Mina ungar ska ha MVG i alla ämnen.
Tänk om jag hade haft bra betyg redan från början, då hade jag inte haft lån idag från Komvux och jag hade haft en betydligt bättre kunskapsgrud än vad jag har idag och som jag försöker läsa mig till nu.
För mig är kunskap makt. Makt att kunna välja och veta varför man väljer som man gör och förstå varför ens omgivning ser ut som den gör, att lära sig att ha ett kritiskt förhållningssätt till sin omgivning men ändå känna sig trygg med sin kunskap.
Visst ska barn vara barn och få leka och inte känna press, men börjar man redan från början med läxläsning varje dag efter skolan blir det inte korvstoppning lagom till provet. Dessutom kan jag som mamma tidigt se när barnen inte förstår vad de gör i skolan och kan hjälpa dem, dessutom ger det mig en inblick i vad som sker i skolan.
Läxläsning behöver inte vara högtravigt utan kan vara en mysig stund innan man ska sova, då man kan diskutera läxan i sin helhet, eller bara ha högläsning för varandra i sängen. Och att jag alltid rättar barnens uppgifter långt innan de ska lämnas in så vi hinner i lugn och ro gå kolla på det som inte varit rätt.
Att känna att man kan sätta ett bra betyg ger en självsäkerhet som säger att "jag KAN!" och det tror jag är viktigt. Däremot tror jag inte på bestraffning om de inte lyckas med att sätta ett MVG, bestraffningar mår ingen bra av.
Och varför ska man då lägga all denna tid på detta? Jo för att barn är barn och kan inte se hela vägen, men om jag kan motivera dem till fina betyg kan de när det tagit studenten göra precis vad de vill med sina liv, om de vill jobba på ICA är det okej, men vill de läsa till läkare så ska möjligheten finnas där. Och det är möjligheten jag vill ge dem, möjligheten till att fritt kunna välja. För själv kan jag säga att jag trodde att jag visste vad jag ville bli när jag gick på högstadiet och gymnasiet, jag ville bli idrottslärare. Sen ville jag bli brandman... Sen insåg jag att jag vill ju faktiskt bli sjuksköterska, en dröm jag hade redan som femåring. Det jag vill säga med detta är att det är vi är inte många som hållit samma bana om drömmar från högstadiet till det vuxna livet och av de som skaffade sig en utbildning direkt är det nu många som ångrat sig. Med fina betyg kan tankebanorna på vad man vill utbilda sig till få gå precis hur som helst för då finns möjligheten att bli det som man en dag bestämt sig för. För min tanke är inte att de ska bli just läkare, psykolog eller något annat med en tjusig titel, min tanke är bara att de ska känna att valet är deras. Dessutom får de en fin grund till allmänbildning som inte är att förakta.
Och jag har tur som har Johan som pappa till mina söner, han är en fena på matte och språk, där är jag en katastrof. Men jag älskar historia, svenska, historia, allt där man ska motivera, tänka och vrida och vända på texter, dikter mm. Så där blir vi nog ett bra team och vi kan lära av varann. Så vi får se det som en utmaning att ge killarna en bred framtid och det viktigaste av allt, de ska känna sig lika älskade varje dag.
En kille med hela världen framför sig.
Abortmotståndarbilen kör omkring och förpestar våran stad.
Vi var ute på lite uppdrag idag och vanligt dessa dagar hörs de stora båtarnas tutor titt som tätt och eftersom Max tycker det är spännande körde jag ner på hamnen för han skulle förstå varför båten tutade i dimman. Men det var inte bara båten vi fick se utan även abortmotståndarnas lilla lastbil med ett stort foto på ett foster som är dött och man förstår att det är efter en abort. Bak på bilen finns två bilder varav jag bara kunde uttyda den ena som var ett fosters fot.
Vad jag har för mig är de inte välkomna till att ha ett eget stånd under Almedalsveckan och det är därför de åker omkring med sin bil över stan istället och förpestar med sitt budskap.
