alla röster lät superkonstiga och sen blev det tyst, gång på gång. När jag väl vaknade till fick jag veta att ambulans var påväg. Jag upplevde hela situationen som otroligt pinsam, kändes som att alla tittade och inte blev det bättre av att ambulanskillarna kom, dom trodde att jag hade ont i huvudet (?), sen fick jag åka bår ut till bilen och sen bar det av till sjukhuset. Där fick vi åka direkt till förlossningen och göra en ctg kurva, det var svårt att få bebisen att ligga still men nog var den pigg alltid. Sen fick vi träffa doktor Hildur som gjorde en gynundersökning samt ett vanligt ultraljud, då fick vi veta mer om bebisen än vad vi väntat oss. Hihi!! Jag piggade på mig ganska fort och mår nu som innan karusellen förutom att jag har sammandragningar som gör ont och jag hoppas verkligen att dom vill gå tillbaka, annars ska vi åka ner igen.......