Tänka sig vilken tur killarna har som har varandra, varje dag kramas de flera gånger. De skyddar varandra och de är måna om varandra (självklart kan de vara raka motsatsen också men det tar vi i ett annat inlägg).
Sen Hugo föddes har de börjat varje dag med att krama varandra, en lång varm kram. Jag och Johan får då så snällt titta på och vänta på att också få kramas.
Blir vi arga på någon av dem kommer genast den andra och vill kramas och trösta. De är helt fenomenala på att kramas, det är bara så och jag hoppas och önskar att det ska sitta i dem länge, länge.
När jag tog bilderna ovan hade Max somnat en eftermiddag på soffan och när jag ville att han skulle vakna, ville inte han det.... Då kröp Hugo i vanlig ordning upp, klappade på honom och kramades med han. Det är såna stunder som gör mig varm inombords.
Själv har jag alltid varit kramig av mig, så jag hoppas nu att denna kramkultur fortsätter (L Ä N G E).