Eftersom Johan hade sjukt mycket i skolan idag, hade han bilen och jag kunde inte för mitt liv kunna tänka mig att be honom komma hem med den för att köra oss till barnmottagningen så vi tog cykeln (i mina tankar var det nedförsbacke hela vägen och solsken). Max tyckte först att det var coolt med vatten i luften men efter en stund på cykeln sa han till mig "mamma, kall Mass" (mamma, jag tycker att det är kallt) och jag höll med, tur att vi hade bra regnkläder på oss iaf. Trots att det var mest susande ner för alla backar så ångrar jag mitt val för shit vad det tog på mig att cykla så långt. Men fram kom vi och sen fick vi möta en gullig sjuksköterska som mätte, vägde och tog tempen (38,2) på Max. Strax därefter fick vi möta en doktor som även hon var kanon! Hon kollade igenom hela Max och gjorde det på bästa sätt så Max tog det så fint så. Vi fick droppar till ögonen och hostmedicin. Vi tog på oss våra blöta kläder och cyklade till högskolan för att slippa backarna tillbaka och där tog jag och Max en fika medan vi väntade på att Johan skulle bli klar. Lämnade cykeln där och åkte bilen hem. Sen har det bara gått utför, Max feber har gått i taket och vill bara sova i Johans famn så nu är familjen i mer eller mindre panik, för jag hade tänkt åka till BB för att sova inatt men inser att jag inte vill lämna Max asasjuk hela natten, speciellt inte med tanke på att Johan är förkyld han med och behöver varje timmes sömn för att orka med till mållinjen i skolan och imorgon ska jag på akupunktur mitt på dagen. HUR I HELA FRIDEN SKA MAN KUNNA FÅ IHOP LIVET?!!

Vi fick på order från MVC att jag och Johan skulle ha en eftermiddag och kväll helt själva utan Max. Och idag fick det bli, Max farmor Lena hämtade honom på dagis och så ska dom umgås helt själva. Jag tänkte att det var bäst att piffa till sig lite och nog blev det skillnad alltid.... Från en dödstrött och slitet monster till en normal tjockis.



Vi åkte in till stan för att fika, det fick bli Ringduvan. Det var dåligt utbud av fika men det fick duga ändå, samt att volymen var på tok för hög bland gästerna, så nej vi kommer inte gå dit på mycket länge igen. Men sällskapet var det viktiga och det var så mysigt att sitta där, bara vi två. Nu är vi hemma en liten stund innan vi ska gå ut och äta på Black Sheep Arms, där har jag aldrig ätit tidigare så jag hoppas att det kommer bli en trevlig upplevelse. För det är inte alls dumt att ha en dejt med den man älskar mest av allt i världen. Så tack MVC för denna smarta idé!

Därför blir jag glad av dessa saker:
1: Cupecakes som inte blir dåliga. Fick en av mamma i julklapp och två av Cattis när hon var på besök.
2: Färgglada skålar, just för att dom är färgglada och dom är perfekta till allt.
3: Vågen längst ner, ärvde jag från min farfar, dessutom är det jättefin!
4: Bakskålen på kokböckerna, jag blir så baksugen när jag ser den tillsammans med några inspirerande bakböcker.
5: Glasburkarna, där finns flingor och pasta. Fil och flingor är helt klart det godaste jag vet.
6: Kakfatet längst upp, väntar på att bli fyllt med kakor.

Så helt enkelt, hyllorna gör mig GLAD! 

Oj vilken mage du har- härligt! Undrar dock varför du vill poängtera o vill att läsarna skall rösta för om det är pojke eller flicka? Tänk om det är en bebis med två kön (intersexuell=har snopp men även äggstockar osv.
Vill bara i jämställdhetens namn fråga detta: Är det skillnad om det är flicka eller pojke? Varför inte bara hoppas på att det är ett härligt litet barn som snart skall komma till världen!

