Här sitter jag och bölar på kammaren.

Det finns en familj...

Som är som alla andra familjer, men ändå inte. Vi älskar livet, älskar att känna livet. Max och jag brukar se varandra i ögonen och säga att "NU, nu är livet!", jag önskar att jag hade kunnat ta dem alla i mina händer, våra pass och sen bara åkt. Runt jorden och runt ön. För oftast räcker det att bara åka till havet för att man ska känna livet. Eller då när Hugo sjunger "akta dig" med de finaste tonerna som finns.
Poängen är att våga göra saker, tusen gånger har vi sett framför oss att det skulle bli harmoniskt med en promenad längs havet och varje gång slutar det med att vi springer som galningar efter barnen för att dom inte ska gå rätt ut i havet (nu med overall på). Och först tänker jag att jag är konstig som aldrig lär mig att denna harmoniska stund inte kommer infinna sig, MEN jag lever på hoppet och önskan om att en dag så kommer det fungera och tills dess kommer vi fortsätta att jaga dom och vara svettiga efter denna harmoniska lugna fina härliga promenad. Jag tror att den dagen kommer infinna sig och jag är säker på att den dagen kommer jag och Johan stå där, titta på varandra och undra hur i hela friden det gick till....

Go natt, siv gutt..... Och vakna inte döa är ni snälla!

Våran jul.
lugnt hela förmiddagen, pysslade, fixade och tiden gick ovanligt fort. Vips var klockan tre och min morfar och hans tant, samt mina föräldrar hade kommit för att kolla på Kalle med oss. Efter Kalle stannade bara mamma och pappa kvar för mat och julklappsmaraton deluxe! Jisses! Det tog aldrig slut. Vi hade köpt några säckar med klappar och mina kära föräldrar var inte sämre dom. Jag fick Leilas nya bok Hello cupcake, kläder, bidrag till träningsskor och en himla massa andra saker, Johan fick en smällbra stekpanna och massor av andra bra att ha prylar. Få människor är så duktiga som mina mamma på julklappar, hon kan verkligen överraska! Jag älskar verkligen julklappar, både att ge och att få. Det kommer jag nog alltid att tycka. Det är en fin sak att ge bort något till den man tycker om att visa att man lyssnat och att man vill ge den personen en guldkant i vardagen. Så av Johan fick jag ett bidrag till en Kitchen aid. Så snart har jag råd att köpa en, men det går inte fort när man inte tjänar några pengar själv, då får man önska sig bidrag hit och dit istället.
Klockan 22 däckade Max med en skruvdragare som han fått i ett av paketen i sin famn. Han visste då varken ut eller in. Hugo var sen vaken till klockan 24.... Då kröp jag och Johan i säng och talade om för honom att det var hög tid att sova... Därefter har julen rullat på i en himla fart, vi har träffat Johans släkt, ätit kalkonmiddag, tittat på raketer, haft sovmorgon, sena nätter, julgodis, träning, shopping, fika med Petra, matat fåglarna med familjen och Cattis i Almedalen. Ja utvilad blir man iaf inte denna jul. Det är livet med småbarn. Men vad vore julen utan nissar som väntar på tomten, som sjunger julsånger, kramas och längtar efter snön lika mycket som en annan. Barn är ju faktiskt hela julen (synd bara att dom ska ha så förbannat mycket energi bara!)



Bara så ni vet...

Jag vill också vara full!

God jul till eder alla!

Lycka är.....
Här sitter vi vid nya bordet, jag och mina härliga barn, för trots allt.... Barn är det bästa som finns!
(förutom kl 06:00 lediga dagar....)

