NU, alldeles snart, är det dags för mig att lämna mitt trygga bo. Här har jag bott i fem härliga år. Så det är inte för intet som jag med blanka ögon ser hur allt försvinner från min trygghet. Det var HÄR som jag blev den jag ville va, det var HÄR jag tog dom riktiga stegen in i vuxenlivet. Det var HÄR och ingen annan stans som jag blev sambo, mamma, förlovad, vuxen, ja allt det fina med livet kom till mig. Trots att vi bara flyttar några fjuttiga meter och jag redan kan säga att jag trivs i nya lägenheten så kommer jag sakna "mitt hem". Så mycket som vi målade och fixade den dagen jag skulle flyttade in och sen hur jag och Johan har pysslat med mer eller mindre projekt, allt för att på bästa sätt trivas. Men hur vi än gör nu så är det trångt, att bo tre personer i en tvåa tär på en och jag kan minnas tillbaka till när jag flyttade hit, sovrummet var oändligt stort, jag hade stora problem med att bara fylla ut det och idag så har vi så trångt att man måste vrida och vända på allt för att få någelunda plats. Att flytta hit var inte det lättaste med grannarna till en början, dom var nog inte så sugna på att en 21 årig singel tjej skulle flytta in i deras trygga lilla område. Jag fick skäll bara jag satte ut foten, inte förän vi väntade Max så började folk prata med oss, dom tyckte nog att jag blev vuxen då. Men nog har vi gnällt tillbaks, när grannen snätt ner haft fest och folk satt och rökte i hans trädgård så det stank upp i vårat sovrum, då jävlar fick dom höra kan jag lova! Men det är nog pga att alla vill trivas i vårat område och att dom flesta har bott här i hundra år som även gör att det alltid ser fint ut runtomkring, att man aldrig behöver komma till tvättstugan och hitta ludd i torktumlaren, utan snarare så att man undrar om det verkligen är nödvändigt att vaktmästaren Eddie MÅSTE klippa gräset på allmänningen (som för övrigt bara vi använder) varannan var tredje dag på våren? Men fint är det och där med är det inte konstigt att vi valde att köpa lägenheten som blev till salu i andra huset.
Så med sorg i hjärtat så lämnar vi nu denna underbara lägenhet för att fortsätta livet med nya projekt och framförallt med mera plats, plats för att bli fler. Så från 12an till 42an ett tryggt byte, inte ett avslut utan bara en fortsättning.