Idag skulle det ha varit en vecka kvar till beräknad födsel och det känns hur konstigt som helt att vi ännu inte skulle veta vem Lillebror är så gissa om jag är glad för att ha honom på utsidan! Saker som kom som en bonus är att man nu slipper ha ont i ryggen hela tiden, trots att jag har ont så hjälper alvedonen mot värken numera.
   Vi hade en bra natt, Lillebror ville sova i min armhåla så det var bara att gilla läget.

Idag är det tänkt att vi ska lämna våran bubbla på BB och ska ge oss ut i den stora läskiga världen med allt vad det innebär. Jag är nervös, lycklig och trött. Lillebror ha ammats varannan timme hela natten men tack vare snälla Anna som är undersköterska här så har hon flyttat Lillebror från ena sidan till den andra eftersom jag ännu har svårt att röra mig pga snittet. Hur i all världen ska man klara sig utan all denna underbara personal?? Dom är som skapta för detta yrke varenda en! Och vissa av dom borde få medalj för sin superba kunskap, humanitet och kärlek till yrket med alla bitar som hör till. Aldrig känner man sig dum, ivägen eller jobbig. Dom kommer glatt och suckar inte ens när man ringer på klockan om och om igen. Bäst av dom alla är självklart Ann som varit med oss sen tidigt i våras med sina pedagogiska samtal för att få bort min förlossningsrädsla något hon lyckades med fint. Hon frågade sen om hon fick vara med under snittet vilket vi såg som en ära att få ha henne med, att just hon skulle ta emot Lillebror först av alla. Och sen har hon hjälpt oss med amningen som knölat och med tusen andra saker. Jag är så tacksam för att få ha henne hos oss dessa dagar.
Några andra härliga personer är Ulla (barnmorska) och Rebecca (undersköterska) som var med under början av igångsättningen, dom är mor och dotter och är här över sommaren. Helmysiga båda två! Sen har vi alla dom andra som bara finns här hela tiden och hjälper oss. Jag hoppas verkligen att jag själv en dag får tillhöra denna klan.

Lillebror håller idag samma vikt som igår vilket betyder att han väger ännu 3650 gram, våran lilla plutt. Han snuttar mer än gärna på allt som kommer i hans väg och nu precis kom barnläkaren in och sa att vi inte bör åka hem idag eftersom han inte gått upp till startvikten och att han är lite gul så vi ska ta prover på honom...... Känns som jordens bakslag men ändå är det skönt att dom inte tar för lätt på allt och då stannar vi utan att blinka, även om solen står högt idag och det sista man vill är att vara inne. Men jag vill inte åka hem och sen kanske behöva komma tillbaka igen.

Lite bilder från operationssalen och uppvaket.



 

var den då du kom. Winnerbäcks fras ekar i kroppen trots att snittet gör sjukt ont stundtals och då ska vi inte tala om eftervärkarna som kommer när Lillebror ammas eller vad ryggen tycker om att ligga större delen dagen i sängen eller hur såriga bröst känns mot kläderna. allt tillsammans är överdjävligt men inte i närheten till så underbart som känslan är av att ha Lillebror här hos oss. Han är så juvlig, så liten och så perfekt, så älskad.



Eftersom Lillebror haft det struligt med att ta bröstet så har han fått ersättning några gånger det senaste dygnet men nu tror vi att det börjar ta sig och han snuttar fint, men bara en liten stund för sen somnar han. Brösten börjar fyllas på och det ena har redan börjat blöda så jag har fått snäckskal och det tror jag kommer hjälpa precis lika bra som när Max var plutt. Annars så är han lik Max men bara syskonlik inte en kopia för han har egna drag också. Han har mörka vackra ögon och har jordens minsta näsborrar.
   Namn har han ännu inget så vi letar på alla ställen vi kan komma på, på hemsidor, Damerna värld (låg i fikarummet), dagstidningen, böcker, ja överallt!
   Idag kollade även doktorn Lillebrors ögon en gång till och idag såg allt ut precis som det skulle vilket var skönt. Och nu väntar vi på att Max ska komma in till oss och vara här hela eftermiddagen och kvällen om allt går som det ska, annars åkter Johan hem med honom så att han får lite lugn och ro han med, men jag längtar massor efter Max just nu!

Nu har jag varit tvåbarnsmamma i lite mer än ett dygn och det känns fantastiskt! Förlossningen i sig blev inte alls vad vi väntat oss, vi skulle ha satts igång i tisdags men få var det fullt på avdelningen samt att min kropp var inte redo att startas upp, men dom lyckades göra hinnsvepningar som gjorde rysligt ont, jag åkte hem en stund och kom tillbaka till natten för att få sova ut med morfin. Vi hade då blivit lovade att dom skulle sätta igång förlossningen på onsdags morgon 8:30, så blev det inte pga att det även då var för många förlossningar igång så klockan 13:00 startades förslossningen med en ballongkateter vilket gav strålande resultat med fina värkar och jag öppnade mig fortare än väntat mina tre cm som krävdes för att katetern skulle åka ut. Vi tog hål på hinnorna och jisses så mycket vatten det fanns i min mage, det forsade ut vatten så det stod härliga till! Det innebar att man gav kroppen en chans att fortsätta av sig själv, men det tog sig inte alls så runt 21 tiden satte man igång värkstimulerande dropp som gav stora värkar varannan minut precis så som det ska bli. MEN det var inga riktiga värkar, bara pinvärkar så när klockan var 03:00 stängde vi av droppet efter att jag arbetet med lustgas i flera timmar och till synes så hade allt sett så bra ut, men det fanns inget mer att göra, kroppen ville inte. Men eftersom Mini mådde bra på insidan så fick vi ett rum och sovdos med morfin och ett beslut om att vi skulle kjesarsnittas morgonen därpå. Och så fick det bli, det blev ett akutsnitt så vi fick åka upp på morgonen och så tog dom ut Mini. Det var den lyckligaste och finaste stunden i mitt liv. Mer om själva snittet kommer senare.

Ut kom familjens älskade lillebror på hela 3805 gram och 52 cm lång och helt perfekt! Han är lik Max men ändå så har han ett helt eget utseende, han sover hela tiden och har problem med ätandet, så det jobbar vi på just nu.


Här är lillebror bara några minuter gammal och vi älskar honom redan oändligt mycket.