I tisdags var jag och lämnade massor med blodprover eftersom att jag varit sjukt trött på tok för länge. Det spelar ingen roll hur mycket jag sover, jag är ändå trött. Bara det är tröttsamt...
Så nu när praktiken var över blev det läge att kolla värderna. Sen dess har jag såklart varit övertygad om att jag har AML, tumörer, ja allt elakt som man kan råka ut för. Jag började till och med fundera på om jag ens skulle hinna fylla 30 år! Då är det illa med tanke på att jag fyller 30 om tre månader. Men att jag har lågt järnvärde var inget nytt, jag har legat lågt sen Hugo föddes.
Och ikväll ringde min förvirrade konstiga läkare och meddelade att mitt järn var ok men att mina järndepåer var i botten. Så här ska det knapras järntabletter morgon middag kväll. Och sen hoppas vi på det bästa! Jag inser mer och mer att detta är början på ålderdomen, först järntabletterna och äter man dom så måste man äta laxantia för att magen inte ska köra ihop sig. Annars kommer det skita sig (hihi) totalt.
Det fina med det hela är att jag inte är dödssjuk (i nuläget) och att jag kommer bli pigg igen! Jag blev så glad när jag fick provsvaren att jag fick tårar i ögonen. Mitt enda liv får fortsätta ett tag till!