Denna kommentar fick jag av någon som kallar sig Anna och självklart kännar jag att den kommentaren kräver ett helt inlägg.
Nu råkar det vara så att jag och Johan faktiskt vet vad som väntar i magen efter ett akutultraljud då jag svimmat på stan och dom ville kolla läget med bebisen, då fick vi både se och få förklarat vad som fanns på skärmen. Första veckorna därefter kändes det konstigt att veta vad som fanns i magen, men den dagen jag fick höra om ett par här på ön som fick en dotter som aldrig tog sitt första andetag att det spelar inte det minsta roll vad som finns där inne bara det kommer ut en bebis som andas, allt annat spelar ingen roll. Men även innan ultraljudet har vi hela tiden sagt att vi väntar en individ inte ett kön. Att vara en individ säger så långt mycket mer än hur man ser ut mellan benen, att få älskas för den man är och vad man gör istället för vilket kön man tillhör.
   Mina föräldrar uppfostrade mig inte som flicka utan som Clara, en individ med enormt mycket energi som aldrig satt still, jag klättrade i träd, åkte motorcykel med pappa och var jordens bästa dockmamma. Allt detta för att jag tyckte att det var kul, inte för att dom satt mig i fack för att jag har en snippa. Därför tror jag även att jag har lättare att slänga ut en gissningslek som denna just för att det är på skoj, för hur ska någon på riktigt kunna vara riktigt säker? Inte ens vi är det, något som läkaren påminde oss om när vi avslöt ultraljudet trots att hon var ganska säker. Så att gå runt och tänka att vårat barn ska vara intersexuellt känns inte rimligt med tanke på att 0,5-1% av alla bebisar som föds har någon form av detta tillstånd, då finns det andra saker man kan oroa sig för så himla mycket mera saker som kan sätta käppar i livet för den lille.
   Att denna bebis kommer va olik Max i sitt beteende är jag redan säker på oavsett kön, för jag kan enkelt se till mig och mina systrar hur vansinnigt olika vi är varandra trots att vi haft mer eller mindre samma regler och uppfostran hemifrån och dessutom är vi tre tjejer men ändå så olika. Lika så alla andra syskon jag känner oavsett kön. Jag lever med tron av att alla kan och alla kan göra det dom vill bara dom satsar tillräckligt hårt, därmed så spelar könet ingen roll, jag tror på människan och jag gillar allas olikheter för hur trist skulle det inte va om alla var stöpta ur samma form
Men det är lite av en tradition att folk gissar vad som finns i magen och visst är det då kul att höra vad ni läsare tror av bara några bilder och det roliga med denna gissningslek är att vi faktiskt kommer få ett svar en vacker dag när Mini får komma till oss och då ska det bli kul att se om majoriteten gissat rätt och därmed kunnat se det på magen eller om ni alla är helt ute och cyklar. Så släng nu in en röst just bara för att det är KUL!

Så än en gång, GISSA NU PÅ VAD SOM GÖMMER SIG I MAGEN, EN SNOPP ELLER SNIPPA??

Nu är alla Minis kläder tvättade och vikta i små högar i byrån som jag nu lämnat till h*n. Helt otroligt underbart mysigt att få tvätta allt, minnas från när Max var liten och undra om vem som kommer fylla dessa plagg nu. Och för er som tycker att det är mycket blå kläder så råkar det vara så att vi fick nästan bara blå kläder till Max, vi själva köper bara könsneutrala kläder till Mini av den enkla anledningen att jag tycker att bebisar är finast i ljusa färger. Och självklart kan även jag ta ut svängarna när jag hittar något plagg som är enastående fint eller kul. Tex denna body från Lindex som är passar både snopp och snippa enligt mig, dessutom får det kompensera upp allt det blå vi har.