Som ni förstår tycker jag att de är rena rama fossiler som förtrycker kvinnans rätt till att fritt få välja när hon är redo att bli mamma och själv kunna välja hur många barn hon vill ha. För det är långt ifrån bara tonåringar som gör aborter, gamla fastrar, lärare, mammor till flera barn, läkare ja alla kvinnor som hamnat i den oönskade situationen "gravid". Trots allt så är inte alla graviditeter önskade och ingen kvinna ska dömmas för hennes val. Jag kan tycka att det är mer genomtänkt att ta konsekvensen abort om livet inte tillåter ett barn just då, men bara för det ska man inte använda abort som ett preventivmedel, då har man missuppfattat dess funktion.
Det enda jag köper av deras argument är att abortgränsen är ganska sen, men jag har alldeles för lite fakta för att kunna säga var jag skulle tycka gränsen skulle gå för sista datum. Det får läkare som är insatta i det hela besluta, för trots allt är det de som tar ut dessa foster och ska leva med sin övermakt som de trots allt har.
Så att se denna bil rulla runt i våran stad gör mig illamående. Faktiskt så skulle jag vilja ta mig ett snack med dessa trångsynta varelser och fråga om vad poängen är, att rädda liv? Varför inte se till så att fler kvinnor blir lyckliga genom att själva känna makt över sina (under)liv och kunna ha sex utan att vara rädda för att bli gravida. Max är ju ett minipillerbarn så nog var det en chock när vi förstod hur det låg till. Då passade det inte att skaffa barn, jag hade inget jobb, utbildning eller något som man skulle förutom Johan som jag visste älskade mig över allt annat, men när beskedet kom ville vi vara med om denna resa. Skulle jag bli gravid idag skulle det bli abort med en gång, två barn räcker gott som det är nu. Jag vill inte bara få barn, jag vill kunna välja när vi ska bli fler i familjen.
Sommarens bokmåste!
Vi älskar den alla!
Sämsta reklamen någonsin!
Nå, blev ni flygsugna??
genus genus genus genus......
Just nu läser jag blandat om genus och etik för fulla muggar. Känner att mina föräldrar verkligen lyckades med att forma mig jämställd för inget känns som "aha" eller "det kan dom inte mena", utan snudd på att flyter på och texterna är bra intressanta.
Dock är det en sak som verkligen fått mig att tappa hakan och det är att det är fler kvinnor i Sverige som blir misshandlade av sina närstående män äv vad det finns kvinnor i vårat land som röker! Det är ju inte klokt! Så tänk på det varje gång ni ser en kvinna röka, för dom syns, men det gör inte kvinnorna som blivit slagna.
Jag har aldrig blivit slagen av en man, inte ens i närheten. Men jag vet flera nära kvinnor till mig som blivit det och det sorgliga är att många av dem inte lämnar sina män vid första slaget utan accepterar sin situation alldeles för länge. Så kvinnor hör upp, ett slag är ett slag för mycket!!
Våga visa sanningen i "en unge i minuten"!
Ni kan ju gissa om jag sitter som ett skavsår på hälen en varm sommardag i ett par gympadojjer. Jag ÄLSKAR förlossningsprogram och jag älskar sanningen om hur det kan vara att föda barn. Än så länge så kan jag inte känna igen mig i någon av förlossningarna som visats då alla prata mellan krystvärkarna och allt verkar så mysigt, när Max skulle ut var det hela havet stormar med fullt av personal och sugklocka och en mamma som ville dö. Med andra ord, kaos..... Självklart är det inte så på alla, men alla måste suga på något och jag suger på att föda barn, så enkelt är det med det.
Men det finns en sak jag stör mig på gällande förlossningsprogram, varför visar dom aldrig hela förlossningen? Varför slutar det alltid med att bebisen kommer upp på bröstet och alla är lyckliga? Jo för att alla är lyckliga då, men att efter en liten liten stund ska man till att krysta IGEN för att få ut moderkakan och det kan jag lova är inte det enklaste alla gånger, för min det gick det bra, det var som att prutta ut en bäckfisk eller något annat stort slemmigt. Men för många kvinnor är detta ett helvete och de får åka till operation för att operera ut moderkakan och det kan vara nog så kämpigt när man är nyförlöst. Likaså har ingen än så länge behövt sytts efter förlossningen, ingen spricker, blir klippta mm. Det är så lagom kul när man tycker att man redan har gjort sitt jobb så det räcker och allt man vill är att krama ungen som kommit ut och då smäller dom upp mega lampan Allan mellan benen på en och tar fram nål och tråd. Min barnmorska sa till mig medan hon vrålblängde mellan benen på mig "åh va fint du spruckigt!", vad svarar man på den "tack?". Men faktum är att de flesta spricker och behöver sys men det visar inte programmet. Varför vet jag inte.