Dan före dan före dopparedan.
Jaha, då har jag nu gjort mina dagar på praktiken i en rasande fart så jag kan få lite julfrid i själen (drömma går ju). Jag fick så fina ord av min handledare att jag nästan blev generad. Härligt känsla! Igår var det dags att säga hej då till avdelningen jag varit på och fick massor med kramar får både boende och omvårdnadspersonalen samt lyckönskningar i mängder! Jag fick till och med presenter av dem! Det ni! Så något bra har jag gjort.
I tisdags hade jag examination i provtagningar och det gick bra det med. Godkänd! Så skönt! Trots att jag blev stressad av lite störande moment på vägen.....
Och igår kväll var det dags för den stora inslagningen, tre timmar (!) tog det. Är det normalt?? Till slut tog tejpen slut och ögonen gick i kors. Men nu är varenda pryl inslagen inför den stora dagen. Dagen då jag ska sitta och njuta av att se mina vildar slita upp alla paket och känna hur jag skämmer bort dom, för nog vill jag skämma bort dom på självaste julafton!
Och idag då.... Idag sitter jag hemma och skriver som en galning på arbeten som ska in. Och inte tala om de tio maskinerna tvätt jag kör under tiden.... Ja ja, nu är iaf paketen inslagna och imorgon när vi vaknar har hela familjen JULLOV!!
Alltid när vi har paketinslagning ska allt julgott dukas fram. Det gör det så mycket roligare.

I år tar jag knäcken..... på oss alla!
Ikväll skiter vi i allt vad Idol och annat fjantigt heter, för idag ska det bakas i mängder och längder. Först ska vi baka med småkillarna sen ska jag ta knäcken på Johan. Han kommer bli seg i kolan men det gör inget för i slutet kommer vi iaf jäsa över båda två. :)
Resultaten kommer med tiden!
Här har ni lite jul på burk, luktar fantastiskt men blandade julkryddor.

Och det är det värt!

En höstdag i Visby.




I söndags grillade vi på strandpromenaden, vi njöt av löven som föll hela tiden och vi njöt av att få bara vara och känna livet. Jag mysade runt i mina älskade nya stövlar.

Hjärtlig allahelgona!


Brödrakärlek

Här ser ni killarna som ännu älskar att krama varandra. Varje morgon börjas men att dom kramas och är hur fina som helst. Helt enkelt bästa stunden på dagen, för sen går det utför..... Max hittar något att leka med och då vill självklart Hugo leka med samma sak, Hugo tar den av Max, Max blir arg och tar tillbaks saken, Hugo skriker, jag och Johan skriker på dom, alla skriker och det blir ett jävla kaos! Och Hugo som har ett temprament från helvetet tjurar sen i något hörn en stund tills han hittar något nytt han kan knycka, and so on....... Men trots detta så vill de vara tillsammans och flera gånger i veckan tänker jag att vi gjorde rätt som skaffade dem (relativit) tätt. De har varit självklara bitar för varandra sen den dagen vi kom hem från BB. Och nu hoppas jag och önskar jag att dom kommer fortsätta älska varandra på samma sätt länge länge länge.
Ikväll står det Fredagsmys på schemat. Max berättade glatt för mig innan jag cyklade till träningen imorse att det betyder att vi ska äta chips ikväll. Så det är klart som bara den att det blir chips ikväll! För nu har jag både tränat och haft seminarie och planerar att hämta killarna tidigt och sen gå en sväng på stan, med mysmellis. Så jag stämmer in i den fina frasen "Thanks God it friday!!"

Och såhär går det till vid läggningsdags hos oss.

Full fart mot helgen!