Så vad finns nu kvar att köpa eller göra för att välkomna hem Mini? Att sätta ihop sängen och bädda den, men det ska göras efter helgen eftersom Johans kompis Eric kommer och hälsar på oss från den kungliga huvudstaden. Annars har vi nu allt, utom filten..... Men vagnen står bäddad och klar, där lägger Max dockan som vi tränar oss på om hur bebisar ser ut och allt som hör till, så igår köpte vi yttepytteblöjor som genast åkte på dockan och imorse fick jag och Max byta på dockan som hade bajsat och det gjordes såklart på skötbordet med våtservetter och som Max tyckte att det var spännande trots att blöjan var helt ren.
Nappar är köpta och Max har stenkoll på att det är Minis. Man kan tycka att mycket av detta görs kanske lite väl tidigt men det har sina anledningar, dels så vet jag inte hur länge jag orkar vara på benen och jag vill vara med och boa inför Minis ankomst och dels för att i lugn och ro försöka få Max att förstå att något håller på att hända i familjen, trots att han pratar om "bedin" så kommer det bli en chock den dag vi kommer hem med Mini.
Det finns faktiskt en sak som står kvar att göra.... Packa väska för BB, för både mig, Johan och Mini. Vi har pratat om vi ska packat lika som förra gången eller om något ska ändras, vi kom fram till att vi tar i stort sett samma packning MEN nu ska vi även ta med lite leksaker till Max som han kan ha på rummet, nog för att vi kommer sitta dag ut och dag in och begrunda den nya bebisen så har vi inte riktigt samma förväntningar på Max.

Igår hade familjen en riktig toppendag, med den värmebölja som slagit oss så började vi självklart med frukost på balkongen, det blev en riktig långfrukost för Max pusslade medan vi åt. Han var ännu mätt efter vällingen, så att tro att han ska sitta och gnaga på en macka vore bara löjligt. Men vi njöt i fulla drag av att bara sitta där i värmen och titta på "våra" träd i trädgården som nu är finare än någonsin! Sen bar det av mot Tofta för att hälsa på och hjälpa mamma och pappa med stugan samt att vi passade på att ta oss ner på stranden för första gången i år. Första tre minuterna tyckte Max att sanden var läskig och inte alls kul men det gick över fortare än vi hunnit säga att den inte var ett dugg farlig för sen var det sand ÖVERALLT! Och efter en stund tog vi oss ner till vattnet och va kul vi hade, det av något var medicin för själen!! Sen hjälpte Johan till i stugan och jag sov i solen medans min syster Julia var ute och gick med Max som fick sova i vagnen, helt ok. På kvällen åt vi middag hemma hos mina föräldrar i sällskap av mina systrar, trevligt trevligt. Och idag..... Idag har jag mått apa hela dagen och inser att mitt mål att vara hemma en vecka från BB kommer aldrig kunna gå.... Hoppas jag mår bättre imorgon, annars ska jag ringa och kolla om dom inte kan söva mig till det är dags eller något liknande.
   Alla måltider hemma har avnjutits på balkongen eftersom det målas hyllplan och konsoler över hela köket, men med infravärmen så frös man inte ett dugg om öronen och det var faktiskt mysigt att äta frukost så nära regnet.

Jag tog ett snabbt och enkelt beslut när jag vaknade klockan sex imorse. Jag gjorde välling till Max som han fick mysa med i sängen medan jag fixade mackor, yohgurt och jucie till picknickväskan, när Max och jag var påklädda och redo väckte vi Johan och sen bar det av till ett kalkbrott. Där satt vi och lyssnade på alla fåglar, kände hur solen redan tog på kinderna och kände livet (och ryggen....) medan Max samlade stenar i en hink. Så det är dagens tips, överraska den du älskar med en picknick på något mysigt ställe. Man behöver inte ha hundra pålägg och nybakat bröd utan gör det med kärlek så räcker det långt.

Om inte jag är värd lite godis efter att ha drogats hela natten så vetifan när man då är värd några godbitar?