Då och då ser man en spypåse skymta förbi, men det är aldrig någon som kräks. Själv spydde jag så det stod härliga till när Max skulle födas, jag spydde så att spypåsarna tog slut! Det ni!
Så även om programmet kallas för en dokumentär så tycker jag att de förskönar mycket och vågar inte visa hela resan. Vilket jag kan tycka är lite synd, för runt om i landet sitter massor med blivandes föräldrar som följer programmet slaviskt och tror att det är så de kommer ha det när deras barn ska komma till världen.
Fattig och hemmafru.
Att skaffa barn är något som de flesta gör. För min del har det alltid varit en dröm att få bli mamma med allt vad det innebär. Nyårsafton -07 var en ovanlig nyårsafton, både jag och Johan jobbade på Coop och nog var mensen sen, men det var inget ovanligt för att vara jag men så kom kunder med hyasinter och snus, då ville jag dö. Det slog mig att det nog inte skulle vara så dumt att ta ett gravtest eftersom det stod fest på schemat för hela natten lång. Jag slutade innan Johan, åkte hem gjorde ett test och där var det, på en sekund strålade ett plus all världens väg. Jag blev rädd, lycklig, förvirrad och inte minst orolig för hur framtiden skulle bli. Johan kom hem och jag berättade nyheten. Den kvällen glömmer jag aldrig, vi skrattade kvällen lång. Sen kom funderingarna om hur vi skulle ta hand om detta barn. Johan gick i skolan och jag skulle precis börja läsa till ssk i Kalmar. Vi bestämde oss för att detta skulle gå vägen och nog gick det vägen, skolan hoppade jag och den första april blev jag sjukskriven pga ryggen. Så snart har jag varit hemma i tre år. Max kom och vi levde alla tre i tvåan och inte förän han fyllt ett börjades det kännas trångt, dessutom var då Hugo i startgroparna. Vi tittade på mängder med lägenheter och hus och kom fram till att lägenhet är det bästa då vi inte ville lägga all våran lediga tid på att fixa och dona utan att vara med familjen. Samt att vi ville inte stå med räntor upp över öronen och vara tvugna att jobba heltid båda två för att få det att gå runt. Vi tänker som så att barnen är små och behöver oss båda här och nu. Att köpa ett hus som man har råd med när man jobbar heltid känns ogenomtänkt, då man inte har råd till att vara hemma i sitt hus utan måste arbeta större delen av den vakna tiden. Och heltid på dagis är något jag absolut inte förespråkar eftersom så barn behöver sina föräldrar långt mycket mer än vad de behöver dagiskompisar mm. Jag vill hellre bo lite billigare och ha tid till mina barn. Och inte leva i vårat upp och ner samhälle där man ska ha det bästa och finaste av allt hela tiden, tid är mer värt än så. För om några år kommer killarna vara självständiga och inte alls behöva mig på samma sätt, men än så länge vill jag att vi delar så mycket vi kan av livet tillsammans. För inte blir man rik när en studerar, eller är mammaledig och den andre är 30% föräldraledig, men det går om man vill.
Och visst hade jag också velat ha ett fint hus till oss, men inte om det innebär att någon annan skulle träffa mina killar mer än jag och Johan varje dygn.
Så inte behöver man ha allt färdigt och redo med utbildning, hus, bil och vara gift sen flera år tillbaka för att man ska bli en lycklig familj, iaf inte om man heter Törngren/Ekengren i efternamn, då finns det bara möjligheter.
Hallå alla förskolor apa efter detta!
Jag har tidigare fått frågan varför vi inte sätter Max på ett "utedagis" om vi nu vill att han ska vara ute så mycket. Men jag vill att han ska kunna vara inne och leka också. Varför måste hatten vara av eller på? Jag önskar att Max hade fått chansen till en utegård som Förskolan Storkens, med gräs, ytor att springa på, gungor, flera olika sandlådor, möjlighet till hinderbanor, kulle, ja det mesta. Max gård är liten.
