var den då du kom. Winnerbäcks fras ekar i kroppen trots att snittet gör sjukt ont stundtals och då ska vi inte tala om eftervärkarna som kommer när Lillebror ammas eller vad ryggen tycker om att ligga större delen dagen i sängen eller hur såriga bröst känns mot kläderna. allt tillsammans är överdjävligt men inte i närheten till så underbart som känslan är av att ha Lillebror här hos oss. Han är så juvlig, så liten och så perfekt, så älskad.



Eftersom Lillebror haft det struligt med att ta bröstet så har han fått ersättning några gånger det senaste dygnet men nu tror vi att det börjar ta sig och han snuttar fint, men bara en liten stund för sen somnar han. Brösten börjar fyllas på och det ena har redan börjat blöda så jag har fått snäckskal och det tror jag kommer hjälpa precis lika bra som när Max var plutt. Annars så är han lik Max men bara syskonlik inte en kopia för han har egna drag också. Han har mörka vackra ögon och har jordens minsta näsborrar.
   Namn har han ännu inget så vi letar på alla ställen vi kan komma på, på hemsidor, Damerna värld (låg i fikarummet), dagstidningen, böcker, ja överallt!
   Idag kollade även doktorn Lillebrors ögon en gång till och idag såg allt ut precis som det skulle vilket var skönt. Och nu väntar vi på att Max ska komma in till oss och vara här hela eftermiddagen och kvällen om allt går som det ska, annars åkter Johan hem med honom så att han får lite lugn och ro han med, men jag längtar massor efter Max just nu!