Igår var det dags för första riktiga träningspasset sen jag skadade knät i slutet av juli. Jag har väntat och längtat må ni tro! Att få höja pulsen, känna hur endorfinerna släpps lösa och ha riktigt kul bara.
Men jag var lite osäker på om jag skulle fixa det med mina låga järndepåer, men det gick toppen! Det var ett cirkelpass där vi körde två å två. Monika och jag ösade på och utmanade oss själva och varandra.
Det var så skönt att träna att jag har redan kollat upp vilka pass som ska köras den kommande veckan. Ja redan idag blir det ett nytt pass.

För trots allt har det blivit på tok för mycket gott sen vi kom hem från Rhodos...... Så nu får Barbamama röra på sig oavsett hur rädd jag än är att knät ska braka sönder helt, men jag behöver även träningen för att stabilisera upp knät också.