En förskola som jag jobbade på gick tre dagar i veckan iväg till en närliggande skog med fyra- och femåringarna, där lekte vi, åt mat, lärde oss om naturen och barnen var lugna och mådde toppen. Denna förskola tog verkligen vara på möjligheten till naturen, något som inte alla förskolor har. En vanlig kommentar om utetid är att barnen blir kalla, de enda som jag vet brukar frysa när man är ute är fröknarna som står och trycker mot någon vägg eller puttar på gungorna, medan barnen som ständigt rör på sig håller sig varma. För något som vi föräldrar över lag är bra på så är det att stå där på dagis med kläder för kyla, vind, vatten, ja allt.
I reportaget får även föräldrar en känga. En välbeofogad sådan. Där det stod att vi kör våra barn överallt, vi varken går eller cyklar till olika aktiviteter, dagis eller var vi än ska. Att det räcker inte med träning en gång i veckan för en fyraåring. Barn behöver få röra på sig varje dag och då menar jag inte att man måste fara runt på gympapass, simning, fotboll mm. Det räcker gott att gå utanför dörren en stund. Så det är inte för inte som jag längtar mig galen efter våren, att kunna gå ut utan tusen plagg och slippa snön. Men det är bara att gilla läget och gå ut ändå. Så vi ses i drivorna!
Angående julkort.....
Varje år lägger vi ner både tid och pengar på julkort till våra nära och kära och det gör jag med glädje, dels för att jag tycker det är kul att få visa upp mina småtomtar och dels för att jag vet hur glad jag blir när det ramlar in julkort hos oss från alla vi känner.
Men nu kommer jag till frågan....Till vilka skickar man julkort? Bara för att man i flera år tidigare har skickat till delar av släkt, eller gamla vänner måste man då fortsätta trots att det aldrig kommer något tillbaks? Risken med att katt och råtta skickandet uppstår med att man ena året skickar till någon som då glömt bort en och sen skickar i panik ett kort tillbaks och nästa år blir det tvärt om.... Och är det ok att bara skicka till dom som man vet att man får svar av?
En sak vet jag och det är att nästa år ser våran julkortslista en aningens annorlunda ut.
Några viktiga frågor!
Så nu vill jag veta hur era heliga granritualer ser ut.
1. Äkta, plast, ingen alls?
2. När kommer den på plats? Datum?
3. När åker den ut?
4. Dansas det runt den?
5. Stjärna, spira, inget alls?
Mina svar:
1. ÄKTA!! Detta året har vi en kungsgran, det blir det inte nästa år för den är inte lika fin som dom som finns i skogen. Det fina är att den inte barrar.
2. Den 23 dec. Men i år gjorde vi lite annorlunda vilket inte kändes bra med att ta in den den 21 och det var bara för att hela familjen var hemma och behövde peppas lite.
3. Vet fan inte, skulle kunna ha den kvar till påsk.....
4. SJÄLVKLART! Minst en gång, vi har redan dansat två gånger.
5. Inget än så länge och det är bara för att vi ännu letar efter den ultimata perfekta prylen att sätta på toppen.
Pojkar får bättre betyg i idrott, då ska reglerna ändras.
I en tråd på familjeliv.se diskuteras hurvida det är rätt eller fel att ändra kriterierna i ämnet Idrott och hälsa pga av att det anses inte var jämställt då det är det enda ämnet där killarna har bättre betyg än tjejerna. Jag som tidigare har jobbat som idrottslärare på framförallt högstadie blir givetvis nyfiken över hur i all världen Skolverket tänker då. När det står såhär, Enligt en studie av Skolverket finns det problem med jämställdheten inom skolidrotten, bland annat genom att tyngdpunkten ofta läggs på bollsporter, vilket gynnar pojkar. (hela artikeln finns här) Då gapar jag bara, varför gynnar bollsporter killar? Sitter bolltekniken i snoppen? Många av mina tjejelever slog killarna långt i bollsporter då dom var duktiga lagkamrater, smidiga, positiva och kämpade minst lika mycket som killarna, så det jag upplevt stämmer inte med artikeln jag läste. Jag tror att det är upp till läraren att utveckla idrotten och att spela ren fotboll lektion efter lektion, är för mig något som lata idrottslärare håller på med, för fotboll kan utvecklas massor så att det passar fler än bara för dom som ändå lägger ner flera timmar på sparka boll på fritiden.
