Nu har jag varit tvåbarnsmamma i lite mer än ett dygn och det känns fantastiskt! Förlossningen i sig blev inte alls vad vi väntat oss, vi skulle ha satts igång i tisdags men få var det fullt på avdelningen samt att min kropp var inte redo att startas upp, men dom lyckades göra hinnsvepningar som gjorde rysligt ont, jag åkte hem en stund och kom tillbaka till natten för att få sova ut med morfin. Vi hade då blivit lovade att dom skulle sätta igång förlossningen på onsdags morgon 8:30, så blev det inte pga att det även då var för många förlossningar igång så klockan 13:00 startades förslossningen med en ballongkateter vilket gav strålande resultat med fina värkar och jag öppnade mig fortare än väntat mina tre cm som krävdes för att katetern skulle åka ut. Vi tog hål på hinnorna och jisses så mycket vatten det fanns i min mage, det forsade ut vatten så det stod härliga till! Det innebar att man gav kroppen en chans att fortsätta av sig själv, men det tog sig inte alls så runt 21 tiden satte man igång värkstimulerande dropp som gav stora värkar varannan minut precis så som det ska bli. MEN det var inga riktiga värkar, bara pinvärkar så när klockan var 03:00 stängde vi av droppet efter att jag arbetet med lustgas i flera timmar och till synes så hade allt sett så bra ut, men det fanns inget mer att göra, kroppen ville inte. Men eftersom Mini mådde bra på insidan så fick vi ett rum och sovdos med morfin och ett beslut om att vi skulle kjesarsnittas morgonen därpå. Och så fick det bli, det blev ett akutsnitt så vi fick åka upp på morgonen och så tog dom ut Mini. Det var den lyckligaste och finaste stunden i mitt liv. Mer om själva snittet kommer senare.

Ut kom familjens älskade lillebror på hela 3805 gram och 52 cm lång och helt perfekt! Han är lik Max men ändå så har han ett helt eget utseende, han sover hela tiden och har problem med ätandet, så det jobbar vi på just nu.


Här är lillebror bara några minuter gammal och vi älskar honom redan oändligt mycket.