Jag ska få sova hela natten lång och vore det inte för att jag är så sjukt trött så skulle jag hoppa upp och ner av lättnad.

Max måste dela med sig av en bok som han fick i doppresent av sin mormor och morfar. Den heter Kottens hemlighet är skriven av Lena Andersson och den är bara hur söt som helst. Boken går på rim och bilderna är mycket behagliga att titta på både som liten och som stor.
Boken handlar om Kotten som alltid brukar ha tid för sina vänner, men som helt plötsligt inte alls har tid att hitta på saker, man får följa vännernas besvikelse och undran om vad som hänt och varför Kotten inte har tid med dom.
Denna bok kan vi läsa om och om och om igen för Max tröttnar aldrig på den och jag förstår varför.


"Kom nu vill jag visa er nåt fint jag har
min hemlighet är underbar"




En annan bok som Max älskar är Castor syr, den ingår i en serie med Castor som gör olika vardagliga saker. Boken är sakriktig och med mycket värme beskrivande hur man syr ett förkläde, målar, planterar ärtor, bakar mm. Den visar allt man behöver för att klara uppgiften och den är precis lagom spännande, kommer Castor klara det han tagit på sig? Jag tror att den är nog mer riktad till lite äldre barn än Max men eftersom han tycker så mycket om den så är det klart vi läser den.
Boken är skriven av Lars Klinting.


Max och jag tar gladeligen emot tips om era favoritbarnböcker!

En sak jag grubblat på sen i onsdags var efter vattengympan för gravida så pratades det om ditten och datten i omklädningsrummet. Då sa jag att jag längtar efter bebisen men saknar att inte vara gravid hela sommaren som jag var med Max och att som den strandade val jag var så satt jag i min brassestol hela sommaren på Tofta strand med magen i vädret. Dom andra tjejerna gapade och kunde inte förstå hur man ens kommer på tanken att som gravid åka till Tofta, jag förklarade att vi har sommarstugan 400 meter från stranden och att jag fattade inte varför jag inte skulle va på stranden och undrade om dom tyckte att jag skulle ha suttit och tryckt i lägenheten istället. Jag stör mig ännu på deras sätt att se på gravida, varför skulle jag inte platsa på Tofta strand helt plötsligt som har varit där varenda sommar i hela mitt liv??

Vissa tycks tro att det bara finns spännisar,sillisar och stekare på Tofta strand, men jag som är där snudd på varje dag hela sommaren fattar inte vad dom dillar om, dit kommer alla som vill njuta av en fin sandstrand och få umgås med vänner, så då fattar jag inte varför jag inte skulle vara där?!
Så jag tycker att det är mest tragiskt att dom ogillar sina kroppar så mycket att dom inte vill visa sig för andra när dom är gravida, själv tyckte jag att jag aldrig varit så vacker som när jag väntade Max, att se hela kroppen ändras och förbereda sig för the big bang. Att var och varannan dag få fina komplimanger av främlingar att jag hade en otroligt fin mage. Nej mer oroar jag mig för denna sommar när min mage kommer påminna mer om en dubbel sats med jäsande bulldeg och jag kommer ha mjölksprängda bröst som läcker.

Så säg vad ni vill, jag och min mage platsar visst på Tofta strand oavsett vad ni tycker!

Vi fick en heldag i Tofta med mina föräldrar som sliter som små djur för att få klart det lilla huset till sommaren. Eftersom jag har en dålig dag idag tog jag det bara lugnt tillsammans med Max, vilket betyder att vi har bara lekt på gården. Inte alls dumt med tanke på att det var sommarvarmt med strålande sol hela dagen. På vägen hem igen så plockade vi en massor med gullvivor som nu sprider sin härliga doft över hela hallen.

