Idag var det dags för andra danslektionen för Max. Det gick galant! Först blev han lite osäker när han kände att han inte kände någon och flera av de andra barnen kände varandra sen tidigare. Men han fick mod och stannade kvar. Jag var så stolt att jag vågade inte titta in på barnen i skräck av att distrahera honom i onödan. När passet var slut fick jag en stor kram av en kille som växt ett par cm under den timmen var glad för att fått dansa och minst lika glad för att han vågat vara en del och ha kul fast han inte kände någon.
Därefter var det dags att passa på att köpa dansskor till älsklingen eftersom Dance and gympshop var och sålde sina saker. Det kryllade av glittriga, söta, puttenuttiga dansdräkter i gulliga modeller. Trots att jag redan visste svaret så var jag tvungen att fråga var kläderna till killarna fanns. Det fanns visst inga. Enligt säljaren dansar inte killar...??!!! Fick tipset att köpa UFO byxor till han, men mitt svar var att jag tror inte han vill ha nå tråkiga säckiga byxor när alla tjejerna har dessa överpiffiga dräkter, jag tror att även han vill ha färg och känna sig fin.
Men efter att säljaren tilltalat Max som hon fick Max välja färg på sina söta dansskor. Han valde vita och han älskar dom. När vi kom hem efter lite ärenden på stan och han skulle överraska Johan med sitt val sa han till mig med glad röst "Mamma alla tror att jag är en tjej. Varför då?" jag svarade att jag inte heller visste varför. Sen skrattade vi åt det tillsammans. Han är så glad för sina skor och dansar nu runt här hemma och är lyckligare än lyckligast. Tror faktiskt inte att han blivit så glad för någon pryl tidigare. Söta, fina, underbara Max min älskade son!