Och att sätta betyg efter elevens förutsättningar känns lite si och så. Jag minns en konferens med andra idrottslärare där vi pratade om just detta och då slogs jag av helt nya tankar som resulterade till ont i magen iför betygsättningen. I det stora ställs frågan såhär. Kalle och Pelle ska hoppa höjd och Kalle gör en korrekt flippning men kommer bara en meter, Pelle därimot vräker sig över men når höjden 1,70. Vem ska ha högst betyg? Han som gjort rätt eller han som kom högst? Sen är det så att Kalle väger 110 kg och Pelle 75 kg. Ska då Kalle få högre betyg för att han utifrån sina förutsättningar lyckats bättre trots att hans resultat var sämre? Man skulle kunna vända det hela och därmed ställa Stina och Pelle mot varandra och ställa samma frågor.
Jag för min del höll på med fel idrott på fritiden för att förtjäna ett MVG i skolan. Dans räknas inte, trots att jag la ner minst lika mycket tid på det som MVG-eleverna gjorde på fotbollen eller innebandyn. Samma sak gällde en barndomsvän som var en hejjare på att cykla, det var heller inget som imponerade på idrottsläraren, trots att han idag cyklar världens alla stora tävlingar. Men börjar man leka med en boll så är betyget säkrat, tyvärr.... Och det är något jag önskar att dom skulle få upp ögonen för, att idrott är så mycket mer än en klubba och boll.
Säger man att man ska personbedöma i idrotten så måste man även göra det i alla ämnen för att göra det rättvist mot tex mig som inte har dom bästa förutsättningarna vad gäller tex matte. Då borde alla få göra ett form av IQ-test och sen får man betyg utefter hur man försöker och inte efter hur via man lyckas. Men skulle man ge det som förslag skulle skolverket skratta åt en för då är poängen med betyg meningslös. Poängen är att man ska jämföras och bedömmas efter färdiga mallar. Och dom som pluggar mer får bättre betyg i dom teoretiska bitarna medan dom som lägger sin fritid på att röra på sig får oftast bättre betyg i idrott, dock är det inte så tacksamt senare ute i livet när man ska söka sig vidare och då visa upp sitt fina idrotts betyg.
Så ska man ändra i skolplanen för att göra det mera jämt i idrotten? Nej. Man ska istället få lärarna att inspirera tjejerna till att vara med och ha kul, för trots att idrott är kul!
rikast i världen.
Idag står det i tidningen att det har beställts en "helt vanlig" bil till ö värd två miljoner. TVÅ MILJONER! Det ju en skaplig villa i stan! Då undrar man ju lite vad denna bil kan göra som motsvarar ca 13 normala nya bilar kostar?
Tänk att äga en sån bil, då skulle man ju bara våga använda den under sommaren i solsken och så hade man blivit paranoid över att något skulle hända bilen. Dock gissar jag på att ägaren till denna bil är killen som vann över 100 mille på lotto och då kanske man inte är lika orolig.
MEN mitt bland alla tankar om att det finns dom som torkar sig där bak med tusenlappar och en annan hurrar varje gång man hittar en gammal bortglömd tjuga i ett par byxor man inte använt på länge så känner jag mig ändå som rikast på jorden när man ser hur småkillarna leker med varandra. Det slår alla prylar i världen.
Så nog är det jobbigt många gånger att ha två små barn samtidigt så är jag så himla glad över att vi skaffade Hugo när vi ville, det har snart gått ett halvt år som stor familj och vi blir bara lyckligare för var dag som går.
Och som grädde på moset ska vi vara lediga tillsammans massor och även om vi går upp sju varenda morgon så spela det ingen roll för vi är tillsammans och då känner vi oss som den rikaste på jorden.
Finaste nissarna!
Och hur tänkte dom här???
(skulle ha varit inlagt igår morse men tydligen funkade det inte.... men det funkar lika bra idag... tyvärr)
Ja vad säger man, man sätter iaf filen i halsen vid frukosten kan jag lova. Varför i all världens frid har dom inga kläder på dig??? Jag är inte sugen på hårig bringa till frukosten i min lokala tidning! Och sen texten där till.... Suck... Ska dom ha "fredagsmys" med gotlands lucia?? Ja mycket har man hört men att annonsera om det känns väl lite si och så måste jag säga. En tanke jag har är om vi kan ha nakna killar i tidningen kan väl lika gärna Visby Ladies (öns dambasketlag) också stå nakna och tala om att dom ska ha match i helgen, men då skulle det bli ett himla hallihallå om sexobjekt och fan och hans moster men killar går då bra att fläka ut hur som helst! Jag säger då vänligt men bestämt NEJ TACK till nakna kroppar i tidningen, dom passar sig mycket bättre i simhallen för där får man räkna med att se lite hud.