Igår mötte vi upp Annie, Christian och Cattis på stan för en fika. Cattis som Max för övrigt kallar Nina och när vi pratar om Cattis så gör han tecknet för katt på teckenspråk, vilket han lärt sig på dagis. Han är riktigt fyndig och smart där måste jag säga. Fikat var trevligt och sällskapet än bättre. Cattis te va sjukt gott, måste jag ta nästa gång! Sen gick jag, Johan och Max en sväng genom stan som var full av turister som vips fanns i varenda vrå och värme som var oslagbar, bättre kunde vi inte haft det, bortsätt från att promenaden gick i snigelfart pga mina fogar, MEN eftersom vi inte hade brottom så spelade det ingen roll och att våran stad är den finaste så att gå långsamt genom den kan vara ett riktigt plus ibland. När vi kom hem fick Max gunga som belöning för fint uppförande hela dagen och sen var det mys på balkongen med snacks och öl för Johan och cola för mig och saft för Max, alla nöjda. Idag bär det av till Tofta, hoppas vädret håller i sig...

Igår var det dags för årets betessläpp och med våran lilla hobbybonde här hemma så var det självklart att vi skulle se detta, vi åkte tillsammans med familjen Ruthström vilket var lika trevligt som alltid. Mindre trevligt var vädret då det började regna regält. Men det var värt varenda droppe för vi alla verkligen njöt av att se alla kossorna så lyckliga i hagen. Dessutom bjöds det på bullar och mjölk efter, fin belöning mot vädret.
Därefter åkte vi hem till oss och Ruthströms följde med, Max och Ville lekte lika fint som alltid. Dom är riktiga bästisar redan.


Sen på kvällen kom mina barndomsbästisar Annie med sambon Christian och Cattis. Vi åt tacos och Johans goda efterrätt som smälte i munnen. Vi hade så mycket att prata om, inte så konstigt med tanke på att dom alla tre bor numera i Stockholm. Cattis hade även med sig en fin blomma och fina paket, vad som fanns i paketen får ni se i nästa inlägg. Allt som allt så var det en riktigt trevlig kväll och den var värd sitt pris i att jag inte kunde sova under natten, nog för att jag är mer död än levande idag. Tur att Max är på myshumör och bara tar det lugnt.

Efter att ha tröttnat på att ligga i sängen och skava så tog jag beslutet att antingen ta livet av mig eller gå upp, jag valde det sistnämnda som ni kanske förstår.... Och vad gör man uppe när resten av landet sover? Man städar!! Så nu har jag städat Max rum som var en enda röra, köket som inte var ett dugg bättre, dukade för frukost, städat toan och plockat i vardagsrummet. Så praktiskt taget har jag städat hela lägenheten, så sen är det bara för Johan att dammsuga, vilket jag inte gör pga ryggen. MEN vad gör man nu då??? Klockan slår snart sex och jag har inte en susning om hur jag ska fördriva tiden tills att grabbarna vaknar vid halv åtta, för idag ska vi tillsammans med familjen Ruthström åka och titta på när kossorna släpps fria för första gången i hagen i år.

Saker man kan göra klockan sex på morgonen:

• måla naglarna.
• läsa bloggar.

• känna på magen efter rörelser.
• ........ slut på ideér.......

Katrin skrev ett inlägg som hette Om män vore gravida och den började så bra men slöt i något som jag inte alls kan hålla med om. Med dessa rader började hon inlägget:

"Jag kan säga (med facit i hand) att en kvinna som gått igenom en graviditet står över andra som inte har det. Och då kan man kanske undra vad jag kommer att tycka om kvinnor som gått igenom en förlossning. Herregud. Det är så skruvat det här med graviditet, för det är helt omöjligt att föklara för en människa som inte har genomgått det. En man kommer aldrig att kunna förstå. En kvinna kan i alla fall relatera lite grann till humörsvängningar, hormoner och menvärk. Men hon kan aldrig förstå vad en graviditet innebär innan hon går igenom den själv. Det är så sjukt. Så ofattbart jobbigt och tärande på ens psyke. Men det går som sagt inte alls att förklara."

