Att skolan är viktig tycker de flesta, men att sen kräva bra betyg av sina barn är något helt annat. Själv är jag uppväxt med att "bara man får godkänt är allt bra", men så vantrivdes jag i skolan så det hette duga och fick allt mellan MVG till IG, detta gjorde att jag har haft några terminer på Komvux. En bättre skola får man leta efter, både lärare och klasskamrater var av bästa slag, alla ville lära sig och lärarna ville att vi skulle lära oss. Allt jag läste fick jag fina betyg i, men ändå hade jag stora kurser från gymnasiet som hängde med och sänkte mitt betyg. Därefter var min enda chans högskoleprovet.... Vilket jag har skrivet ett antal gånger, utan större framsteg. Men så till slut så räckte det tydligen, jag kom in och med det kom en trygghet i min framtid.
Tänk om jag hade haft bra betyg redan från början, då hade jag inte haft lån idag från Komvux och jag hade haft en betydligt bättre kunskapsgrud än vad jag har idag och som jag försöker läsa mig till nu.

För mig är kunskap makt. Makt att kunna välja och veta varför man väljer som man gör och förstå varför ens omgivning ser ut som den gör, att lära sig att ha ett kritiskt förhållningssätt till sin omgivning men ändå känna sig trygg med sin kunskap.

Visst ska barn vara barn och få leka och inte känna press, men börjar man redan från början med läxläsning varje dag efter skolan blir det inte korvstoppning lagom till provet. Dessutom kan jag som mamma tidigt se när barnen inte förstår vad de gör i skolan och kan hjälpa dem, dessutom ger det mig en inblick i vad som sker i skolan.
   Läxläsning behöver inte vara högtravigt utan kan vara en mysig stund innan man ska sova, då man kan diskutera läxan i sin helhet, eller bara ha högläsning för varandra i sängen. Och att jag alltid rättar barnens uppgifter långt innan de ska lämnas in så vi hinner i lugn och ro gå kolla på det som inte varit rätt.
Att känna att man kan sätta ett bra betyg ger en självsäkerhet som säger att "jag KAN!" och det tror jag är viktigt. Däremot tror jag inte på bestraffning om de inte lyckas med att sätta ett MVG, bestraffningar mår ingen bra av.

Och varför ska man då lägga all denna tid på detta? Jo för att barn är barn och kan inte se hela vägen, men om jag kan motivera dem till fina betyg kan de när det tagit studenten göra precis vad de vill med sina liv, om de vill jobba på ICA är det okej, men vill de läsa till läkare så ska möjligheten finnas där. Och det är möjligheten jag vill ge dem, möjligheten till att fritt kunna välja. För själv kan jag säga att jag trodde att jag visste vad jag ville bli när jag gick på högstadiet och gymnasiet, jag ville bli idrottslärare. Sen ville jag bli brandman... Sen insåg jag att jag vill ju faktiskt bli sjuksköterska, en dröm jag hade redan som femåring. Det jag vill säga med detta är att det är vi är inte många som hållit samma bana om drömmar från högstadiet till det vuxna livet och av de som skaffade sig en utbildning direkt är det nu många som ångrat sig. Med fina betyg kan tankebanorna på vad man vill utbilda sig till få gå precis hur som helst för då finns möjligheten att bli det som man en dag bestämt sig för. För min tanke är inte att de ska bli just läkare, psykolog eller något annat med en tjusig titel, min tanke är bara att de ska känna att valet är deras. Dessutom får de en fin grund till allmänbildning som inte är att förakta.

Och jag har tur som har Johan som pappa till mina söner, han är en fena på matte och språk, där är jag en katastrof. Men jag älskar historia, svenska, historia, allt där man ska motivera, tänka och vrida och vända på texter, dikter mm. Så där blir vi nog ett bra team och vi kan lära av varann. Så vi får se det som en utmaning att ge killarna en bred framtid och det viktigaste av allt, de ska känna sig lika älskade varje dag.

                                                                 En kille med hela världen framför sig.