Idag är det ett år sedan Johan föll ner på knä framför mig. Hur det hela gick till kan ni läsa om här. Jag minns det hela som igår och trots att det var en isande kall dag som minns jag bara värmen i den och bara jag tänker tillbaka blir jag varm i hela kroppen. Som ni märkte ville vi hålla planeringen av bröllopet på ett privat plan, jag knappt om det på bloggen och har inte ens nu efter berättat speciellt mycket om hur dagen faktiskt gick till, om alla underbara tal, om hur makalöst vackra blommorna var, om hur det hela blev sådär überperfekt på alla sätt och vis. Mycket tack vara alla nära och kära som fanns med och gjorde våran dag. Men som det brukar heta så är resan till målet halva nöjet. Att fundera på småsaker, prata med kocken som gav flera bra idéer, det var mängder med små saker men allt var under kontroll hela tiden. Dessutom växte vi än mer som en enhet, Johan och jag. Och även där märktes det hur vi gillar att göra saker tillsammans, att sätta ihop inbjudningskorten och allt annat pyssel. Men samtidigt hade Johan hand om ekonomin (såklart) och jag såg till att helheten föll på plats. Johan valde låten till valsen och jag gjorde korregrafin. Ett bra team helt enkelt. 

 

Och nu. Nu är jag Fru Törngren. Jag trodde att de skulle bli jobbigt att lämna mitt gamla fina Ekengren, men jag känner mig fullt ut som Clara Törngren. Nu har jag till och med börjat svara med rätt namn i telefonen och när jag pratar med folk. Så nu är vi en hel familj, med samma namn, alla fyra. 

 

Detta ska firas med att jag och Johan ska gå och äta lunch på samma ställe idag som för ett år sedan, på Wallers krog. Sen blir det säkert samma promenad idag som för ett år sedan. Men detta år så går jag promenaden med min man, min make, mitt allt. Dessutom får vi avsluta på samma sätt som förra året med barnens luciatåg på dagis och vi längtar så efter att få sitta och titta på våra prinsar som varit pirriga hela morgonen, som redan sjunigt alla sångerna, ätit grötfrukost framför lucia på tvn och haft ett eget litet luciatåg påväg till dagis.