Och jag tror att hon har rätt i det hon säger, bara resan som gravid kan ingen som aldrig varit gravid förstå. Men jag har en teori om varför och det är för att på film, tv och böcker så framstår gravida som harmoniska och lyckiga hela vägen men att man mår lite illa i början. Men att hela livet verkligen kan vändas upp och ner och ut och in på två minuter kan ingen förstå. Eller hur det är att ha ont varje natt såfort man ska vända sig. Men det är inte bara dom jobbiga och dåliga sidorna dom inte förstår man kan inte heller förmedla den enorma känslan av att ha någon i ens mage som faktiskt är fullt beroende av allt jag äter och gör är en oslagbar känsla.

Senare i inlägget går det ut på att om männen skulle va gravida skulle dom aldrig stått ut och hade tagit sina liv redan i gravidvecka 32 och det vägrar jag att tro på. Jag är övertygad att killar skulle va precis lika bra som vi tjejer är. I min drömvärld skulle man som par få välja vem som ska få vara gravid och som ni säkert redan vet så kan ni gissa vem som då skulle få vara gravid i våran familj och det skulle inte ha varit jag. Jag tror att Johan hade klarat både graviditen och förlossningen galant och jag förstår inte vilka killar Katrin har runt sig som inte skulle klara dessa uppgifter om dom fick chansen för jag kan bara säga att jag vet nog lika många män som kvinnor som jag aldrig skulle rekommendera bli gravida eller föda barn. Jag tillhör helt klart en av dessa personer, MEN nu vet jag vad som väntar och då måste även jag så klyschigt säga att dessa nio månader i helvetet är värda varenda dag mot belöningen.
Så sluta säg att män inte skulle klara av att vara gravida för det är bara skitsnack, jag tror att män och kvinnor är precis lika starka och att bara för att man gått igenom en graviditet så blir man expert på att vara gravid. Är det något jag stör mig på så är det alla dessa kvinnor "som vet", jo dom vet hur det var att vänta deras barn men det säger inte ett smack om hur livet som gravid ser ut för någon annan. Alla experter som talar om att det är ditten och det är datten när man är gravid, jo för dom kanske. Så sluta nu att tjata om att kvinnor är starkare än män, för det tror jag inte på. Jag säger att det hela handlar om individer, inte kön.

Nu får ni vara med och gissa om vad som gömmer sig i magen (vissa har ju redan spontant börjat gissa så nu får ni alla vara med), är det ännu en med snopp eller är det en snippa. En bebis vet vi helt bestämt att det är och vi tror oss även veta av vilken sort, efter att vi på ett ultraljud fick veta det av läkaren, men inget är 100% för det som hon sa. Men nu vill jag höra era gissningar! BRING IT!

Svårt att tro att det gömmer sig en Mini i denna jättemage!

ps. jag har lagt till en omröstning under beskrivningen av mig, rösta gärna där OCH här bland kommentarer!

Finns visst massor att vara glad för idag! Kom precis på att vi går in i vecka 33 idag. Och det är en lättnad, en lättnad om att tiden faktiskt går framåt. Det betyder att vi nu gått hela 80% av hela graviditeten. Så utan att skryta med mina matematikkunskaper så kan jag konstatera att det är på sin höjd 20% kvar tills det smäller!!

Men hur känns det nu att gå omkring med denna jättemage? Jo man kan inte måla tånaglarna, har inte en susning om vad som händer nedanför naveln om jag inte står framför en helkroppsspegel och hur sugen är man på det när bara halva kroppen får plats för att man är för fet om höfterna. Att ta på sig skor suger, snörning, GLÖM! Man har ett helvete att hitta en bra position att sova i, har kuddar överallt i sängen för att stötta mage och ben. Kläderna sitter som korvskinn. Johan säger att jag fått några få bristningar men vad vet jag, som sagt, jag har ingen aning om vad som sker under naveln. Att folk stirrar är man van vid, men ännu har okända inte börjat klämma på magen, men det kommer väl. Man får uppstötningar om man inte slutar äta innan man blir proppmätt. Mitt i ett samtal med någon kan bebisen börja sparka som en tok och det enda man tänker är att "herre gud, ser dom inte att jag har en fot som sticker ut genom magen?!". Och bäst av allt, vad man än gör så är man redan en äkta hönsmamma åt denna lilla krabat som ligger där inne.


