Ibland oroar man sig för vad andra ska tycka och tänka, men vad spelar det för roll vad andra tycker när det enda som är viktigt är att jag trivs och mår bra med den jag är. Jag vet inte hur ofta jag och Johan brukar titta på varandra och nämna hur lyckliga vi är för att vi fick Max just när han behagade att komma till oss. Att han gjorde oss till en familj tidigt i livet, men inte så tidigt att vi inte hade hunnit sansa oss och känna oss färdiga med ungdomslivet. För ett tag sen hade jag svårt med att acceptera att det faktiskt lär dröja mycket mycket länge tills att vi kan vara spontana och galna utan barn i hasorna. Men nu har vi hittat något som är vårat som fyller våra liv, att laga extra fin genomtänkt middag är en sådan sak, eller gå långa kvällspromenader med barnen i vagnarna genom innerstan med alla gamla gränder. Eller att bara ha en tv fri vecka, att istället sitta på balkongen med något gott fika och vänta in mörkret. Jag trivs när jag inte bara springer längs med livet, eller än värre är när man känner att man springer ikapp med livet. Jag vill hinna se vad som ligger i diket längs vägen, hinna ha långa samtal med goda vänner, kunna titta på klockan och säga "det kvittar när barnen somnar, vi får väl sova längre imorgon", att kunna unna sig gott trots att man vill gå ner i vikt för det viktigaste är att komma ihåg att livet går inte i repris det vi gör nu är det vi kommer minnas när benen inte orkar bära oss. Att våga satsa att våga ha ett stort bröllop trots att en pluggar och våga samla varenda krona för att sen kunna minnas denna dag som vi så slängtat efter. Att våga gå emot strömmen och skaffa barn trots att inga vänner har barn eller ens har planer på att skaffa några. Att våga säga att det vi har är gott nog och att ordet perfekt finns bara i fantasin. Jag tror att människor i allmänhet skulle må bättre om de skulle kunna koppla bort ordet perfekt, att inse att det är just det ordet som gör människan besviken, gång på gång. För ingen är perfekt och livet är inte perfekt, så är det bara. Men däremot är det viktigt att våga satsa för att vinna och kunna vara glad för det man har. Den enda som sätter gränserna är du och du avgör vad som gör dig lycklig!