Denna vecka har sprungit ifrån oss, det var faktiskt måndag för en kvart sen! Familjen har länge längtat efter helgkänslan, den där kollektiva känslan som folk har på fredagar. En känsla man lätt kommer ifrån när man är föräldraledig, men nu när jobb, skola och dagis är i full gång får även vi ta del av denna känsla. Den enda nackdelen nu är att min skola ofta knycker lite tid av helgen, spciellt som nu när vi har en tenta på måndag.
Någon mer det är full fart på så är det mina pluttar. Efter att Max kräktes där på natten har han mått hur fint som helst med full aptit och fart. Så idag blir det dagis, finns ingen anledning att ha honom hemma mer. Jag ringde både socialstyrelsen och sjukvårdsupplysningen igår för att rådfråga de som verkligen är kunniga och dom tyckte absolut att han skulle kunna skickas till dagis, så så får det bli.
I helgen ska vi bara vara, bara ta del lugnt...... Det ska bli så skönt! Men oj vad jag ljuger! När tusan hade vi en lugn helg senast??? Vi börjar alltid med tanken att det ska bli en lugn helg, men sen så finns det alltid så mycket vi vill göra så vi gör allt på samma gång och på söndagskvällen undrar vi var helgen tog vägen...... Så jag inser att det där med att ta det lugnt kan vi nog fortsätta att drömma om. Allra mest vore det fint att få sova ut tills man själv vaknar, men det lär inte bli den här helgen det heller....
Men trevlig helg på er!!

Hugo är ute på höstpromenad.

Min älskade söner!

Tänk att JAG är mamma till dessa underbara pojkar! Dessa pojkar som gör mig lycklig, tokig, varm, besviken, de fyller mig med känslor morgon som kväll. Och jag längtar efter allt kul vi kommer kunna göra tillsammans i framtiden. Vi ska resa till Paris och åka till Disneyland, vi ska ligga på en strand och bara vara, vi ska åka skidor i fjällen, åka till Skansen om och om igen. Listan på allt vi ska göra är lång, men just lever vi i nuet. För nuet är himla fint det med.

En present jag aldrig kunnat drömma om.
Kärlek är inte samma sak som matriella ting, men nog fan blir man glad när man får en iPhone 4!
/gammalt Clara ordspråk.

Förlovningsdag.
Och en sak vet jag att det var helt rätt val vi gjorde den dagen för fyra år sen som det val vi gör varje dag vi vaknar, vi vill vara vid varandras sida. Just nu pratas det om att kvinnor blir lyckligare om de skiljer sig. Ja, kanske för vissa. Jag är iaf inte färdig med min karl på långa vägar, jag känner i magen att det är med honom jag ska sluta mina dagar full av minnen av allt vi gjort tillsammans. Ingen i världen kan göra mig så harmonisk, varm och glad som Johan. Han kan verkligen plocka fram mina fina sidor i mig. Och jag tror att jag plockar fram andra fina sidor i honom.
Att jag skulle hitta min livs kärlek som 23 åring var kanske inte helt väntat. Jag hade precis börjat plugga på Komvux, hade hittat mig själv och var inte alls redo för något förhållande. Men kärlek är kärlek och där stod han en iskall februarinatt på Munkens dansgolv. Jag var såld och hela kroppen skrek som mannen i Ferdinand "Honom ska vi ha!!". Så blev det.
Vi trivs fint med att vara förlovande men nog saknas ett gemensamt efternamn på familjen.... Men den dagen lär nog dröja för ska man bara gifta sig en gång i livet kan man lika gärna göra det regält så så får det bli.
Imorgon ska min syster Julia passa småkillarna på kvällen så jag och Johan kan gå ut och äta på någon mysig resturang. Jag längtar så! Sen ska han få en liten present av mig. Idag får vi fira med några extra pussar, men det är inte dumt det heller.

Man får inte vara dum!
Idag är det storstädning av lägenheten, vill att det ska vara dammat och prydligt när vi firar Max imorgon. Så nu har jag klurat på HUR I HELA FRIDEN det ska förbli fint tills imorgon. Och jag har en lösning, jag hämtar killarna på dagis, vi går till en lekplats och är där tills Johan slutar, då får han plocka upp oss och så åker vi och grillar korv ¨på någon mysig plats. Sen är vi hemma lagom till läggdags! Tadaaa!! Vilket betyder att ingen kan ha haft tid att stöka ner hemma! Hahaha, ibland är det bra att vara lite klurig. ;)
Ikväll ska jag och Johan traditionsenligt slå in alla paket med en stor skål godis och prata om dagen han föddes och hur första tiden var. Det är en av de bästa traditioner vi har.