Arga Clara.
Då jag tycker att programmet är som bäst är när det är någon stackare som försökt förverkliga sin dröm av ett hus men så blivit allvarligt sjuk eller respektive dött och personen står i skiten för att det blir för mycket att ta hand om själv och då får motivation och en bonus med att få leva fint och ha det bra, men nu verkar det som att dom människorna har tagit slut och kvar finns bara snåljåparna som tror att dom vet bäst trots att det regnar in och hela huset håller på att rasa samman, dom skulle man bara ge en spark i röva och tala om att "väx upp, alla kan inte vara bra på allt, ta hjälp! Det är inte normalt att leva på en byggarbetsplats år ut och år in bara för att man är snål!"
Mycket av det hela är väl ren avundsjuka får min sida, jag vill också ha ett nytt kök, jag vill också lämna bort mitt hem för några dagar och sen ha det tipp topp men eftersom vi försöker själva så som dom flesta gör så kommer det aldrig komma hem något tv-team till oss och fixa våran smutsiga trapp eller vårat trista kök och inte tala om badrummet, men det är en annan historia. Och är vi ändå igång så behöver vardagsrummet tapetseras om, likaså vårat sovrum och sen inte tala om alla möbler som bara vips står där hemma för möbler är inte gratis och det är heller inget jag skulle köpa på kredit. Allt sånt får man köpa om man har råd och som mammaledig är det många gånger man inte har råd kan jag lova, då får man helt enkelt vara utan och vänta tills man har råd. Och vad gäller tapeter så säger jag blääää, det är nästan lika svårt att komma överens om en tapet som det är att bestämma sig för ett namn på sin nyfödda bebis. Man kan bli tokig för mindre. Men vi valde att köpa en lägenhet just för att vi vill inte lägga all våran tid på renorvering utan vi vill lägga den på familjen och kunna umgås tillsammans betyder massor för oss, långt mycket mer än stort hus med allt vad det innebär, för nog kan vi blir avundsjuka när vi ser hur fint många vänner bor men för oss passar detta oss fint just nu. Se bara som fönstret i Hugos rum, det drar om det så dom senaste nätterna har Hugo sovit helt och hållet i vårat rum och vad gör man då? Man pratar med Eddie, våran vaktmästare som fixade några killar från PEAB som kom hit på stört och fixade till det och det kostar inte oss en extra krona, så himla skönt! För trots allt, tid är pengar.
Ett annat program jag även stör mig på är Room service när dom är hemma hos kändisar och stylar om. VARFÖR? Dom av några i samhället har väl pengar att fixa och dona, där är det väl bara en fråga om intresse?! När ska Sverige börja med Extreme home makeover stilen, att folk som lever för andra, gör goda gärningar och verkligen förtjänar att få det finare hemma som tack för att dom ställer upp för samhället utan att ha betalt. Där kan man snacka om att proffshjälpen når rätt istället för att hjälpa dessa nötter som inte ens är tacksamma förän allt är färdigt, nä dom borde lära sig att veta hut istället. Eller lite mildrare som Gry i Äntligen morgon sa när dom pratade om programmet "det blir lite tokigt när dom tänker" och nog är det så alltid, själv kan jag känna att det blir lite tokigt när jag tänker sisådär femton gånger varje dag men jag skulle inte komma på tanken att totalrenovera ett hus helt själv bara för det.
Slutligen måste jag säga att en av Sveriges skönaste tv-profiler är med i just Arga snickaren och därför bara måste jag se det, det är då Pontus som ska vara något form av skyddsombud och allt-i-allo. Han är störtskön!
En hyllning till....
Jag i min lilla bubbla brukar tänka att alla föräldrar vill sina barn bästa i alla lägen oasett deras förutsättningar, jag för min del älskar mammagruppen på öppna förskolan där vi pratar av oss hur det är att vara flerbarnsförälder tillsammans med socionomer och liknande. En sådan grupp borde alla föräldrar, mammor och pappor få tillhöra. Att få lite vardagsstyrka är aldrig fel.
