Efter en dag på stranden igår och en väldigt god middag som ätits på balkongen vändes lyckan till total förtvivlan. Rent utan den värsta stunden i mitt liv skulle uppstå. Max började rada upp sina djur och Hugo förstörde hans lek så han blev förflyttad till köket där Johan diskade, in till köket stängdes dörren och för en liten stund var allt lugn tills jag hörde det värsta braket i mitt liv, jag trodde att hela köket rasade in och min enda tanke var att om någon finns under detta brak finns man inte mer. Så i panik springer jag till köket och hittar Hugo i Johans famn och spisen mitt på golvet... Lillebror hade alltså lyckats på en millisekund klättra upp på handtaget där plåterna ligger och lyckats välta med hela spisen över sig. Panik! Jag ringer 112, de skickar en ambulans, panik hemma, ambulansen kommer, ner till sjukhuset, träffa läkare som tvekar med röntgen av lungorna direkt, men det avvaktar man med, men inlagda blir vi och väl omhändertagna på barnavdelningen där de kollat blodtrycket hela natten. Som ett mirakel så idag är han sig själv igen men han rosslar när han andas djupt. Och jag och Johan klandras oss själva för det som hänt, inte för våra liv hade vi kunnat tro att folk inte sätter fast en spis när man byter. Och just nu tackar vi bara våran lyckliga stjärna att Hugo lever och mår bra.