Jo just det, idag har jag haft min bästa dag på länge, så då blir man såhär glad när man får komma ner på hamnen och äta glass med familjen.

Fanfarer fanfarer i högan sky! Igår av någon anledning satte bloggen nytt rekord på besökare, kul! Jag funderar mest på varför och har ingen som helst aning, förutom att jag själv älskar min blogg och blir glad av att pyssla med den, så kanske glädjer den någon mer där ute i landet.

Och den tänker jag inte nämna här, men jag känner mig såååå nöjd med mig själv.
Jag har så många tankar som snurrar och jag hoppas att det blir som jag vill.

Som ni ser på burken så kommer schampoot från Lush.

När ni ser detta så förstår ni att vi verkligen njöt av kvällen igår. Något man unnar sig allt för sällan som smånbarnsförälder. Det satt som en smäck och som vi åt! Så att vädret var som det var gjorde oss inte ett ett skvatt, snarare tvärt om eftersom vi då kunde tända fler ljus och mysstämningen höjdes än högre. Som grädde på det hela så hade jag grävt fram en gammal absolut love skiva med Eros, Eva Dahlgren mfl fick säga sitt.
När klockan var halv tio satt vi ännu vid bordet, då tog vi beslutet att krypa till sängs och så somnade vi som två klubbade sälar. Till och med JAG sov! Numera blir jag alltid lika lycklig när jag kan lyckas sova några timmar i min egen säng. Men säg den lyckan som varar, jag är vaken sedan länge men grabbarna sover så jag sätter mig här för att få tiden att gå.... Tror att ja kanske ska ta bilen och åka och köpa något gott frukostbröd till hela familjen.

Ha en riktigt trevlig lördag gott folk och se inte vädret som ett hinder utan som en utmaning!

eller nu ska vi kanske inte överdriva det hela.... Men vi har köpt en massa gott till middag som jag och Johan ska äta när Max har somnat, bla rökta räkor, goda ostar, röror, aioli, baguette, salami i olika sorter, ölkorvar, allt som allt så ska det bli sjukt gott!! Och inte bara gott utan även så himla mysigt att bara han och jag ska äta i lugn och ro med levande ljus och klassisk gammal mysmusik. Och som om detta inte vore nog så har jag köpt vad jag hoppas ska vara mitt livs njutning av chips, SUPER CHIPS heter dom och ska vara både större och med mer smak. Låter kanon om ni frågar mig, men om dom äts ikväll vet jag inte, gissar på att vi båda kommer vara proppmätta efter alla smårätter. Vi kunde inte sluta välja saker när vi stod där i delikatessen på Maxi, så mätta kommer vi bli.
   Så ikväll skiter vi i allt vad onda ryggar, foglossning och sammandragningar heter, för ikväll ska jag bara njuta av god mat och en fantastisk sambo, det är vi värda!

Denna vårt-shirt sprang jag på idag på stan och det var kärlek med en gång. Men eftersom Max sov då i sin vagn så missade han köpet och nu fick han både se den och prova den och även Max blev kär.
Bodyn kommer från H&M.
(som ni ser behöver man inte puscha honom för att modella, han har det ända ut i öronen)

Sägs det..... Men vi får se. Jag och läkarna pratar om att tiden ska nog kortas ner lite så både jag och Mini slipper få så mycket morfin i oss bara för att klara av vardagen. Men vilken dag det blir vet vi ännu inte.