Jag har så många fina vänner som är otroliga föräldrar och jag blir glad ända in i själen varje gång vi träffs, för jag vill att mina ungar ska få möta på många andra familjer och se att olika är bra. Att alla inte gör som vi utan att det mänger att härliga familjer där ute. Likaväl möts jag att flera fina mammor inom bloggvärlden som gör mig full av inspiration.
För vem blir inte galen av att inte få sova om nätterna, eller att varje påklädning ska vara ett krig. Att maten man lagar aldrig duger men man får höra att dom äter som små hästar på dagis och därmed är dagis bättre än jag. Jag tror att om vi peppar varandra mera så blir vardagen en smula bättre för vem blir inte glad av att få höra några snälla ord såhär i mörkret.
Så kort och gott, dagens hyllning går till alla fantastiska föräldrar!
Härmed lovar jag....
Min blogg ska vara en positiv hörna fylld med saker som gör en glad, dock kommer jobbiga saker som handlar om mig fortsätta finnas med MEN jag kommer inte skriva något mer om moral och etik.
SÅ VÄLKOMMEN TILL MIN GLADA TREVLIGA BLOGG!
Ps: Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag trampat någon på tårna tidigare på bloggen.
Dagistider, för vem?
Att jag nu behöver lämna Max extra är för att jag sover som en kratta eftersom Hugo inte vill sova om nätterna och på dagarna behagar han bara att sova i sin vagn ute, har försökt att lura honom med att ställa in vagnen men då vaknar han inom några minuter. Så nu mår jag som en urvriden gammal disktrasa efter dessa 3,5 månader av sömnbrist som bara blir värre och värre för var natt som går. Och har man aldrig lidit av total sömnbrist så förstår jag att man inte förstår min klagosång, men för mig är det självklart att jag lämnar bort honom för att inte våran familj ska gå i kras och inte för att jag är bekväm. Så visst är det självklart att jag sen kommer att ta bort dessa extratimmar såfort Hugo att fattat poängen med att sova om nätterna. För mig just nu så stod det mellan att sjukskriva mig för att inte bli galen och då skulle Johan få komma hem och få ta över skeppet men nu försöker vi med lite längre dagar istället.
I den bästa av världar då jag inte skulle ha behövt gå till sjukgymnasten minst två gånger i veckan och att jag sov någelunda om nätterna så skulle jag ha sagt upp Max plats på dagis och tagit hem honom, för då hade jag haft både den psykiska och fysiska orken att dela all tid med honom, men nu lever vi inte i den bästa av världar och jag hoppas och tror att man då får se utefter vad man kan göra för att göra den så dräglig som det går och blir våra eftermiddagar en timme kortare och det kan förändra våran familj till det bättre så varför inte. Jag har inga släktingar som kan passa mina ungar om dagarna och visst har jag vänner men dom jobbar så då ser jag inget annat val än att låta Max gå dessa 5,5 timmar extra i veckan.
Slutligen, att lämna Max på dagis några timmar extra i veckan är för att jag/vi BEHÖVER det inte för att jag VILL det allt jag VILL just nu är att få sova och få bli mig själv igen.
Förbannade friförskolor!
Och då tänker man att barn är barn och barn kan inte alltid veta vad som är rätt och fel, MEN det borde personalen veta för det är dom som dragit dit ungarna, men vad finns då personalen, på en bänk, fikandes (!) och har noll koll på vad deras ungar gör och hur de uppför sig. Undrar om förläldrarna som valt dessa förskolor vet vad som händer om dagarna, jag hade blivit så besviken om Max hade gått där, vilket i och försi inte skulle hända ens från början för jag skulle aldrig vilja sätta mina barn i en privat föskola då jag tycker det är skönt att veta vad jag får. Innan vi väntade Max jobbade jag som vikarie på olika förskolor och skolor och därav fick jag träffa på både förskolor som har allt man önskar att alla förskolor skulle ha, samt ställen som hamnade på min "svarta lista", vilket för mig betydde att jag inte satte min fot på igen. Så på så sätt var det skönt att Max hamnade på ett dagis som jag aldrig jobbat på innan, jag hade inga förutfattade meningar om varken personalen eller vet var alla saker finnsså när jag kommer dit är jag Max mamma och inget annat. För Max mamma är jag dygnet runt alla dagar och jag vill hitta på roliga saker tillsammans med honom och få se honom utvecklas under så många timmar som bara går och det finns inget som gör mig så ledsen och arg som när vi möter på andra barn som är elaka och aldrig har jag mött andra barn som uppför sig så illa som dessa ungar som är på lekplatserna, jag tycker det är irriterande att jag som Max mamma ska behöva säga till dessa barn att Max också har rätt till att vara där.
Då kommer min fråga hur i all världen får man tillstånd att starta en förskola när man inte har någon egen uteplats utan istället ska ta upp dom allmänna lekplatserna där föräldrar ska va med sina barn och träffa andra vuxna och barn. Man som förälder ska inte behöva avvara en lekplats för att man vet redan innan man gått dit att förskolorna ockuperar varenda vrå. Så var ska då vi föräldrar med små barn hålla till? Det är inte alla barnfamiljer som har en stor trädgård där man kan leka och vad jag alltid trott så är dessa lekplatser till för alla, annars tycker jag att man ska starta något bokningssystem på dessa platser för att först tala om för Max att vi ska gå till lekplatsen och han blir jätteglad till att vi kommer dit och barnen skrämmer oss båda genom att uppföra sig som snåla apor. Självklart ska förskolor kunna göra utflykter till andra lekplatser men då ska personalen vara vaken och närvarande hela tiden, speciellt när det kommer andra familjer dit. Jag blir glad av att höra att Max dagis tagit sig från gården (med tanke på att dom har kanske Sveriges tråkigaste dagisgård) och då hoppas jag att dom inte ser allt som deras revir.
Så jag hoppas att personalen för dessa privata förskolor vaknar till snart annars kommer jag konfrontera dom utan tvekan för det är inte meningen att vi ska få skit av deras snorisar.
Ropen skalla lekplatserna är åt alla!!
Jag är skeptisk mot ALLA!
Själv gjorde vi precis som vi brukar när det ska röstas, vi gick till våran lokal där några politiker väntade vid dörren, glada och trevliga hela högen. Gick in och sen började Hugo gråta och gråta och gråta, så jag tog mina lappar tryckte ner dom i kuvertet, sket i att gå bakom skynket och slängde fram mina val och lägget till avprickartjejen, sprang sedan ut till Hugo igen för att så fort som jag bara kunde lämna lokalen som var full av väljare. Johan fick då ta med sig Max in när det skulle röstas för hans del. Jag kommer ihåg att vi skrattade åt högen med SD lappar när vi gick in i lokalen, aldrig hade jag en tanke på att så många på fullaste allvar skulle lägga denna lapp i sina kuvert.
Jag i min lilla värld vill tro att alla andra partier tar sig samman och inser att blått eller rött spelar ingen roll längre utan att nu handlar det bara om att hålla SD så korta som det bara går och att dom visar folket att Sverige kan bli ett betydligt bättre land utan SD och att även om dom kommer behöva lägga massor med energi i onödan på att se till så att alla är fria individer, något vi varit fram till igår. Men ger dom SD nageln på lillfingret kommer många kränkas bara för att dom älskar fel personer, har fel hudfärg eller bara för att folk i panik flytt hit. Men det dom glömmer är att vara homosexuell är inte ett val man gör, man väljer inte hudfärg och vem skulle lämna sitt land om allt var frid och fröjd? Så hur fan kan man rösta för ett parti som står för dessa bitar, det gör mig illamående!
Slutligen vill jag bara säga jag kommer fortsätta vara skeptisk mot folk jag möter och det viktiga är att 94,2% av Sveriges befolkning inte stödjer skiten utan faktiskt gör precis som jag ser på detta vidriga parti med förakt och besvikelse. ALDRIG någonsin är det okej att låta ett sådant parti få styra vårat land!
Kolla hur det röstades runt om i landet.
På denna sida kan man nu kolla hur man röstade runt om i vårat avlånga land, man kan tom kolla socken för socken, ganska kul tycker jag. Något som är så tråkigt att jag bara suckar över är hur många av våra landsmän som röstat på SD, ni ska SKÄMMAS!!