Saker jag längtar efter att få göra tillammans med Mini:

♥ Kramas i timmar.

♥ Se Max reaktion över familjens nya medlem.

♥ Visa vårat mirakel för våra nära och kära.

♥ Få njuta av att familjen är komplett.

Och hur blev då natten??? Max sov till strax efter tolv och sen kom han in til oss och hostade så det var inte klokt, vi stoppade i honom en alvedon och sen låg han som ett plåster med sin brännande kropp mot min hals.... Jag som redan hade smällont i ryggen kände att jag kanske skulle ge upp det där med att sova helt och hållet, men inte ens det orkade jag.....
Till slut kom morgonen och jag och Max vaknade strax efter 8 och då var han precis som vanligt, nästan inge feber och på bra humör, det enda är att han inte vill äta något, men det kommer väl.

Mini har bestämt sig för att ha ena foten rätt ut på vänstra sidan av magen så magen ser helt trekantig ut, jag har försökt killa h*n under foten men inte hjälpte det, den är där och lär säkert va det hela dagen. Känns lite småont men eftersom det ser så kul ut så hamnar det ändå på plussidan.

(kunde ha vart jag....)

Var berädda för här kommer ännu mera gnäll..... Dagen blev snorjobbig, jag sov en bra stund mitt på dagen på sista ruset av morfinet. Det var skönt, men att känna sig bakis hela dagen är piss. Och ikväll hade vi Johans föräldrar, moster, kusin Erik och mormor Maggan här på fika, det var så trevligt så. Men Max var lite hängig och nu när pyamasen skulle på så tog vi en temp.... 39,8..... HELVETE!! När ska man få chansen att ens bli lite lite aningens pigg??? Johan har asaviktig skola imorgon så han måste vara hemma med mig. Jag känner paniken redan nu över hur fan jag ska orka?!! Dessutom har jag svinjobbiga förvärkar ikväll....

Undrar om Mini ser ut som Max när Max var yttepytte?? Och om dom kommer ha samma tider, matvanor, bajsvanor, ja om dom kommer ha något lika alls?! Det är så spännande att det är inte klokt, helt olidligt!!

Både lördag och söndag var vi ute i Tofta för att fixa inför sommaren, där var även min mamma och pappa och min farbror Bill som hjälper pappa med badrummet. Själv höll jag ögonen på Max och sov när han sov, så himla skönt. Helgen slöt med att jag hade råkat fått med mig mammas och pappas bilnyckel in till stan, så det blev bara att åka ut och lämna den, sen åt vi middag tillsammans på våran balkong. Och Max bjöd på luftfika i sitt rum och så avslöt vi med riktigt fika innan alla var helt slut.

Vi började med att ha hit Nina, Robban och Ville på massor med mat och lite öl och alkoholfria drinkar på balkongen. Självklart var hela kvällen mycket trevlig och det får en stark tumme upp!

Även idag åker vi ut till Tofta för att pyssla i stugan. Vädret är på topp och jag likaså. Man känner verkligen hur sommaren lurar bakom kröken nu och för varje sak som bli gjord på gården vid stugan så får man ännu mera sommarkänslor och det gillar vi! För vad händer när sommaren väl är här? Jo då kommer ju Mini! Så kan man vara med och skynda på sommaren lite så känns det som en kanonidé. För just nu är jag så galet sugen på att få hålla våran skrutt i famnen så jag kan inte ens beskriva den längtan. Det var det sista jag och Johan pratade om innan vi somnade igår och vi är på pricken samma nivå nu, något som inte är självklart.
   Maten som mamma och pappa bjöd på igår var smällgod, vi åt så det stod härliga till, inkl. Max.

Men nu hör jag att någon ropar "mamma, mamma, mamma" från sovrummet så nu ska nog även våran dag börja.

Ha en riktigt skön söndag och njut av det underbara vädret!